Skrivet av: Sudden | 2010/05/23

W E Johns och Biggles – apropå inlägget om ”Läsning, dans m m”

Erik Johanssson nämnde i en kommentar i inlägget om ”Läsning,…” att han 1954 skickat ett brev till W E Johns och fått ett trevligt svar med ett signerat porträtt. Erik har skickat mig en skanning av detta:

Dedikationen som kan skönjas är svårtydd men lyder Good luck and soft landings.

Samma porträtt, med en annan dedikation, kan ses här. Klicka på bilden så framträder dessutom en handskrivet brev. Här finns en biografi om hans livsbana. Det andra förnamnet Earle skall tydligen vara Earl men han varierade sig litet och titeln Captain är stängt taget litet högre än den grad Flying Officer han uppnådde i RAF som han lämnade 1931. (I RFC kunde man ju bli Captain men så långt nådde han inte där). Captain låter ju dock onekligen mer smidigt än ”Flying Officer”. (Även här hemma ”vimlade” det av f d kaptener, bl a i gymnastiklärarkåren vill jag minnas. Och i USA var en gång ”Colonel” en titel man gärna använde, ibland på litet diffusa grunder.) Han hade en son, separerade relativt tidigt från sin hustru men svärfadern som var präst, förbjöd skilsmässa. Johns levde tillsammans med en annan kvinna, Doris, som utåt uppträdde som fru Johns. När den äkta makan så småningom avled kunde inte förhållandet med Doris legaliseras, utåt sett var de redan gifta.

Johns har ju i efterhand av de rättsinnade uppfattats som smått rasistisk och nationalistisk men det är ju ett öde som drabbat många. Vi är alla barn av vår tid. Fast när författaren av biografin enligt ovan säger att det mest bara är nys med Johns rasism och känsla för imperiet men finner det lämpligt att spilla en hel mening på att Johns och hans sambos bostad en tid låg nära de kungligas, så inser man ju att man bör vara medveten om biografiförfattarens sätt att se världen.

Jag fann en engelsk artikel om ”vårt behov av Biggles” här. Här finns en trevlig bild av den åldrige W E Johns, medan själva texten med några läsarkommentarer även finns här.

I Aeroplane Monthly nr 7/2008 (juli) skriver Richard T Riding 5 sidor om Johns, med illustrationer, främst inriktad på Johns insats som redaktör i olika flygtidningar.

Stefan Mählqvist (är det väl) har sammanfattat Biggles inflytande på svenska pojksjälar väl: Stridsflygaren Bigglesworth kom att konkretisera en ödeskamp där vi själva aldrig deltog, men ändå gladde oss över att rätt sida vann.För många vuxna i efterkrigsårens Sverige tedde sig nog Biggles-böckerna som uppbygglig lektyr, det var ungefär som att i frikyrkliga barnahänder sätta fromma berättelser om hednamissionens framgångar i mörkaste Afrika. Biggles bidrog till att inlemma oss i en västlig gemenskap, politiskt och kulturellt. Att läsa om de engelska piloternas bedrifter gav en känsla av lättnad i efterhand, att retrospektiv rättvisa råder. Det är de duktigaste och modigaste pojkarna som vinner till slut, så var det under andra världskriget och analogt bör det vara så i alla historiska konflikter. Förr eller senare blir det rätt. Caligula mördas, Rickard Lejonhjärta kommer hem från fångenskapen, Richelieu dör – om inte förr så på dödsbädden. Världshistorien blev rationell och teodicéproblemet fick sin lösning.

För en populär svensk satirtecknare, Hans Lindström, född 1950 och alltså egentligen för ung att ha upplevt Biggles, är dock Biggles den ende litteräre gestalt Lindström som den fil dr i litteraturvetenskap han är, tar upp i sina teckningar:

(Efter att ha arbetat på fabriksgolvet i 18 år började Hans L plugga, blev fil dr i litteraturvetenskap, innan han fortsatte som satirtecknare. Möjligen hade han som tidigare verksam inom institutionen för litteraturvetenskap i Lund ett horn i sidan till institutionen för tyska.)

Här har vi förresten Hans L i ett mycket brittiskt flygplan:

(Jag hoppas Hans L ursäktar att jag lånar hans bilder. Jag brukar nästan dagligen gå in på hans sajt utan att någonsin ha köpt ett album, och insåg för ett tag sedan att jag måste skänka en slant vilket jag också gjorde.)

Så har det ju gjorts försök att göra tecknad serie av Biggles, bl a har Björn Karlström tecknat.

Sudden

Annonser

Responses

  1. Jag fick några tecknade Biggles seriböcker i födelsedagspresent förra året. På engelska visserligen, men nog finns dom. En var till och med så ny att Biggles var med i Falklandskriget.
    Den andra hette visst ”Battle of Britain”. Båda var författade av en som hette Asso. Jag undrar om har har fått tillstånd att föra Biggles fana vidare.

    http://www.amazon.co.uk/Biggles-Recounts-Falklands-B-Asso/dp/1905460228.

    Gilla

    • Hej Sven!

      Jo, jag kunde förstås googla mig fram till den författare du nämnde och ser att Johns namn nämns samtidigt. Man får hoppas att allt står rätt till med upphovsrätten. Jag har fått intrycket att Johns inte blev stormrik, trots att hans verk var mycket populära. Annat är det med J K Rawlings (Harry Potter).

      Intressant att den länk du ger till häftet av Falklands-kriget visar ett kraftullt argentinskt anfall på omslaget! (Måste vara stötande för engelsmännen. Några blev också sura på fransmannen Pierre Clostermann, som flög i RAF under kriget och vars bok härom är mycket känd, råkade berömma de argentiska piloterna i Falklands-kriget.)

      Litterära gestalter kan leva vidare, vilket upphovsrättsligt är delikat. En del figurer blir ju en del av vår kultur och vår världsbild, men kan ändå inte användas fritt. Gestalten Pippi Långstrump är ju kommersiellt/kommunalt exploaterad och Astrid Lindgren gillade ju visst inte att någon gjorde en tonårsparafras på Pippi. För att inte tala om Disneys figurer, kanske även Tin Tin.

      Jag undrar om namnet ”Biggles” fanns före Biggles. Nu döps katter, hundar och hästar till Biggles.

      Var och en har sin uppfattning om Biggles och de skiljer sig förstås åt. Det är ofta litet av en besvikelse att se tecknares visualisering av Biggles som exempelvis Stig Stjernviks (pseudonym eller om han bytte namn), se http://seriewikin.serieframjandet.se/index.php/Stig_Stjernvik . Björn Karlström har ju också sin bild av Biggles och de andra i gänget. Jag hittade två Biggles-serier jag har (men knappast läst) men hittade inte den tredje som jag tror jag har. Karlström fick ju tillfälle att teckna flygplan ”med karaktär” som Vickers Wellesley och Fairey Long Range Monoplane.

      Se http://www.surfnet.fi/~tosso/NIC06/biggless/tecknbiggl.html för en översikt över Biggles-serier på svenska.

      Biggles blev med tiden litet vresig vill jag minnas och var en eftertänksam, lätt intellektull typ, mer än någon som använde sin fysiska styrka. Ganska späd och kortvuxen föreställer jag mig. En uppsyn litet som Stefan Fölster, om ni förstår vad jag menar som Bertie skulle sagt.

      Tittar på http://www.youtube.com/watch?v=mvHQjSFbdWI . Nja, kanske inte riktigt så ändå.

      Sudden

      Gilla


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: