Skrivet av: Sudden | 2010/10/24

Mer om kartor/världsbilden och spårvagnar

Apropå de kartor jag nämnt i det senaste inläggen så finns  ett sätt att rita översiktskartor för kollektivtrafiknät som engelsmannen Harry Beck introducerade 1931 för London Underground och som snabbt blev populärt. Principen har sedan spridit sig över hela världen.

Lars Henriksson skickade mig nyligen en sådan karta över en tunnelbana i Uddevalla som jag tyvärr aldrig hittat under mina besök där:

Kartan finns i större skala här där den är läsbar och rolig även om man inte känner den goda staden Uddevalla, dess sevärdheter, företag, pizzerior och annan strävsam företagsamhet närmare. Den förekom på en utställning i våras på Bohusläns museum i Uddevalla. Skaparen är Lars ”Mellis” Melander som en gång var sjöman och publicerade satiriska teckningar i ”Sjömannen” och kanske även  i Svensk Sjöfarts Tidning. Sedan gick han iland och förekom ganska ofta på Bohusläningens ledarsida. Allt enligt Lars Henriksson som tipsat mig. Jag trodde förresten först att Lars H själv hade gjort kartan; han kan ju ibland släppa loss fantasin. Han har även påpekat att ”Uddevalla International Airport” egentligen heter Rörkärr medan namnet ”Bången” närmast är förknippat med den tätt intill liggande golfbanan. Vidare finns Pizzeria Nilen på riktigt men inte Pizzeria Dnepopetrosk.

På Rörkärr finns viss begränsad flygplantillverkning som här Lars H dokumenterar (han är mer involverad än så).

Uddevallas T-bana har vagnar som glädjer varje flyg-fan. (Som förstås känner igen typen. Annars finns facit här.) Den kommer dock inte från Rörkärr-tillverkningen, utan precis som i Göteborg har man satsat på produkter utifrån som man ser av denna flotta av moderna spårvagnar i stället för på de förträffliga bussar som tillverkas i sta’n.

2007 deltog jag i en resa för tekniknostalgiker som Tekniska Museets Vänner ordnade. Bland annat åkte vi i denna göteborgska spårvagn. Det stod SKF på hjulnaven men knaggligare hade jag inte åkt på länge. Här en interiörbild:

Mannen just i högerkanten tog sig till Sverige 1944 genom att på Malms flygplats i Helsingfors gömma sig på toaletten i ett ABA-plan.  Med mannen som håller i en karta e d hade jag en ”längre diskussion” vid besöket på Grimetons radiostation om storcirklar. Vi hade olika uppfattning om åt vilket håll New York låg, dit sändningen var riktad. Sedan får jag ju säga att jag aldrig lyckats att riktigt förstå antennens verkningssätt men mäktig är i alla fall den långa raden av höga master. Signalerna strålar åt bredsidan och inte längs mastraden. (Mottagning skedde med en annan antenn, åt Kungsbackahållet till vill jag minnas. Går att ta reda på via Internet.)

Njut av vagnens takkonstruktionen och av ringklockan här nedan. En gång kunde man ofta se hur saker fungerade eller om man möjligen var klyftigare i yngre dagar:

Här kan man läsa hur göteborgarna ”snuvades på njutningen” att få åka under sin stad. Staden höll fast vid sina spårvagnar. Trådbuss har förekommit och cyklister vimlar det av. Som främmande  i stan får man verkligen se upp, det kan komma spårvagnar eller cyklar farande när och var man minst anar det. Trots detta sägs Göteborg ha en hög trafiksäkerhet jämfört med Stockholm.

Så en vapensköld som heraldiker genom tiderna argumenterat mycket kring; det gäller det ”felvända” lejonet:

Här är en del av Göteborg sett på det sätt Harry Beck såg världen på. Hållplatsnamnen är intressanta att studera och för en stockholmare fullt i klass med vad ”Mellis” hittat på för Uddevalla:

Bilden är klippt från Västtrafiks sajt.

Själv är jag t o m första skolåret uppvuxen i Gävle där man hade vackert klarröda spårvagnar. Nedan ett skannat vykort från det pampiga nord-sydliga stråket genom staden från 1947. (Ett nytryck utgivet av spårnostalgiker som jag skickade från Malmköping i juni 1978  om man får tro poststämpeln.) Stans spårvagnar såg lika ut 1908 tyckte jag mig se på webben. (Det fanns en längre vagntyp på det jag tror kallades ”Bomhus-linjen”). Man ser teatern i bakgrunden och min skola det första skolåret 1945-46 låg alldeles till höger om den:

Notera spårvagnens ändhållplatser vilkas namn kan läsas med svårighet längs taket (när du klickat på bilden). Det newyork-influerade ”Sjätte tvärgatan” och ”Stadsträdgården” där en angränsande del bar det franskklingande namnet ”Boulognerskogen” där morfar ett tag skötte minigolfbanan.

Sudden

Annonser

Responses

  1. Hej Lars et al,

    Tunnelbanan I Stockholm! I remember the beginning of this project very well as I lived then very close at Åkeshov Tunnelbana station. Before the first underground service was even started the public was allowed to walk in the tunnel under the centre of Stockholm. I remember this walk very well. Perhaps it was arranged to pour oil over some rather angry protest against the blasting which had been taken place underground which, it was claimed, shook the houses above and caused damage to them.

    Before the official service started the trains operated the service to the public one Sunday and the rides was free of charge. I had a ride on a fully packed train from Åkeshov to Vällingby, which was the end station in those days. The speed of the train was frightening and, to be honest, I did not like it. I used the service many times after that and did appreciate the value of it.

    Since then I have used several underground services all over the world. In my opinion, the one that takes the price is the one in Singapore. It is clean, the the point, that I would not hesitate to eat my lunch on the platform floor. The stations, by the way, are air conditioned. There is a wall with doors separating the platform from the tracks. The doors match those on the train and as the train stops the doors of the train and the doors at the station opens simultaneously. Exceptions to this, of course, are stations above ground which are not air conditioned.

    Not knowing anything about the science of building underground train tunnels I just wonder if this would be possible in Gothenburg? Isn’t the best part of that town built on clay? I thinks I remember reading about this in a book my mother had.

    Erik.

    Gilla

  2. Hej Erik!

    Jo, Göteborg är nog knepigt och lera finns det ju längs Göta älv längre upp (i Surte och Tuve har det ju rasat). Kanske sägs något i den länk jag gav som i sig innehöll många länkar av glädje för Göteborgare. För ett par år sedan byggde man en biltunnel på södra älvsidan. (Tillägg: Jag lyssnade litet på de intervjuer som utgör extramaterial i SR-radioprogrammet. En geoteknikprofessor bedömer att på 30-talet hade vissa partier varit väldigt svåra att bygga p g a leran men i dag hade man klarat det bättre. Så erinras jag om att kommunalpolitiker förstås vill få staten att betala så mycket som möjligt. På 70-talet på televerket i Farsta hade jag en chef som var född göteborgare (och var spårvagnsentusiast) som några gånger fann det orättvist att Stockholm hade fått statliga pengar för sin kollektivtrafikutbyggnad. Jag visste för litet för att kunna bemöta honom. Han kanske hade rätt också.

    Även på många andra håll i Sverige har det byggts tåg- och biltunnlar. Hallandsåstunneln är ju ”omtalad” medan Citytunnelbygget för tåg under Malmö verkar ha gått bra. Stockholm håller på att få en tågtunnel för Stockholmarnas pendeltåg så att ”getingmidjan” avlastas och så att landsortsborna får bibehålla den vackra utsikten över Riddarfjärden. Den bjuder vi på, de kan ju inte ha det alltför kul hemmavid.

    I norr har ett stycke överjordisk järnväg från ungefär Kramfors till Umeå nyligen invigts men man har visst svåra inkörningsproblem (ett helt nytt signalsystem) enligt vad jag läste i DN om häromdagen.

    För åtskilliga år blev bilitunnelsystemet söder om innerstan, Södra länken, klar. Den var överbelastad redan från starten. Mycket sprängningar och en hel del klagomål med sprickor i väggar m m. Före invigningen kunde man en höstsöndag promenera genom tunneln och jag hade foton därifrån utlagda på min webbplats men min f d hustru tyckte de var litet för privata så jag tog bort dem. Dock ligger bilder kvar med min son Robert som T-baneförare på http://larssundin.ownit.nu/T-banebilder.htm kvar. Dessa nya vagnar går mycket mjukare än de gamla du minns men jämfört med pendeltågen känns T-banan långsam. Det är ju tätt mellan stationerna. Anläggningen är gammal och jag tycker ofta det verkar vara problem med kablar som brinner och annat man tycker inte borde kunna/få förekomma.

    Jag tycker det är litet jobbigt att köra i biltunnlar. Vi har ju en under Södermalm också.

    Så kan man ju ta sig genom Södra Länken på annat sätt också. För sträckan Sickla till Nyboda, se http://www.youtube.com/watch?v=W-QJLOVLg7M . En tidig sommarmorgon av skuggorna att döma. Naturligtvis skall man inte göra så här men vilken prestation rent mentalt!

    Sudden

    Gilla


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: