Skrivet av: Sudden | 2010/09/27

Lästips, min nya skanner m m

Här är ytterligare en bild av en del av min flygbokhylla. Nästan alla titlar går att läsa av från bokryggarna, och sedan kan man ofta googla sig fram om man vill veta mer:

Jag har i all hast roat mig med att markera vilka böcker som av en eller anledning varit viktiga eller som jag tyckt om mer än andra. Skälen kan vara väldigt, väldigt olika och det har med skeenden i livet att göra och hur imponerad man är av författarprestationen m m. En del böcker använder man som uppslagsböcker, andra tar man fram då och då för att koppla av eller njuta. Till de senare hörde länge Jeffrey Quills bok om Spitfire. Den är fortfarande lika bra, men jag har inte ”behovet” för närvarande. Henshaws bok lockade aldrig så mycket. Det är också länge sedan jag öppnade Clostermann, men en gång var han mycket läst (jag har fått limma ihop den). Jag har den även i en senare översättning.

(Jag testade med framgång att googla på två titlar, ”Tales of an ancient modeler” av Norman Rosenstock och ”Medicinhistoriska promenader” av Magnus Carlsson. Den senare författaren hade även vänt sig till SFF forum för att få underlag till kapitlet om s k  kikhosteflygning och vi hade mailkontakt men så försvann han. Men jag tyckte jag skulle skaffa boken.) 

Det finns två grova felköp i hyllan, båda omtyckta av sympatiska och förnuftiga personer men för mig är de böckerna hart när oläsbara och jag har inte förmått mig att läsa ut dem. Fast jag vet ju att blir man bara intresserad av ett speciellt ämne så…

I hyllan finns också en bok av en känd fransk flygare och författare vars tungsinta (tror jag) filosofiska funderingar jag aldrig förstått mig på. Jag köpte den därtill på tyska. Ibland har man höga ambitioner… Man bör ju helst läsa en bok på originalspråket om man behärskar det (jag läser ej franska). Fast även om man behärskar engelska hyggligt finns det engelsmän eller en viss stil som är svåra att förstå, exempelvis som hos Barrol Stinton boken om ”flygplanets anatomi”.  Eller om det kanske är ämnet och mina begränsade grundkunskaper i det. Sedan är ju språk bildande när man får se hur ett och samma fenomen beskrivs med olika ”liknelser” på olika språk. Både engelskan och tyskan slipper exempelvis det problem vi skaffat oss med katapult- resp raketstol; i de två språken går man förbi själva framdrivningsprincipen som egentligen är ganska ovidkommande för ”räddningsstolen” som sådan.

Jag har nyligen hjälpt en föredragshållande flyghistoriker med en ”detalj” men det skall jag kanske skriva mer om sedan. Det som främst upptagit mig de sista dagarna är den flatbäddskanner jag plötsligt inköpte. Visserligen har jag länge insett behovet, men nu gick det fort att besluta sig. Det var därtill prismässigt bra att knalla iväg till Haninge centrum och där köpa en Canon CanoScan 9000F. Den verkade passa mina behov, bl a klarar den dia-bilder.

Det senare har gjort att jag börjat skanna mina diabilder, av vilka jag har över 2000 st liggande, tagna med en Canon Dial halvformatkamera som inte fungerade bra. Jag började med bröllopsresan 1964, då kameran var ny och fann då denna bild av finalsvängen in till Klagenfurt som det var länge sedan jag kikade på:

Jag har försökt finna ut vilket Transair-plan (DC-6 eller DC-6B) vi flög med men mitt minne av planets stadsnamn (Norrköping) verkar inte stämma med den mycket svårtydda registreringen på det plan jag plåtat på Bulltoftas platta (jo jag har kikat i Transair-boken vad det finns att välja på). Här en bild av Bulltoftas stationsbyggnad genom kabinfönstret förresten:

Jag tog ju bilder från marschöjd ned mot marken men sådana bilder blir jag aldrig så imponerande som ”verkligheten”. Jag hade aldrig varit så högt föut utan  hade bara åkt Metropolitan Bromma-Visby tidigare.

Året efter, 1965, blev det jet för första gången, BEA-Trident till London. Jag blev skrämd av den branta stigningen i starten.

Jag är litet trött av allt skannande och försöken att datera gamla familjebilder. Är det hösten 1970 eller vintern/våren 1971;  kan man avgöra om  ett barn är 2 år eller 2½?  Här tvekade jag länge tills jag såg att i bilden skymtade en mycket liten lillebror vilket avgjorde dateringen:

Den unge mannen till vänster blev med tiden en duktig IT-ingenjör, men så var pusselinstruktören också kompetent. Kontakten med honom inskränker sig numera bara till det årliga julkortet men annars är han duktig på flygradiotekniska ”pussel” samt ”I never owned an airplane of my own, but I have flown SAAB Safir, De Havilland Vampire, Cessna 172 and 152. Now low and slow in a Turing -26.” Vad det nu kan vara, en T-Ford kanske. 

Jag har bl a roat mig med att byta ut några avfotograferingar av tidningsartiklar och bilder i några andra äldre inlägg.  Skillnaden är verkligen stor. Jag har även fått ut mycket mer av gamla svartvita foton i mitt album än jag trott var möjligt. Den nya skannern är betydligt bättre än den skanner jag hade för några år sedan.

Sudden

Annonser

Responses

  1. Citat: ”men en gång var han mycket läst (jag har fått limma ihop den). ”

    En stilla fråga. Hur läser man en ihoplimmad bok?

    Gilla

  2. Sven,

    This is a bit of a sticky question but I think that the short answer is ‘very fast’.

    Thinks Erik who loves books and frequently is found glued to them.

    Gilla

  3. Hej Sven och Erik!
    Jag minns att jag tvekade hur jag skulle uttrycka mig på bästa sätt.

    ”Man skall inte märka ord sa min goda moder” skriver jag förnumstigt ibland när jag tycker någon är för mycket språkpolis. Sanningen är, att detta sa min mor bara när vi andra mer eller mindre hånfullt påpekade för henne, att ”så heter det inte”.

    Mitt ex av Clostermann hade sedan länge blivit två delar så jag gjorde en enkel ny rygg.

    En gång gavs det ut böcker man fick sprätta upp, det minns vi nog. Det hände också nyligen för några sidor när det var något lätt knas med senaste ”Flygets årsbok”. Har ännu inte hunnit läsa den ordentligt förresten.

    Så här ser framsidan ut av min utgåva av 1951 av ”Le Grand Cirque”:

    I boken ligger instoppad en insändare i Flight 1978 som ”Jacques” har skrivit:

    Jag får inte fpl-identiteter, nummer på förband och skeenden att gå ihop med bokens uppgifter. Men så anses ju Clostermann visst inte helt serös av ”riktiga” flyghistoriker. I stället har han skrivit en bok som blev mycket framgångsrik. Medan flyghistoriker suckar över att inte många uppmärksammar deras alster bakom vilka ligger mycken forskning.

    Such is life. Om man överlever alltså som C gjorde.

    Sudden

    Gilla

  4. Apropå ”hoplimmad bok” så är det ju något som diktatorer och andra åsiktsförtryckare kan tycka kan vara bra. Alternativ eller varianter är att ge ut censurerade eller tillrättalagda versioner av bokverket, som kan läsas av barn eller ungdom exempelvis.

    Sådan redigering är ju inte alltid av ondo. Jag köpte i vuxen ålder ”En världsomsegling under havet” i dess kompletta form, och den var helt oläsbar. Medan den ungdomsvariant man en gång läst i sin barndom ju var väldigt bra (det skulle jag nog tycka i dag också).

    Jag kommer också att tänka på det skrivna omdöme en brittisk testpilot en gång gav. Det var på den tiden plan hade en öppen cockpit som man äntrade uppifrån. Om ett plan vars cockpit var litet svår att komma ned i men som därtill hade dåliga flygegenskaper skrev han: ”Planets cockpit är svår att äntra. Det borde helst göras helt omöjligt”.

    Sudden

    Gilla

  5. Sudden, din mor hade nog så rätt, men jag kunde bara inte låta bli, trots att man inte skall göra sig lustig på andras bekostnad, men du vet nog även att skadeglädjen är den enda sanna glädjen.

    Nog med visdomsord för i kväll.

    Slut för i dag, tack för i dag

    Sven

    Gilla

  6. Hej Sven!

    Visst är skadeglädje den enda sanna o s v.
    Jag kan inte låta bli att flumma iväg litet till, på ytan en fejd med min mor om ”det rätta ordet” när jag var mycket liten. Det var kalas hemma, min mor var fulllt upptagen och jag hade gjort på mig. Sådant känns obehagligt på flera sätt, man blir t ex påmind om det vid varje steg, men jag försökte låtsas om ingenting. Jag satt och ritade något med en blyertspenna på en servett, ett ganska hopplöst företag, litet håglöst och ganska olycklig då mamma märker vad som hänt, och först litet mjukt frågar mig vad jag ritar när hon skall ta hand om situationen. ”En skådare” säger jag fast mamma tyckte det mer föreställde en poliskonstapel, en sådan som fotpatrullerade på stan när jag var liten med kappa och sabel. ”Nej skådare” upprepade jag trotsigt, med emfas och i några vändor. Man ville ju inte bli ertappad med att ha gjort något man inte borde.

    Ja sådant minns man. Det luktar Freud…

    Sudden

    Gilla

  7. Hej Lars,

    I am a small bit more serious now when I say that it is a shame that we live so far from each other. I had, again, a look at the aviation books you have and there are a few I would like to borrow from you. Having said that I am sure that you would be interested in some of the books I have.

    I think you know that one of my favourite authors is Nevil Shute and I am at the moment re-reading his “Round the bend” which, if someone doesn’t know the book, is a about the birth of charter aviation. Much reminds me of my era in charter – Osterman AirCharter and Internord. Aaaaah, those were the days. Work every hour God created, not much pay, but a lot of satisfaction in seeing the aircraft taking off on time.

    Anyhow, The “Round the bend” story starts at the end of WW II and covers a few years thereafter. Some of the aircraft mentioned are fictitious such as the Airtruck but some are known types as the Fox Moth and the C47. This particular book is a rather new reprint and what makes my heart bleed is that the front cover shows an aircraft with a PT6 engine. One wonders if the publisher ever read the book.

    And a tip. There are several books that I have read several times to the point that they have started to fall apart. Years in the South-East Asia didn’t do them much good either. My wife has some thin plastic, similar to ‘Cling film’, the stuff you wrap food left overs in, except this is a much thicker version. She covers the injured book in this plastic film the same way as my mother used to cover my school books many years back and when the book at the end of the school year was supposed to look like new. This works very well and just about restores the book to its old glory.

    I agree, one must not ‘märka ord’ but I love to play with them. This habit of mine drives my wife ‘Round the bend’ from time to time.

    Gilla

    • Hej Erik! Jag rannsakar mitt minne men jag har nog läst väldigt litet ”fiction” skrivet av personer som kan flyg. Nevil Shute har jag säkert läst något av för länge, länge sedan. Han var ju mycket känd och man hittar mycket på webben om honom både som som författare och flygingenjör hos Vickers (luftskepp) och Airspeed m m.

      ”Fiction” läste jag i ungdomen; Biggles förstås. Här fyra böcker ur hyllan:

      De två nedre böckerna har jag fått av vänner men har skam till sägandes knappt läst dem. ”Pelle flyger” var däremot en viktig bok i min sena barndom. Omslaget är av Björn Karlström, och jag tror den ene författaren kan flyg och den andre kan hitta på och skriva. Den tidens ungdomsböcker var ju ofta propagandistiska och uppfostrande.

      ”Det nya jaktplanet” var en pärla. Det var först häromåret jag via webben och ett ”hembesök” av den finländske flyghistorikern Calle Geust som jag lärde mig mer. Björn Kurtén var bara 16 år när han skrev denna spännande bok! Han blev senare i livet framgångsrik vetenskapsman (paleontolog) och även framgångsrik författare av spännade böcker utgående från sina fackkunskaper. (Dagens barn är ju väldigt roade av dinosaurier men det var väl adrig vår generation?)

      Så har några flygare försökt sig på att skriva thrillers och liknande, bl a Anders Jallai. Tyvärr verkar FLIT:s boklista inte ge någon överblick av den genren som dock tas med på de årliga mötena och liksom alla andra böcker kortrecenseras av Stig Kernell. Som synes av http://www.flyghistoria.org/Nyboklistan_2009-2010.htm ges det ut många böcker av flyghistorisk karaktär. Därtill kommer alltså rent skönlitterära verk. Lotta Lotass kom med några sådana för ett par år sedan som vilar på mycket seriösa studier av flyghistoria och -teknik men de var nog alltför ”poetiska” för vanliga flygfreaks och så finns ju som sagt thrillers, Så finns alla tidskrifter kring flyg (inkl klubbtidningar) varav många finns på webben.

      Man kan tillbringa dygnets alla timmar med att läsa om svenskt flyg på webben.

      Slutligen, ett av min mors uttryck var också ”missförstå mig rätt!”. Ord kan verkligen betyda så mycket och dessutom så olika saker, och då vitsar jag litet. Vad betyder t ex i dag ordet ”radio”. I dagens FM-broadcasting är väl förresten nästan ”snabel-a” det vanligaste ordet (det är kanelbullens dag på måndag förresten) och jag får till leda höra att ”vet du att du kan även lyssna på radio på din mobil och din dator”. Och det senare gör jag ofta.

      Så vad är radio egentligen.

      Sudden.

      Gilla

  8. Tack Erik och Sudden för all underhållande läsning. Ord är till för att användas, och om man kan ha lite roligt med dem dessutom är det inte alls fel.

    Vi har inte någon direkt social umgängeskrets här, så bloggar och e-mail är min enda kontakt med ”vettiga” människor, sen en månad tillbaka då jag pensionerade mig. Jag tycker mig dessutom ha börjat prata mer med snabbköpskassörskor, bensinmacksbiträden och andra personer jag kommer ikontakt med. Det är ganska lätt att slå sig i slang med okända personer här i USA.

    Måste sluta för vi skall åka in till St Paul och söka Social Security för min fru i dag.

    Sven

    Gilla


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: