Skrivet av: Sudden | 2010/07/17

För och emot flyg – litet om Hans Ostelius och Rit-Ola

Lätt kompletterad 18 juli.

För några dagar sedan uppmärksammades ett ”tåghaveri” där ett X2000-tåg med några 100 passagerare blivit stående i ca 6 timmar, mer eller mindre instängda i hettan och snart utan mat och vatten. Med rätta uppstod stor upprördhet, och SJ AB kröp ju också till korset. Den klämmige Ulf Adelsohn är ofta nyttig att visa upp i sådana situationer, medan SJ AB:s och Trafikverkets närmaste informationsansvariga helt naturligt och rimligt var och en inte ansåg sig ensamt skyldig.

(På järnvägsforumet Postvagnen har händelsen diskuterats. Jag har inte följt inläggen (det finns nog många trådar) men det finns väl som vanligt exempel både på klokskap och på stelt eller stelnat tänkande.)

Jag ser händelsen som ett ”gemensamt hjärnsläpp” även om denna typ av händelser inte alls är ovanlig. Jag erinrar mig en älgkollision i Tiveden för några år sedan i sommarhetta, också med många timmar av inspärrning för hundratals passagerare,  och en vinter såg jag från mitt bilfönster en grupp resenärer stående utanför motorvagnståget i den minst knädjupa snön på ett gärde väster om Undersåker. Det verkar inte finnas bärgningslok som det finns bärgningsbilar för vägtrafiken.

En SJ-man förklarade att det är minsann inte lätt: denna dag var det inte mindre än tre X2000 som drabbades av svåra fel och jag tror att han ville få oss att inse hur synd det är om SJ. Felorsakerna var alla olika och själv fick jag snarast intrycket att SJ inte sköter sin materiel. (Men vad vet jag om hur hårt tågsätten utnyttjas. Det sägs att ”x2000 körs hårt” men vad detta innebär vet jag inte. Ett trafikflygplan kan i vissa användningar vara i drift i upp till kanske 14 timmar om dygnet, medan med andra linjestrukturer får man räkna med hälften.)

Som ofta är webbkommentarer tjafsiga; det gamla hatet mot statlig verksamhet eller andra mer eller mindre utpräglade (och ofta motsatta) fobier/käpphästar visar sig. Det skall f-n vara forummoderator; de tvingas ju ta ställning till en massa strunt och blir väl rätt avtrubbade.

En förnuftig betraktelse bjuder som vanligt Lena Andersson på i DN. De allra första få kommentarererna jag sett är ännu rätt sansade. (DN hänvisar till min blogg; sådant sker med automatik numera när jag länkar till en DN-artikel. Inte mig emot. Ser i en av de länkande bloggarna en spirituellt elak fiktiv platsannons för vad som krävs av och erbjuds en ny SJ-chef .)

Det är väl så att ”systemet järnväg” är och förblir mycket sårbart även om man ger det mer resurser i form av personal och infrastruktur (spårkapacitet o d).  Man har väl inte heller trafikflygets tradition och kultur att kompensera resenärer (för att få dem tysta).  Trafikföretags ökade beredvillighet att ekonomiskt kompensera resenärer är ett teckan på att det är mer lönsamt att betala ersättning än att investera i ökade resurser. ”Tåg körs bäst på fälgarna” så att säga. Regularitet kostar. Kanske skall vi konsumenter inte vara enbart tacksamma för förbättrade kompensationer vid förseningar o d. ”Gärna medalj men först rejäl pension” som det hette på en valaffisch en gång.

I dag är ju tåg ”inne” efter flera decennier av en avtynade tillvaro medan flyget har fått motvind. När jag nu läste skället på SJ kom jag dock ihåg att i ”Ett år i luften 1949” återgavs några teckningar av ”flyghatets representant nr 1, Ritola” (enligt artikelförfattaren, den kände flygskribenten Yngve Norrvi som även var KSAK:s pressombudsman), baserade på ogenomtänkta och upprörda tankar om vad som borde göras när olyckan hotade vid flygning. (Det är lika onödigt att göra fönstren på X2000 öppningsbara om tågets luftkonditionering aldrig krånglar som att förse flygpassagerare med fallskärm om planet aldrig störtar.)

Men jag förstår tecknaren Rit-Olas olust inför flygets många olyckor och själv tycker jag att flyg känns farligare än tåg. Rit-Ola hette  Jan-Erik Garland, och framträdde i tidningen Se, DN och Folket i Bild (med serien Biffen och Bananen):

Mer om Rit-Ola i  Vem är vem? och här.

Men annars var flyget populärt och ”framtiden” på 40-talet och den store popularisatorn var Hans Ostelius.  Han presenteras i samma artikel i ”Ett år i luften 1949” som Rit-Ola:

Jag minns han kultiverade variant av skånska från radion och hans vällustiga uttal av ord som Madagaskar, Tananarivo eller Lockheed Super Constellation. Han kallades  globetrotter redan innan flyget gjorde det möjligt att bli det. Han var verksam i hotell- och resevärlden och hans självbiografi ”Det var roligt nästan jämt” är klart läsvärd. I ”Vem är vem?” kan man få ett grepp på hans olika verksamheter; han arbetade bl a åt Flygvapnet under kriget med litet delikata uppgifter. Han var en studerad karl och hade legat inte bara i Lund utan även i Salamanca. Annars var hans bakgrund ganska enkel med en ensamstående mor.

Man ser i ”Vem är vem?” att hans far (som var vid järnvägen, sic!) hette Osterman och han bar också detta namn under skoltiden i Ystad. Senare bytte han till Ostelius. Han förnekar förstås att det gick till som Gustav von Platen beskriver i sin  självbiografi nedan. Men man förstår att von Platen inte kan låta bli att berätta en så bra historia och att Ostelius på senare år knappast kan ha något emot att den spreds:

Försöket att finna Sveriges mittpunkt som von Platen berättar om här ovan, nämns även i Wikipedia. Ett försök av det slag som kräver en globetrotter.

När man slår upp Ostelius i Vem är vem? får man några andra Osterman på köpet. Bl a en Ragnar Osterman, en äldre bror till den också nämnde Lennart O som var brorson till Hans Osterman, bilhandlare med Marmorhallar jag nämnt i ett tidigare inlägg  där Lennart blev chef 1941 när Hans O avled. Lennart O grundade sedan Aero Service 1943 och så blev det helikoptrar och annat flyg. Ragnar O var en av min fars kamrater i Tekniska gymnasiet i Örebro. Så här avporträtterades min far i elevtidningen ”In Statu Nascendi” (i frigörelsens ögonblick):

”Ragge” är alltså Ragnar Osterman, men vem damen var frågade jag aldrig om. Däremot berättade min mor en gång att i hennes ungdoms hemstad fanns en skrothandlare Sundin, som hon tyckte hjärtligt illa om. Hon övervann dock motståndet mot namnet Sundin när hon träffade den man som sedan blev min far.

Tekniska gymnasiet i Örbro samlade elever från hela landet, för det fanns inte så många skolor för teknisk utbildning på den tiden. Några kända namn från flyget är just Lennart Osterman, hans klasskamrat N O Sefeldt, Lennart Segerqvist (provflygare vid ASJA, omkom 1939 med ett seriöst ”hembygge” typ Bird, SE-AHB) och Åke Sundén.

Nu har jag svävat iväg tillräckligt. Problemet är att medan jag samlar stoff dyker så mycket annat ”intressant” upp att det blir stoff för minst två inlägg till.

Sudden

Annonser

Responses

  1. Det förvånar mig att Ett År I Luften 1949 tog in Rit Olas teckningar och kommentarer. De måste ha varit mer öppna än senare tiders flygforum.

    Det här med att sitta fånge i ett transportmedel har vi rätt många exempel på inom flygets område under vintern som gått här i USA. Nu lär det ha blivit någon slags lagstiftning med höga böter för den som inte förser passagerarna med mat, dryck och fungerande toaletter vid större förseningar.

    Som gammal örebroare är det alltid kul att läsa om Teknis. Med road nostalgik kommer jag ihåg de årliga In Statu tågen som drog genom stan med satirer och underhållning. Jag hörde av en annan örebroare att de ledsamt nog har upphört numera.

    Även lördagskvällarnas teknisskutt var uppskadde tillställningar av de yngre örebroarna.

    Gilla

  2. Hej Sven!

    Rit-Olas teckningar ingick i en större kåserande artikel av Yngvi Norrvi, som inledde flygets årsbok (för vilken Norrvi tillsammans med FV-översten Bill Bergman var redaktörer). Detta var f ö första årgången av ”Ett år i luften”. Artikeln är rubricerad ”Dom där flygpionjärerna…” men avser ju att belysa det rådande läget och där finns sarkasmer som jag var för ung att förstå när jag vid kanske 10 års ålder först läste boken. ”Sverige har nu ungefär lika många civila flygplatser som för tio-femton år sedan. Med största sannolikhet kommer Sverige om tio år att ha ungefär lika många flygplatser enligt de planer som föreligger.

    Matematisk uppgift för fortsättningsskolan: Hur många flygplatser kommer då Sverige att ha: a) om tjugo år? b) om trettio år? c) om femtio år?”

    (Vi vet nu svaret. De är inte fler. Men UL-flyget har kommit och det flygs där mycket som vi äldre flyghistoriskt roade nog inte riktigt räknar med. Och vi har ju ett inrikesflyg, ett sådant fanns egentligen inte före 50-talet.)

    Och bildtexten till https://larsan13.files.wordpress.com/2010/07/flygplatskommitterade.jpg är väl inte helt snäll. Men ”överheten” har flygfolket (och folk i allmänhet) alltid skällt på. Det är ju lätt…

    Mark Twain har berättat om hur en tåg blir insnöat på prärien och där passagerarna efter ett par dagar förfaller till kannibalism. Detta sker då under ordnade mötesformer, med motioner, reservationer från föreslagna, bordläggning, protokoll och hela kånkarongen. Det hela är förstås en satir över det politiska livet i Washington. Jag skannade en gång texten, här ett utdrag:

    Säkert går hela berättelsen att finna på webben (på engelska).

    Man kan ju fundera över i vilken utsträckning tågpersonal tränat nödutrymning och hur många tågpersonal finns per resenär. Det är väl så att behovet av snabbutrymning av tåg är litet. Vagnar fattar nästan aldrig eld och de tål genom sin konstruktion väldigt bra urspårningar och kollisioner där förvånansvärt få (tycker jag) dödas. Inom flyget får man däremot räkna med att en kollision med marken oftast innebär att alla dör och/eller att eld utbryter.

    Jo, jag hade väl dig litet i tankarna när jag svävade ut litet om Örebro och skolan där. Jag har mer stoff därom men det får bli en annan gång. Wikipediaartikeln om ”In Statu Nascendi” och skolan gick inte så långt tillbaka i historien. Det var ju bättre förr. Sägs det.

    Sudden

    Gilla


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: