Skrivet av: Sudden | 2010/04/01

Sett på sistone

Jag blev ju genom Hasses kommentarer i posten ”Flyghistoria runt Drevviken” litet nyfiken på vad som finns kvar av Södertörns Villastad, en stadsdel som sedan länge heter Farsta Strand, vilket även järnvägsfolket sent omsider insåg. Genom att bara se på Eniros översikstbilder inser man att här fanns markanvändningskonflikter, som Hasse antydde i sina inlägg. Finns mycket att läsa på webben.

Villastäder som Tullinge, Saltsjöbaden, Fagersjö m fl förorter uppstod när järnvägen anlades och möjliggjorde ”pendling”. Här järnvägsstationen:

Bilden är stulen ur en utförlig historik över Fållan, en bebyggelse i östra änden av sjön Magelungen. (Magelungsvägen automatöversattes som ”Stomach Lung Road”; litet väl ambitiöst!) Bellman lär ha vistas där och då fått inspiration till några av sina mest kända texter. Jag tror detta sägs om många ställen i stockholmstrakten. Stationshuset vid Södertörns villastad hade de för Nynäsbanans stationer typiska gula träfjällen. Deckarförfattaren Stieg Trenter kom förresten från trakten lärde jag mig och det lokala torget bär hans namn.

Det finns inte så många sekelskiftesvillor kvar, en del om dessa kan hämtas ur denna rapport. Jag ser inte här den Gyllingska villan som jag tror är den gula villan, ganska nära flerfamiljhusen, till höger i följande Eniro-utsikt Fel, fel, fel!; detta hus (nu förskolan ”Solbacka”är inte den Gyllingska villan. Denna villa är nr 4 i rapportens sammanställning. Se Hans A:s kommentar):

Martinskolan i Hökarängen driver bl a tre förskolor: Solbacka, Solglimten i den skära (nå ”obestämt färgade”) kåken till vänster i utsikten och den tredje i Hökarängen. Nedan entrén till Solglimten (Högerudsbacken 51) , som alltså är den Gyllingska villan:

Martinskolan är en s k Waldorfskola i Hökarängen. Jag skrev förresten en gång en insändare (min enda någonsin tror jag) mot att en grupp Waldorf-intresserade skulle få denna genom befolkningsutvecklingen ”onödiga” kommunala skolbyggnad som gåva. Tyckte det var slösaktigt och orättvist.

Min promenad blev inte lång; jag gick en bit på strandpromenaden. Terrängen beskrivs visserligen mycket positivt på diverse info-skyltar men det är delvis rätt igenvuxet och risigt samt även kuperat. Och jag ville inte störa ifall husen var bebodda. Jag tog även en sväng med bilen genom villakvarteren. 40-tal eller senare skulle jag säga, fina hus men (ännu) inte tillräckligt ”märkvärdiga” för mitt obildade arkitektur-öga.

Här en bild av riktig snickarglädje från 1904 som man ser på vindflöjeln. Huset kommer nog till viss användning men tomten är ju igenvuxen som kan anas:

Isen såg inte rolig ut. En väldig stor skillnad mot Drevviken 5 dagar tidigare. Det var dimmigt/disigt och vädret var inte flygbart, men en ensam gås flög ändå. Trumpetande. Undrar om det är någon slags akustisk navigeringsradar.

Innan besöket hade jag hos min tandläkare under behandlingen vilat ögonen på en takmålning, troligen av motivlackeraren Daniel Fahlström. Antagligen är det en betalning från en nöjd patient som bor i närheten, bilbärgaren m m ”Svempa (Sven Erik Bergendahl), som sedan länge är känd för sina elegant utsmyckade fordon:

En annan motivlackerare är Terho Niskanen. För några år sedan såg jag ett flygplan ute på en åker vid Sorunda, och det hade Terho målat  och .

Apropå tandläkaren som flög från Magelungen så känner jag några tandläkare från flygvärlden, men de är nog oskyldiga i detta fall. (Kommer också att tänka på mannen med den förfallna herrgården som Hasse och jag ”kom på” genom Hasses fråga på SFF forum.) Jag har länge haft för mig att tandläkare gärna hittar på något annat att göra, men min tandläkare visste inget om detta. Själv funderar hon på att lära sig spanska och avser att skaffa sig en spansk häst.

Sudden

Annonser

Responses

  1. Hej Lasse,

    var osäker hur mkt jag skulle skriva men när du tog upp tråden kan jag skriva lite mer. Jag klipper ur mina egna anteckningar:

    ”Det var två herrar grosshandlare Altheinz och Bengtsson som köpte in Farsta gård med ägor. Meningen var att det skulle bli lika exklusivt som Djursholm. Altheinz var tidigare ägare till den brunna Eldkvarn och fick förmodligen en del ersättning därifrån. Karta från slutet av 1800 talet. Observera man räknat med olika anhaltsplatser trots att järnvägen ej var färdig. Det som skulle bli Fagersjö station är tex. benämd ”Sipppans anhalt”.En bro är utritad på samma plats om militärbron senare skulle uppföras (1913 -14). Fagersjö var uppdelad i två olika Hackmyra torp. Observera också att hela Farstanäset var tänkt att bebyggas. Man hade storstilade planer. 600 tomter skulle säljas. I själva verket blev det ca 60 i Södertörns Villastad och ungefär lika många i Fagersjö. Varför blev det ingen succé trots att det skrevs i ”Sthlms Villastäder 1911: att ingen villastad torde ha bättre förutsättningar med sin vackra natur osv” ? Trots att tåget kom redan 1901 så ansågs det besvärligt att resa in till staden. Få avgångar och byte i Älvsjö gjorde resandet till staden besvärligt. Bolaget var troligen inte lika ekonomiskt starkt som andra villabolag med marknadsföring etc. Södertörns villastad ansågs ligga väl långt från Stockholm.Vatten och avlopp fick man ordna själv. Terrängen var också ganska oländig och besvärlig att bebygga.

    Endast ett 60-tal tomter såldes och 1912 köpte Stockholms stad in all tomtmark av bolaget. Meningen var att man skulle ha området som en reserv för framtiden. Detta blev väldigt olyckligt för Villastaden. Inga fler villor tilläts byggas ej heller fick man stycka av tomterna. Hela samhället hamnade i bakvattnet och befolkningen blev med tiden ganska ålderstigen. Befolkningen var bara ca 500 personer i slutet av 40-talet.

    Strax före jul 1955 fick alla fastighetsägare ett brev med innehållet att fastigheten skulle exproprieras. Exproprieringen blev väldigt hårdhänt utförd. Staden lyssnade inte alls på argument utan körde över de flesta. Sedan skulle det ta nästan 10 år innan sista fastigheten var slutförhandlad. Några klarade sig från att exproprieras och några fick bo kvar under sin livstid som hyresgäster”.

    Ända fram till 1989 hette pendeltågstationen Södertörn Villastad. Stationen fanns kvar så sent som 1973 eller 1974. Det verkar för övrigt vara konstaterat att arkitekten på linjen hette Ferdinand Boberg. Flera stationshus ner mot Nynäs finns kvar.

    Vet inte riktigt hur du menade men längst ner i Högerudsbacken i det rosa huset är det som brukar benämnas den Gyllingska villan. Den heter från början Eka eller Vårbacka och är byggd 1903. Familjen Gylling kom hit 1931. Längan till vänster var stall och drängbostad.

    Dert finaste huset efter stranden är utan tvekan Villa Dagaborg. Det hyrs av en barnfamilj där föräldrarna är konstnärer. Kunde ligga i Djursholm eller var som helst i något riktigt burget område

    Häls H

    Gilla

  2. Tack Hans A!

    Jag har nu något korrigerat mitt inlägg, eftersom jag tagit fel på vilken byggnad som var den Gyllingska villan.

    Den andra villan (där Martinskolan också har en förskola) var mycket gulare och mer framträdande från södra sidan av sjön, där jag en tid ganska ofta besökte Ågesta friluftsgård.

    Sedan finns ju en verklig praktvilla kvar en bit västerut, Dagaborg som du nämner. En villa i ordets ursprungliga italienska betydelse. (Jag var inte där och kikade.)

    Jag hade i mitt inlägg tänkt ta med litet om mitt besök samma dag vid Pungpinan (nordväst om f d Skarpnäcks flygfält) där man ”förtätat”. Något som också väckt protester. Man har kunnat läsa arkitekt- och standsplanerarlyrik av hög klass vilket kontrasterade mot de mer kritiska synpunkterna som fördes fram på http://www.dn.se/sthlm/protester-mot-radhus-intill-kyrkogard-1.454060 .

    Texten på http://www.erikolsson.se/Pages/ContentPage.aspx?id=1263 (Pungpinan) är väl mera neutral, ingen försäljarsvada behövs längre när det är slutsålt. Men ”Världsarvet slutsålt” är ju en skojig formulering. Tänk hur mycket man här lyckats (?) klämma in på en yta som bara rymde en mack och några skyddande trädridåer mot angränsade bebyggelse. Macken som estetiskt matchade varken Skogskyrkogården eller den gamla stugan (torpet/krogen?).

    Protesterna i DN-artikeln avser till stor del den nu uppförda bebyggelsen i backen söder om Pungpinan (och inte just det som byggts där Shell-macken en gång låg). Men mycket är rimligt i kritiken. Man är ju van att det skall se ut på ett visst sätt – som det ”alltid” gjort. Fast min tandläkare tyckte det bara sett stökigt ovårdat ut där man nu byggt – medan jag hade min allra första odlingslott där.

    Vi har ju delvis en parallell i Slussens framtid. Många oroas över de utsikter som går förlorade när Slussen byggs om. Å andra sidan är Slussen mycket ”sunkig” på flera ställen i dag. Men detta skriver jag bara om i mail om till vänner och bekanta och tänkte inte diskutera på bloggen. Men DN har i alla fall haft en del fint i frågan, bl a på Lars Epsteins blogg.

    Sudden

    Gilla

  3. Jag vill gärna koppla på det här med tandläkares sidosysselsättningar. Min förre tandläkare hade praktik i St Anthony Park i Stor St Paul. Han var norskättling, Bjorndahl hette han. Han var stor och hade kraftiga nypor. Hans hobby var nämligen att föda upp stora hästar, typ ardenner. Han var medlem i en förening som hade olika uppvisningar med arbetshästar, körde timmerforor och liknande. Han var även pigg på att hjälpa till varhellst hans kunskaper kom till pass. Så blev han vid ett tillfälle tillfrågad om han kunde fila av de stora vassa gaddarna på den stora gorilla som fanns på Como Zoo, vilket han gärna gjorde. Efter det hade han en stående kommentar när jag kom på besök till hans klinik. Kom ihåg att han var norskättling, han sade fritt översatt: ”Jag är inte så nogräknad. Jag stökar gärna om i munnen på såväl gorillor som svenskar”. Förresten hade han även ett förflutet inom det amerikanska flygvapnet i sin ungdom.
    han är nu pensionär och jag har en danskättad tandläkre vid namn Kirkegaard, vilket jag hoppas inte betyder något för vad som händer med hans patienter.

    Gilla

  4. Hej Sven (och alla)!

    Apropå tandläkare som inte hållit sig till sin läst (eller vad det kan heta) så tänker jag på Torgil Rosenberg. 6-7 år äldre än jag, ett av namnen inom mitt flygläsande som ”alltid” funnits.

    Han har andra intressen än flyg också; var konståkare med framgång några ungdomsår men är även musikkunnig. Gav ut en seriös musiktidning, men är för mig mest känd inom flygskrivandet. Pionjär inom SPAF och drog 1964 igång vad som blev SPAF-horisont (som blev publik 1964, då Sverige varit utan flygtidning i 10 år!) och svarar nu för ”Skandinavisk Flyghorisont” (men har inte varit redaktör hela tiden) samt för ett ett litet anspråkslösare organ för SVS, Segelflygets Veteransällskap.

    Hans memoarer ”Trots och tack vare” blev årets flygbok 2006. Rekommenderas. Läs gärna recensionerna på http://www.volenza.se/recensioner.html .

    Om segelflyg på gamla da’r skriver Torgil på http://www.svs-se.org/uppl/torgil.html och ett nummer av AOPA-bladet ser man på http://www.aopa-sweden.com/pdf/2009/Flyghorisont_4_2008r.pdf (jag lyckades hitta ytterligare något nummer.)

    Den som gillar att läsa om flyg forskar förstås vidare på SVS- och AOPA-sajterna.

    Sudden

    Gilla


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: