Skrivet av: Sudden | 2011/01/15

Fjällen

I en kommentar till ett inlägg nyligen nämnde jag min första fjällvandring 1977 med start i Ramundberget i Härjedalen dit jag tagit mig med en SJ veckoslutsbuss. Tack SJ! Det som fick mig att fjällvandra för första gången var en artikel i Svensk Turistförenings årsskrift av Esselte-chefen Carl Mannerfelt där han beskrev hur istiden hade påverkat terrängen i svenska fjällen. Stora sjöar hade uppstått bakom isvallar som ”plötsligt”  bröts igenom och erosionen därvid gav upphov till både skarpa dalar (Dromskåran) och deltan (Gröndalen/Issjödalen). (Det finns likheter med vad som i dagarna hänt i Brasilien och Australien men här var det förstås oerhört mycket mer långvariga och storskaliga förlopp.)

Om Mannerfelt:

Bland annat  uppstod s k dödisgropar genom att isblock begravts i deltaterräng/erosionsmassor och så småningom smält varvid gropar uppstod. Sådana dödisgroper hade Mannerfelt observerat när han följde med på störtbombsövningar vid Vallbo/Gröndalen i Jämtlandsjällen med B 5:or från F 4. De såg ganska fascinerande ut på bilderna i STF-boken, man kunde tro de var bombkratrar (se bilden jag länkat till ovan). Dessutom är ju namnet dödisgrop litet ”läskigt”. Klart man ville ta sig dit och kika själv!

När jag senast för ca 6 år sedan tog mig från Vallbo mot Gröndalen fanns fortfarande varningar för farligheter som kunde finnas kvar på ett övningsområde strax söder (eller kanske öster om?  14/4-12)om Vallbo.

Här på en sajt som Ingmar Borgström står för kan man se bilder av dessa terrängformer i fjällen, bl a bilder tagna av Arne Philip, en gång stadsarkitekt i Visby. (Min f d hustru var sina första år i Sverige sekreterare åt Arnes bror Bo i början på 60-talet.) Fotografering från luften kan inte bara åskådliggöra fenomen som rullstensåsar utan också arkeologiskt intressanta lämningar. En pionjär här var Esse Ericsson vid FV.

Här är ett exempel på en nyare, markbunden undersökning av terrängformationer i fjällen, där förresten Mannerfelt citeras ett par gånger.

Här några egna bilder från 1977 från Gröndalen:

Man ser Åreskutans silhuett strax till höger om bildens mitt. Ottfjället till vänster.

Kontraster mellan ödsligt kal terräng och ”nästan sydländsk frodighet”! Min första blick ut över Mittådalen på min vandring kom mig att tänka på ett italienskt landskap innan jag fått skalan klar för mig! Det som gav intryck av ”pinjedungar” var låga fjällbjörkar! (Möjligen är bilden spegelvänd.)

Den plana ytan på deltat (översta bilden) hade på 40-talet gett idéer till anläggandet av ett krigsflygfält. I mitten på 40-talet drog folk upp till Gröndalen under två vintrar för att segelflyga (se SFF kronologi). Det måste ha varit en jobbig transport att få upp en tung vinsch och en Baby; jag har bara tagit mig fram på skidor. Grönvallens lapp-viste halvvägs är därvid en skön rastplats:

Att förstå hur det såg ut i Gröndalen/Issjödalen var hart när en omöjlighet på den gamla kartan utan nivåkurvor särskilt som Gröndalen eller en del av den upplevs som en höjdplatå i en mycket större dalgång i vars östra kant finns Issjödalen där vid Kungl Jaktklubbens stuga en liten bäck kommer i dagen efter att ha runnit under Gröndalens grusmassor. På moderna kartor är det möjligt (?) att få grepp på det hela. Ändå stod jag ofta i min andelsstuga i Ottsjö och försökte särskilja de olika terrängformationerna. De omtalade ”Pyramiderna” kunde ses vid rätt belysning. En marseftermiddag 1988 störtade en Viggen i Anarisfjällen; jag hörde flygaktivitet när jag drogs av skidliften i Trillevallen. På kvällen kunde jag se strålkastarna på snöskotrarna som tog sig ned för massivets nordsida.

Jag minns en fotvandring i grupp genom Issjödalen upp till Issjön och litet av den trevliga guidens berättelser. Bl a om vår mest kände folkpartiledares uppförande i liftkön i det närbelägna Vålådalen; en känd professor kan ju ta sig vissa friheter. ”Sossarnas kösamhälle” var ju ett skällsord på den tiden som han kanske själv myntat. Nå, kanske det var en vandringssägen eller konstruerad historia. Fp-ledaren var en trogen gäst i Vålådalen och avled för övrigt där.

Det är ju något visst med fjällen, de lockar. Som Carl von Linné skrev: ”Så snart jag kom på fjellet fick jag liksom ett nytt lif och det var som en tung börda tagits från mig.”

Säkert sa vår guide också något om Kungliga Jaktklubbens stuga vid Issjön och samvaron där med litet udda och extravaganta vanor. Kaffeflickor hade man dock nog inte med sig.

Några bilder till från vandringen 1977:

”Morgon mellan fjällen” som det heter i psalmen. Dags för att riva nattlägret. Inte så kul om man är morgonfrusen och det är plus 2 grader och duggregn men så illa är det inte här! Det slår mig hur mycket ”syntetmaterial” man ser i bilden som sovsäck, liggunderlag, plastpåsar ”till tusen”, tältväv. Känns inte helt trevligt.

Lunndörrspasset sett norrifrån. En tråkig sträcka, så platt och rak. Jag hade i fjärran sett ett par vandrare närma sig och jag hade gott om tid att fundera ut vad som kunde vara en korrekt och lämplig hälsningsfras.

Jag gick en annan väg tillbaka till Ramundberget.

Armarna räckte inte till för att få en skarp bild, tagen mot slutet av vandringen.

Jag har skannat den dagbok jag brukade föra på vandringar och i samband med detta läst den. Det var länge sedan sist. Det var alltså denna gång jag upplevde en uggla som svepte fram så tyst och med mycket branta svängar mellan den täta fjällbjörkskogens grenar och stammar i skymningen. Den bästa flyguppvisning jag sett. Hade glömt vilken bok jag hade med mig. Det blev ofta kallt i sovsäcken frampå efternatten och jag var tydligen från början orolig att inte hinna med Gröndalen. Antagligen hade jag som alternativ att gå till Helags. I övrigt skall man förstås inte sticka iväg ensam, speciellt inte på så udda sträckor. Mobiltelefon fanns ju inte då. Provianten gällde det att hushålla med under denna knappt veckolånga vandring. Minns inte om jag gick ned i vikt; antagligen var det så.

Sudden

P S. Apropå pinje-träden i Mittådalen som nämns ovan är jag väldigt förtjust i en tavla som hänger i min hall. Mycket enkel men ändå finns där något vad det nu är. Är det ljuset som konstnären lyckats fånga? Klar Medelhavskänsla ger den mig fast jag har egentligen aldrig varit där. (Inser nu att jag antagligen blandat ihop pinjer och cypresser!)

Annonser

Responses

  1. Hej

    det var väldigt kul att läsa dina fjällvandringsminnen och jag måste säga att lusten att själv prova på steg markant. Det är nog mkt myggplågan som avhållit mig men det finns ju andra årstider än sommaren…

    Hans

    Gilla

    • Hej Hans!

      Googling visar att andra har sämre erfarenheter av knott i dessa trakter än jag. Först bara en kommenter på en blogg om idéer på flygfält i denna nejd invid Anaris-massivet jag också fann:

      ”Ja,vansinnet tycks fortsätta. I Vålådalens naturreservat har jag jobbat en hel del. Det fanns långt gångna planer på att avverka skogen i Vålådalssänkan,man lyckades få till en reservatsbildning i grevens tid.Jag ryser vid tanken att man skulle gett sig in med skogsmaskiner i detta förlovade paradis. Man lyckades hitta växter med tillräckligt skyddsvärde även på kalfjället, o på så vis hamnade massor av kalfjäll oxå inom reservatsgränsen. Resultatet blev ett reservat av ung Ölands storlek. Fanns även en gång visioner om att dra bilväg genom Lunndörrspasset,och att bygga ett hotell med landningsbana för flyg i Issjödalen,med ett av landets mest spektakulära former från istiden.Jvla galenskaper. Mkt viktigt med såna här områden som du skriver om,jag rände runt där en del tidigt nittiotal,minns ej i detalj,men det var härlig trollskog. Finns nån lista man kan skriva på för bevarande? Kämpa vidare.”

      Och så knotten:
      Nog för att det egentligen är en tråd om förbannade övningsfält, och att jag fortfarande inte gjort lumpen o har därmed ingen erfarenhet av övningsfält.
      Men när jag hör folk klaga på myggor stora som möss blir jag förbannad!
      Jag säger bara VALLBO. Det är inget övningfält men väl den plats på jorden där 99% av alla knott befinner sig! Myggor går väl an, bromsar också. Dom är stora nog för att hållas ute av myggnät kläder m.m. Men dom små jäkla knotten…
      Små nog för att krypa igenom ett regnställ! Och försöka äta med dom i närheten var ingen höjdare det heller. Man behövde bara lägga för sig en liten klick mat på botten av talriken, Sen kom knotten o fyllde den till bredden. Proteinrik mat i alla fall… ”.

      Samt:
      ”Bygdespel ”Drick mer nu, så ska vi spela kort” Kvällen är ung, så solstrålarna värmer ännu den lilla scenen bakom Fjällgården i Vallbo, strax intill Vålådalen.
      Knotten virvlar ystert i det sena ljuset när Patrik Danielsson i rollen som Lill-Jo gör sitt bästa för att lura av sina samiska gäster både pengar och renar.”

      Och slutligen
      http://www.arebergscyklister.se/cykling/turtips/issjodalen-pyramiderna-runt/

      Knott/myggplågan beror väl mycket på temperaturen. Jag har kikat i mina fotoalbum där de flesta bilder mest får mig att minnas hur kyligt det kunde vara. Men kommer man lägre ned i skogen kunde det ju vara annorlunda. Minns en vandring 1998 där vid Nikkaluokta förekom vandrare (utländska) som var rustade som bi-odlare men jag har tyvärr ingen bild. Se exempelvis http://www.naturkompaniet.se/Product/Product.aspx?id=69029 .

      Sudden

      Gilla

  2. Hej Hans!

    Under mina sommarvandringar i fjällen som pågick under några år hade jag aldrig problem med knott eller mygg vad jag minns. Jag höll en gång vid en vandring på att bli desperat av myggors attacker och retirerade till tältet och drog där på mig vantar och luva, men jag tror det var på Sörmlandsleden!

    Jag har sedan 30 år haft en andelsstuga i Ottsjö några mil söder om Åre, och möjligen har det varit litet problem att sitta ute på grund av knott/mygg några gånger. Riktigt plågsamt har det bara varit en enda gång då jag var ute på en kort vandring med några av mina söner vid en å, där killarna förstås skulle få fiska.

    Jag måste säga att varken bäcköringar eller knott har jag haft så mycket kontakt med.

    Sudden, men minnet kan ju svikta

    Gilla


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: