Skrivet av: Sudden | 2011/02/09

En god middag, rättvisans krumbukter, vackra minnesord över avlidna – kan världen ändå bestå?

I lördags åt vi den sedvanliga födelsedagsmiddagen för Jesper, mitt äldsta barnbarn, på den förträffliga Green Hill i Älta. Han fyllde nu 11 och fick som entré därför 11 köttbullar. Att han sedan inte orkade hela planksteken är förståeligt:

Jesper till höger, kusin Andreas till vänster. Detta har blivit en vana men detta var nog sista gången, i varje fall skall restaurangen flyttas till ett nytt ”centrum” i trakten. Jag minns inte hur länge vi har firat med middag på detta sätt, men i varje fall har restaurangen bevarat en teckning från Jespers första födelsedagsmiddag där. Kan han ha varit 4 år?

Fortfarande sitter barnen gärna och ritar i de pauser som uppstår mellan ögonblicken av ätande. Man ser förresten pennor på översta bilden.

Själv blev jag lätt sentimental och valde wienerschnitzel eftersom jag mindes en sådan från bröllopsresan 1964 i Wien då jag sade till servitören att han kunde behålla växeln med orden ”Es ist eben so.” Han blev litet förbryllad och min fru förklarade att så heter det inte på tyska. ”Det finns olika slags jämt” så att säga.

När jag kom till min bil på Älta Centrums P-plats väntade en inbetalningslapp om en s k kontrollavgift på 300 kr (litet mer än vad maten kostade). Jag hade nämligen glömt att lägga fram P-skivan i vindrutan. P-platsen var i stort sett tom denna lördagkväll. Tänk att det finns folk som livnär sig på att i skydd av mörkret smyga omkring och håva in pengar! Jag hade strax innan läst ett anslag med en protest från affärsägarna mot att ett nytt centrum skall byggas i närheten som hotar deras butiker. Rätt åt dem tycker jag! (Jo, jag vet att bakom kontrollavgiften och det nya centrumet ligger ett och samma stora fastighetsbolag och inte affärsidkarna.)

Kommer att tänka på en kamrat som utgjöt sig väldigt vältaligt hur kränkt han blivit av att åka fast i en hastighetskontroll. Jag kände med honom; ytterst få av oss kör för fort av ont uppsåt och ett straff känns helt enkelt inte rättvist. Samma gäller många P-böter; man brukar alltid ha ett gott skäl (som att tändningen i min Fiat 128 plötsligt oväntat kunde lägga av och att det då faktiskt var bra gjort av min hustru att ändå få in bilen till vägkanten men stående åt fel håll). Man får finna sätt att försona sig med sin upprördhet, t ex att man ändå undsluppit straff många fler gånger då man kört för fort eller parkerat fel. Med en arbetskamrat hade jag ibland samtal huruvida det var rätt att någon straffats och om man kunde lita på ”rättväsendet”. Vi brukade för husfridens skull komma fram till att det enda som var säkert var att ”inte åka fast”.

Jag såg en trafikpolis citerad i SVT text-TV:

Var tredje fortkörare fick böta                                          

 Förra året fick 77.000 bilförare böter  för fortkörning sedan de fotograferats   av de automatiska fartkamerorna.                                              

 Bara knappt var tredje av alla förare  som fotograferades bötfälldes, eftersom resten av de totalt 233.000 inte  kunde identifieras – bland annat för  att solskydd och händer var i vägen.                                          

 -Men det gör egentligen ingenting.   Med fartkamerorna får vi ändå ned hastigheterna på vägarna och antalet  olyckor minskar drastiskt, säger polisens ansvarige chef Anders Drugge  till Göteborgs-Posten.  

Är denne gode man (och de trafiksäkerhetsansvariga) ändå inte ute på moraliskt litet tunn is med sitt ”Men det gör egentligen ingenting”.  Jaha, vad är det då som är viktigt här i världen?

Säkert är det så att fartkamerorna fått ned farten på våra vägar varigenom de svåra olyckorna minskats. Men i alla fall. Själv tycker jag att det borde finnas ett bättre sätt att visa rådande fartgräns än en skylt man åkte förbi för någon minut sedan. Eller också struntar man i föraridentifieringen utan drar lott om vilka bilregistreringar som skall betala om man nu inte vill låta alla göra det. Dagens orättvisa slumpande bottnar paradoxalt nog i omtanke om rättssäkerheten, det är föraren som skall straffas (formellt bara betala en avgift), ej fordonsägaren.

Jag kom att tänka på  ”kollektiva bestraffningar” som ockupationsmakter ibland använder, t ex att skjuta var tionde by-innevånare eller värre ändå för att minska sabotage o d. Anses mycket fult och gav väl inte alltid önskat resultat på sikt.

Jespers far drabbades av en kollektiv bestraffning vid avslutningshögtiden i högstadiet. Några personer, antagligen tidigare elever vid skolan, sades ha skrivit påstått fula påståenden om en lärare på skolans yttervägg. Rektor kunde tydligen inte få fram de skyldiga utan drog in det sedvanliga tårtkalaset för avgångseleverna. (Kan inte låta bli, litet elak som jag är, berätta att denne lärare hade egna barn som jag minns som ämliga: små, magra och bleka. De fick därför en gång vara statister i en film ”Åke och hans värld” där det förekommer en sorglig begravning där en fattig mor avlidit och lämnat efter sig tre nödlidande barn. Hade jag för mig; när jag nu kollar närmare så var det förstås inte riktigt så ”roligt”. Men i alla fall var ett av rektorns barn med i filmen och spelade där just ett rektorsbarn! F ö en otrevlig rektor med det paradoxala namnet Godeman, spelad av Allan Edwall, ”som kuvar sin familj med militär disciplin och anser att aga leder till ett gott uppförande här i livet”.) Barnet är nu pappaledig präst i min församling ser jag. Googlade litet på hans föräldrar och fick en senkommen förklaring till en liten kontrovers jag hade med hans far som jag tyckt skulle avstå från att hålla skolavslutningar i en kyrkolokal.)

(Jespers far kunde inte alls komma ihåg den kollektiva bestraffningen när jag träffade honom  ett par dagar sedan jag skrev detta. Ej heller kunde min numera f d hustru komma ihåg mitt svar till kyparen om ”det är jämt så” apropå wienerschnitzeln ovan. Däremot kom hon ihåg hur jag tyckte att namnet ”Schwechat” var jobbigt, i t e x ”Schwechater Bier”.)

Jag samlar på minnesord över avlidna och har en samling av ca 140 filer i min dator. Ofta är det personer från flygvärlden. Jag tycker på sätt och vis det är upplyftande läsning. Tänk så goda och fina människor ändå kan vara! Fast hur skall världen nu klara sig när han/hon är borta? En vän i New York mailade häromdagen och berättade om den stränga vinter man hade men berättade också att han i New York Times sett minnesord över sin förste chef på General Electric dit han kom direkt efter skolan. Han hade hoppats GE kunde hindra att han inkallades till Koreakriget, men detta skydd höll bara i tre månader. Nå, han slapp göra tjänst i Korea utan gjorde senare sin ”krigstjänst” som konstruktör i industrin, vidareutvecklade då en gammal tysk VK1-fallskärmsljusgranat. På GE hann han göra en studie om vad det skulle ge om GE började tillverka jetmotorer. GE hade stor erfarenhet av gas- och ångturbiner och hade även fått en del brittisk jetmotorteknologi till skänks. Han visste inte mycket om jetmotorer men tillsammans med en konsult fick  han ihop en rapport på dessa tre månader.

Många år senare råkade han en man på en flygplats i mellanvästern han kände igen, jo det var hans gamle chef från GE. De kom att tala om rapporten och chefen drog då fram den ur sin portfölj! Försedd med många noteringar och tillägg men ändå användbar. Chefen var på väg hem från ett besök hos Douglas i Kalifornien där motorer för DC-8 diskuterats.

Nu hittade jag mer utförliga minnesord över denne jetmotorpionjär Edward Woll i en Boston-tidning och skickade dessa till min vän. Som kommenterade att han inte tagit fel i sitt beröm av denne tidige chef, som f ö hade sina judiska rötter i östra Europa precis som min vän.

Min vän berättade att i början på 40-talet beräknades GE ha sysselsatt ca 5 % av USA:s alla ingenjörer. Judar var underrepresenterade, men detta ändrades då krigsinsatsen krävde många nya ingenjörer för att utveckla de många nya vapnen och företaget valde att ändra sin policy.

Jag råkade också minnas minnesorden över Carl Lager som låg bakom införandet av tillbudsrapporterings-principen inom FV, varigenom piloter inte längre behövde frukta straff  (”så och så många dagar i buren”) för att de inte räckt till vid någon knivig situation i luften utan gjort fel. Nu kom sådana händelser fram i dagsljuset, och flygplan och förfaranden kunde systematiskt förbättras. Haveriernas antal minskade avsevärt. Allt var väl inte denna rapporterings förtjänst (DA, driftstörningsanmälan) men mycket.

Observera att det faktiskt finns två Steen i klippet. Jag tror att jag lyssnat på en föreläsning av Lager en gång på Teknis; han tog bl a annat upp att i biltrafiken var det ett evigt problem med fartöverträdelser men att detta inte alls var samma problem inom militärflyget. Det fanns helt enkelt inget att vinna på att flyga fortare än man skulle göra i en viss situation. Däremot fanns det ju många andra dumma sätt att bravera på. Om jag minns rätt.

Avslutningsvis en uppmaning från Mollösund:

Sudden

Annonser

Responses

  1. Sista bilden: Var grindarna låsta till denna dödens viloplats eftersom flickan till vänster måste klättra över muren?

    Ibland rinner mig psalmen: ”Jag går mot döden var jag går” upp i mitt minne, och då blir jag lite melankolisk.

    Visst är psalmens budskap riktigt och uppmaningen på porten in till kyrkogården tänkvärd, men jag vill nog ändå följa uppmaningen: ”Lev livet mens du har det!”

    Gilla

  2. Hej Sven!

    Jo, jag tycker flickans skutt över muren är en poäng med denna bild och jag ser det som ett utslag av livsglädje. Jag tror inte grinden var stängd. På den blå skylten står ”Hund får ej rastas på kyrkogården”. Den verkar lätt övergiven, Mållösund har avfolkats och det gröna gräset tyder väl på att det är få besökare.

    Porten finns ofta avbildad på webben och man har kommenterat texten och då ”skyllt på” den ”stränge” Henric Schartau när man kommenterat den. Enligt min bohusländske vän var förhållandena i Bohuslän tidvis eländiga med mycken fattigdom, brottslighet, superi, andligt elände och omoral och schartuanismen gav väl då ändå en viss stadga för många familjer.

    Texten finns även på en kyrkogård i Göteborg och antagligen på andra ställen också. ”Memento mori” är en gammal förkristen romersk fras. Framgångsrika personer behövde påminnas om att de var dödliga.

    Jag läser f n Göran Häggs bok ”Gud i Sverige” men har bara kommit till Swedenborg än. En hastig titt framåt visar att Hägg skriver rätt positivt om Schartaus läror, i synnerhet jämfört med ”tankenivån” och ”bristen på människoförstålse” hos de statskyrkliga präster som tidigare drivit fram häxförföljelserna.

    Sudden

    Gilla

  3. Hej Sven!

    Jo visst är en fras som ”Jag går mot döden var(t) jag går” väldigt expressiv. ”Dödsskuggans dal” likaså.

    Om det sedan finns någon så att säga egentlig substans bakom, tja det är en annan sak. Alla vill väl vi sno ihop någon stark formulering (i alla fall jag) som sedan kanske inte har så mycket med ”verkligheten” att göra.

    Den text du citerade om ”Jag går mot döden…”är av en av Danmarks stora psalmdiktare, Hans Adolph Brorson, som var pietist och nykterist läser jag på webben. Han var medlem av en tysk nykterhetsorganisation för tyska präster som, så vitt man vet, var världens första riktiga nykterhetsförening.

    Kanske han hade upplevt en vanlig bakfylla? Om man får vara så vanvördig.

    Sudden

    Gilla

  4. När vi nu är inne på ämnet, så att säga, så hade min far en reproduktion av tavlan ”Dödens Ö” målad av Arnold Böcklin, http://sv.wikipedia.org/wiki/Symbolism.
    Jag ärvde tavlan, men av någon anledning har den aldrig blivit uppackad.

    Gilla

    • Hej Sven!

      Jo jag förstår dig.

      Jag råkade hitta denna målning på webben för några månader sedan, det kanske var när jag letade efter Hugo Simbergs ”Dödens trädgård”. Också en ”läskig bild” som fanns i Nordisk familjebok som jag ofta bläddrade i som 6-åring. Jag tror jag hoppade över den sidan (eller tittade ”försiktigt”).

      Böcklins målning finns i flera versioner och var konsthistoriskt ett viktigt verk läser jag. Reproduktioner var mycket spridda.

      http://www.bjorks.org/arnold.html

      http://samlingar.fng.fi/wandora/w?si=A+II+968%3A16&lang=se

      Sudden

      Gilla


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: