Skrivet av: Sudden | 2011/02/11

Nostalgifilmer

(Några mindre ändringar/tillägg 12 februari.)

På SFF forum och även i DN såg jag tips om sajt med gamla svenska filmer, bl a nyhetsjournaler, informationsfilmer och ”kulturreportage”. Det är ett samarbete mellan Svenska Filminsitutet och Kungliga Biblioteket. Arkivet finns här, det finns bra sökfunktioner och SFF-tråden ger några tips. Det förefaller som Stockholm dominerar, men är man van vid forum där olika ”Knäckebröhult” dominerar, är det roligt att för en gångs skull få en litet annan syn på vårt land.

Tyvärr fungerar sajten ännu inte så bra, det handlar väl om överbelastning (såvida inte min PC knasar; det är täta pauser i visningen och jag har därför inte kunnat helt njuta av någon hel film ännu). Värre är måhända att  luminans och kontrast i skanningarna inte är bra efter vad jag tycker. Ofta ser det hela alltför ”blackt” ut. Men här är några tips:

Filmen finns här. Caudron Simoun SE-AKY – inte dåligt. Köptes in från Tyskland som beslagtagit en mängd franska plan. Här får man se Martin Ljung som tuggummituggande amerikansk turist. Tuggummi är en av 40-talets amerikanska kulturimporter liksom najlonstrumpor och en hel del annat. Mycket av dessa ”nymodigheter” ogillades och jag minns att min mormor skrämde mig med att om jag svalde ett tuggummi, måste man såga av mig mitt på för att få ut tuggummit!

Filmen finns här. En film från den tiden då man tyckte att det gav intryck av god skötsel och säkerhet då det gick en man med smörjspruta längs tåget och smörjde hjullagren, medan vi i dag närmast ryser åt att man använde så osäker teknik. Undrar hur ofta semaforer förekom. En vän, icke tåg-kunnig men intresserad, läste om järnvägens signalsystem och tyckte det var lättfattligt. Själv körde jag fast redan från början i mitt försök, en signal som beskrevs som ”vänta kör” var för mig obegriplig (dubbeltydig) tills jag insåg att man avsåg ”förvänta kör” (i nästa signal). Alltid detta språk…

Annars var det intressant att fundera på hur tågtrafik avvecklas och vilka problem som kan uppstå (vilket vi ju ser många exempel på…). Jag såg likheten med hur flygledning sköttes inom civilflyget med radiofyrar som bas för positionsrapporterna (speciellt innan radarn kom mer allmänt och man då vågade låta planen komma närmare varandra) och där man ju har fördelen av att ha en höjddimension att utnyttja. En relativt modern reklamfilm för SJ finns här. Den är från en period då man ville låta påskina att tåg var ett mer rofullt sätt att resa, utan hets, jäkt och irritation. Man har väl gått ifrån det temat nu…

Filmen finns här. Jag är född i Gävle, bodde där tills jag fyllde sju. Man hade där en driftig chef för Brandkåren, Sven Rohlén, som anställde några av landets mer lovande löpare, bl a då Gunder Hägg. Man kan ju gissa att deras tjänstgöring som brandmän inte var så betungande utan de fick gott om tid att träna. Sådana nyttiga tilltag är väl bara möjliga när allmännyttiga verksamheter drivs i offentlig regi. Gunder lärde sig flyga, åtminstone rutscha med SG 38 ute på Avanfältet där flygklubben höll till. Ett plan döptes efter honom som synes. Se även här och här och här.  (Denna lettiska V.E.F. J-12 SE-ALB var ett plan av den typ Erik Bratt tyckte var intelligent uttänkt, i motsats till ”Moth-drögarna”.) Långa vingar (man flyger på spännvidden, inte på vingytan) och relativt svag motor på 90 hästar som ändå sägs medge en toppfart på 230 km/h. (Vad når en Tiger Moth med 130 hästar vid lodrät dykning?).

I ett nummer av ”Flyg” från 1947, alltså några år senare, kan man se att Gunder Hägg hade planer på att bli motorflygare. Man noterar i artikeln mängden av disponenter och direktörer. Man var ju inte så blyg när det gällde att markera sin ställning med titlar på den tiden. ”Iklädd portfölj och fru” samt med en rätt maffig bil. Ack ja… Jag minns (från läsning) hur efter krigsslutet det fanns en stor optimism om att nu skulle privatflygandet minsann ta fart!

Filmen finns här. Handlar även om Saabs bilar skulle jag tro, även om ett försök att se på den långsamt framhackande filmen visar förvånansvärt många bilder från tillverkningen av Draken. Samt bilder av Saabs egen datamaskin, SARA. Ett stort rum fyllt med elektronikskåp, med stora manöverpaneler och med remsläsare. Se även en film här från Datasaabs vänner.

Jag hade tänkt att även komma in på mina radio- och TV-minnen och dito teknikutveckling och digitaliseringens välsignelser (vi har nu fler och ljud- och bildmässsigt mycket bättre program med mycket mindre energiåtgång för sändning) men det får bli en annan gång.

Sudden

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: