Skrivet av: Sudden | 2010/06/22

Tyska segelflygplan – litet kring Doppelraab och Bergfalke

Lätt reviderat 23 och 24 juni.

Som jag kanske redan berättat tog jag fram några gamla svenska flygtidningar. Det var främst en bild ur Flygrevyn nr 5 år 1957 som fångade mitt intresse. Det var en bild så speciell att jag minns att jag sett den tidigare (på 50-talet alltså):

Det handlar om det det tvåsistsiga segelflygplanet Doppelraab som flög f f g 1951 då segelflyget just släppts fritt i Västtyskland efter kriget. Man behövde ett billigt skolflygplan för DK-skolning. EK-skolning med rutschning med SG-38 e d var inget att blåsa liv i igen. Så gott som alla gamla glid- och segelflygplan hade förstörts eller tagits om hand av ockupanterna; några få hade man väl lyckats gömma undan.

Genom detta milt sagt kompakta arrangemang, där instruktören använder samma spak som eleven (sidrodret kom han dock inte åt tror jag, men jag såg dock en uppgift från Sydafrika där någon berättade sina Doppelraab-minnen att läraren kunde manövrera sidrodret) blev planet mindre, lättare och billigare. Det kom att tillverkas i över 350 exemplar. Många byggdes av klubbarna direkt och konstruktionen var anpassad för sådant självbygge. Framkroppen med sina svetsade stålrör tillverkades sålunda centralt, i övrigt var materialet trä. Spännvidden var ca 13 meter och prestanda var väl som en Baby.

Sådant byggande i klubbregi förekom ju också i Sverige och påstods vara moraliskt härdande, något som ansågs nödvändigt för den som skulle bli flygare. Men hade man inte pengar eller fanns inget att köpa så vad gör man…

En illustrerad krönika över en tysk segelflygklubb i Hoya strax söder om Bremen finns här, där man kan se hur självbygget fortskrider och även ana att man hade det rätt knapert i 50-talets Västtyskland. (Tyvärr har länken brutits; man hittar lätt till Hoya-klubben men jag har inte återfunnit bilderna.) Man kan även se hur trångt det var i Doppelraben. Det ser man även nedan, ett klipp ur en bild i  Martin Simons bok ”Sailplanes 1945-1965” och är från presentationen på Wasserkuppe av planet i augusti 1951, den första segelflygträffen i Västtyskland efter kriget. I DDR hade segelflyget släppts loss något tidigare:

En fördel var ju möjligen att läraren inte behövde skrika åt sin elev, han kunde viska ljuva ord direkt i örat…

Konstruktören hette Fritz Raab (Raab syftar alltså inte på någon fågel; jag letade förtvivlat i lexika). 1957 fanns enligt artikeln i Flygrevyn en utveckling, en Motorraab – Moora – som artikelförfattaren säger vara tvåsitsig fast han påpekar att då får de nog sitta i knät på varandra som man anar här.  Senare kom ett mer riktigt side-by-side-utförande, Pützer Elster (Skatan) som sägs vara det första tyska sportflygplan efter kriget som byggdes i något nämnvärt antal. Fanns ett tag i det nystartade västtyska flygvapnet.

I Looping nr 3 1955 råkade jag så se en artikel om hur man i Sverige funderade på att skaffa ett enhetsflygplan för segelflygutbildning. Man hade fått upp ögonen för Egon Scheibes Bergfalke:

(Den som försöker förstå polarkurvorna inser att det kan vara fördelaktigt med ett tungt plan om man har bråttom eller det blåser motvind och därför förekommer kastbar vattenballast på tävlingsplan.)

Ett enhetsplan blev det och en något förbättrad version, Bergfalke II/55 kom att importeras. Många tiotal byggdes också på licens i Sverige skriver Simons, och det visste jag inte. Det blev med tiden några utvecklade varianter, där Bergfalke IV av några anses vara en annan typ. Flygegenskaperna är annorlunda och jag minns att man instruerades att luftbromsarna var mycket effektiva. Bergfalke IV hade också en annan vingprofil och vingen var rak och ej längre svagt framåtsvept som på B-falke II och III. Ur-falken hade en rak vinge men en besvärlig vingbalkskarv. Ett problem som alla konstruktörer av tvåsitsiga plan kämpade med var att få personen i baksits så nära tyngdpunkten så möjligt och samtidigt få vingbalken genom kroppen på ett enkelt sätt, och då hjälpte framåtsvepning (tydligen balanserade Bergfalke IV bra ändå). Den som satt i bak (d v s läraren) skulle ju också ha hygglig sikt.

Hos Segelflygmuseet  på Ålleberg kan man läsa mer om typen och även om antalet plan. Se även Arlandasamlingarna, där texten talar om Bergfalke II/55 men bilden visar den litet högre fenan, huven och Schempp-Hirth-bromsarna hos en Bergfalke III. Men det uppstod med tiden hybrider.

Sudden

P S. Apropå problemet hur man ”får ihop” en tvåsitsare för två fullvuxna karlar som skall se bra ut, kom jag att tänka på den Scheibe Specht (Hackspett) som tagits till Sverige på senare år. Kärrran är litet mindre än Bergfalken och https://larsan13.files.wordpress.com/2010/06/specht.jpg  visar hur det är att sitta i baksists, under vingen därtill. Jag har lånat bilden från SVS, segelflygveteranerna på http://www.svs-se.org/  , i de bildspel som finns där. Kärran gjordes i ca 50 ex så det blev ingen succé, men den kan nog vara trevlig att ha på Ålleberg och flyga med för gamla små gubbar./Sudden som med nästan fasa minns flygning i Scheibes Spatz.

P P S (18 februari 2011). I SVS-nytt nr 4/2010 tecknar Knut Uller en historik över Bergfalke i Sverige. Inget nämns om tillverkning av planet i Sverige, men åtskilliga Bergfalke II/55 modiferades här att bli mer lika Bergfalke III. Sedan introduktionen 1955 har 166 Bergfalkar blivit inregistrerade i Sverige varav 3 st Bergfalke II, 86 st Bergfalke II/55, 54 st Bergfalke III och 23 st Bergfalke IV.

Annonser

Responses

  1. Hej Lars,

    Your pictures of the Dobbelraab reminds me of the days when I travelled in economy class and the interiors of the B747s an airline I worked for once leased from Boeing configured especially for Haj flights. That was the first time I was in a 747 with the maximum number of seats for which the aircraft was certified. I could not really understand what function the seat belts had. Once in the seat you had a major job on your hand getting out.

    Gilla

  2. Hej Erik!

    Jag kommer att tänka på Ryan Air och uppgifterna/skämten om att de övervägt att i grundpriset bara erbjuda ståplats. Ville man sitta kostade det mer. Det kanska var vinklat på ett annorlunda sätt med speciella inredningar o d; det går nog att hitta mycket skoj på webben om detta.

    Apropå pilgrimsflygningar kom jag att erinra mig en svår olycka där många dog, genom att man börjat laga mat över öppen eld i passagerarkabinen. Om jag minns rätt. Man förfasar sig över sådana vanor. Men jag minns hur jag en gång körde stormköket i ett ganska flott norskt hotellrum där vi, jag plus en israelisk kvinna med sinne för att resa snålt, på den sena kvällen i våldsamt hällregn tagit in för tält hade blivit litet väl tufft. Satte det i duschen ifall.

    Hon tyckte Norge var vackert – minst lika fint som Nya Zeeland tyckte hon som rest jorden runt. Som nordbo krympte man litet då hon sa det.

    Annars uppmanade ju Svenska Turistföreningen i början på 1900-talet utländska turister att först besöka Sverige och sedan ta Norge. Då undvek de att bli besvikna…

    Sudden

    Gilla

  3. […] Most uncomfortable! It could also be used a single-seat trainer. You've simply got to see the two photos at this site (in Swedish, the photos speak for themselves). (Above) Here's my wish fulfilled – a Bergfalke […]

    Gilla


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: