Skrivet av: Sudden | 2010/11/28

Om lufttorpeder, barnvaggning, underbärvågsteknik, stereo, text-TV, LuLIS med mera

Bland de skanningar Lars Henriksson gjort från de tidningsklipparkiv som donerats till SFF och varifrån han skickat mig några, finns denna artikel från ca 1927:

Snyggt ritat. Man lägger märke till att det hela förutsattes fungera akustiskt, radar hade ännu inte realiserats. Läser jag texten är robotens styrning sedan den avlossats det mest diffusa.

Jag googlade på upphovsmannens namn, stavat Sydney Baruch, och det gav bra resultat. En amerikan som sysslat med sjunkbomber men även hade idéer om mer fredliga saker, bl a med hur man med hjälp av modern teknik skulle få spädbarn som skrek på natten att somna om utan att modern (inte PK i dag, fadern ska ta sitt ansvar säger de rättrådiga!) behövde stiga upp. Se här samt här i Popular Mechanics från 1949 varur jag helt fräck klippt ur denna bild:

När jag ser Baruchs kostnadsuppskattning vad vaggningsautomaten skulle kosta (85 $) kom jag att tänka på hur vi på televerkets Radiolaboratorium också måste hitta på något att svara när folk frågade vad text-TV skulle komma att kosta. Vi utvecklade ett eget system, men så kom engelsmännen fram med ett system som efter nåra år blev europeisk standard. Nå, vi sa 500 kronor, det lät rimligt tyckte vi. Lagom mycket. Annars är ju introduktionspriser, prissättning och prisutveckling en ”skön konst”. Radiohandlarna höll i många år priset uppe på mellan 4000 och 5000 kr för stora färg-TV-mottagare. Man har ju dessutom med åren lärt sig och erinras inte minst i dessa finanskristider att sådant som värden, priser och ”finansiella pengabelopp” är högst fiktiva saker. Det spelas för gallerierna men det är ett farligt spel. Vanliga hederliga medborgare och politiker blir f-bannade av hur de hunsas av mer eller mindre anonyma och skumma krafter.

Så här presenterade vi vårt jobb i televerkets tekniska tidning TELE:

Jag vill minnas att det var litet knepigt att få fatt i en bild som var copyright-fri. Bertil Verri hittade på texten. Tidigare hade vi använt ”Att se på TV men inte kunna höra” som dock av någon anledning ogillades. Det tog ett tag att komma på att eftersom vi inte kunde åstadkomma å, ä och ö, kunde ju texten anses opassande.

Vi använde till att börja med en s k underbärvåg på TV-ljudet men sedan kom ju det standardiserade systemet att utnyttja tomt utrymme i bildsignalen. Underbärvågsteknik var televerket bra på. Ragnar Berglund hade med assistans av Östen Mäkitalo m fl lanserat det s k ”FM/FM-systemet” (av Kjell Stensson på Sveriges Radio kallat ”Berglund/Berglund-systemet”). Det var avsett för stereoljud eller dubbla program men övergavs för det pilottonsystem för stereo som redan fanns i USA och delar av Europa. Sämre men vad gör man…

Sedan utvecklade televerket andra underbärvågssystem för landstäckande mobilsökning (MBS) och för det som senare blev det RDS-system som i dag finns i hela Europa, till glädje (?) inte minst för bilister. Personligen anser jag att FM-radion förstörts genom tillkomsten av en stor mängd kommersiella stationer och närradio. Fast jag borde kanska skaffa mig en radio med RDS samt en riktig antenn innan jag gnäller. Min bilradio med RDS verkar faktiskt hitta rätt trots uppsjön av ”onödiga” FM-stationer.

Apropå bra mottagare och antenner fanns ju i början en oro att text-TV inte skulle fungera; det krävdes en ”bra” mottagning. Det gjordes undersökningar och fältprov; man hälsade på hos folk. En hög SVT-tjänsteman befanns helt sakna antenn på sin TV-mottagare hemma!

Så kom ytterligare applikationer av underbärvågsteknik på FM-sändarna, bl a som en utveckling/ersättning av den luftlägesinformation (”Lufor”) som kunde sändas via FM-nätet genom s k kanalklyvning i stället för stereo. Det nya systemet kallades LuLIS och togs till en del fram av televerks-spinnoffen Teracom. Av Teracoms ingenjörer i Luleå men det är inte därför systemet heter så. LuLIS använder den s k DARC-kanalen (en japansk standard) ovanför RDS-kanalen. Om nu LuLIS och luftförsvaret överhuvudtaget finns kvar.

