Skrivet av: Sudden | 2011/01/04

Mer om text-TV och om radion 1974 -100 år efter Marconis födelse

De sista dagarna har jag ägnat mig åt att via mail återuppliva minnen från 70-talet då Arne Karlsson vid Luxor i Motala och jag vid televerket ägnade oss åt text-TV – ett nytt sätt att sända nyheter, texta TV-program m m. Still going strong efter 35 år. Ett i många avseenden tekniskt primitivt system – men utan problem med virus eller behov att återstarta TV:n. Igång lika snabbt som TV-apparaten utan trudeluttar och annat bling-bling.

Det handlar ju också om personer och händelser. Vad hette han som svarade för ditt eller datt eller som sa si eller så? Och hur gick det till egentligen när Sveriges Radio valde system? En skön blandning av ingenjörer, programmänniskor/journalister, radiohandlare. Hur skulle det fungera? Skulle många få problem med att texten blev felaktig och kanske helt oanvändbar, att signalen syntes högst upp i bildrörskanten på ett störande sätt m m. (Jag fann i SR:s Text-TV-utrednings utvärdering en bilaga om hur mottagningen fungerade hos försökspubliken hösten 1979- hösten 1980 som faktiskt jag själv skrivit. ”Gud må förlåta mig somliga rader” skrev Ferlin; jag instämmer. Värderingar av mätresultat är svåra och säkert våndades jag mycket under skrivandet. Så var det oftast.)

Det visar sig att jag har ganska mycket i mina hyllor fast konsten är att göra något ”skoj” av det. Arne har skickat mig bilder, bl a en som visar när Olof Palme under valrörelsen 1976 besökte Luxorfabriken i Motala och Arne står beredd att demonstrera text-TV. Palme var dock helt ointresserad utan det var annat han ägnade sig åt. Men så förlorade han valet också! Tag lärdom!

Arne sände en broschyr om text-TV från ca 1979-80 (av dateringen av text-TV-bilderna att döma):

Broschyren finns i fullt läsbart skick här. Den skönlockige personen är Arne själv och han har berättat följande om denna broschyr: ”Min mamma var inne på Expert i Falköping en gång för att hämta ut en framkallad film. Där mötte hon en gammal dam hemifrån byn. Min mamma såg broschyren och visade den för damen ifråga och sa: ”Här ser du vad du ska skaffa härnäst”. När damen fick syn på mig så utbrast hon: ”Jösses va han ä liker Gösta i Bäckgårns pôjk!” Hon blev alltså så perplex att hon i hastigheten glömde att det var min mamma hon pratade med!”

Notera varningen i slutet att systemet är inte definitivt valt ännu. Sändningarna började som experiment med en försökspublik av hörselskade (programtextning för dem var ett av motiven att införa text-TV; i Sverige dubbar man inte heller ljudet. Hörde en gång Tyskland Jussi Björling med en dubbad tysk röst! Usch!). Sverige var ett pionjärland direkt efter Storbritannien. Vårt televerk hade i några år tittat på hur man skulle ordna programtextning och hade en sändningsprincip härför, en princip även engelsmännen övervägt,  men så hakade vi på den internationella utvecklingen. Striden stod mellan det franska systemet med dess ”generalitet” och det engelskas robusthet. En stor diskussion var jag med om i Genève. Engelsmännen var i underläge mot de debattvana fransmännen och bad om en dags paus för att hämta den store brittiska ”kanonen” Bernard Rogers (tror det var han) som kunde tänkas ge fransmännen litet motstånd. Och striden blev litet jämnare. Bernard var – och är – en tuffing.

Jag skrev själv en del artiklar internt i Televerket om text-TV som jag inte är särskilt stolt över (men mycken vånda var det; jag orkade inte korrekturläsa texten mer än 5 minuter åt gången, sedan var jag helt slut av att åter behöva uppliva författarvåndorna). Bättre har då Arne Karlsson skrivit för dem som vill veta hur text-TV funkar, och jag har med hans tillstånd lagt ut hans artikelserie för Radio & Television 1979-80 här. (Vill du veta mer kan jag förmedla kontakt med Arne K.)

Nå, en text av mig i Teknisk Tidskrift som jag nu fann när jag letade i mina hyllor (och nästan glömt) lägger jag ut. Jag hoppas Teknisk Tidskrift tillåter detta tilltag. Tidskriften, som 1974 fortfarande var litet stelt ”civilingenjörskorrekt”, hade uppmärksammat radiopionjären Guglielmo Marconis 100-årsdag och fick några televerkare att skriva om var vi stod nu. Jag ser nu att jag skrev både om rundradio och mobil radio, det senare en sak jag inte visste särskilt mycket om men jag måste väl ha hittat något att kopiera. De andra artiklarna är dock skrivna av topp-krafter inom respektive område. Två f d arbetskamrater skrev om luftfartsradio. Intressant är ju vad som inte står eller vad som inte fanns då eller vad som fanns men som det sedan inte blev så mycket av. Mobiltelefon var det ännu inte mycket med, ej heller TV-satelliter. Lennhardt Freij och Kjell Hagberg trodde att vi skulle få en bättre ILS inom luftfarten som arbetade med mikrovågor, men den väntar vi fortfarande på. (Militären har dock väl sådana har jag för mig.) Det är väl med ILS som det var med de gamla analoga TV-systemen, PAL, SECAM, NTSC och vad de heter. Putsade man på dem några decennier så funkade de till sist rätt bra.

Det är först på senare år jag lärt mig att Guglielmo är Wilhelm på italienska.

Sudden

P S. Jag tar mig friheten att citera litet ur ett mail från Arne Karlsson som belyser det slag av utvecklingsarbete och mödor det var frågan om för honom inom den svenska radio/TV-industrin samt det faktum att Luxor även var engagerade i det franska systemet:

Jag började under våren 76 även bygga en ny teletext-generator med mer
kapacitet och som även innehöll en klocka. Vi hade precis fått den
inmonterad i ett av våra sändarrum i fabriken när vi den 8 oktober 76 hade
den förödande branden. Det sändarrummet berördes inte av branden och den nya
generatorn överlevde på så sätt. Men allt annat jag hade brann upp och jag
fick börja på ny kula.

På 80-talet så hade vi börjat sälja TV-mottagare i Frankrike och därför
skulle vi också tillverka mottagare med Antiope-dekoder. Vi gjorde så efter
många om och men. För att kunna göra detta behövde vi en generator för
Antiope. jag snickrade ihop en sådan, men för att kunna göra det så fick jag
lusläsa standarden. Min franska var inte så perfekt, så jag använde en
engelsk version. Kom dock fram till efter ett tag att allt inte stod rätt
till med den. Började därför krosskollationera med den franska utgåvan. Fann
då att översättningen till engelska innehöll grava fel. Jag lyckades dock
sno ihop en generator så småningom, som verkade funka. Då kom nästa
utmaning. Den mjukvara för Antiope som vi fått från Texas i Nice verkade
innehålla buggar. Vi bad dem rätta till dem och de började väl kika på våra
invändningar, men efter ett tag tröttnade de och gav oss hela källkoden och
en crosskompilator för processorn TMS7000 som ingick i konceptet. Vi gjorde
alltså en helt egen modul. Källkoden hade kommentarer på franska och jag
satt hemma i min lägenhet i åtskilliga nätter och benade ut hur programmet
funkade. Jag ritade flödesschemor på långa pappersrullar jag rullade ut på
golvet. Grabbarna på Luxor undrade om jag hittat nya ”dödahavsrullar”. Vi
hittade dock buggarna och korrigerade. Vi gjorde även om användarinterfacet
så det passade vår fjärrkontroll. Så skulle vi då göra ett fältprov i
Frankrike. Jag och en person som ansvarade för teknisk marknadssupport i
Frankrike besökte dels Saloras kontor i Paris (Luxor och Salora var då båda
Nokia), dels Luxors kontor i Strassbourg.
Jorå, det funkade alldeles utmärkt. Men vi kunde samtidigt konstatera att de
finesser där vi upptäckt buggar i Texas programvara inte utnyttjades av
franska teven. Och franska TV-tillverkare hade bara använt sändningar från
fransk TV för teständamål. Så troligen var det så att våra Antiope-mottagare
var de enda som egentligen uppfyllde standarden. Men vi gjorde aldrig mer än
en första batch på ett par hundra mottagare. Vet inte exakt hur många som
egentligen såldes. Antiope var redan då på väg att dö i Frankrike.

Bifogar en del bilder. De talar väl för sig själva.

Jag hoppas jag inte avslöjat några ”industrihemligheter” (d v s fadäser). Här nedan en av bilderna från Arne som visar hur dekodrarna snabbt blev mindre. Texas Instruments TIFAX (som Arne håller i) var väl den första inbyggbara dekodern; den större (Jasmin?) satt i en trälåda under TV-apparaten.

P P S. Kanske de yngre av oss inte vet så mycket om företaget Luxor i Motala. Kanske är bara datorn ABC 80 känd om vilken det som står att läsa på webben visst inte är helt sant på alla ställen. Jag hoppas att denna Luxor-historik är OK: http://www.ekinge.nu/Motala/Luxor/sagan_om_luxor.htm

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: