Skrivet av: Sudden | 2011/02/14

SE-SAM öppna dig! Tänk vad man kan finna på webben och i sin dator

En flyghistorisk vän sände mig några fina länkar om modellflyg och jag ville tacka med några bilder från Skalaflygdagarna på Barkarby, saliga i åminnelse. Jag upptäckte då att en bild som verkade ha hamnat i fel album:

Visst har jag (åtminstone på webben) sett en fin R/C-modell av denna Heinkel HD 35, Sk 5 i FV, men bilden säger så mycket annat. Kanske jag fått den från en bohuslänning (som jag tror må stavas med två n) medan den kända tidningen stavas annorlunda. (Detta var en sen insikt i livet, liksom att ”graffiti” faktiskt stavas så och inte grafitti som jag och många spontant skulle ha skrivit.)

Här slängs det flygblad för tidningens räkning. Man noterar den ovanliga registreringen SE-SAM som sägs bottna i att Clas Sparre, som en tid ägde planet, även hade en officiell roll inom luftfartsmyndigheten och kunde ta sig friheter när det gällde att tilldela en registrering.

Clas Sparre var en intressant person med en karriär i både flygvapnet och Saab. Född i Finland (som då var en del av Ryssland med litet speciell status); en morbror var Carl Gustaf Mannerheim, senare känd som marskalk Mannerheim. Claes far, konstnären Louis Sparre, hade en högst internationell bakgrund, liksom även marskalken vars modersmål var svenska och flytande behärskade ett par andra språk därtill, medan hans finska lär ha varit rätt dålig. På den tiden var nationsgränser inte så viktiga och inte bara överklasspersoner verkade lätt kunna rota sig i ”främmande” länder. Här en avplåtning ur en ”Vem är vem?” som jag gjorde för flera år sedan:

Sparre spelade som verkstadschef för Saab i Trollhättan en viktig roll i leveransen av flygplan till Finland under vinterkriget 1939-40; han hade även varit aktiv under det finska befrielsekriget. Hans första hustru, Anna Sparre, har i några av sina många böcker snuddat vid Trollhättetiden och de flygare som då kom till Trollhättan; amerikaner, italienare, finländare. Jag har i min ägo Stig Kernells recension av en av hennes böcker. Claes S hade sina förmågor, dansade underbar tango vill jag minnas Anna S skrev, men annat var mörkare, och han lämnade det jordiska redan vid 50 års ålder.

När jag nu googlar efter SE-SAM finner jag denna intressanta bild med en historik över planets tidigare öden. Typen ansågs inte lyckad, motorn var för svag. Planet var tvåsitsigt, men en tredje sittbrun kunde ordnas längst fram. Det for ganska illa hos Svedinos i Ugglarp och restaurerades sedan genom frivilliga krafter i SFF:s regi, och detta ägde rum i en lokal på F 18 i Tullinge. Här är några bilder från mitt besök där i januari 2002.

Kanske Göthe Johansson känns igen till vänster.

Mercedes-motorn på 120 hästar. Planet finns nu på flygvapenmuseet på Malmen

Den sajt där bilden från Svedinos finns innehöll en del annat intressant. Sajten handlar om Storuman och bl a ”företaget ”Olssons Värme” där.  Det är roligt att se på bilder från 70-talet, med bilar man inte längre ser som den något ”dollargrin-artade” Ford Taunus innan den revolutionerande mjukt formade karossen kom. Men även SE-SAM var på besök, nu med texten ”Mölnlycke” under övervingen.

En tragisk händelse för detta företag var en flygolycka 1963 på en isolerad fjällsjö där den ledande personen i företaget omkom.

Jag fann även på Youtube en intressant film om svenska flygplanrestaureringar. Jag är inte säker på dateringen. Den Bengt Hermansson man ser och hör mot slutet, byggde upp en museum vid Grövelsjön kring den He 111 som nödlandade där 1940 (strängt taget på den norska sidan). Bengt H är nu engagerad i en ny flygplansamling i Falkenberg  ,”Swedish Forced Landing Collection”, som har omnämnts i förbifarten på SFF forum. Jag vet inte om det skrivits om projektet i SFT. Här litet om den Heinkel som nu restaureras där.

Det restaureras och donas alltså här och var i vårt land; här ytterligare ett exempel i mina hemtrakter.  

Det är väl en trend även internationellt att entusiaster och frivilliga får ordna museerna, och vår nuvarande regering tar i sin skattesänkningsiver litet av sin hand ifrån kulturen. ”DC-3-mausoleet” på Malmen är väl då ett undantag vars rent flyghistoriska värde kan diskuteras men det finns ju andra viktiga aspekter man kan lägga på det.

För att återvända till lokalen i Tullinge, så byggdes där också upp av diverse med möda samlade delar från hela världen den Sk 14 som nu finns på Malmen. I lokalen fanns följande minne av ett missöde,  en gåva till restauratörerna från en tidigare FV-chef:

Jag tror Dick Stenbergs text är läsbar på min bild från 2004. Här finns en bild av de två planen efter kollisionen, ”lånad” från SFF bildarkiv.

Sudden

P S. På webben kan man finna rester av vad Lars Winberg tidigare visat av sin radiostyrda modell av Sk 5:an:

http://www.modelflight.regheath.com/mf033/photogallery.htm
http://www.rfkcumulus.se/sk5_kropp.jpg
http://www.rfkcumulus.se/sk5001002a.jpg

P P S. Och här finns Lars Winbergs egen webbsajt som jag fann senare (kvällen 14 februari): http://www.transit.se/~larswi/ Här kan man bl a se många av hans skalamodeller; Sk 5, Ercoupe, Hansa, Mr Mulligan m fl. Det finns vidare en vintrig 50-tals-bild från Skarpnäck; antagligen inte många meter från där jag var (Ballonggatan 3, 2 trappor upp) på kalas i lördags

Annonser

Responses

  1. Hej

    angående finlandssvenska. Finns mycket att säga och enligt de senaste rapporterna ifrågsätts den mer och mer. Ungdomar vågar inte prata det sena kvällar på allmän plats i Helsingforsregionen. Man kan kanske förstå att man vill prioritera ryska och engelska. Åtminstone i de regioner som vetter mot grannen i öst.

    Dock ser det annorlunda ut på andra håll i Finland. I min frus hemstad Jakobstad har tom andelen svenskspråkiga ökat något sedan vi träffades för 20 år sedan. Tror andelen svenskspråkiga då låg på 51% och jag ser nu att det står 56% på deras hemsida. Kan också bero på kommunsammanslagningar. Dessutom finns extremt barnrika finl. sv familjer där uppe.

    Länge körde österbottniska kommunen Korsnäs med att ” man var väldens mest svenskspråkiga kommun” med 96% svenskspråkiga. Finns ingen kommun i Sverige som slår det. Om jag minns rätt är de finska reglerna sådana om ett av de det två inhemska officiella språken understiger 6% så behöver man inte ha tvåspråkiga väg/gatuskyltar. Därför kan man komma körande på några ställen i Österbotten och hux flux är allt på svenska. Det känns som att köra bil i Gävletrakten ungefär. Några km senare är allt på finska och man har svårt att göra sig förstådd oavsett hur många språk man har i bagaget.

    Men på lång sikt känns svenskan utrotningshotad. Det är lite synd för banden blir ännu mindre mellan Sverige och. Finland. Att åka till Helsingfors idag känns ungefär som en Riga eller Tallinntrip. I den nya stora nya gallerian vid busstorget skreks erbjudande ut på ryska. Inte har vi några speciella band till Finland längre. Är som vilken random östersjöstat som helst numera

    Avslutningsvis. Även tidigare svensktemplet Stockmanns börjar att ”svika” men tog kritiken och ändrade sig

    http://www.hbl.fi/text/helsingfors/2010/9/23/d52222.php

    Hans

    Gilla

  2. Jag ropade SE-SAM och se allt öppnade sig.
    Det här var en riktigt intressant historia du lagt upp. Många intressanta ”rödisar” som, efter ett klick, sedan i sin tur innehöll intressanta utvikningar.
    Allt från Sparre via Sk5 till restaureringar av flygplan, såväl utländska som svenska.
    Tack för den.
    Egon

    Gilla

    • Hej Egon!

      Jo, här hade jag tur. Ofta får jag en idé och ofta kan jag sedan bygga upp ett ”kåseri” utifrån den även om det blir litet slingrigt ibland och inte sällan alltför mycket. ”Kill your darlings!” är ett råd man ger skribenter, men det är svårt. I botten ligger ofta sådant jag samlat på mig genom åren i SFF med Nätkasse- och forumskrivande och har i ett hyggligt bra ordnat ”arkiv” i datorn och i skallen. Jag gör hela jobbet i ett sträck och skickar så ganska snabbt iväg det, innan jag ångrar mig. Ibland kanske man skulle gräva litet djupare och i lugnare takt.

      Ibland undrar jag var jag fått mina bilder ifrån, det är ju inte alltid mina egna bilder. Just detta tidningsklipp om SE-SAM spridande flygplad kan jag ev. ha fått via Lars Henriksson (som bor i Bohuslän). Jag kom då på att Lars H förstås har en sida om Sk 5 på sin sajt, på http://www.avrosys.nu/aircraft/Skol/405sk5/405Sk5.htm, men där fann jag det ej. Däremot några av mina egna bilder!

      Lars H kan ha skickat mig klippet i ett mail och där givit ytterligare upplysningar, men mina mail har jag lätt åtkomliga bara 2 år bakåt i tiden.

      Sudden

      Gilla

  3. Två snabba kommentarer:

    1. Flygblad. En gång i tiden (60-70 talo) hjälpte jag Arne Tengler som hade Firma Flygtrafik i Örebro med lite av varje, Bland annat var jag med och skräpade ner Örebro vid några tillfällen med flygblad. Jag tyckte det var jätteroligt att få slänga ut dessa papperslappar och se hur de fladdrade ner över staden.

    2. Finlandssvenskan. Min svärmor hade en liten gård i byn Karperö utanför Vasa i Finland. Vi hälsade ofta på henne när vi bodde i Umeå. Det var aldrig några som hellst problem att klara sig med enbart svenskan, vare sig i Vasa eller Karperö. Jag ser förresten vid Googling, att på kommunens, Korsholm Kommun, website kommer svenskan upp först, sen kan man välja finska, engelska eller tyska, men dock inte ryska

    Gilla


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: