Skrivet av: Sudden | 2010/05/02

Om organisation av arbete, ny styrelse i SFF och kring behovet att samla och ordna

En vän skickade mig i mail ett kul bildspel som jag sedan fann på webben och som handlar om hur fel man kan komma när man försöker effektivisera ett företag. Vi är nog många som känner igen oss i denna fabel. (Jämför gärna med Red Tops kåseri om ”Blomkrukeverken” som finns på min blogg.)

Apropå organisation ser jag att SFF fått en ny styrelse. Medelåldern har inte sänkts. Jag har ju förstås undrat över den litet unkna kulturen i SFF som jag alltid tyckt mig märka och hur den fortplantas. ”Den sitter i väggarna” kan man ju säga men vilka personer vårdar denna, i styrelse och bland medlemmarna? Nu har några personer i styrelsen försvunnit och de nya kan ju inte ställas till ansvar för den besynnerliga behandlingen av mig. Vad som diskuterats på årsmötet framgår ännu ej. Det finns ju litet missnöje på sina håll med bl a SFF:s agerande vad gäller FV-museet.

Sticker jag ut hakan litet kan jag säga att det kanske inte är nödvändigt att ha flera Mothar eller både Sk 14 och Sk 16 på FV-museet (de kan ses som utvecklingssteg av en och samma typ). Vi saknar ju ändå plan som Bulldog och Jaktfalken (och Hansan! Svenska Aeros insats överhuvudtaget). Och vad skulle man med en Firefly till, den hörde väl ändå snarast hemma på Armémuseum med tanke på Fireflyns tjänst åt Luftvärnet. (Det var för några år sedan tal om att sätta upp en arméflyghelikopter på Armémuseums gård men ”esteterna” gillade det ej. Och jag förstår detta på sätt och vis, man är van vid att här ligger gamla mynningsladdade kanoneldrör eller sådana små kanoner med ett par stora kärrhjul. Å andra sidan var arméflyget en viktig och synlig del av armén för inte så många decennier sedan.)

En av bevara-förespråkarna skrev om FV-museum policy och jag hajade till (och kände ren smärta/upprördhet ett kort ögonblick) när han menade att ”Lilldraken” inte hade där att göra. Jo, ur ett strikt samlarperspektiv kan man förstås se det så. Men den är utvecklingsillustrativt ett viktigt plan, särskilt för gubbar i min ålder, och hör ju hemma i Linköping. Det finns ju också de som tycker att FV-museet skall visa mer än de plan flygvapnet och försvaret använt genom åren. Även tillverkning av flygplan bör visas, särskilt som Saab ju ligger i samma stad. Samt förstås allt annat som hör till militärflyget som baser, vapen, sättet att strida, markutrustning, verkstäder, radio och radar, tele, stridsledning m m. Som det nu är är det ju primärt en flygplansamling. Kanske blir det nu också ett mausoleum/nationalmonument.

Men behovet att samla och hålla ordning är djupt rotat i den mänskliga naturen. Den engelska järnvägsanställde Harvey Bryant som ville skoja med sina tågspotting-intresserade kamrater genom att påpeka att man kunde ju ägna sin fritid åt att registrera numren på kraftledningsstolpar istället fick nog sina fiskar varma. Bryant var mycket omskriven men inte mycket går nu att hitta på webben. Men han är saknad. Ägaren av den nu existerande kraftledningsstolpsajten, Flash Wilson Bristow är förresten omskriven och känd hon också. Hon har många järn i elden.

Själv tycker jag att flygmaskiner är fantastiska skapelser med ”magnificent men” bakom och att bara bry sig om hur de användes och var organiserade och identifierade med målning och märkning är väl litet ensidigt. Då kan man lika gärna syssla med att notera numren på alla stolpar, elskåp o d som finns lätt tillgängliga i ens nära omgivning…

Sudden

P S. Denna lilla text på webben säger en del om Harvey Brant. Sedan tycker jag ju det ”typiskt engelska sättet att uttrycka sig på” rymmer så mycket insikt i tillvarons obegriplighet att jag njuter av den:


(Knyckt någonstans ifrån.)

Jag kommer också att tänka på författaren Willy Kyrklund om vilken det sagts att han aldrig lyckades skriva en insändare. När han skrivit färdigt, insåg han nämligen att han kunde lika väl ha pläderat för en rakt motsatt ståndpunkt. (Jag har inte läst något av Kyrklund.)

P S 2. Naturligtvis är den Sk 14-(replik) som kom till FV-museet ett storverk som SFF och med inte minst Sölve Fasths stora insats möjliggjort.  Jag passar så på att tipsa om en fint skriven ”vision” av det renoverade FV-museet på  http://laverdure.blogg.se/2010/april/senaste-nytt-om-flygvapenmuseum.html .

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: