Skrivet av: Sudden | 2011/01/01

Minnen…

Jag fick ett mail i går från en man (”Arne”) jag hade en trevlig kontakt med på 70-talet i samband med det nya mediet ”text-TV”. Han arbetade då på Luxor i Motala som var på bettet och ville hänga med i ny teknik. Men så småningom stupade man ändå för den ”asiatiska invasionen”  av hemelektronik.

Jag gissar att han suttit och googlat och så kommit till min blogg. (Kanske bortåt hälften av alla besök i min blogg kommer från personer som inte följer bloggen utan letar efter något, inte nödvändigtvis det som jag anser att mitt blogg-inlägg handlar om.)

Mer om Luxor och Arnes uppgifter m m i ett senare inlägg. Hans mail väckte minnen av namn och händelser. Valet av ljudkodning för vårt digitala TV-ljud var t ex inte så självklart. Arne nämnde en demonstration där ”NICAM” demonstrerades men att det var ju inte NICAM utan en kodning från Dolby som användes och ju var stora när det gällde digital-ljud.

Jag själv kom att tänka på en demonstration där jag var ”monterapa”, utstyrd i svarta långbyxor av en högre kvalitet än jag privat kostade på mig, svart skjorta samt televerksorange slips! Slipsen, bylsigt elastisk, finns kvar:

Televerksorange har ju blivit ett begrepp. Vad jag fått lära mig var valet av denna färg från början en ren arbetarskyddsåtgärd. Trafikanter skulle lättare uppmärksamma den Duett som stod vid vägkanten med televerkets linjearbetare omkring. Se här en något bedagad Duett;. En äkta televerksduett hade inte dessa sidofönster utan var mer av skåpbil. Men färgen blev hur som haver snart även en symbol för televerket. Mer positiv än dagens flummiga symbol som väl kostat åtskilliga miljoner medan den orange färgen var något som e o byråingenjörer beslutat ”i tjänsten” en gång; min far var säkert involverad på ett hörn. Här en bild från forntiden innan färger fanns. Några högre televerks-gubbs på Närke-vischan samt en kille i klassisk uniform som väl ”gjorde jobbet”; min far är andre man från vänster. Tja, uniform som uniform:

Jag tror att det som jag demonstrerade var det som skulle bli RDS, alltså en metod att göra det lättare att hitta rätt radioprogram och som även medgav smidig sändning av trafikläges-info. En av dem jag demonstrerade systemet för var Lars Ag som då var chef för Konsumentverket eller SMHI och som idag beskrivs som ”TV-producent och ämbetsman”, alltså en viktig person som skulle bemötas därefter. Annars är ju Lars Ag i dag kanske mest känd för detta mindre ämbetsmannalika framträdande. Några detaljer kring denna historiska sändning ges här.

Apropå SMHI så hör och ser vi här två TV-meteorologer, Curt Kempe och Curry Melin, ge en långtidsprognos på begäran av den förträfflige Ulf Thorén.

Jag såg i dag i TV ett helt underbart avsnitt ur ett barnprogram från 1978.  Det handlade om hur det skulle se ut om vuxna behandlades som barn. Manuset var skrivet av Carl Z. Lena Söderblom som utsökt spelar fru Papphammar, behandlar sin man, Gösta Ekman, som ett litet barn. Man inser att programmet är gjort innan feminismen blev PK; i dag är nog programmet egentligen dödskallemärkt så passa på att titta. Nå, det finns en något tafatt gjord balanserande scen där en man tagit med sin hustru för att hon skall få köpa veckotidningar. ”Barnet” herr Papphammar skulle det köpas kalsonger till men det blev inget av det; däremot en del andra inköp av fru Papphammar.

(Kvinnor verkar vara ”köpomaniker”. Eller tror de att de måste stå för inköpen till familjen i någon slags sjuk pliktkänsla ? Jag kan slå vad om att jag ser betydligt fler kvinnor än män kånkande på kassar, med såväl käk som kläder.)

Hur kommer det sig att programmen var bättre förr? Nu är det bara vintrarna som spottat upp sig och blivit som vintrar skall vara. Långa och kalla, inga mörkt dystra och blötgeggiga ”skånska/tyska höstar”.

Carl Z själv skymtar i en scen. Jag hade för ett par månader turen, äran och nöjet att möta Carl Z:s änka och deras två barn vid en föreställning ”på bygden” av en kabaré som Carl en gång skrivit och växla några artiga ord. Sonen var Carl uppidagen. Mer av denne store humanist här. Jag läste honom på DN:s Namn och Nytt-sida; här är hans avsked till läsarna i januari 2003. Så fint skrivet!

Nå, i TV-programmet talar även fru Papphammar i telefon. En Cobra fast man skulle säga Ericofon. LM Ericsson påpekade detta varje gång när någon kallade den Cobra i medierna:

En av denna bloggs läsare hyser varma eller i varje fall speciella (och lätt flyghistoriska) känslor för Ericofonen, därför visar jag den.

Sudden

Annonser

Responses

  1. Ericophone or Cobra. Doesn’t every home have one of these? I still have mine from, if I remember correctly, the late 1950 or early 1960. I understand that the Cobras can be identified by the dial at the base. The one I have has the numbers under the holes in the dial pad only starting with the zero . On the base itself it has the L M Ericsson logo, or was it the Swedish Telecom logo, a crown over a star with lightning bolts.

    It has a plug with four connectors and a key plunger. I am sure that this could be converted to Portuguese standard where we have two wires only, it could be used here. I would really love that..

    A friend of mine who lives in Gothenburg has a Cobra which, he tells me, is worth around SKR 1000.00.

    I am not selling mine.

    I wonder if the Cobra the first one piece telephone in operation?

    Says Erik who thinks that the Cobra is a wonderful item to have.

    Gilla

  2. Hej Erik!

    Jo, det är en svensk Ericofon du har, med bl a vår speciella placering av nollan.

    Det bästa är kanske att du försöker leta reda på någon ”telefonfreak” i din närhet. Ni får väl skaffa en portugisk propp som passar en dito jack. Sedan kan jag misstänka att nummerskivesignalering inte funkar hos dig. Ericofonen har heller ingen egen inre ringklocka.

    LM Ericsson hade först tankar på en ”Unifon” och Siemens hade sedan början av 30-talet patent på den utformning Ericofonen hade. Om det fanns Siemens-telefoner på marknaden vet jag inte.

    Det tog många år innan Ericofonen blev av men den blev populär. Det finns mycket på webben, här några tips:

    http://www.tekniskamuseet.se/1/1100.html (Om Unifonen som Ericsson till sist avstod ifrån. Ta gärna ett titt på teatrofonen, ett koncept man sparkat igång igen fast nu med bild också. Folk i Bureå m fl distant places kan samlas i i Folkets Hus för att på storskärm se och höra föreställningar på Metropolitan och andra stora operascener. Teatrofonen var Clément Aders idé, den franska flygpionjären.)

    http://www.radiohistoriska.se/forum/viewtopic.php?t=547&sid=eb090610f08468cd48bd9d4c35d61ede (En annan Unifon…)

    http://hem.passagen.se/bengtj/ericofon.htm

    http://www.ericssonhistory.com/templates/ericsson/Article.aspx?id=2095&ArticleID=1367&CatID=360&epslanguage=SV

    http://www.ericofon.com/ (Här kanske du kan få mer detaljerad info om hur man kopplar in sin klenod. Se ”wiring instructions”)

    Läste någonstans om variationer i utförandet, även att en variant var en eller två centimeter högre eller lägre.

    Emblemet man ser på din telefon är televerkets emblem som fick allt färre blixtar med åren (symbolik?). Jag lägger ut de bilder du mailade mig samt några egna bilder av det som på senare år (?) lätt vanvördigt kallades ”krabban”:

    https://larsan13.files.wordpress.com/2011/01/farsta-krabba_televerket_vitsandsgatan.jpg (Eniro utsiktsbild från Farsta)

    https://larsan13.files.wordpress.com/2011/01/060520_telegrafverket_krabba.jpg (Från en rejäl gammal trälår som står ute i ur och skur på min balkong)

    Sudden

    Gilla

  3. Hej Lars,

    Many thanks for all the good information. All very educational. I do not think that I want to convert the Cobra I have for the simple reason that, so I have been told, antiques loose a lot of their values if they are fiddled with or ‘improved’. I intend to give my Cobra to my son one day as he has shown a lot of interest in it and its design. He is 18 as you may know.

    Then one must ask the question why the Cobra did not take over the market. It takes less space, is easy to use compared with the old two piece telephones. I never counted the number of times I pulled the telephone off my desk when I walked around in my office talking to someone. Nor do I remember how many times I was given a replacement telephone. Good business for the telephone company and perhaps this was an additional incentive to stay with the ‘on piece to your ear and the other one on the floor’ design.

    Well, these days we have the mobiles, this day’s version of the one piece Cobra and, of course SKYPE that only uses a microphone. There is something that tells me that L M Ericsson was on the right track.

    Thinks Erik who thinks that simple is best.

    Gilla


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: