Skrivet av: Sudden | 2011/01/07

Nytt år – och en statistikblick bakåt

Från WordPress som jag anlitar fick min blogg ett bra omdöme (se bild nedan).

Jag gillar WordPress sätt att uttrycka sig i sin information och anvisningar, och är därtill helt nöjd med hur det hela funkar. Jämförelsen med Taj Mahal är trevligt fantasifull. Så är det ju alltid roligt att fundera över vad folk egentligen letar efter när man ser vilka poster de oftast besökt och de ord de sökt på. Vad som är så intressant. Säkert blir många besvikna. Om ”hangarfartyg” finns faktiskt inte mycket. Vill jag få många besök skall jag kommentera en tidningsartikel någonstans (DN, Fokus är exempel) och då ange min blogg. Men även kommentarer till mina inlägg (”postningar”) ger upphov till besök.

WordPress statistik är ibland svårtolkad eller missvisande. Läsaren får intrycket att vissa angivna postningar (”Tips om flygläsning”  m fl) gav upphov till besöksmaximumet men det var i själva verket en annan postning om Vikbo-olyckan; bl a länkad till från Fokus, som gav upphov till de många besöken men som då ännu låg på (bokfördes på) den s k ”startsidan”. Om jag fattat rätt.

Jag försökte tänka efter hur många olika personer som har kommenterat inläggen och kom fram till att det är väl i stort ca 5 st. Men en mer noggrann räkning gav ca 20 namn!

För att hitta på något att skriva besöker jag ibland andra bloggar och använder ibland de metoder en teknikchef på Radiotjänst rekommenderade när man behövde en viss utrustning enligt TV-pionjären Arne Sanfridssons (ASA) memoarer: Den första TV-tiden på företaget var en rent teknisk tid; programverksamheten var en bisak, som tekniken också svarade för. Jag var då chef för anläggning-underhåll, och de flesta problemen gällde ju anskaffning av resurser. Hyra, låna, stjäla som von Utfall uttryckte det.

Jag tycker därför jag kan stjäla en bild från ASA:s memoarer. Johan von Utfall till höger och Arne Sanfridsson till vänster; memoarerna finns här. Mycket raka och dödsskallemärkta inom televerket sas det:

Då 1958 var man glad att det överhuvudtaget fanns något att se i rutan. Ingenjörerna stod för programmen, idag är det ”journalister” som gör det. Är det bättre undrar man ibland.

Bl a stötte jag på en blogg på  termen ”kalenderbitare” och blev litet förvånad när jag såg Wikipedias definition. Är den en provokation (sådana förekommer, se exempel en bit ned) eller bara ett uttryck för ”det slappa språket och okunnigheten hos dagens ungdom” tänkte jag: Kalenderbitare är en nedsättande benämning på en person som tycker om faktakunskaper, till exempel uppgifter om länder, huvudstäder eller historiska årtal. En sådan person uppfattas ofta som allmänbildad. Intresset av att analysera de inlärda faktauppgifterna varierar.

Benämningen är väl, liksom ”nörd”, inte alltid nedsättande utan ibland kärleksfull. Min mellanson började bli kalenderbitare i 11-årsåldern och barn är ju så rara och i behov av stöd;  man måste ju bara tycka om dem. Ordet ”faktakunskaper” är däremot litet missvisande; det handlar om sådana fakta som kan uttryckas i korta ord eller uttryck som Norge, 6 miljoner, 1718, SE-TCK eller WLE947, alltså tabellvärden eller t o m ”kuriosa” vilket min bils registrering väl får sägas vara i de flesta normala sammanhang.  Och allmänbildad, nja han kan ju ibland ge det intrycket och kan ibland ”koka soppa på en spik” men egentligen är det just allmänbildning han saknar. Han kan kanske ta reda på vad SE-TCK var för typ men hur den kändes att flyga är svårare för honom att beskriva. (Litet av ”dasspapper” var den.)

Jag fann tyvärr ingen annan definition av kalenderbitare annat än en i ett uppslagsverk från 1955: Kalenderbitare, skämtsamt om person med livligt intresse för kalendrar o.d. med personuppgifter, särsk. Statskalendern. Dock kan ordet ”chrunchy” som finns i betyget ovan nog ibland översättas med kalenderbitar-artad eller i varje fall ”besynnerlig” , udda e d. För övrigt har jag en hög uppfattning om Wikipedia, och dess definition av ”kalenderbitare” får väl ses som ett olycksfall i arbetet. Så finns det ju förstås skämtare som exempelvis försåg kvinnokampskämpen Fredrika Bremer med en make. Det tog ett tag innan någon upptäckte detta skämt.

Sedan får jag säga att jag haft väldigt stor nytta av min flygdagbok liksom av den sammanställning av alla mina tjänsteresor jag en gång gjorde för att ”framkalla minnen”. Därtill har jag haft nytta av http://www.calendarhome.com/converter/ när jag velat kolla datum o d.

Jag såg att Roy Fröjdh har stängt sin gästbok där det inte kom så många inlägg. I övrigt föreföll det mig som en hel del på hans sajt var omarbetat. Här finns många bilder av militära svenska flygplan och även annan information om FV som man inte finner så lätt någon annanstans.

Bilder av flygvapenplan lockar ju många och även Hans Jakobsson visade sådana för länge sedan, det råkade jag se här. Draken i nöjes-TV! Ja visst var TV bättre förr… Annars har han just nu en hel del om Boeing 747 på sin blogg  Hoppsan! Ser just att nu har det kommit in ett inlägg om DC-9.

I medierna har nyligen presenterats olycksfallstatistik för vår landburna trafik 2010. Vägtrafiken visar ett lägre antal omkomna än någonsin i modern tid, det handlar om knappt 290 omkomna varav kanske ca 20 st är självmord. Man är snart nere i de olyckstal som järnvägen uppvisar, 109 döda, vari ingår ett större eller mindre antal självmord vad jag förstår. Men tåg är en säkerhetsrisk för alla oss som behöver korsa ett spår, chansar på en ”genväg” eller fastnar med vårt fordon på någon puckelbyggd korsning. Att sedan visst bara en enda resenär omkom 2010 är ju glädjande för dem som åker med tåget.

Ställer man detta i relation till att järnvägen faktiskt uträttar ett påtagligt mindre transportarbete än våra bilar och bussar, börjar detta med säkerhet och miljö komma i en annan dager än vad tåg-förespråkarna försöker få oss att tro. Här nedan några klipp ur en rapport från salig SIKA:

Det har ju alltid smusslats litet med  järnvägsdöden, antagligen i en vällovlig avsikt att inte ”inspirera” självmordskandidater. Men vi måste inse att tåg dödar, precis som knivar och skjutvapen vars användning/bärande därför är reglerat i lag för att minska riskerna.

Slutligen, under mitt sökningar efter stoff på webben fann jag fina bilder från Stockholm och speciellt våra vackra röda bussar. Blått är ju snyggt också.

Sudden

Annonser

Responses

  1. Enligt en artikel i Göteborgs-Posten någon gång under julhelgen anses fortfarande allmänbildning vara den mest statusfyllda egenskapen här i Sverige. Alltså före förmögenhet etc. Hurra för kalenderbitarna!

    God fortsättning till er alla!

    Lars H

    Gilla

  2. Märker jag en liten negativ inställning till tåg i bloggen ovan?

    Den Gamle Emigranten (SJ anställd 1962-1983)

    Gilla

  3. Hej alla och speciellt Lars H och Sven S!

    Av någon anledning blev gårdagen 7 januari en ”all time high” för min blogg. Det tidigare rekordet om 255 visningar slogs, nu blev det 321. Trots att inget nytt tillkom förrän ganska sent på kvällen.

    Ordet ”allmänbildning” kan tolkas olika. En del tänker på ”värdelöst vetande” medan jag mer tänkte i banorna av ”en sund själ i en sund kropp”, alltså en person som är medveten om omvärlden, tar ansvar, och inte gräver ned sig i ett studium av något som för resten av mänskligheten är kuriosa. Men det är onekligen svårt att veta vad som är viktigt och vad som är kuriosa.

    Jag har ibland undrat om denna bild och min kommentar om ”en kalenderbitare” som jag visade på SFF forum retade gallfeber på några och bidrog till min utsparkning:

    En vuxen man som i sin lilla anteckningsbok noterar vilka plan som var med på Duxford häromåret! Förlåt, men det är väl ett sådant beteende hos en patient som en psykiatriker noterar i journalen. (Att sedan just psykiatriker kanske inte alltid själva är särskilt mogna personer såg vi ju i Anna Odell-fallet för några år sedan.) Nå, långt senare kan en sådan notering vara ovärderlig för flyghistoriker; en man vid namn John Stroud kunde ju i Aeroplane Monthly skriva om sina flygningar med Saab Scandia 40 år tidigare med onkligen intressanta detaljer.

    Och så detta med haverier. ”Tyvärr omkom bortåt 100 förare med typen” skriver flyghistorikern och går sedan snabbt över till att lista vilka divisioner planet användes vid och när, och hur de var målade och märkta och när de skrotades m m. Tyvärr och tyvärr! För alla oss som upplevt en nära anhörigs bortgång i FV-tjänst är ju sådana ord närmast ett hån! Och vi som upplevt flygandet och alla starka känslor och intryck som hör samman med att spaka tycker nog att ”kalenderbiteriet” är litet futtigt i sig. Men det kan ju trigga minnet…

    Den bildade (äkta bildning!) Stig Kernell skrev också något klokt om ”nörderi” som jag citerade på SFF forum men det skulle jag nog inte ha gjort.

    Så till de kära tågen: Jag tyckte nog jag var saklig men säger man sanningar får man vara beredd på mothugg. Visst har vi alla (nästan) en kärlek till tåg, men vi är utsatta för svåra prövningar. Här några klipp ur min mail-korrespondens de senaste dagarna. Först några klipp från ett Facebook-samtal som en vän sänt mig:

    – Hans: ”En sen kommentar: men Jan kom tydligen ca 1 h för sent. Alla, inklusive jag själv, verkar tycka det är ”ok”. Så långt har det alltså gått. En resa mitt i veckan. Ingen speciell nederbörd. Ingen kyla. En ganska kort resa mellan rikets två största städer. Det är inte mindre än en katastrof. Jag minns från barndomen när man hämtade släkt vid tåget att 20 min förseningar var något man pratade om efteråt. Hoppas du orkar få iväg ett mail till kundtjänst att få rättmätig kompensation…”

    – Jan: ”Hans, den där typen av arbetsdelning kräver enormt mycket kompetens. En gissning kan vara att problemet med mycket statlig outsourcing är att den är framkommenderad, snarare än marknadsdriven. Man kräver att det ska skapas lösningar som visar sig vara rena chimärer. Dessutom skall man inte glömma att osannolika mängder resurser lagts på att spränga ett hål i marken mellan Halland och Skåne de sista decennierna. Miljarders miljarder rätt in i Hallandsåsen och olika banor i den norrrländska ödemarken måste rimligen betyda att andra delar av nätet får ta stryk. Det finns trots allt bara en begränsad mängd av både pengar och kompetens.”

    – Hans: ”Du tar väl med allt det där som jag tror någon minister förordade i julhelgen? Varma kläder, dricka, föda, ficklampa och mobiltelefon. Visste man inte bättre kunde man tro råden gällde resor i typ Uzbekistan och inte ett modernt industrisamhälle.”

    (En minister fann sig på en journalists fråga nödgad att försvara sig med att att tågresenärer får väl fira jul någon annan dag….)

    – En av mina vänner, en skåning i förskingringen och boende i Stockholm, skrev: ”Man drar sig förstås för att åka tåg och alldeles särskilt vintertid, vilket egentligen är synd. Bara man får biljetterna till rimligt pris! Minns min resa till Höör – tänk om vi varit två. Då hade biljettkostnaden närmat sig 5 000 kr.”

    Det sorgliga verkligheten, Sven, är väl att ”systemet tåg” helt enkelt är rackligt och omodernt. Hur mycket pengar man än plöjer ned i det så funkar det dåligt. Lars Peterson, också en gammal SJ-are, gjorde nog rätt när han lydde politikerna och ökade SJ:s busstrafik. Om jag minns rätt.

    Vi har gemensamt byggt upp ett vägnät som blivit allt bättre och säkrare med åren. Det tycker jag vi skall vara stolta över och känna varma känslor för. Vi har entreprenörer i flygbranschen som snabbt kan dra igång nya linjer med hjälp av den infrastruktur Swedavia (f d ”Luftis”) och kommunerna redan skapat, utan att som tågfolket i 15 år kämpa med att dra ett nytt järnvägsspår som de sedan inte kan få att fungera. Trafikflyget har en kultur där man månar om resenären, ibland nästan löjligt mycket. Jag minns en gång när SAS hade något problem med en avgång på Heathrow men när man äntligen kunde kliva ombord fick vi var och en ett kuvert med en hundralapp i. Formellt motiverat av att man fick resa med ett obekvämare plan. Vilket det knappast var. Tror det var min första Airbus-resa förresten.

    Sudden, som kanske tagit i litet mycket

    Gilla

  4. Hej Lars et al,

    Trains are good. That is, if they are affordable, comfortable, and leave and arrive on time. Which they do here in Portugal.

    Affordable.

    I pay €5.50 for a single ticket from Pombal to Lisbon, a trip that takes about 1 hour and 20 minutes. At that price I will never consider taking the (dirty) car. The fee for the motorway exceeded that price of the ticket.

    Comfortable.

    This is the price for a first class ticket and I can compare the comfort with a business class seat in a better airline. You get a head set and can listen to music in your seat. If you so wish you can have a meal served complete with a bottle of your favourite red wine. This is borough to your seat by the purser. All cars are air conditioned and very quiet even at cruising speed which is 220 km/h.

    Leave and arrive on time.

    I use the Portuguese railway frequently and my son uses it every week end travelling from Porto to Coimbra and back again on Sunday. + 2 minutes delay is forgiveable. More than that it is talked about.

    I admit that Portugal is a much smaller country than Sweden. And we do we have much bother with snow. Therefore we do have have lesser problems to solve. But one must assume that if one is managing train services in a bigger country those responsible should manage these conditions. Or look for another job.

    There is an Intercity in service in Portugal on which you can bring your car if you so wish. Drive to the station, buy your tickets, and collect the cat at the other end.

    I have to admit that I had a smile on my face realising how well the Spaniards can manager Gatwick compared to how the Brits fell flat on their faces when Heathrow had their recent interruptions. Would it be an idea to sell SJ to some Spanish or Portuguese organisation.

    Wonders Erik who does not believe that the best manager is always a local.

    Gilla

  5. Hej Erik!

    Jo visst är tåg bekväma. Mycket kan sägas om tåg, kanske jag gör ett särskilt inlägg. Vi som bor i Sverige och följer svenska medier har ju fått läsa mycket om tågproblemen vid jul, denna stora resehelg. Det började illa men sedan gick det bättre. Eller åtminstone gick det. Men du skall som utlandssvensk veta att skrivs mycket i tidningar och diskuteras på webben om varför det står så illa till. Åsikterna följer väl i viss mån folks politiska uppfattning samt personliga läggning; en del är positiva av naturen, andra negativa. Några gillar avreglering, andra inte. Kanske problemet är att järnvägens avreglering är politikerstyrd med gränsdragningar som blivit olyckliga. Nu har apoteken nyligen privatiserats, få se hur det går. Avregleringen av tele klagas det just inte alls på. Hushållens elkostnader verkar i och för sig vara en fars men ingen vet väl hur man skall få det bättre. Jag är förvånad att protesterna är så lama.

    (I googlande efter vem som i dag (miss)sköter Stockholms pendeltågstrafik fann jag följande fotnot: Medan avtalet med SJ rymdes på några sidor, fyller det nya avtalet flera pärmar. Jag tror detta belyser en av svårigheterna vid en avreglering. Tidigare visste alla berörda vad som skulle göras. Nu måste varje liten detalj regleras i skrift. Att identifiera dessa detaljer och beskriva dem är inte lätt och fordrar stora insatser. ”Byråkrati” kallades sådant förr.)

    SJ AB, den främste ”tågoperatören” har en biljettprispolicy som de som gärna vill stärka självkänslan genom att kunna göra ”klipp” gillar, men inte alla bryr sig om detta. Apropå den oerhört dyra (2400:-) resan Stockholm-Höör tur och retur skrev min vän så här i sitt första mail om saken:

    ”SJ:s prissättning är minst sagt egendomlig. Jag åker mycket sällan tåg, men i somras skulle jag hälsa på kusin S och svärkusin O i Höör (fanns vid mitt 70-årsbord som bekant), varvid jag bevakade priset vecka efter vecka, framför allt på Tradera, där SJ brukade lägga ut biljetter för 95 kr till högstbjudande. Jag hittade emellertid ingen lämplig biljett där, vilket resulterade i att jag till slut fick betala 2 400 kr för Stockholm-Höör t&r. Förutom priset var principen rena vansinnet. Jag drar mig för att åka SJ-tåg därefter, även om jag är mycket miljömedveten.”

    (När taxi-branschen avreglerades gladdes en arbetskamrat åt att nu skulle han kunna gå längs taxikön vid Centralen och förhandla fram lägsta pris hem till Farsta. Kommer att tänka på gamla reseparlörer: ”Herr kamelförare, är detta en bekväm och snabblöpande kamel? Ert erbjudande om 75 sekiner är ohemult, 50 är nog!”)

    Själv reste jag till Uddevalla t&r för 216 plus 216 kr för drygt 4 år sedan så 2400 kr är nog ingen representativ prisnivå för en 50-mila svensk tågresa och det förvånar mig att min mycket kapable samt kostnadsmedvetne vän hamnade i en sådan knipa att han måste acceptera ett sådant ockerpris. Min f d hustru och hennes ”nye Lars” valde ungefär samtidigt med min Uddevallaresa bussen till Bohuslän (en annan plats där), de hittade inga prisrimliga tågbiljetter.

    Jag reste i England, London-Cambridge, år 2007 för ca 2oo spänn. En dryg timme (och det gick med en fantastisk fart). Köpte biljetten i en biljettlucka som i gamla dar, inget tjafs med platsbiljett eller Internet o d. Inte heller någon biljettkontroll. Där hade jag kunnat spara en slant!

    Mer om denna Englandsresa på http://larssundin.ownit.nu/D.pdf där det kanske framgår att jag är en ganska tafatt och ovan resenär. Sätter mig hellre i min bil den tidpunkt det passar mig, lastar direkt från min port in allt jag vill ta med utan begränsningar, stannar upp på intressanta platser på vägen, och anländer ordentligt uttröttad till Ljungskile efter 10 timmar. När resan kan fixas på 6 timmar med ”lätt-bagage” och med hjälp av en värd som hämtar mig med sin bil samt diverse webbsurfande med SJ:s beställningsformulär och besök i tobakskiosker o d för att få ut biljetten.

    Mina söner har dock aldrig klagat på tåget. Vi är väl alla olika, har olika resebehov och en del är positiva av naturen, andra negativa. En del cancerpatienter tackar sjukhusavdelningen i sina dödsannonser, andra såsom min särbo som dog i cancer skulle aldrig ha bett mig skriva något sådant. Tvärtom, men jag insåg att det ändå inte hjäpte att skriva till Hälsovårdens Ansvarsnämnd.

    Jo, apropå den dugliga spanska skötseln av Gatwick (jag är inte säker att den sköts av ett spanskt företag längre) kommer jag att tänka på hur den franske chefen för Stockholms pendeltåg, en omtyckt chef vad jag hört, förklarade att ”den sibiriska kyla” som drabbat Stockholm och Södertörn (minus 10 grader eller lokalt några grader kallare ändå) hade gjort det svårt att ta hand om passagerarna i ett pendeltåg som blivit stående i skogen (älgkollision?) i Ösmo-trakten och överhuvudtaget att bedriva tågtrafik. Ersättningsbussar hittade inte fram och det var ett jämmer och elände. Resenärerna hade lyckligtvis mobiltelefoner och kunde själva beställa taxi vars förare ju kände trakten. Vilket inte pendeltågoperatörens trafikledare (helsvensk personal) gjorde.

    Apropå biltåg har det prövats i Sverige. Återigen råkade min vän (han som besökte Höör) illa ut när han lät frakta sin bil på detta sätt. Bilvagnen följde omedelbart efter loket, och partiklar som skapats av lokets strömavtagares gnidande mot kontaktledningen skadade bilens lackering.

    Sudden

    Gilla

  6. Hej Lars,

    I stand corrected. I must have missed this latest transaction. I got it from the BBC that Gatwick, being about half the size of Heathrow, has twice as many snow clearing vehicles as Heathrow. Looking at this it appears that the Finns understand snow.

    http://www.bbc.co.uk/news/world-europe-12042213

    Thanks Lars for putting me right.

    Erik.

    Gilla

  7. Hej Erik!

    Jag googlade vidare att fann att det var just Heathrow som det spanska företaget Ferrovial ”skötte” (eller i varje fall ägde) och inte Gatwick! Surprise, surprise.

    Jag fann hos Ferrovial följande stolta deklaration:

    ”Ferrovial is the world’s largest private manager of transportation infrastructure and a leading services provider. It is one of Spain’s most international companies, with operations in 49 countries, a workforce of 107,000 and assets totalling 48.2 billion euro.

    The merger with Cintra, strengthens Ferrovial’s business model, which is focused on end-to-end infrastructure management, design, construction, financing, operation and maintenance. To this end, the company is active in complementary sectors, such as airport and toll road construction and operation, as well as services.

    Ferrovial is a world leader in infrastructure management and has invested a total of 68.2 billion dollars since 1985, according to the annual league table published by PWF. Including the three contracts Cintra landed in 2009 increases that figure to 78 billion dollars.

    Ferrovial manages landmark assets such as Heathrow airport, and the Chicago Skyway, Ausol, Autema and 407 ETR toll roads. It also provides services to more than 800 municipalities in Spain and to the millions of London Underground and Madrid Metro users.

    The new company will have a market cap of close to 6 billion euro. Ferrovial is listed on the Madrid Stock Exchange and forms part of the prestigious Dow Jones Sustainability, FTSE4Good and Ethibel Sustainability indices.” Notera att Heathrow nämns samt även Londons T-bana!

    På något annat ställe såg jag att Ferrovial äger British Airport Authority (BAA)! Man häpnar, kan ett utländskt företag äga en organisation med ett så ”statligt” namn? Nå, det är tydligen inte en myndighet längre men själva förkortningen finns kvar. Vi har väl sett liknande saker i Sverige också (FFV) och så har vi begåvats med ”Swedavia”, ett LFV-företag. ”BAA stems from British Airports Authority and it is owned by a consortium led by Grupo Ferrovial, a Spanish firm specialising in infrastructure.”

    Om Gatwick kan man läsa här: http://en.wikipedia.org/wiki/Gatwick_Airport Ägarskapet verkar ha valsat hit och dit senaste året.

    Jag hade svårt att få klarhet i vem som ”sköter” Stockholms tunnelbana, pendeltåg m m när jag skrev mitt svar igår. Så ringde min yngste son som är T-baneförare och jag passade på att fråga. Det är flera bolag involverade men liksom i England handlar det oftast om ”utländskt riskkapital”, nu med bas i Frankrike eller Hongkong m fl platser även om pendeltågen f n sköts av ett ”svenskskyltat” företag (knutet till SJ AB). Min son är fackligt verksam och bekräftade min uppfattning att avregleringar ofta innebär att de tidigare anställda går över till det nya driftsföretaget (”stannar kvar”) men då ofta förlorar gamla förmåner, såsom en extra låg pensionsålder (kostsamma för ägaren). Förutom att många sparkas ut eller väljer att lämna verksamheten.

    Sudden, lätt snurrig

    Gilla


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: