Skrivet av: Sudden | 2010/08/11

Uppsala 1938 och 1956 – från friflyg till RC-modellflyg

Ett P.S. tillagt 1 november 2012 med en länk till en artikel om tidig svensk RC-historia.

I det senaste inlägget skrev jag om det första modellflyg-SM i Uppsala 1938 som jag kommit in på via Sigurd Isacson och modellflygmuseumet i i Simrishamn. Jag såg att det där fanns en väldigt fin Sky-Skootermodell, som var ett populär modell i radiostyrningens barndom på 50-talet en gång och av vilken jag förresten byggde två.

En Sky-Skooter (stavningsvarianterna är många bör man veta när man googlar) presenterades så här för oss då:

Riktigt hur vingstöttorna nu var tänkta vet jag inte, man såg ibland sådana arrangemang och jag hade visst också ett tag en pianotråd som gick under kroppen – för säkerhets skull. Vingens mittparti var litet komplicerat för att få en snygg anslutning till kabinen som hade stora luckor  på båda (?) sidor så att man kom åt mottagaren, som var stor på den tiden och hängde i gummiband. Reläet i mottagaren kunde annars komma i vibration och så kraschade man ju ibland. Vingens övre främre del gav ett litet knotigt intryck (och även undre delen som man ser på den länkade bilden i Looping ovan) men Simrishamns-exemplaret har torsionsnäsa samt i övrigt en snyggare nos än standard vilket förhöjer intrycket. (Inge Ahlin har gett mig många fina bilder bl a av en ”retro-byggd” Sky-Skooter. Samt även andra bilder; bl a av en där vingen fått U-form. Spännlack? även om man ju hade en stadig list även i profilens övre kontur). De flesta minskade V-formen och den kortare spännvidden var nog regel. För mig gjorde modellen god tjänst och jag modifierade den också på olika sätt; här en variant.

Min kamrat Hans Martinelle hade också en Sky-Skooter men den flög inte lika bra som min av någon anledning:

Bilden är tagen vid Sveriges första tävling med radiostyrda modeller på F 16-fältet i Ärna, Uppsala söndagen 6 maj 1956. Mera senare härom.

En annan populär tidig modell var Vagabond:

Denna första RC-tävling i Uppsala hölls 18 år efter det första friflyg-SM på Petterslundsgärdet 1938. Jag har lagt in två tidningsreportage från RC-tävlingen här och här medan reportaget från 1938 hittas via denna bloggpost  (en del därav här). 1938, det doftar historia för mig (som är född det året).  Unga grabbar i skolmössa (även om min mor tydligen ännu 1950 fick mig att ta mig på min skolmössa ; man hade ju börjat i läroverket) , vit skjorta med ärmhållare, även kavaj och slips. Säkert golfbyxor också. ”Enkla” modeller. Medan 1956 helt naturligt för mig är ”modern tid” eftersom jag  var med. Fast egentligen minns jag inte mycket. I boken ”Spännvidd” sägs på sid 335 att 11 deltagare genomförde tävlingen och att det blåste kraftigt, vilket jag inte minns. Dock minns jag uppvisningen med en J 29:a som FV bjöd på samt sådant som reportagen och bilderna minner om. Kameran ljuger ju aldrig…

Jag hade nöjet och inte minst turen att vinna tävlingen: Gunnar Ågren, Bertil Beckman och jag.

Min far kom på sjätte plats (resultatlistan finns i reportagen). Det var ju han som stod för det viktiga, det radiotekniska. Han hade byggt sändaren, med en stor NIFE-ackumulator och en vibrator för att få anodspänning på 150 Volt eller så. Det verkar som också Hasse använde vår sändare  (enligt bilden ovan). Även mottagaren hade pappa byggt:

”Glascylindern” närmast är ett radiorör, XFG1 brukade man kalla det, och de lär ha använts i luftvärnsgranater för att få dem att krevera när elektroniken indikerade att målet var nära. De svarta grejerna till höger är transistorer, det var nytt då. Bakom skymtar reläet som pappa byggt och lindat själv. Man kan fortfarande läsa på spolen att det handlade om 15.000 varv med 0,05 mm tråd, och att dateringen är 27 juli 1955. Vikten är ca 70 g, och måtten 38x32x57 mm. Jag vet inte om vi båda använde denna mottagare; jag innehade en ED-mottagare från Bertil Beckman vill jag minnas:

Bertils firma (han själv, hustrun och en anställd) var agent för bl a det engelska företaget ED, Electronic Developments, som för svenska modellflygare var mer kända för sina modellmotorer. Liksom Bertil B tjänade företaget säkert sina pengar på helt andra produkter än modellflyg. Man sägs ha tillverkat kanontorn till bombplan under kriget. Själva reglertekniken kanske.

På hösten samma år, söndagen 7 oktober, höll MFK Gamen en tävling på Kungsängen och i mitt fotoalbum sägs att ”min Skyskooter blåste iväg” men så illa var det nog inte riktigt. Enligt ”Spännvidd” var det fler deltagare än på Ärna. Jag kom visst sexa. (Däremot flög planet bort vid en senare tävling på F 11. Några dagar senare ringde telefonen. Planet hade hittats, av en markägande FV-officer vid namn Wachtmeister vill jag minnas.)  Här några bilder från Norrköpingstävlingen:

Den stora Austin-bilen är Bertil Beckmans. G Pettersson kom från Tibro. Jag hade litet svårt för namnen på far och son Sjögren. Mina albumnoteringar är ofta gjorda flera år i efterhand. Och visst, jag skulle kunna ta fram bilderna i aningen bättre kvalitet men nu har jag dem färdiga i detta skick sedan några år.

Det två senaste dagarna har det blivit mycket letande bland gamla modellflygminnen, hela köksbordet är fyllt med kuvert, pärmar och böcker. För varje år blir det allt svårare att hitta det jag söker. Antagligen för att jag varje år försöker finna bättre och ”mer logiska” förvaringsprinciper. Materialet är ofta av dålig teknisk kvalitet men en del kommer jag nog att lägga ut, kanske hos Facebook eller Webshots , som dock inte verkar erbjuda den storlek som behövs ibland.

För den som vill googla själv rekommenderas ord som Erik Berglund, Insjön, Telepilot,  Gyron, Bertil Beckman, ED, Vagabond, Skyskooter, Radio Cub, Viking, Truedsson, Gerhard Westerberg och lämpliga kombinationer härav eller lämpliga ytterligare ord. Och det finns forum och bloggar för modellflygare som oftast förefaller mig mer levande än… ja ni vet vad. Några webbtips:

http://www2.idrottonline.se/TibroMFK-Flygsport/Pionjarer

http://smfk.wordpress.com/2009/08/03/nar-jag-borjade-modellflyga/

http://hangflygning.se/

Det ligger 18 år mellan första friflyg-SM och den första RC-tävlingen. Så mycket verkade hända på dessa få år, ur mitt perspektiv i alla fall. Sedan den första RC-tävlingen har det nu gått hela 3 gånger så lång tid. Vad har egentligen hänt under den tiden frågar jag mig ibland? De filosofiskt lagda talar om de små stegen som man man inte märker, att utvecklingen sker omärkligt. Historikerns uppgift är att försöka beskriva vad som egentligen hänt. Något man ständigt får revidera sin syn på.

Till sist, vad det är det då för särskilt med modellflyg och särskilt då friflyg? Jo, modellflygande och flygintresse (medlemsskap i Flygpojkarna) skymtar i författaren P C Jersilds böcker på  flera olika ställen, bl a i den självbiografiska boken ”Fem hjärtan i en tändsticksask” där han skrivit och så sammanfattar:

Sudden

P S. Här finns i ett nummer av ”Modellflygnytt” nr 1/1969 en tillbakablick på svenskt radioflyg på 50-talet. Serien fortsätter i nr 2. Svante Hellström har hållit i pennan.  Här får man se far och son Berglund från Insjön och deras Robot, Bertil Beckman, Per-Axel Eliasson, Jan Levenstam, Gunnar Pettersson (Tibro) m fl, varibland märks min far Arne Sundin, Hans Martinelle och jag själv. Planet jag försöker få igång motorn på är en helt vanlig Skyskooter fast med minskad V-form (som rekommenderades  av Beckman/Eliasson inför RC-kursen på Ålleberg 1955). Däremot flög min far en egen konstruktion. Jag tror bilden kan vara tagen vid den i texten nämnda och för mig lyckosamma första RC-tävlingen i Uppsala en kall majdag 1956.

Annonser

Responses

  1. hej, mycket instressant det du skriver. jag själv har inte så mycket instresse i flygning osv utan reagerade på att du skrev om Gerhard Westerberg som faktiskt var min farfar. jag hade oturen att aldrig få träffa honom, men har fått för mig att gräva lite bland mina rötter och se hur han var.
    träffade du någonsin honom och om du gjorde det. kommer du ihåg hur han var?
    läste också att du letade efter något speciellt, om jag inte minns fel så har min pappa (Henrik Westerberg)kvar en hel del av farfars flygarsaker, plus att han själv är lite galen i allt som har med teknik och flyg att göra.
    hör av dig om du vill ha hans mailadress eller något.

    MVH
    Josefine Westerberg

    Gilla

  2. Hej Josefine!

    Jag har bara sett Gerhard en gång ca 1955-1957. Då var han iklädd marinofficersuniform och jag gissar han var värnpliktig mariningenjör som kanske gjorde en repövning. Jag talade inte med honom men däremot hade min far och Gerhard då en hel del att tala om. Gerhard var transistorpionjär och min far byggde mottagare för radiostyrning för vårt eget bruk och transistorer var ett verkligt hett ämne då. Gerhard var avgjort ett stort namn för radioflygare.

    Du har säkert googlat på hans namn och funnit exempelvis

    http://www.kth.se/innovation/innovationkth/industriella-avtryck/foretagsexempel/laserritare-en-svensk-framgangsteknik-1.37369

    http://smfk.wordpress.com/2008/01/05/gamla-radiostyrningar-del-2/

    Men det kan ju intressera andra så jag ger länkarna.

    Jag skannade en sida ur en bok om svensk modellflyghistoria, det är i stort samma text som i den andra länken ovan:

    Kanske radiostyrningspionjärerna Jan Levenstam och Jesper von Segebaden kan berätta något. Du finner dem lätt hos Eniro. Sedan finns det väl personer som kände honom från hans andra verksamheter såsom exempelvis Gunnar Markesjö och Lars Arosenius.

    Lycka till!

    Sudden

    P S. Några webbtips till för den intresserade:

    http://staffan.rahm.dinstudio.se/gallery3_88_2.html

    http://www.tekniskamuseet.se/download/18.6ab3c5301250cdc06c380004425/1259068609206/144_Gunnar_Markesj%C3%B6.pdf

    Vidare kan det ju tänkas att när jag såg Gerhard W i marinens uniform, gjorde han sin grundtjänstgörning som en del valde att göra efter KTH-studierna.

    Ett klipp ur länken till Tekniska museet där Markesjö skriver:

    1956 kom Gerhard Westerberg till Transistorgruppen. Han gjorde en rad viktiga insatser. Han undersökte transistorns egenskaper som switch och introducerade
    transistorerna i digitaltekniken (TR-25, 29, 30, 40) och byggde bl a upp ett system med logikmoduler (TR-I02, 123). Gerhard Westerberg tillverkade en MOS-transistor (en transistor med elektronrörets egenskaper) redan 1962 på ett laboratorium i Great Malvern. Detta var långt innan ordet MOS var skapat. Gerhard Westerberg införde vidare mikroelektroniken på gruppens program. Han lyckades få in resurser för ett skannande elektronstrålemikroskop och därmed började ett omfattande forskningsprogram. Tillsammans med Juris Breikss skrev han en licenciatavhandling ”Inspektion av halvledarkomponenter med skannande elektronmikroskop”. Juris Breikss blev senare lektor på Militärhögskolan.

    Markesjö nämner Gerhard W på flera andra ställen.

    Gilla


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: