Skrivet av: Sudden | 2010/04/09

En märkessköld – och ett 70-årsminne

Jag noterade att i dag 9 april är det 70 år sedan Tyskland anföll Danmark och Norge. Se DN samt denna berättelse om hur det gick till i Skåne och Ljungbyhed. Något jag inte visste.

Tillagt i efterhand: Här och här litet om vad som hände i främst Oslo-trakten. Cato Guhnfeldts bok om Fornebu 9 april 1940 rekommenderas.

I en tidigare post har märkessköldar som ”en gång fanns i varje pojkrum” omnämnts. Och märken har visats, men ingen sköld. Jag måtte ha slängt min. Men Erik Johansson har nu skickat en bild av sin märkessköld med dess märken och några ytterligare märken från senare i livet:

Man tackar. Jag har reducerat bildfilens storlek ca 4 ggr men jag tror att inte alltför många detaljer gått förlorade. Det här är ju sådan bild där man vill kunna skärskåda detaljer, t ex vad det står på vapenskölden med ett rött kors på (och det kan man se). Säkert kommer Erik att berätta mer om märkena.

Märket med ett enkelt ”S” på och ett segelflygplan av tyskt 30-talssnitt (Minimoa) är för Stockholms Segelflygklubb.

Googling visar att märkessköldar förstås finns ännu idag liksom märkessamlare som man kan se här.

En sköld på min vägg har jag:

Sudden

Annonser

Responses

  1. Hello all Blue Blog readers,

    My mother made the shield you can see on the picture. As my sports activities were rather restricted I have added a few other tie clips, etc.

    I suppose most of you recognize the awards on the shield. The top one and the one below with the two crossed pistols are from my days when I served at F8 and spent any spare time I had on the firing range.

    The blue badge is ‘Simborgarmärket’ and if you magnify the picture you can see that is the one you were awarded after having managed the 200 metres, or whatever it was, for 5 years.

    To fill up the picture I added a few souvenir items. The two tie clips to the left are from my various visits to Boeing in Seattle, a B767 and B727 clip.

    To the right of those is the SAAB pin I got when helping SAAB start up the ‘Customer Support’ group just after they had delivered the first SAAB 340. I have always thought that the SAAB 340 was an excellent aircraft and I still maintain that it should have been manufactured in China to maintain the quality but to make it more affordable due to lower labour costs there.

    One step to the right and you see the blood donor badge I was awarded when I lived in Australia. I got a fright once when I received a call from the hospital where I had donated a squirt of my blood. They asked me to come up for some tests. On arrival they told me that there was nothing wrong with my blood but the patient who had received it had reacted in a most unusual way. Perhaps the simple answer was that a drop of Viking blood was a bit too strong for that particular Aussi.

    To the far right are two items from my days with Ansett Airlines of Australia.

    I bought the tie clip at the bottom of the picture in England but I had it on every time I visited Tennstopet in Stockholm in the days when they were located at Vattugatan and Fru Vall was the boss woman. http://www.tennstopet.se/html/bildbok/index.html

    The Rolls Royce tie clip is from a visit I made to them in East Kilbride in or around 1975 when I lived in Hong Kong. I was, of course, taken on a tour through the facilities. RR had just then in stalled a fully automatic goods receive system, as fully automatic it could be in those days. What astonished me what that at one point the goods received arrived on a conveyor belt. At one point of the end of that belt were two chaps who moved item by item over to the tables of the Goods Inwards Inspectors. Having done whatever they were supposed to do they then placed the parts back on the belt. This procedure did not make sense to me but my host explained later that the inspectors union had refused even the thought of their members being handed goods to be inspected by ‘an automatic system’.

    During my more active days when I travelled an awful lot and visited numerous aircraft and aircraft component manufacturers, component and aircraft maintenance organisations, airlines and suppliers all over the world I also collected ties. I still have a good many of these in my wardrobe including a TSR-2 one.

    Gilla

    • Hej Erik!

      Apropå Simborgarmärket som du nämner (”The blue badge is ‘Simborgarmärket’ and if you magnify the picture you can see that is the one you were awarded after having managed the 200 metres, or whatever it was, for 5 years.”), så råkade jag under ett webbströvtåg ramla över denna bild:

      http://sv.wikipedia.org/wiki/Fil:Alfredson_Danielsson_Ekman.jpg (De namn som inte nämns i filnamnet är Mille Schmidt och Lissi Alandh).

      Bilden är från 1962 och platsen är säkerligen Eriksdalsbadet i Stockholm som det såg ut då (innan den senaste bron var byggd m m).

      Simborgarmärket instiftades 1934 på initiativ av DN:s sportchef David Jonason, med signaturen Mr Jones. Han är även känd för boken ”Flygfolk”, utgiven 1918 med ”porträtt” av de olika profilerna på Malmen och andra, exempelvis Lars Fjällbäck, en person som det annars är svårt att finna något om. Lars Henriksson har skannat boken (åt SFF måhända) och har även sänt mig en kopia. Kanske jag lägger ut något kapitel på webben.

      Sudden

      Gilla

  2. Hi again,

    I just forgot to mention that, for those who are interested in the TSR-2 there are some interesting Google films showing the ‘A’ http://www.youtube.com/watch?v=GXdJxjvQZW4 and ‘Ω’ of the aircraft. http://www.youtube.com/watch?v=NjN3PE4ICj0&feature=related
    Sad, wasn’t it?

    Erik, who loves aeroplanes.

    Gilla

  3. Tack Erik!

    Darrol Stinton beskriver TSR.2 i sin bok ”The Anatomy of the Airplane” som jag tipsat om tidigare och som kan hämtas hem från http://www.scribd.com/doc/22121054/The-Anatomy-of-the-Airplane . Han är litet diffus i sitt omdöme, men det var väl så att militären insåg att de inte längre behövde denna ”slägga att knäcka nötter med” (kanske missiler ändå var bättre om man nu vågar säga det bland flygentusiaster…). Men Stinton menar att det kan ju ha funnits andra kunder än RAF. Han presenterar också studier av en förbättrad TSR 2, med betydligt större räckvidd (turbofan, sväng-vinge), men tyvärr med vikt-problem.

    TSR.2 var avsedd att operera från korta banor och att flyga lågt (30-60 meter) för attackuppdrag. Att det såg ut som det gjorde förklarar Stinton så här:

    The configuration of the aircraft was determined by 3 factors: the ability to penetrate to a target at low altitude and high speed; STOL in crosswinds from rudimentary (bulldozed) airstrips; and the ability to fly reasonably long ferry ranges. The thin delta wing was held to afford the best compromise of low lift slope (low gust response), essential for low-level supersonic flight, while providing a wing large enough for STOL.

    Ett taktiskt attackplan alltså. F-111 hade väl på sina håll tänkt användas så. Kanske jänkarna inte ville ha någon brittisk konkurrent och engelska politiker böjde sig och såg till att jiggar o d förstördes.

    Post-script: Efter att ha skrivit ovanstående, kollar jag vad Wikipedia säger på http://en.wikipedia.org/wiki/BAC_TSR-2 . Jo, det handlade om utvecklingskostnader och konkurrens från amerikanska F-111 (som sedan visade sig bli så enormt dyr så det blev ingen sådan i RAF) samt att missiler verkade bättre.

    Post-script nr 2: Det tog tid för britterna att inse att Imperiets dagar var förbi och att man inte längre behövde ha vapen gjorda för att kuva ”upproriska stammar” i Asien m fl platser med. Nu har ju jänkarna tagit över den uppgiften. Ack, when will they ever learn…

    Sudden, spekulerande men som tycker att TSR.2 är ett av de grymmaste planen någonsin

    Gilla

  4. Tack för märkesnostalgin. Jag har faktiskt på min mörkröda sköld sex av de åtta märken som finns på Eriks blåa sköld. De tre simutmärkelserna, de två riksmarschmärkena (för det är väl det de två undre märkena är – vad de än är, så har jag dem) och så ett skyttemärke. Jag tog mitt skyttemärke på Kungliga Göta Trängregemente i Skövde på 60-talet.

    Gilla

  5. Hej Sven et al,

    I think that the two badges at the bottom of the shield were awarded providing you passed a number of field and track events. If my memory doesn’t fail me you had to run 60 metres at supersonic speeds, do a high jump not less than 200 meters (as it looked to me in those days) throw a ‘liten boll’ 23 kilometres, and so on and so on. As far as I remember I was somehow and most mysteriously awarded these badges when I was a student at Kalmar Högre Allmänna Läroverk. The sports offered in those days were not my cup of tea, as you can well understand.

    Later in life I went in for orienteering and tennis which I really loved. I am now limited to table tennis and darts. 301, double in and double out.

    Gilla

  6. Nu kanske vi börjar hamna Off Topic, men jag tror inte att risken att Sudden stänger oss ute från hans blogg om vi svävar ut lite är så stor. Hoppas han ger oss minst en varning först.

    Under våra år i Uppsala var min fru och jag medlemmar i orienteringsklubben PUH. Det var en mer eller mindre studentikos klubb och om jag inte missminner mig stod förkortningen för Personer Utan Hämningar. Vi hade ganska trevligt på våra orienteringstävlingar. Härlig kamratanda och frisk luft och lite smått tävlande också emellanåt.

    Gymnastik och idrott var inte min starka sida heller trots att jag under min tid på Örebro Praktiska Realskola hade sådana gymnastiklärare som ÖSK’s fotbollsproff Orvar Bergmark och elitgymnasterna Karin Lind och Erik Linden. De senare ingick sedermera äktenskap.

    Gilla

  7. Hej Sven! Jag tycker om välskrivna inlägg och jag ser det mer som ett tecken på intresse för frågan/ämnet, kunskap, nyfikenhet m fl goda egenskaper om man svävar iväg från det som den som enbart vill komplettera sina kanske tabellariska anteckningar anser vara ”ämnet”. Visst gör han ett viktigt jobb för efterkommande släktled för vilket vi skall vara honom tacksamma men…

    Gymnastiklärare ja. Jag minns några och det är bl a några inte så positiva minnen tyvärr. Fysisk aktivitet är inte min starka sida men på 70-talet började jag äntligen röra mig. Orientering, sedan motionslöpande och så maraton (fullföljt 5 stockholms-maror), fjällvandring. Minns från skolan en kamrat som ville bli befriad från gymnastik och berättade för läraren att han skulle till en läkare för undersökning, och gymnastikläraren då artigt sa ”vi får väl hoppas på det bästa” och min kamrat då förstås instämde. (Mattias är död för litet för länge sedan men satelliterna fortsätter ändå i de banor han bestämt. Se http://soop.org/Tias.html .)

    Men märken alltså. På sommaren 1957, efter studentexamen, var jag två månader vid Flottan i Karlskrona. Jag var uttagen till vpl mariningenjör, och på gruppfotot ser jag att vi var 15 st sådana. Som man ser av utsnittet nedan fanns det dom som stoltserade med diverse tidigare erövrade idrottsmärken o d:

    Jag hade alltså inga märken alls, till skillnad från den ene killen bakom mig. Den andre snett bakom mig hade inte heller några märken men han hade hade andra kvaliteter. Litet äldre, sällskaplig och han var/blev ledare för KTH:s Promenadorquester. Om denna kan man läsa på http://sv.wikipedia.org/wiki/Promenadorquestern .

    http://se.services.fujitsu.com/veteran/01q4/011216.htm ger en insikt om hur det gick till 1956 vid den revolution i studentkåren som gav upphov till orkestern m fl traditioner. Det var före min tid på KTH.

    Jag var själv inte alls aktiv i studentlivet utan var en stillsam gosse som åkte hem till mina föräldrar varje kväll i förorten. Men jag gillar det studentikosa sättet att skriva som då var comme il faute. I dag är det nog inte så vanligt men jag tror själva barnsligheten finns kvar.

    Ett andra bildutsnitt visar ett s k studentstreck på vänster överärm. Om löjtnanten B, vars axel ses, berättades det lätt elakt att när man mötte honom drog han i kavajens nedre kant så att axelklaffarna vippade framåt och man kunde urskilja hans höga grad. Jag tvivlar på att det var så, för han var så kortvuxen att detta knappast behövdes:

    Som fast anställd löjtnant var han litet mer ”stridis” än de tre underofficerare i reserven som kallats in för att ta hand om oss och som jag tror trivdes i vårt sällskap. Vi trivdes i alla fall. Åtminstone har jag insett det efteråt.

    Sudden, som sedan inte blev vpl mariningenjör utan ”bara” tekniker vid Kustartilleriet. Utan tillgång till officersmäss med barskåp

    Gilla

  8. Hej
    Vet ej om detta fungerar men jag har ett pins som det står rr på vad betyder det???Kommer det från
    något inom det militära???MVH Anneli

    Gilla

  9. Hej Anneli!

    Märken och nålar är inte något jag är bra på. Och RR kan betyda så mycket (i det flygvapenmilitära är rr en förkortning för ”radar”).

    Det kan ju också stå för Rolls-Royce. Om du tittar på Erik Johanssons märkessköld överst i denna tråd så ser du längst ned i bilden en slips-hållare från det företaget där du ser hur bokstäverna typiskt är/var formade. Bilden finns på https://larsan13.files.wordpress.com/2010/04/badges_002.jpg och klickar man på den blir den mycket stor.

    Man måste se din nål innan man säger något och det är bra om du kan lägga ut en bild på webben eller maila mig en bild så kan jag lägga ut den.

    Annars kan du ju fråga på Svensk Flyghistorisk Förenings forum (http://forum3.sff.n.se/ eller http://www.flyghistoria.org/) så når du fler. Vidare är Kenneth Göransson bl a märkessamlare med militär inriktning. Se hans blogg på https://aeronavium.wordpress.com/ , avdelning ”samlarobjekt”.

    Sudden

    Gilla


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: