Skrivet av: Sudden | 2010/03/05

Det fria ordet – journalistik och annat skrivande om flyg

Snavade nyligen vid googling på följande citat ur Ulf Björkmans bok ”Ett liv i det blå”, en klart läsvärd bok vars titel dessutom inspirerat mig när det gällde att namnge min blogg. Nå Ulf B skriver om hur det gick till när han blåste liv i ”Flygjournalisternas klubb”:

”Första tiden på pressavdelningen ägnade jag åt att försöka sätta sprätt på en del avsomnade aktiviteter. Jag talade nämligen regelbundet med min svärfar Bengt Nordenskiöld och han berättade för mig hur han startat Flygjournalisternas Klubb under kriget. Han avsikt var att få ett, som han uttryckte det, pålitligt forum där han kunde tala fritt under förutsättning att bara det han ville publicerades. Dagens journalister skulle inte tro sina öron om man berättade hur Nordenskiöld styrde och ställde med sina lojala redaktörer. En av mina första åtgärder blev att forska rätt på denna illustra församling. Klubben fanns kvar, om än bara på papperet. Med hjälp av några veteraner, HQT Holmquist och Yngve Norrvi, fick jag till stånd ett pånyttfödelsemöte på Gyldene Freden. Jag vill inte påstå att entusiasmen var så där särskilt stor. Här skulle inte några suspekta, nyutnämnda presschefer komma och göra sig breda. Men med en varsam hantering fick klubben så småningom luft under vingarna och firade 1992 sitt 50-årsjubileum.” Så långt Ulf Björkman, som följdriktigt kallades som FJK förste hedersmedlem.

Jag fäste mig vid Nordenskiölds förväntan att journalisterna skulle vara lojala mot FV, och det slog mig att denna inställning verkar leva kvar inom SFF. ”Sitter man i någons vardagsrum så är det ju värden som avgör vad som kan sägas” och liknande har vi ju sett på forumet, från en moderator vill jag minnas. Liknelsen finns dessutom i en kommentar på min blogg.

Om Flygjournalisternas klubb kan läsas här.

Det har gått några dagar sedan mitt senaste inlägg. Jag har ägnat mig att läsa om den s k Ordfrontfejden som behandlas i den ”utmobbade” Björn Eklunds bok Pudelns kärna. En tjock bok men det gick fort att läsa för texterna är skrivna av goda skribenter, och är en partsinlaga där bidragen är samstämmiga och där jag därtill står på Björns sida. (Dessutom får man i förbifarten veta en del om själva ”sakfrågan” – krigen i samband med Jugoslaviens sönderfall.) Men dessutom häpnar jag över de nästan löjligt stora likheterna med vad jag utsatts för. Vackra ord i stadgar och programförklaringar är inte mycket värda när makthavare känner sig hotade, även om det kan krävas en hel del kringelkrokande av dem för att kunna bryta mot idealen på ett ”snyggt sätt”. Det stämde så väldigt precis. Sedan kan man ju grubbla mycket över varför de känner sig hotade – varken i Ordfrontfejden eller i mitt fall var det ju något som hotade organisationen egentligen.

Ulf Björkman råkade ju själv mycket illa ut när han angreps av en känd grävande TV-journalist, en person med ett stort självhävdelsebehov, uppenbart för oss som försöker bedöma källors trovärdighet. Se Ulf B:s hemsida (som jag till min glädje återfann i augusti 2011). Han sveks därtill illa av sin partiorganisation.

Sudden

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: