Skrivet av: Sudden | 2010/11/09

Kåseri kring färg och annat

Egentligen skulle jag skriva något mer om tjänsteresan på hösten 1968 men det kommer alltid så mycket annat i vägen, orsakat av kommentarer på bloggen och annat.

PÅ SFF forum har färgen på vissa tidiga A 32:ors fenor diskuterats – var de blå eller gröna? Nu verkar problemet ha löst sig, men man har ju kunnat notera en del som får en att småle. Skadeglädje är ju den enda sanna glädjen.

Som så småningom påpekades var denna färg en sak som diskuterats redan på 80-talet. Själv är jag mest road av att få veta varför fenan över huvud taget målades. Det fanns säkert många goda skäl – men vilka?

Det är mycket som inte är som man tror det är. Det görs fel, och man skall inte alltid tro blint på myndiga föreskrifter man hittar i arkiv. Jag kommer att tänka på mitt liv i televerket. Så många bestämmelser man inte visste om eller inte brydde sig om. När vår chef Ragnar Berglund som närmast var en ”forskartyp” kom tillbaka från mötena för kontorschefer på hans nivå och vi frågade vad som beslutats svarade han ständigt avvärjande ”inget som berör oss”.

Målningen på detta Draken-plan har diskuterats och jag trodde själv först den var helt uppåt väggarna. Men så är det nog inte. Jag tog en titt i Leif Hellströms och Leif Fredins bok ”Kronmärkt” för säkerhets skull. Problemet är att färg är en milt sagt ”diffust” fenomen. Längd, massa, tid, kraft, elektrisk spänning kan vi specificera mycket väl. Även ljus (tror jag). Men färg, det är en sinnesupplevelse eller som Wikipedia skriver, färg är något som formas i vårt medvetande, och är inte generellt en egenskap hos naturen. En fågel eller insekt ser inte samma färger som vi. Istället får man dra till med någon mer eller mindre ”irrationell” norm för att beskriva färgen. Ja inte bara en enda heller. OK, vi kan ange en färg genom dess ljusvåglängd, det är sant.

Ett historiskt känt fall av okänd färg är de två Messerschmitt Bf 109-prototyper som uppträdde i Zürich 1937. Åtminstone färgen på den ena av dem. Var den blå eller röd? Men nu är det tydligen löst, med hjälp av fotografijämförelse samt tidningscitat: Furthermore, two newspaper articles (Neue Zürche Zeitung N°1336 and N°1357) mentioned the plane as being ”Rouge Carmin”. It is also well known that Udet’s favorite color for his own planes was red…and this since WW1! Ett citat från denna sajt där mer mer finns att läsa och färgprofiler och foton.

Vid detta tillfälle kraschade Ernst Udet med planet, prototyp nr 14 D-ISLU. Han såg rätt nedslagen ut efteråt:

Innan kraschen var han morskare. (Bilderna är från Heinz J Nowarras gamla bok ”Die 109 – Gesamtentvicklung eines legendären Flugzeugs”.  Det är alltid intressant att se hur författare i titlar o d försöker komma kring problemet om man skall skriva Bf 109 eller Me 109. Förlaget vill ju att folk skall komma fram till boken med Google oberoende av vilket alternativ de söker på. Min andra bok om typen har båda varianterna i titeln…)

Udets uppsyn kommer mig att tänka på en bild i Ingmar Jonassons bok om ÖSFK av en likadant känslotyngd legendarisk svensk flygare och en kanhända lätt skadeglad annan sådan som bär den rent fysiska bördan:

Omständigheterna framgår här, fint formulerade av Ingmar (numera Jonas Björnstam).

Sudden

Annonser

Responses

  1. Hej!
    Apropå Brink och Klevas så har jag en del minnen från dem under deras senare levnadsår.
    Klevas arbetade som konsult för FFK som hade flyttat till Skavsta och han gick då med i Nyköpings Flygklubb där han då och då bogserade med klubbens Cub (Super Cub). Trots dubbla hörapparater hörde han dåligt på radion, men han hade inte själv behövt någon radio då han hördes genom motorbullret utan den.
    I alla fall så blev jag lite bekant med honom och varje gång jag flög över Kleva gård, där han bodde så gjorde jag en roll eller loping med min SK 50 (SAAB Safir) och varje gång jag kom hem var det ett meddelande på min telefonsvarare med Klevas hesa röst: ”Tack ska du ha det var en jädrans rak o fin roll du gjorde” .
    Samma sak gjorde jag även över Gösta Brinks sommarstuga vid Broby i Sättersta för att på mitt vis hylla de gamla flygpionjärerna. Av Brinks son Pelle fick jag långt senare höra att Gösta hade undrat vem fan det var som gjorde loopingar över hans hus.
    Så olika kan man reagera på samma företeelse.
    Med vänlig hälsning
    Rune Leindahl

    Gilla

    • Hej Rune och tack för dina minnen!

      De stämmer rätt väl med det intryck jag fått av dessa två herrar. Om Brink är mycket berättat (bl a om hans starka röst som medgav instruktion från marken till motorflygeleven sägs det) medan Klevas ju kunde berätta själv. Brink har jag bara träffat en gång då jag skålade med honom 1973 på festen efter segelflyg-DM i Östra distriktet, medan Klevas har jag stött samman med i några sammanhang (och lyssnat). I den bok om ÖSFK jag nämnde berättas bl a om hans strapatser för att ta sig till flygplatsen, Stigtomta eller t o m Norrköping. Med cykel från Kleva, en halvmil söder om Björnlunda.

      Jag har kort berättat om Brink på SFF forum och hans väg till flyget och det är nu med på Håkan Svenssons sajt ”Silvervingar och Guldvingar”. Se http://www.silvervingar.se/silvervingar_numrering_utan_gfu.html

      Sudden, segelflygare på Vängsö (ÖSFK) 1966-79

      Gilla


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: