Skrivet av: Sudden | 2010/04/07

Om Charles Lindbergh

För två veckor sedan hörde jag att min sonson Jesper, 10 år, till sin lärarinna överlämnat en liten ”bok” om Lindberghs atlantflygning som jag skrev och ritade för Jespers pappa för över 30 år sedan. Suck! Det var ju en ganska simpel sak, gjord av en person som tecknade sämre än sin far och sina söner. Men min f d fru tyckte då vi skulle lämna in häftet till en barnbokstävling, kanske det blev gjort. Tydligen finns originalet kvar hos oss.

Har inte hört vad lärarinnan tyckte men jag tänkte att kanske man skulle kunna lägga ut berättelsen på webben. I någon form, men vilken? Tog min svart-vita Xerox-kopia och satte mig ute i kylan på balkongen för att få hyggligt ljus och plåtade av de ca 19 st A4-sidorna.

Så blev det hela liggande tills en av min bloggs läsare på sin blogg skrev om sin tidiga beundran för Lindbergh. Jag satte fart, donade och hade mig med datorn och åstadkom en ca 1 MB stor jpg-fil. Finns nu här. Kanske kommer några sidor i fel ordning. Och visst är det primitivt. 

Bilderna var nog i allmänhet baserade på illustrationerna i mitt ex av Lindberghs ”The Spirit of St Louis” som han fick Pulitzerpriset för 1954 och som jag köpte i Malmö i augusti 1960, liggandes i en låda utanför A. Fr. Envalls bokhandel, prisnedsatt i flera steg från 17 till 3 kronor. En mycket välskriven bok, ca 530 sidor. Det har bl a Erik Bratt tyckt. Författaren väver in sitt liv före atlantflygningen i berättelsen.

En av bilderna av hur man med vissa arrangemang får ned den långa vingen (byggd i ett stycke) från fabriksbyggnadens övervåning, och jag har ritat in en hund som jag inte kan se i någon annan av de många bilder av detta stök som finns. En detalj i bilden är att man ser att godsfinkan hör till järnvägsbolaget AT&SE

Den djurintresserade läsaren av min blogg hade förstått uppmärksammat jycken men inte hittat något om Ryan-fabrikens hus-hund trots tidigare efterforskningar. På webben kan man läsa att Smithsonian-museet har fått frågan om inte arbetarnas namnteckningar samt ett hundtassavtryck finns på en plåt-insida bakom motorn men man har inte svarat (tror jag). Däremot finns namnen inskrivna på insidan av spinnern som visas separat på museet, som man kan se här, samt även här (om man skrollar nästan ända ned).

Jag googlade mig dock fram till denna bild med en hund på denna sajt:

Hunden är oidentifierad vilket är en utmaning för varje sann flyghistoriker. Det handlar inte bara om målning och märkning  inom det flyghistoriska forskningsfältet – även om det är svårt att tro det ibland.

Lindbergh var ju uppvuxen på landet och van vid djur men skriver vad jag minns inget i sin bok om vare sig någon Ryan-hund eller den katt Patsy som fanns på Roosevelt-fältet:

(Bilden är stulen från Flyghistoriskt månadsblad nr 6-7/1987.)

Wikipedia har förstås mycket om Lindbergh och det finns en fyllig officiell sajt. Jag tycker också att Folke Schimanski ger en bra beskrivning här, även om Lindberghs stora insats för att utveckla långlinjeflygningsteknik och flygmedicin inte omnämns. Han var ju långt in i jetåldern konsult åt Pan Am.

Tidskriften MACH har i nummer 68 (första kvartalet 1987) en mycket fin artikel, tyvärr anonym, om byggandet av planet och dess egenskaper. I nummer 70 och 71 beskrivs sedan utförligt byggandet av Pierre Holländers replik i Estland.

Så här skrev DN när det just begivit sig. Man inser vilken stor sak detta var – hela förstasidan. Ledande riksdagsmän (”Riksdagen självt”?) som gratulerar.

Lindbergh med hustru Ann Morrow-Lindbergh, en kapabel person i sig, besökte Sverige 1933 som Flygning skriver om här nedan:

Lindbergh gjorde även ett besök 1950 men stördes av medieuppbådet:

Klippt ur ”Ett år i luftens”  krönika.

Avslutningsvis: En  tidningsartikel från svenskt 1930-tal (Warensce-klippsamlingen) om flygarens far. Jag kommer att tänka på vad Mark Twain skrivit om amerikanska valkampanjer. Artikeln tar parti för Charles far, medan Schimanski använder ordet ”rättshaverist” för att beteckna hur det gick för fadern som hade mycket mäktiga motståndare i den tidens storfinans.

Sudden

Annonser

Responses

  1. Att du har en god hand med det skrivna ordet har jag vetat länge, men dina konstnärliga talanger, för övrigt, kom som en överraskning. En sådan pedagog du är!
    Jag skall försöka att få Amanda att läsa din berättelse.

    Gilla

  2. Hej K.!

    När Amanda plugget engelska ett par år till kanske hon kan uppskatta Mark Twains satiriska text om hur städat det går till i Washington vid Kongressens möten på http://www.readbookonline.net/readOnLine/1288/ när man fattar beslut.

    Det är en ganska burlesk historia som jag tvekat att sprida tidigare i år under den hårda vintern med tanke på att även svenska tågresenärer har riskerat att bli isolerade om inte på prärien så dock på västgötaslätten eller – ve och fasa – i gränstrakterna mot Närke i det vilda Tiveden.

    Sudden

    Gilla

  3. En lättläst och väl berättad story. Perfekt nivå för att berättas för en ung man och en gammal gubbe som undertecknad. Ett rent nöje att läsa den.
    Men idag hade du väl inte X:at första o i meteorologen?

    Gilla

  4. Boktips.
    Eftersom du är intreserad av Charles Lindbergh så tror jag att du också skulle vara intresserad av att läsa en nyutkommen biografi om hans svenske farfar Ola Månsson (alias August Lindbergh).
    Googla på bokens titel ”Spirit of Ola Månsson” för mer information.
    David

    Gilla

  5. Hej David!

    Tack för tipset. Jag har genom åren då och då lagt ned en del möda för att få ett grepp på farfaderns liv och leverne, men jag valde att inte skriva något. Han var ju en kontroversiell person, som väl några tyckte ”smet” till USA för att undkomma vissa besvärliga anklagelser. Jag visste inte riktigt vem jag skulle tro på. I den bok du tipsar om, ”Spirit of Ola Månsson”, ses tydligen farfadern i ett bättre ljus. Se http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9186377728

    När man läser ”Spirit of St Louis” slås man av hur flygaren ofta berättar om sin mor i positiva ordalag, medan fadern verkar ha varit ”ganska frånvarande”. (Eller var det kanske inte PK att påminna om honom.) Jag har länkat till en artikel från 1938 om flygarens far verksamhet, men tyvärr är artikeln inte komplett. Framgång hade han tydligen ej varken som politiker eller advokat.

    Sudden

    Gilla


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: