Skrivet av: Sudden | 2010/07/22

Saker man sett i medierna och tankar däromkring

Jag hade samla några klipp ur webbforum o d i syfte att skicka till de närmaste vännerna. Men de duger nog åt alla, om jag modererar omdömena litet. Mycket av det man läser, både på webben och i våra dagstidningar (av de stora namnen t o m) är ju inte så seriöst men kan ju vara tänkvärt eller kul.

Här en webbkommentar från den filmiska signaturen ”Fellini” som belyser det faktum att man kan minsann resa på olika sätt: Som en nyfiken upptäcktsresande eller mer passivt, ibland som en soffpotatis, ibland engagerad i mer hedervärda aktiviter:

Tåg är för intellektuella som ”läser ” om Småland samtidigt som landskapet flimrar förbi …. I en bil reser man nyfiket rakt in i filmen … Jag har rest över Sverige i över 30 år och hittar i alla landskap. Hade jag rest med tåg och sett landet från sidan hade jag bara haft bilden av ett oändligt ointressant spjälstaket …

Här ett tänkvärt konstaterande från en man som vällovligt vill stödja flyget. Kanske inte helt rätt kvantitativt men i sak. Nog har miljötänkandet eller skall vi våga säga ”miljögullandet” spårat ur. Det är i dag PK att hänga upp sig på småsaker, och man får ju dåligt samvete av att vintertid äta en tomat. Det silas mygg och sväljs kameler. Någon som minns vad som var miljöolämpligt och farligt innan man ”upptäckte” koldioxiden? Och vad är nästa fara?

Att äga en häst medför antagligen många gånger minst lika mycket miljöpåverkan som ett fyrsitsigt enmotorigt flygplan, men det är det inget som nått fram till våra makthavare.

Ytterligare ett exempel på hur vinklad miljödebatten är. Svenska tåg går i stor utsträckning på o-fossil elström (från vatten- och kärnkraft). Men så är det inte överallt faktiskt:

Förbluffande okunnigt om koldioxidutsläppen från tåg. I Sverige är det ”bättre” med tåg än bil/flyg, i Tyskland är det tvärt om. Allt beror på hur elen produceras.

Om spårvagnsspår i gatan finns det många vandringssägner men litet sanning ligger det nog i deras farlighet. Här ett inlägg som givetvis bemöttes med omdömet ”osmakligt att dra in dina släktingar”. Och visst, det sker i våra dagar många svåra/tragiska olyckor där cyklister dödas av exempelvis svängande lastbilar eller bussar trots att det satsas på att göra cyklandet säkrare, men som inte blivit så mytiska som händelser i spårvagnarnas barndom.

Inte så kul med spårvagnar tycker jag. Min morfar fastnade med cykelhjulet och ramlade och bröt armen, och min pappas kusin dog när hon blev påkörd av en spårvagn i Göteborg. Hon fastnade med klacken i spåret och hade snörad känga som hon inte hann få av foten innan spårvagen kom och körde på henne. Och spårvagnen kunde inte svänga undan som en buss hade kunnat göra.

Det har varit litet ubåtsdebatt med anledning att en tidigare ÖB kommit ut med en bok. Själv tyckte jag Mathias Mossberg har en poäng och rubriksättaren har (för en gångs skull) träffat rätt med frasen Huvudproblemet var inte ubåtarna utan marinens mörkläggning .  Jag tvivlar inte ett ögonblick på att Sovjet spionerade på vårt försvar med tanke på ett ev. angrepp, men jag tyckte det var ”fult” av marinen att driva propaganda för en starkare marin genom att sprida rykten. Flygvapnet gjorde då inte så mycket väsen av sina möten med sovjetisk verksamhet. Peter Handbergs bok Undergångens skuggor får detta med hotet från ubåtar och stridsplan att ändå te sig rätt futtigt.

”Ubåtarna” är ju fortfarande en enda soppa. Minst en känd politiker och vissa militärer borde verkligen skämmas. Men ljugandet fortsätter; nyligen har två ministrar ljugit svenska folket rakt upp i ansiktet. I och för sig i en helt annan fråga.

Tänk, att vi fortfarande vill tro på ”en stark man” och hans löften, som han (mot hög lön) känner sig tvingad att avge. Ett exempel visas på DN:s förstasida i dag:

 

Man ser också att vanlig svensk terräng inte alltid är så enkel att ta sig fram i. Kommer att minnas en skridskoutflykt på Dalälven ordnad av en aktad förening där vi blev sena, mörkret föll, och vi fick trava över stock och sten i kolmörkret några hundra meter för att den väg som ”borde” finnas, inte fanns. De bofasta använde nämligen roddbåt och inte väg för att ta sig till sitt hus.

Denna bild bekräftade det jag under mina vintervistelser i Ottsjö några mil söder om Åre alltid funderat över om kondensationsstrimmorna på himlen. Det är som jag trott norsk inrikestrafik som går på den svenska sidan gränsen medan storcirkeltrafiken Nordamerika-Helsingfors passerar här:

Intressant är att man nu ger kollisionsvarningssystemet högre auktoritet än flygledarnas order. Det finns några exempel i SHK-rapporter hur systemets anvisningar har misstolkats och så har vi ju den sällsynt tragiska Überlingen-kollisionen. Men systemet blir nog bra med tiden. Det verkar handla nästan mer om språk- eller fraseologiska tvetydigheter än några brister i tekniken, även om all automatik kan gå fel. ”Tänkte inte på det” har många konstruktörer haft anledning säga.

Sudden

 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: