Skrivet av: Sudden | 2010/01/29

Om järnvägar, morfar, ord-magi m m

En av denna bloggs besökare har nyligen på sin blogg beskrivit en barndomsupplevelse av järnvägens magi. Som satte spår (förlåt!).

Själv har jag inte så starka eller positiva minnen av järnvägar och av att åka tåg. Det var mest en långtråkig sak. Då och då kom en man in med en stor väska på magen och ville sälja tidningar, så någon som slog på en gong-gong och utropade ”första lunchen serverad”. Samt en gång en konduktör utan ytteröra.

Hur det plötsligt blir oro, folk börjar samla ihop sina pinaler, tar på sig ytterkläderna, ställer sig i mittgången. (Det fanns väl för kanske 10-15 år sedan en litet elak SJ-reklamfilm där man på något sätt lyckats vrida detta beteende till att vara något typiskt för flyget.)

Morfar var stationskarlsförman vid järnvägen i Gävle, läste järnvägarnas tidningen ”Signalen” samt Tidsfördrif” och ”En rolig halvtimma” med sina röda repektiva gula framsidor.

Jag vill minnas att Signalen hade en slags vinjettbild där två ånglok närmade sig varandra på kollisionskurs. Men till min besvikelse stötte de aldrig samman.

Här är minnesord över morfar:

Långt senare i livet har jag förstått att min morfar var road av ord. Hans första långa resa gick till Kristiania och inte till Oslo. Stationsnamn som Jädraås, Snyten och Karbenning nämnde han gärna. Så ofta att jag för några år sedan uppsökte ”Snyten”. En upplevelse, verkligen. Mitt i skogen ligger en stor öde ”bangård”. Man ser sig omkring. Tunga tåg dundrar förbi, man kan höra dem på avstånd. De närmar sig tydligen i en kringgående rörelse. Går runt en hydda vid foten en radiomast, och si, där står på baksidan så ”Snyten” på en skylt. (Tyvärr har bilderna från mitt besök där och i det närbelägna Engelsberg försvunnit. Besök rekommenderas.)

Men så ödsligt var det inte förr, se  http://www.smj.org/wp/?p=69 här .

Ett annat ord han gärna använde var ”perpendikel” vilket sent omsider resulterade i en notis på Dagens Nyheters Namn och Nytt-sida:

 

(Läste att NoN-sidan skall försvinna, det enda läsvärda i DN som finns kvar. Ända tjatar alla människor bara om global uppvärming och andra futiliteter.)

I notisen funderar jag över var morfar plockat upp vissa ord. Här är första-sidan i hans inskrivningsbok:

Här en skojig paragraf i boken:

 

Måste ha varit svårt att hålla koll på ”försvarskostnaderna” på den tiden. Då också.

Mycket mer finns att säga om järnvägar och dess teknik. Jag gick en gång in i detta lok. Herregud så primitivt:

Det stod en gång vid det som nu är Dragon Gate vid E 4:an vid Älvkarleby och som ju också är en sak för sig.

Men jag vet att moderna rälsfordon är nog så flådiga. Följde med  min son Robert i cockpit för några år sedan. Det verkade inte alltför svårt. Dock kunde det vara svårt att få stopp på tåget i tid om man nalkades Tallkrogens T-banestation norrifrån om det var halt. Nedförsbacke. Pinsamt och besvärligt om man kom tre meter för långt.

Sudden

Annonser

Responses

  1. Lars, Tack för trevlig läsning. Det var mycket jag vill kommentera i det du skrev, men hinner inte just nu. Jag tycker dock att du borde publicera Signalens omslagssida i Postvagnen under en rubrik liknande ”SJ Fackförening gjorde reklam för spårspring” Det har nämligen med jämna mellanrum förekommit långa trådar under temat ”spårspring” och Signalens omslagsbild skulle säkert uppskattas av läsekretsen i Postvagnen.

    Återkommer i annat senare.

    Sven
    Vikarierande Stationsmästare i Morgongåva auguati 1969

    Gilla

  2. Hej Sven!

    Ja det var ju din berättelse jag inspirerades av och så knöt jag ihop det med annat stoff. Man bearbetar stoffet i huvudet någon dag eller fler, samlar mer stoff o s v, och tvekar en hel del innan man kommer till skott. En hel del stoff får man lämna utanför (en spårsprings-släng hade jag i tankarna må du tro) och det är ett stort funderande hur man skall få ihop någon form av tema. Man skall ju hålla sig till ämnet, heter det. Signalen-bilden är stulen från webben för länge sedan. Jag har mycket liggande i min dator, och här var det väl bara två nya bilder jag tog (morfars inskrivningsbok).

    Så publicerar man texten och kommer så på allt som kunde ha varit med och man försöker komplettera litet diskret.

    Men det viktiga: När man skriver kommer saker fram ur minnet som man glömt.

    En medlem i den avsomnade ”Lasses Fan Club” (cirkulär-mail som föregick min blogg) har även omnämnt mitt inlägg på Postvagnen (det gäller Snytens station) och jag kan se att många läsare av mitt inlägg kommit från Postvagnen. På detta forum har dock hittills inga kommentarer influtit.

    Sudden

    Gilla

  3. Hej Sven igen och andra!

    I början av december 2008 reste jag (med sällskap) med ångtåg Handen-Nynäshamn tur och retur, en årlig begivenhet ordnad av järnvägsentusiaster. Här är några bilder som kanske kan inspirera/väcka minnen.



    Sudden

    Gilla

  4. Tack för bilderna. Jag ser av biljettklippningen att du fulföljde resan tur och retur. Biljetten är nämligen slutmärkt och dessutom har biljettknipsaren använt en riktig biljettång som lämnar nummeravtryck i biljetten.

    Affischen med Ströyers illustreringar kommer jag mycket väl ihåg.

    Och ett ånglok är alltid intressant. Det är ju mer likt ett levande väsen än dagens elektriska tåg.

    Tack för att du delar med dig
    Sven

    Gilla


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: