Flyget i litteraturen – om Cederström och andra hjältar

På hösten 1910, för snart jämt 100 år sedan,  hölls flygveckor i Stockholm och där flög bland andra Carl Cederström:

Bilden är hämtad från Charles Birch-Iensens artikel ”Flyget i litteraturen” i ”Ett år i luften” 1952, där han berättar om flygare som skrivit och om böcker om flygare. Och om Cederström har många skrivit, inte minst vännen Hasse Z och Cederström släppte också ifrån sig några egna rader. Han umgicks med innefolk och författare, var en sällskapsmänniska. Framträdde gärna som trollkarl. En bra sådan drar uppmärksamheten till sin ena hand men gör sedan det viktiga med den andra.  Någon har sagt att så kunde Cederström bete sig även till vardags, han kunde ha något helt annat i kikaren än vad han tycktes vara ute efter. 

Nå, så här skriver och citerar Birch-Iensen:

Hasse Z har förresten även skrivit om ”Döderhultarn”, en gudabenådad träskulptör och Oskarshamnsoriginal som även var flygintresserad som framgår av berättelsen.

Birch-Iensens artikel har haft stor betydelse för mig och även min kunskap om flyghistoria har i mycket skapats av årsböckerna ”Ett år i luften”. Här läste jag nu till min häpnad för första gången om hur oförsvarligt ”nationalhjälten” Salomon August Andrée betett sig, något som många andra uttryckt senare och funderat ikring. Så här dräpande uttryckte sig Birch-Iensen:

I sin nya blogg berättar för övrigt Kenneth Göransson om sin Andrée-läsning. Bland senare Andrée-böcker kan nämnas Günther Sollingers stora verk för ett par år sedan på över 700 sidor om Andrées ballongfärd och den tidens ballongteknik, med fotnoter och litteraturhänvisningar. På engelska och liksom Sollingers andra flyghistoriska verk utgiven eller stöttad av den ryska vetenskapsakademien. Jag måste erkänna att jag på snart 5 år ännu inte orkat läsa boken, men vid bläddring härom dagen föll ögonen på en pampig teckning på en sida av Etienne-Gaspard Robertsons idé.  Han var för övrigt den förste som besökte Sverige för att flyga med en bemannad ballong. Det var i september 1806 i Stockholm fast förstås med en enklare ballong än ”Minerva” av 1804 års modell. Han sysslade även med ”teatraliska bländverk” som förebådade filmen. En man med fantasi – och också en ”doer”.

Birch-Iensen tar också upp vad Ahrenberg, Fokker, Richthofen, Lindbergh (som då ännu inte skrivit ”Spirit of St Louis), Hillary, Saint-Exupéry m fl skrivit. En bok som jag  fann väldigt lockande beskriven var James Thurbers ”Den störste mannen i världen”, en satir över en ”hjälte” som blir oerhört omskriven genom att flyga jorden runt utan mellanlandning, men som i motsats till exempelvis Lindbergh genom sitt liv och leverne är helt omöjlig att visa upp. ”The greatest man on earth” finns tillgänglig på webben.  Här är litet av hur Birch-Iensen uttryckte sitt gillande av Thurbers berättelse:

(Vi som inte är hjältar utan bara dagdrömmer därom kan känna igen oss här.)

Intressant är också vad Birch-Iensen berättar om ”flyggreven” James Douglas Hamilton.  De var gamla personliga bekanta: ”Redan som tolvåring började jag leka på hans domäner till stor förfäran för mina föräldrar, som ryktesvis kände till honom, och ännu större förfäran för min gamla barnsköterska, som kände honom.” Någon bok skrev väl aldrig Hamilton, men Birch-Iensen citerar ur deras brevväxling ända till Hamiltons allra sista tid då han efter att ha blivit dödligt sårad på Östfronten kommit till sjukhus i Sverige.

Som läsaren förstår, tycker jag om att läsa. Att trava omkring på ett museum eller på ett flygfält gör mig numera alltför trött i benen. Men jag sticker nog till Gärdet senare i dag.

Sudden