Så här ser en FM-sändares spektrum ut:

Stereo var en stor grej en gång (liksom ”Hi-Fi”, hur det nu skulle uttalas). Den karismatiske Kjell Stensson på Radiotjänst/Sveriges Radio informerade på sin kultiverade skånska. ABBA:s kände ljudtekniker Michael B Tretow gjorde en skoj sak kring stereo på CD-skivan ”Oförfalskat”. Ett citat från webben: Abbas legendariska ljudtekniker Michael B Tretow var med och gjorde skivan ”Oförfalskat”1988. En produktion av Svenska Pioneer och Sveriges Riksradio för att demonstrera den nya digitaltekniken. ”Hystereo” skrevs speciellt för den här skivan, en låt med ”spikmono” ända fram till refrängen och sedan verklig ”brakstereo”. Jag brukar använda den här låten som en slags signatur och ”självbiografi” (det är ju inte bara mr Tretow som gjort Clas Ohlsson rik) Att han tillsammans med Björn och Benny skapade det legendariska ”Abba-soundet” är väl lika bekant.

Jag fick denna ”propagandaskiva” på min 50-årsdag av mina vänner från SR som med salig Christer Grewin i spetsen smög runt i mitt hus och till sin förvåning konstaterade att jag inte verkade ha någon CD-spelare hemma! Jag fann mig därför tvungen att skaffa en sådan. Länge var denna skiva den enda jag hade men jag spelade den desto oftare. (När man ser tillbaka, vilken massa hårdvara har inte radio- och musikindustrin lurat på oss genom åren!)

Apropå Kjell Stensson och den tid då TV hade nyhetens behag  så är här några nostalgiska Youtube-videoinslag:

http://www.youtube.com/watch?v=GQKkR2CvOc4 Både Astrid Lindgren och Kjell Stensson hade en helt fantastisk förmåga att komma fram till rätt svar i program av detta slag, som byggde på  radioprogrammet ”Tjugo frågor”. Här får vi se Astrid excellera i detta (även om Karin Falck denna gång snodde svaret.). Man undrar faktiskt om det inte var uppgjort… Kommer förresten att tänka på paret Truxa vars ”tankeläsning” var förbluffande.

http://www.youtube.com/watch?v=1Lrr0C8oWOA  TV-historia från 60-talet, bl a med en del av Kjell Stenssons berömda apilskämt samt förstås viktigare saker.

Och visst var det bättre förr: http://www.youtube.com/watch?v=wFCBoeUFPTM

Sudden


Svar

  1. Hej

    Ang text tv. Såg en rolig strip av Matin Kellerman som tecknar Rocky. För de yngre framstår text TV tydligen som något från teknikens barndom. De orimliga väntetiderna ( om man inte har en Tv med sidminnen), den enkla ”grafiken”, att bläddringen upplevs lite slumpmässig ( ibland stannar den på en sida – ibland inte) och att man man måste vänta in följdsidor.

    Själv tycker jag det är rätt skönt med de avskalade sidorna. Dessutom väldigt lättladdat om man läser via mobilen.

    Själv har jag noterat att tecknet ”@” inte verkar tillgängligt på de tangentbord man använder på redaktionen. Man skriver tex (at). Är man månne låst till de tecken som fanns på 70-talet? Är kanske något liknande som sms. Man verkar vara låst till 160 tecken fast det idag är en löjligt liten textmängd.

    Mvh Hans

    Gilla

  2. Hej Hans!

    Text-TV kom på 70-talet och tack vare (eller på grund av) den enkla principen kan dagens text-TV inte prestera så värst mycket mer, så länge även de som använder äldre mottagare skall få någon vettig information.

    Det var länge sedan jag något så när kunde systemet. Det har på 90-talet specificerats mer avancerade presentationsmöjligheter och annat, t ex att man kan ladda ned andra alfabeten och annat, men jag vet inte i vilken mån dessa högre ”nivåer” är införda någonstans. Se https://larsan13.files.wordpress.com/2010/11/enhanc_text-tv_spec.pdf . Man noterar att här refereras till det gamla analoga TV-systemet. Sänder man digitalt kan man ordna ytterligare datakanaler, men jag vet inte i vilken utsträckning det görs.

    Det fanns från tidig början ett antal nationella varianter av det latinska alfabetet samt (så småningom) även för cyrilliska, grekiska, hebreiska m fl alfabet. Här kan man se skillnader mellan dessa latinska latinska varianter och man ser att svenskan saknar @ (vi behövde å, ä och ö; man har 128 tecken att spela med (7 bitar)), medan engelsmännen har med @: https://larsan13.files.wordpress.com/2010/11/tecken.jpg (Jag har inte fått klart för mig hur det går till i norsk och dansk text-TV men man halkar förstås in på intressanta diskussioner på Postvagnen när man googlar. (Någon hade åkt mellan Linköping och Lilleström (förlåt den svenska stavningen) och det blev en lång tråd…)

    Då på 70-talet utgick man från vad då var specificerat för de nationella 7-bitars alfabetena i andra sammanhang än text-TV, och @ var ju då inte så vanligt i svenskan.

    Det går att inom systemets ram överföra vilka data som helst som inte syns på vanliga mottagare. BBC körde en gång i en grå forntid (70-talet) s k telesoftware i samband med skolradioprogram som stöttade en skoldator (motsv) som BBC lanserade. Vill jag minnas.

    Man är ännu låst till 24 textrader à 40 positioner (men det finns defierat hur man kan göra ”sidopaneler”).

    Det är en befrielse att en datatjänst går igång så snabbt som text-TV gör. Sedan har jag ofta varit förvånad över den konstigt stora mängder felstavningar och felaktiga sidangivelser (hos SVT). Kommer därtill vissa buggar i min mottagare, en viss rad dröjer ett tag.

    Mycket mer kan sägas, jag har rätt mycket text-TV-historia i mina hyllor. Jag lyckades ”livnära” mig på text-TV i minst ett decennium. Det var ju egentligen ingen televerksgrej utan hörde hemma hos SVT. Jag drogs in i internationella arbetsgrupper som ingen här hemma brydde sig så mycket om m m, men kunde fortsätta med när text-TV inte längre var aktuellt. Ack ja.

    Sudden

    Gilla

  3. Hej

    intressant att läsa din fördjupning. Trots brister tror jag att text TV ännu är en väldigt stor informationskälla för många. Även om man har dator så kan det ta en stund att starta upp den och man går till TV:n istället.

    Men jag minns också text TV måste haft en stor redaktion på 70-80 talen. Det fanns en sida med frågesport och kluringar som uppdaterades dagligen ( sid 500?) plus en mängd annat. Är ganska avlövat idag.

    Tidigare kunde man också gå in och se vissa sidor finlandssvensk och finsk text TV ( från YLE) men det togs bort. När jag mailade skyllde de på att det krävdes dagliga manuella insatser som de inte hade.

    Nu går jag lite off topic men vad personaltätt mkt var för inte så länge sedan. Idag har det gått till överdrift åt andra hållet istället. Några exempel: minns att jag extraarbetade en sommar på Högdalens sjukhem runt 1978. Det fanns så mkt personal att det ibland var svårt att hitta arbetsuppgifter. Många satt och rökte på balkongen. När min far för några år sedan hamnade där uppskattar jag att knappt 20% av personalstyrkan var kvar. Färre patienter men i betydligt sämre skick också.

    Alla skolor hade vaktmästare som ofta bodde på skolan. Min hade två stycken. Idag verkar man hyra in folk som får komma.

    Eller kompis som började på SEB:s huvudkontor 1980. Han anförtrodde mig ” du anar inte hur många som bara kommer hit och inte har någon direkt uppgift”. Skulle man göra ett besök hos SEB idag är det nog en helt annan situation 🙂

    Nu blev det riktigt OT. Men visst är rationaliseringar lite fascinerande? En man/kvinna kanske ersätter det jobb 10 gjorde på 50-talet i vissa branscher. Är väl helt naturligt och nödvändigt för att stå oss i konkurrensen men bland känns det som om det skärs för hårt.

    Gilla

  4. Hej Hans!

    Jo, jag har också märkt nedskärningen hos SVT text. Att sätta igång SVT-text är det första jag gör på morgonen och det är även den naturliga källan för att reda på TV-programmet. Men här har stödinformationen blivit sämre. Jag ser heller inte längre på Rapport Morgon eftersom jag inte vet vad som skall behandlas. Det fick man veta genom SVT text förut, även om man inte alltid hann med att ge information som lovat.

    Överhuvud taget har det under många år sparats på personal inom SR och SVT; reportrar får inte med sig en tekniker utan får göra mycket själv. Det är ofta avbrott i P2 i den normala avvecklingen av trafiken. Förr blev det diskussion i Riksdagen om det hade varit avbrott i radioprogrammet. Nu bryr man sig knappt.

    YLE hade en text-TV-redaktör som skrev vissa sidor på latin. SVT:s förste text-TV-chef hette Åke Holmberg (ej Ture Sventons författare!) minns jag.

    Kanske jag gör ett blogginlägg om mina text-TV-minnen. Här litet SVT text-TV historia så länge: http://www.journalisten.se/artikel/250/vi-kaende-att-vi-gjorde-nytta

    Sudden

    Gilla


Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.

Kategorier