Skrivet av: Sudden | 2010/04/24

Funderingar och lästips kring aska, en Liberator, STWC3, humleflykt, SFF

De isländska askmolnen verkar ha lugnat sig. Ser att Flygfyrens tråd i detta ämne har kompletterats , bl a genom bra inlägg av Håkan Olsson (som jag på annat håll ser har lämnat SFF men av andra skäl än vad jag och några andra gjort) som verkligen har ansträngt att ta reda på saker (inte barar museiaktiv i Ugglarp utan även aktiv privatflygare; han leder väl också FK-avdelningen i Halland). Tråden är här. Hörde i övrigt i TV den kloka Barbro Hedvall mena att det vi nu upplevt avslöjar flummet hos miljöentusiasterna  om att vi skulle kunna klara oss utan flyg.

Wikipedia beskriver ingående ett mycket känt fall med vulkanaska här. Det var dramatiskt i mörkret med elmseldar och med stopp på alla fyra motorerna, som man gudskelov fick igång när de svalnat.

Motorer kan ”begå självmord” när reglerautomatiken slås ut eller när något händer den inte är kapabel att ”begripa”. Gottröraolyckan hade inslag av detta. Hade motorerna snabbt fått mänsklig ”specialistvård” hade det nog gått att komma tillbaka till Arlanda. Sägs det i SHK-rapporten.

Alltså inte undra på att man tog till rätt drastiska åtgärder nyligen. Sedan finns det ju alltid de (med morsk småkille-mentalitet) som hånar detta som den gamla flygkaptenen i Hälsingborg. M fl, vi har väl alla den mentaliteten i botten även om vi försöker behärska den. Och visst, det finns flygare som flugit framgångsrikt ett helt liv utan att ens ha ”rätt” uppfattning om hur lyftkraften uppstår.

Vi känner väl till att ”egentligen skulle en humla inte kunna flyga, men det vet den inte om, så därför flyger den ändå”. Bakgrunden till denna klassiska historia reds ut här.

Men hur började det hela? Och när? J. H. McMasters förklarar att berättelsen var utbredd i tyska tekniska högskolor på 30-talet, och började i Göttingen, bland aerodynamikern Ludwig Prandtls studenter. En känd schweizisk aerodynamiker, vars namn man inte får reda på, pratade med en biolog på en middag. Biologen frågade om flygförmågan hos humlor, och den schweiziske gentlemannen gjorde en servettkalkyl enligt ovan. En platt, styv vinge och så vidare. Naturligtvis kom han fram till att lyftkraften var otillräcklig, och försökte att komma fram till en lösning. Under tiden så spred biologerna nyheten, kanske för att visa att naturen var större än tekniken.

Det fanns alltså en rationell vetenskaplig förklaring, baserad på den aerodynamik som gäller för små föremål och annan flygteknik än en stillastående vinge. (Den som vill läsa mer rekommenderas Ulf Olssons tjocka bok om flygkonsten som täcker allt mellan insekter och rymdraketer och finns här.) Vi använder ofta förenklade uppfattningar om ”verkligheten” som duger till vardags. Sedan håller ju inte ens Newtons mekanik i alla väder som Einstein visat, men i alla fall oftast tillräckligt långt.

Stötte på en  berättelse kring en B-24 Liberator som nödlandade i Ystadtrakten 4 januari 1944. Spännande tider. Det intressanta är kanske främst den unge pojkens upplevelser som beskrivs. (Titta även gärna på bildspelet och de länkade artiklarna.) Vad i övrigt sägs i artikeln om kopiering av P&W Twin Wasp är inte riktigt rättvisande. Så viktiga var inte just detta plans motorer. Man hade sedan länge haft möjlighet att studera motortypen. Jag har kollat i boken ”Flygmotor -Volvo Aero 1930-2005” som ingående beskriver denna kopiering som var en bragd vilket ofta framhållits. Inte så mycket har sagts om att det tog en väldigt lång tid.

Här finns ”Queen of Peace” nödlandning beskriven ur amerikansk USAAF-historisk vinkel (sök internt på Queen exempelvis). Det var bara befälhavaren Leander Page som två gånger hamnade i Sverige, och detta sägs också i Widfeldt/Wegmanns ”Nödlandning”.

SFF har i helgen årsmöte och jag är ju litet nyfiken. Det har ju sista dagarna på SFF forum poppat upp litet misshälligheter. Att forumet håller ”låg kvalitet” och att tonen är trist, att FV-museum har ”fel” inriktning av sin verksamhet. Att SFF inte ser till behoven av att stötta de som sysslar med att bevara gamla flygplan, något som tydligen skall vara ”finare” än annan flyghistorisk verksamhet som att skriva böcker/texter, intervjua folk, diskutera, svara på intresserades frågor o s v. Det var ju bra med denna ansats till diskussion (där det ju fanns dem dem som hade en modern syn på FV-museum och som kunde föreställa sig hur det är att vandra i Parrs mockasiner) men tyvärr är inte SFF forum det ställe där föreningens verksamhet diskuteras. Och var gör den det?  Hur ”problemet Roy Fröjdh” behandlades i SFT 2004 var ju också avskräckande; ingen diskussion här inte. Jag har ju i samband med den obegripliga och otrevliga behandlingen av mig funderat mycket över hur det står till i föreningen, hur det tänks och var konflikterna finns. Var i styrelsen klokheten är gömd.

Sudden, som nästan höll på att tappa detta inlägg under redigeringen. Men WordPressystemet är förlåtande.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: