Skrivet av: Sudden | 2011/02/03

Webbtips – Ljungbyhed 1940, ”blåslampor” och frågan vad ”färg” är

På SFF Forum startades för några dagar sedan två trådar, en från Kenneth Göransson om en Viggen på ett museum i Holland som såg väldigt konstigt målad ut samt Kent Schrams tips om två olika SR-radioprogram. Det roliga är nu att på den webbsida Kent hänvisade finns även ett radioprogram om ”färgproblem” samt därtill en hel del annat i kategorien ”flyghistoria”. Det är denna sida i ”SR Minnen”.

När det gäller Viggens målning kom så småningom flera inlägg som gav bra förklaringar till att planet såg så konstigt målat ut. Det var nog inte så att man slarvat med att välja rätt ”färgburkar” utan att ”färg” och målning helt enkelt är så svårt.  Själv brann jag av lust att skriva ett lätt sarkastiskt svar men för att vara mer saklig så är ju färg främst ett sinnesintryck som därtill beror på hur det betraktade föremålet belyses. Är det natt har föremålet ingen färg (tycks det som) och jag minns ju hur Södertäljevägens s k natriumbelysning på 50-talet förvrängde färgintrycken. Föremålsytans beskaffenhet som reflexionsförmågan m  m spelar stor roll. Och så har alltså våra sinnesorgan och vår hjärna en stor roll. Har föremålet någon färg för färgblinda eller blinda personer och hur uppfattar exempelvis en humla färgen?

(Jag köpte två ”glödlampor” i går av en typ som ser ut som vanligt men glaskolven innehåller en liten halogenlampa. Man sparar några watt för jag ville göra Maud Olofsson glad som menar att vanliga glödlampor skall man bara ha som ledljus och visst, det är vad jag får när jag inte längre hittar 75-wattare att sätta i kökstaket. Nå, lampan får en helt annan ”färg” när man släpper på strömmen…)

Det finns ambitiösa system att specificera färger, kanske alltför många. Man har helt enkelt ingen bra vetenskaplig definition av ”färg”. Visst kan man definiera ”rött” som frekvensen hos en elektromagnetisk strålning skapad på ett visst sätt, men en färg/kulör är ju en mix av frekvenser. Hur som haver, man får ta till en hel del omvägar och det finns en hel industri för detta som exempelvis här

Sitter man med sitt bildbehandlingsprogram och skall ta bort diverse blemmor i gamla färgfoton blir man medveten om att en klarblå himmel inte alls har en och samma färg överallt.

Som målare av köksstolar o  d någon gång i decenniet så har jag intrycket att färger blivit väldigt mycket dyrare de sista 20 åren. Min kusin Margareta förklarade det en gång för mig:

(Man ser ett slags EU-lokalkontor i bakgrunden som fanns då. En ”carrefour” i Askersund, jisses!  Så här ser det ut där. Därtill är torget fint.)

Ännu djupare filosofiska aspekter av ”färg” finns i SR-programmet ”Finns grönt?” på nämnda sida. Jag brukar tyvärr sällan orka att följa ett helt program i serien ”Filosofiska rummet”. Dessa program är ett av flera som gör SR P1 till en pärla bland medier. Medan Bonniers mest verkar vara inriktade på att tjäna pengar eller täcka förlusterna på måhända behjärtansvärda andra satsningar.

Nu lyssnade jag i alla fall i drygt 13 minuter innan jag tappade intresset. För skams skull ”plågade” jag mig så igenom alla de 40 minuterna. Vid ca 22 minuter kommer en njutbar passage någon minut. Jag tycker det är stimulerande med någon som inte direkt låter som jag föreställer mig en professor i teoretisk fysik. 

(I en skönlitterär satir över universitet av Sven Delblanc  fanns en uppåtsträvande person vid namn Nakenstedt som var/blev ”professor i jämförande pinnstolsforskning” eller om det var docent i teoretisk filosofi. Här finns mer att läsa om Nakenstedts forskande och de kausala sambanden i vår värld.)

Ett annat av radioprogrammen som Kent tipsar om  handlar om flygutbildning från 1940, ”Där våra stridsflygare skolas”. Är det månne Sk 14 man hör? Jag minns ju från barndomen och långt senare läsande om North American BT-9/T-6/Harvard/Sk 16 att de kunde låta helt förskräckligt med sin lilla tandpetare till propeller. Det var faktiskt en stor besvikelse att på 80-talet återigen på en flygdag få höra en Harvard på en uppvisning men då utan Harvard-ljud, annat än i vissa ögonblick. Ville ha inträdet tillbaka…

Reportaget som jag tycker ger en hel del av både tidsatmosfär och flyghistoria visar den lätt underdåniga ton journalister/reportar använde då. Nu är det annorlunda. Frågan är om man som lyssnare får veta så värst mycket mer med dagens mer agressiva journalistik.

Programmet ”Civilflyget rusar in i jetåldern” innehåller just i början ett inslag om de första Vampires på Barkarby 6 juni 1946, där den legendariske radioreportern Manne Berggren liknar Vampire-ljudet vid en blåslampas ljud. Jag tyckte mig höra det karakteristiska visslandet hos en överflygande Vampire, men vid förnyad lyssning var det faktiskt inte så mycket. Jag tyckte dock jag hörde en antydan till ”blue note”-ljud (ett slags litet ”falskt” tonackord som är vanligt i bl a blues-musik och där ger en stark känsla. ”Blue note” kan också höras vid flyguppvisningar med plan som Meteor och Hunter; det sägs vare ett aerodynamiskt ljud som skapas av kanonportöppningarna vid en viss fart). Här en senare Vampire-uppvisning där man efter 2:10 några gånger kan höra kortvariga kära visslanden.

Sedan visslade ju Vampire och även J 29 mycket vid markkörning med mindre än fullt varvtal; det sägs vara motorns radialkompressor som var ansvarig. Ytterligare ett Youtubeklipp där det visslas.

Sudden, som tyvärr inte klarar av att länka rakt till radioprogrammen. Men har man väl kommit fram dit är det bara att följa Kent Schrams råd: Bara att sjunka ned i soffan och njuta.

Annonser

Responses

  1. Hej

    intressant om färg på plan. Har alltid undrat över kvaliten på flygplansfärger. Slitaget måste vara enormt. Viggen på 70-talet var väl ofta helmålad i gröna nyanser tex. Hur länge höll en målning? Hur mkt fart tappade man med färg?

    Tänkte också på Concorde. Här var väl själva ”huven” i något kompositmaterial men var den inte bemålad på andra delar av kroppen? Åtminstone bolagsmålning. Minns precis var jag var när olyckan i Paris skedde. Stod i en jordgubbsodling i Västergötland ( sen eftermiddag/kväll tror jag). Måste varit samma känsla som när Titanic gick under för tidigare generationer. Det planet var ju, dittills, i princip olycksfritt.

    Hans

    ps. Om 2 veckor åker jag till Berlin med Air Berlin. Kommer att landa på Tegel som tydligen är under urfasning. En kamrat berättade att det ligger centralare än Bromma.

    Gilla

    • Hej Hans!

      Har nu läst på litet om målning och material.

      Tittar man på flygvapnets stridsplan efter 1945 har det ju ibland flugits metallblankt (Mustang och Saabs alla jetplan före Gripen; undantag J 21R) men också camouflagemålat (samma Saab-plan). Säkert har det litet med färgutvecklingen att göra, slitaget kunde vara mycket starkt och med tiden kom bättre färger. Sedan berodde det väl på hur planet användes. Jag har inte studerat det närmare men jag blev först härom året medveten om att de ”skogsmulleartade” målningar man såg på Viggen nog mest var till för att skydda planet när det stod på marken. Så fanns ju ljusgråmålade Jakt-Viggen ett tag, sådana som den lede fi inte skulle se när han blev anfallen högt upp.

      Det är många faktorer att beakta; ibland gör man si ibland så. (Även inom trafikflyget; Erik J ger några argument i sin kommentar.)

      Concorde ville man bygga med klassiska material, duralaluminium (dural) hette det på min tid, och detta var avgörande för vilken marschfart man kunde dimensionera planet för. (”The highest temperature that aluminium could sustain over the life of the aircraft was 127 °C, which limited the top speed to Mach 2.02.”) Man valde vit färg, just för att dämpa värmestegringen, på vingarna såväl ovan som under. Ett plan (kroppen) målades tillfälligt i en blå färg, men man fick då ta det litet försiktigt.

      Jag är ganska säker på att ”sänknosen” var i dural; nosen var ett av de varmaste ställena på skrovet.

      Jag minns från mitt läsande på 60-talet i Flight och Aviation Week (innan tillägget Space Technology fanns i titeln), att det skrevs mycket om uppvärmingen illustrerat med färggranna bilder av skrovtemperaturens variation. Amerikanarna var ett tag inne på att bygga ännu snabbare supersonic-plan men då hade andra material måst användas. Detta med farten var en svår avvägning.

      Eller som det står hos Wikipedia: ”Concorde also had restrictions on livery; the majority of the surface had to be painted with a highly reflective white paint to avoid overheating the aluminium structure due to heating effects from supersonic flight at Mach 2.[57] In 1996, however, Air France briefly painted F-BTSD in a predominantly blue livery (with the exception of the wings) as part of a promotional deal with Pepsi Cola.[58] In this paint scheme, Air France were advised to remain at Mach 2 for no more than 20 minutes at a time, but there was no restriction at speeds under Mach 1.7.”

      Jag trodde länge duraluminium hette så för att materialet var hårt men det har med en ort Düren i/nära Ruhr-området att göra (http://en.wikipedia.org/wiki/Duralumin ). En tysk aluminiumlegering. Ett problem är att det korroderar och materialet pläteras (”clad”) därför med ett tunt aluminiumskikt (som är en mycket tålig metall som av sig själv får ett oxidskikt) och kallades ”Alclad” (amerikanskt varumärke). DC-3 var byggd i Alclad 24. I Flygande Veteraners tidning nr 85/mars 2005 skriver Karl E Stensiö mycket sakkunnigt om detta; han har även skrivit mycket trevligt om annat ”lätt kemiskt” inom flyget som bränsle.

      Ren aluminium (som i en hushållsfolie) är mycket lätt men har just ingen hållfasthet alls. Men bara någon procent av rätt legeringsmaterial höjer hållfastheten mycket. Det är vanligt att mycket små tillsatser kan radikalt ändra ett materials egenskaper. Men man måste låta materialet ”härda” (avsvalna) rätt; det var mycket där tyskarnas (krigs)hemlighet låg.

      SAS ”retromålade” en Airbus A319 OY-KBO i samband med sitt 60-årsjubileum och om detta finns att läsa i SFT 6/06 i en artikel skriven av Hans Norman (ej Norrman!). Det var mycket att ta hänsyn till och man fick kompromissa. Att ge intryck av ett dåtida metallblankt skrov skulle ha krävt ca ett ton extra eftersom aluminiumfärgen med dess ”flagor” var så tung. Den gråmålade undersidan behölls och måste sträcka sig litet högre upp på kroppsidan än vad som var önskvärt så att fönstrens intryck av sköldar som stack upp ovanför en reling förlorades. Jämför med hur det var en gång på exempelvis http://www.www.famgus.se/Vykort/Flyg-SAS-Flottan.html

      Det finns så många kompositpaneler på A319 så skrovet måste vara målat för att inte bli alltför brokigt. Det var alltså kompromisser som behövde göras när man retromålade men det är väl ytterst få som märker dem.

      http://www.jetphotos.net/viewphoto.php?id=5788130#Scene_1

      http://www.planespotters.net/Aviation_Photos/photo.show?id=151825

      Det har sagts mig att dagens utförande av de tre vapensköldarna kallas något med ”Rubiks kub”. Höjden av stilisering!

      Även andra bolag har retromålat A319, t ex Finnair.

      Sudden

      Gilla

  2. Hej Hans! Jo målning av flygplan är ett stort ämne och det jag vet är mest kuriosa och har ofta blivit inaktuellt med tiden. Färgen har ju inte bara varit där för ”syns skull” utan den är ju ett skydd mot korrosion och andra ”vädrets makter”. Den väger men kan ju också tillsammans med annan ytbehandling ge en farthöjande ytjämnhet. Plastsegelflygplan var i början alltid vita (omålade, ”plastmassan” var vit i sig) för att skrovet inte skulle ta upp så mycket solvärme. Med mera med mera. En tid under VK1 experimenterades med transparent beklädnad för att göra planet ”osynligt”.

    Jo, Concordens öde var ju litet bisarrt, planet ”stupade” (man lät det stupa) efter ca 24 års tjänst utan nämnvärda missöden på en udda ”obetydlig” detalj som inte var förknippad med det extrema med planet och dess användning.

    Man hittar säkert mycket om man googlar på lämpliga ord.

    Sudden

    Gilla

  3. Hej Lars et al,

    Your latest subject was very interesting. Well, all your articles are. You write, quite correctly that ‘Färgen har ju inte bara varit där för ”syns skull” utan den är ju ett skydd mot korrosion och andra ”vädrets makter”.

    Too true.

    I spent some time with American Airlines at Tulsa, Oklahoma when Internord took three of their Convair 990As and I also did the provisioning for the float of spare components we needed for the operation of these aircraft. In those days, and I think it is still true, AA did not paint their aircraft, not even with a white top. All they had was the name and the logo painted on the fuselage. In reply to my question why they did not paint their aircraft I was told that they rather took another five paying passengers. Makes sense.

    Their second argument was that, with a non-painted fuselage, they could detect corrosion at an early stage compared to a painted fuselage where corrosion could thrive undetected until it had cause severe damage or did show through the paint. This makes sense too.

    There is an additional question of cost. To repaint an aircraft requires the blanking of all window to protect them from the paint remover, a good wash down after the paint remover has done its job, and then two layers of paint. That is not done during a coffee break and it is down time that costs the airline money. Yes, there is a short cut; a rub down and then paint the aircraft. But there is a limit to the number of times you can do this until all the layers of paint have to be removed and the corrosion is detected.

    In civil aviation aircraft earn money when they are in the air which is in contradiction to military aircraft.

    Erik.

    Gilla

  4. OT (off topic) Lite vid sidan om.

    Erik nämner Tulsa OK. Förra året när jag besökte Tulsa var det en stor skolbusstillverkare som hade tagit över stora byggnader vid Tulsa International. Jag trodde det var. AA’s lokaler, men ser vid googling att det är:” The bus facility is located on the site of a former Douglas Aircraft Company plant that built B-24 bombers for the Army Air Corps during World War II.”

    Förresten så är min fru i Tulsa just nu. Staden är i stort sett lamslagen av snö och kyla. Något helt ovanligt och unikt. Folk har inga snöskyfflar utan skottar garageuppfarter och annat med sopskyfflar och andra saker de kan hitta på.

    En kommentar så här i förbifarten.

    Gilla

  5. Hej

    väldigt intressant! Färg verkar att vara ett jätteområde. Sparar ner detta inlägg och kommentarer och lägger på hårddisken.

    Hans

    Gilla

  6. Hej Hans!

    Jo färg är ett jätteområde på många sätt. När jag skrev min bloggpost hade jag funderingar att även komma in på mina fåfänga försök att förstå hur färg-TV fungerar, den gamla analoga alltså. Där fanns en massa teori om additiv och subtraktiv färblandning, hur man representerade färgen med olika elektriska ”delsignaler” samt sedan satte samman dem. Viktig var bildrörens egenskaper och de olika slag av fosfor som där användes. Säg därtill ”färgtriangel”.

    Och det behövdes en massa radioteknisk list och snille för att inrymma färgen inom det frekvensutrymme som en vanlig svart/vit TV-signal upptog. Kompromisser. Det amerikanska systemet NTSC, ”Never Twice the Same Color” som det lätt elakt kallades men som med tiden blev bra och som vårt PAL bygger på. Det franska annorlunda SECAM, fransmännen skall ju alltid vara annorlunda.

    Och när man skulle vidareutveckla PAL så fanns i frekvensspektrumet ”Fukinuki-hålet” (Fukinuki hole) man funderade på att utnyttja.

    Här en bild från ett EBU-teknikmöte i Sarajevo 1986 där jag sitter bredvid en man som var viktig för den internationella standardiseringen av färg-TV, Otto Mikkelä.

    ”During his active career as a recognized worldwide expert in colorimetry and digital television development, Mikkelä, has been the driving force behind many of the highly successful meetings in the Nordic Section for many years. He was a founding member of the Nordic Section in 1990. Even after retirement, he has continued on as a regular member of the Section Board of Managers and has held numerous positions. His strong social commitment and his efforts to establish ustained collaborations with other industry associations have made him a prominent and highly respected figure that has brought valuable recognition of SMPTE in his region. He was conferred the grade of Fellow in 1989 and recently became Life Fellow. Mikkelä is one of the Finnish Television pioneers and has worked in television for forty years before retiring in 1995.”

    Mötet handlade om annat än färg-TV men Otto var en mycket energisk man och reste mycket på möten. Därtill var han en ivrig seglare. Han kanske inte syntes så ofta på YLE-jobbet på Kesäkatu (Sommargatan) hemma i Helsingfors.

    Jag minns hur jag är på väg ut i Europa med SAS en gång. När planet rullar ut för start på Kastrup stannar det upp och ingångstrappan fälls ned. En senkommen passagarere skall med, han har fått skjuts med bil ut på fältet. Jag tittar förstrött på mannen som kommer in. Men det är ju Otto! Vi skall till samma möte någonstans i Europa var det nu var.

    Man kan ju också se hur ”kundinriktade” flygbolag är. Kan någon tänka sig att ett fjärrtåg stannar efter någon/några kilometers färd från Stockholm på Karlbergs eller Sollentuna station och en passagerare stiger på där efter att ha fått bilskjuts dit av SJ? (Nå Otto var väl som flitig flygresenär nästan en VIP.)

    Jag började när jag erinrade mig Ottos sena påstigning fundera över hur det kommer sig att flygvärdinnor inte kollar biljetterna medan detta har man en ”konduktör” för på tåg. Det kanske är något för SJ att fundera på (och det har man förstås gjort). Vi har ju sett många exempel på hur järnvägen har svårt att klara vissa situationer då tåg blir stående timmavis ute på linjen utan att någon stackars ensam ombordperson har kontroll över situationen. Biljettkontrollen borde kunna ordnas innan ombordstigandet; det finns viktigare funktioner ombord.

    Minns en mycket lång tråd på Postvagnen, jag tror det var över hundra inlägg. ”Konduktören” hade hållit ett fjärrtåg stående i en timme i Norrköping därför att han kommit i en tvist med en passagare vars biljett var ogiltig. Han hade dock inte auktoritet/makt nog att få henne av tåget utan man (kanske några hundra pax) fick vänta i en timme på att Norrköpingspolisen hade tid att ingripa. Höjden av tafatthet tycker jag men det kan ju ha legat annat bakom eller gått annorlunda till; jag hittar nu inte tråden som alltså blev också lång – mycket för och emot.

    Det kan inte vara lätt att vara tågkonduktör. Säga vad man vill om Lars Ohly men jag tror han klarade jobbet ombord bra.

    Sudden, som avgjort avvikit från ämnet

    Gilla

  7. Lägger in lite tv-funderingar här. TV trodde jag låg bakom en ( vilket givetvis var helt fel) och att tekniken var mogen. När jag alldeles nyss som en av de sista (?) slog till på en platt-Tv blev det många funderingar

    Sk ”Full-HD” eller bara ”HD-ready” ( dvs olika upplösningar)? Säljarna hade ju inga problem att rekommendera det första. Men redan HD-ready överstiger den kvalite som man får genom kabelnätet. Nu blev det Full-HD och även en Blu Ray spelare( ja det stavas så ”Blu”) men skillnaden mellan en en BD skiva och en vanlig dvd är inte stor. Knappt märkbar skulle jag säga

    50 eller 100 hz bilduppdatering? Säljarna körde en testskiva där 50 hz tv:n inte alls hängde med. Som tur var har jag kloka teknikvänner som sa att 50 hz duger. Och se; när jag kom hem upplever jag ingen eftersläpning på idrott mm.. skivan var specialgjord för att ta fram det sämsta.

    Så mitt råd är att man mkt väl kan nöja sig med en HD-ready med 50 hz. Om man däremot skall abonnera på ”HD-sändningar” så tror jag tom att det krävs ”Full-HD”. Låter iofs märkligt men tyckte jag läste det i tidningen

    Hans

    Gilla

    • Hej Hans!

      Jag tappade taget om TV-utvecklingen kring 1990, pensionerades 1998, och som pensionär är jag väl som den gamle stinsen som om jag förstår den kända historien, helt enkelt struntar totalt i tidtabellen.

      Men visst skulle det vara skoj att försöka skriva något men det får då bli en ny bloggpost, för ämnet är så stort. Jag tycker uppriktigt sagt att Wikipediaartikeln om HDTV för en gångs skull är dålig och i alla fall saknas det historiska perspektivet ( http://sv.wikipedia.org/wiki/HDTV ).

      Du verkar i diitt inlägg stödja dig mycket på hur mottagartillverkarna ser på saken; ack ja. De har alltid haft sin mer pragmatiska syn på radio- och TV-tekniken som inte sällan skiljer sig litet från vad de ansvariga och möjligen flummiga idealisterna på radio/TV-bolag och televerk/motsvarande tycker borde kunna åstadkommas. (Vad vi tyckte om industrin och bild/ljud/högtalar-fantasterna (”guldöronen”) skall jag väl inte nämna.) Klart är väl att TV-bilden hemma i vardagsrummet blivit oerhört mycket bättre med åren.

      Jag tycker Gunilla von Feilitzens dokument ger en bra historisk inblick men förstås inte är ”heltäckande”. Se https://larsan13.files.wordpress.com/2011/01/hd-divine_historia__.doc

      Jag minns hur jag för första gången hörde en japan vara offentligt och ordentligt f-bannad inför en stor församling; de är ju normalt artigt ödmjuka. Men här betedde sig Europa sig klart taskigt. Jag minns mötet i Genève och den europiske talesmannen, i den stora salen stående framför podiet medan japanen satt uppe bland bänkraderna.

      Denne fransman bjöd vid ett annat tillfälle mig på middag i Rennes, jag tror det var en fiskrätt. Jag blev rätt svårt sjuk efteråt i ett par veckor men det var nog inte matförgiftning utan läkarna fann senare att jag ”hade” Crohns sjukdom som f f g givit sig till känna. ”Vi vet inte om det är precis Crohn du har men det är hur som haver samma medicinering”.

      Har även för mig att det den gången var något tjafs med resan hem. Air France-planet fick vända tillbaka; det påstods vara något vaj med syrgasen. Jag var hängig och eländig och kanske det var då som jag spall rödvin i knät på personen bredvid. Usch ja. Gusschelov har sjukdomen fått ett väldigt lindrigt förlopp. Jag brukade vara ”lätt utslagen” några dagar varje år.

      Den ”klassiska” definitionen (häpp!) på HDTV var att man skulle kunna ha en 4-5 gånger större skärm på samma betraktningsavstånd (ytmässigt) och ändå uppleva bilden som tillräckligt skarp.

      Det gäller att putsa glasögonen. Härvid har s k progressiva glas (som jag har) sina sidor när det gäller att bedöma skärpa och annat.

      Sudden

      Gilla

  8. […] Webbtips – Ljungbyhed 1940, ”blåslampor” och frågan vad ”färg” är […]

    Gilla


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: