Skrivet av: Sudden | 2009/12/10

Linjeflyg-olyckan vid Ängelholm i november 1964

Tillägg 18 oktober 2014: Inför 50-årsminnet skriver Barkåkra församlingsblad om olyckan med bl a vittnesberättelser.

Jag ser att på SFF forum har det kommit upp en fråga om den exakta haveriplatsen för den svåra olyckan med ett Linjeflyg-plan den 20 november 1964. Linjenummer LF267, en Convair CV 340 Metropolitan, SE-CCK , inflygning i dåligt väder till Ängelholms flygplats. 31 av 43 personer ombord omkom.

Olyckan, dess orsaker och den besvärliga haveriutredningen med kontroverser mellan de olika parterna har varit uppe tidigare på forumet. (Jag ser att en länk jag då gav har brustit, nämligen en bild ur Michael Sanz Linjeflyg-bok av det fatala militära ledljuset som nu finns här. Luftfartsinspektionens historik där Ängelholmshaveriet berörs och som jag citerat i mitt SFF-inlägg  finns här, på sid.51. Andra länkar jag givit verkar funka. Googlar man hittar man mycket mer att läsa. Jag hade förresten ett mail för ett tag sedan från en kollega till en överlevande kabinvärdinna.

Ännu har inget tipsat om denna tidigare forumtråd (men den ligger väl ”utanför ämnet”… Nå, det framgår ju att frågaren läst Sanz bok och då vet en hel del), ej heller om Gunnar Åkerbergs foton av de olika minnesmärkena här.

Själv minns jag att jag denna tid kände mig väldigt otrygg i mitt jobb. Jag hade sedan snart ett år mitt första jobb, på televerkets avdelning för luftfartsradio; radiofyrar, ILS, radar, kommunikationsradio och sådant. Så på morgonen den 21 november kommer högste chefen mot mig i korridoren, hans normalt litet skrämda uppsyn är ännu mer skrämd och ”stirrigare” än vanligt, han har extra bråttom och hälsar inte på mig när han rusar förbi.  Jag tänker då att jag måtte vara i djupaste onåd och känner mig ännu mer otrygg… Nå, det gällde att organisera utredningsarbetet. Var det fel på någon av våra anläggningar?

Många år senare berättade en kollega att han en gång upplevt precis samma sak med denne chef. Som i och för sig var en framstående man, men oftast hade denna något uppjagade uppsyn, nästan för det mesta – tyckte jag. Långt, långt senare i livet mötte jag honom som fritidsklädd pensionär i ankomsthallen på Arlanda, men med samma nervösa osäkerhet. Han frågade om han var i rätt terminal, det hade ju byggts om på Arlanda. Han skulle ta emot en ankommande vän. Jag tror jag kunde lugna honom. Kul att kunna vara nyttig någon gång i alla fall…

Sudden

P S: Litet mer kring olyckan finns i detta inlägg.

Annonser

Responses

  1. Being the age I am I am allowed to forget things, especially what happened in my early days. But I remember the evening of November 20, 1964 very clearly. I worked for Osterman Air Charter in those days and, traditionally, we who were involved with the traffic, ended our working days at Bromma Flygrestaurant enjoying a late supper. We used to stay for an hour or so after the last departure to make sure that non of our aircraft would return with a technical. That was the spirit of those days. We had a just about finished our meal when we were told about the Linjeflyg crash. The vast majority of the guests were airline related and the mood suddenly become very somber. I remember how quiet the restaurant became. The joy of a days’ good work disappeared instantly and out thoughts went to the crew and passengers of the ill-fated Convair. That night we stayed longer than usual hoping that the number of survivors would increase.

    Gilla


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: