Skrivet av: Sudden | 2010/01/13

Om Boeing 787-vingen och annan aerodynamik

På SFF forum har det frågats om Boeings nya Dreamliner vars ”flaxande” med vingarna verkar mer markerat än på andra typer. Även många andra har funderat över detta vilket kan ses på webben. Jag har berört det i posten innan denna (Bloggstatistik, om att skriva m m) och då hänvisat hit.

Jag funderade vidare och fann att B 787:ans vinge har ett högre sidoförhållande än tidigare jetplans, alltså en längre och smalare vinge. (Med sidoförhållande menas vingens ”längd” i förhållande till dess ”korda”; det finns olika sätt att mäta detta. Med längd menar jag spännvidd. Det finns de som kallar detta ”vingbredd”…) Om 787:an har ett sidoförhållande av 9,5 har exempelvis 777:an 8,7, alltså ca 10 % lägre. Det kan förklara varför böjningen uppåt blir större och mer märkbar. Det kan ju även tänkas att V-formen (vid obelastad vinge) är litet större. I alla fall tycker jag  denna bild är illustrativ.

Här litet geometriska data.

En lång slank vinge är aerodynamiskt bra; man flyger på spännvidden (och inte på vingytan). Det smiter undan luft vid vingspetsarna vilket ger ett extra motstånd och stor möda läggs ned på att avsluta vingen effektivt. Ett knep är s k ”winglets”. Ett annat är att böja vingframkanten närmast spetsen bakåt, s k ”raked wing-tip” som just 787:an har. Detta förekommer även vid segelflygplan och pionjär var nog Klaus Holighaus med sin framgångsrika Discus. Man kan se detta plan bland de sista bilderna  här.

(Här fick jag f ö lära mig att The sport of soaring can be said to have begun with Orville Wright’s 1911 record-setting, 9 minute, 45 second, flight over the sand dunes at Kitty Hawk. The glider used for this flight, shown in Fig. 2, was typical of the Wright designs of that period.3 It was a biplane having an essentially rectangular planform. The wing had a span of 9.8 m and an aspect ratio of 6.8. The lift-to-drag ratio has been estimated to be about 5. En amerkansk historebeskrivning…)

Det är svårt att bygga en lång och slank vinge som vrider sig riktigt när den belastas. Det finns även en mängd andra saker att ta hänsyn till och sålunda skulle nog Airbus-konstruktörerna vilja ha gett A380 en längre vinge om det hade funnits mer plats vid flygplatsernas ”fingrar” för lastning/lossning av ”self-loading freight”. Man får gratulera Boeing till 787:ans vinge och hoppas att det går vägen. Nya material, flytta fram gränser o s v… Jag tar mig friheten att låna en bild av Boeing:


Klicka på bilden så blir den större.

Sammanfattningsvis: Man vill undvika att någonsin avsluta vingen. En radikal lösning ses här, demonstrerad med hjälp av något som verkar ha varit en Wilga.

För den som sett sig mätt på JAS 39 Gripen och andra warbirds på SFF forum, rekommenderar jag Fredrik Wergelands bilder från segelflyg-VM i Eskilstuna 2006  här. Särskilt mot slutet finns några fina exempel på hur segelflygplans vingar kan böjas ordentligt. Dessutom kan man få se sig mätt på Piper Pawnee.

Sudden

Annonser

Responses

  1. Den som vill läsa mer om hur man i dag bygger en vinge till ett stort trafikflygplan finner mer att läsa på http://www.flightglobal.com/blogs/flightblogger/2010/06/a-closer-look-inside-the-wing-1.html

    Jag fann detta lästips på Urban Fredrikssons blogg http://u-fr.blogspot.com/ , en blogg som innehåller mycket för de teknikglada

    Sudden

    Gilla


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: