Skrivet av: Sudden | 2011/02/26

Om bilder, googling och sakers rätta benämning. Femörehuvud

Jag hittade vid strövande i min dator följande bild som väl belyser problemet med att hitta ”korrekt ord”. En konst som det är skoj att behärska och ibland mycket viktig och om inte annat kan man imponera på andra. Eller göra sig löjlig:

Normala skribenter ger upp inför dessa subtiliteter samt militära förkortningar. Mer om detta bestyckade fordon (”Valpen cabriolet” ?) finns här. En annan variant kan man se på Kenneth Göranssons blogg.  Ett ”fattigmans vapen”, litet som beväpnade SK 60 kanske?

De som vill njuta mer av militära instruktioner kan göra det här. Fann detta hos ”Chefsingenjören”. Förkortningen FRKNGR för ”förkortningar” må vara ett skämt men ”fundering” för flygunderingenjör tror jag är sann.

Mina bilder av Pvpjtgb 1111 (jag använde samma knep som vid OCR-nummer alltså delade upp teckenraddan i grupper om fyra tecken) tog jag vid Femörehuvud vid Oxelösund härom året. Minns från en repövning på 60-talet hur sergeant Uhrbom lät oss skjuta  granatgevär mot en liten kobbe några hundra meter ut i sjön. Spännande att skjuta skarpt. Den rekylfria pansarvärnskanonen kan ju ses som ett förstorat granatgevär. Det var inte alls mot Marviken-verket vi sköt men det är fint åt alla håll från Femörehuvud och på själva halvön också förstås. En plats väl värd ett besök. Själv var jag där senast 12 september 2009 och då tog jag också  några bilder när jag geocachade. Letade dock förgäves efter den gömma  som finns nära fyren:

Egentligen ville jag tipsa om hur man digitaliserar bilder och håller ordning på dem. SVT:s ”pensionärsförening” har en bra handledning på sin sajt. (Där finns även väldigt mycket för dem som är intresserad av svensk radio- och TV-historia.)

Själv lägger jag ned mycket tid på att ge mina digitala foton (och andra bilder såsom skanningar) ganska utförliga filnamn så jag kan söka på dem, även om nu SVT-specialisterna rekommenderar andra metoder att ge identifierande data. Vidare bör man lära sig att ändra storlek på bilderna och i övrigt ”piffa upp dem” genom något bra bildprogram, t ex Irfan View som jag själv använder. Ett gratisprogram.

Jag har även för vana att ta ned alla bilder jag tar till 1024 pixel (800 kan också vara bra) och även att beskära dem. Mycket jobb. Jag tycker det är litet jobbigt att ta emot mail-bilder i ”originalformat” som är några tusen pixel breda och ett par MB stora. Men å andra sidan är ju en sådan bild ”skarpare” och jag kan ju själv anpassa den.  Skall också sägas att min datakonsult frågade ”vad är ditt problem egentligen med stora bilder?”  Det kanske också handlar om vad för slags mailprogram man har och vad man vill göra med de bilder man får. Det är ju numera för de flesta gott om både transmissions- och minneskapacitet.

Vad gäller bildbehandling är jag ju gammaldags och så pass kunnig att jag vet att utan komprimering/kompression hade inte digitala bilder varit möjliga att använda. Men det lever fortfarande kvar en misstro mot komprimering, både av ljud och bild. Litet som de ”guldöron” som fortfarande anser att elektronrör är överlägsna transistorer… Men det finns väl undantag, alla är vi olika. Som en f d arbetskamrat skrev nyligen: Vet inte om du kommer ihåg N N, som vb:at mejlet nedan. Han började jobba på Teracom på Medis-tiden på U. Han är en trevlig kille och har s k guldöron. Han kan höra en nivåskillnad på ca 0.2 dB i en stereokanal (enkelton), något som fysiologiskt ska vara omöjligt. (Jo, Stig Carlsson-högtalare nämndes i mailet också…)

Nedan en skanning (med min Canon Canoscan 8800F) av en ramad diabild, ca 45 år gammal, halvformat, som jag lagt ned mycket tid på. Kanske inget märkvärdigt motiv men bilden väcker många minnen. Alltså 16 x 24 millimeter bildyta även om de tenderar att där de sitter i sina ramar inte bli av full höjd. Annars måste jag säga att det är ändå är fantastiskt hur bra den analoga filmen var, troligen Kodak. Så mycket information på en så liten yta redan då. Som därtill finns kvar efter 45 år!

Sedan jag tagit ut bilden ur sin glasade ram fick jag bort en massa smuts. Det blev ett lyft, liksom när jag ökade scanningtätheten till 4800 dpi (dots per inch) från de 1200 jag börjat med. Jag fick ut en bild ca 4300 pixel bred och med en filstorlek på 4,5 MB. Tog så ned den till 1024 pixel bredd samt retuscherade bort diverse skräp; 49 kB! Alltså nästan 100 gånger mindre plats i minnet! Jag vill påstå att den duger bra och det är svårt att se skillnad mot 4,5 MB-bilden (om man inte tar till förstoringsglas o d knep):

De verkligt snygga bilder man ser på SFF forum med ”bara” 800 pixel bredd kan ligga kanske 5 gånger i högre i filstorlek (jag har optikmässigt en rätt enkel kamera, Canon Power Shot A570). Jag sätter i mitt IrfanView-program ”komprimerings-  eller kvalitetsgraden” till 75 % som man brukar rekommendera.

Går man ned till med en kvalitetgrad på bara 15 % kan man märka typiska jpg-artefakter. Det är inte riktigt så att antalet pixel reduceras som det påstås i SVT-skriften, utan man buntar ihop alltför många olika pixel och kodar dem lika och därigenom får man markerade övergånger när en större yta sakta ändrar sig i färg:

Det är ju som med kalenderbitarna jag började med, det är ju kul att snobba och säga att ”jag ser jpg-artefakterna”. Jag tycker dock inte ”skärpan i sig” påverkas så väldigt. Och filstorleken är här knappt 16 kB, alltså tredjedelen av den översta av bilderna). Man brukar kunna se en viss minskad färgkontrast. Jag försöker här visa hur det kan gå med detaljerna när man pixelreducerat bilden. Jag har tagit upp den pixelreducerade bilden till samma storlek på skärmen. Utsnitten är litet olika, gjorda på fri hand. Notera den uppkomna ”grötigheten” i gräset, kontur-artefakterna och även de mattare färgerna. Man kan ju diskutera det relevanta i detta exempel. Det är mycket i bildbehandlingskonsten jag inte begriper och jag kommer här inte riktigt ihåg vad jag gjort.

Bilder är olika (liksom ljud) liksom observationssituationen, och fel och brister syns mer vid vissa motiv än vid andra. Det har lagts ned ett oerhört arbete på att utveckla och verifiera kodnings- och komprimeringsmetoder för ljud, bild och film, utan vilka digitalt ljud, bild och film bara förblivit en kuriositet.

Slutligen, Dagens Nyheter har just nu en ”Internet-skola” och jag tycker handledningen i googling (två delar) var bra. Av de knep som det tipsas om har jag bara använt citationstecken, men man kan alltså komma mycket längre. DN:s specialist chattade om googling (och andra söksystem) och det verkade vara mest sajtägare som var intresserade av lära sig knepen att synas med hjälp av Google. Själv tycker jag att Google rätt ofta tipsar om min blogg (och att det numera går snabbt att Google hittar nya saker) men jag vet inte om det gäller även för andra datoranvändare. Det ligger många listigheter fördolda i söksystemen.

Sudden

Annonser

Responses

  1. Good Morgon, Sudden,

    Jag beundrar din bildbehandlingskonst, inte minst inom det digitala området. Det tog lång tid innan jag ens lyckades få in foton på min egen blogg. Ännu vet jag inte hur jag skall kunna manipulera dem och det här med pixlar går mig över huvudet.

    Under 80-talet var min fru regionalredaktör (upper midwest) för den svenskamerikanska veckotidningen Nordstjernan-Svea. Under den tiden jobbade hon mycket med svart-vita fotografering. Några gånger i veckan förvandlade vi vårt badrum till ett mörkrum med vätskebad och förstoringsapparat. Där framkallade och redigerade hon bilderna som skulle illustrera artilkarna.

    Det var före digitalbildernas genombrott.

    Gilla

  2. Hej Sven!

    Just ett begrepp ”så och så många pixlar bred bild” tycker jag inte är så svårt men uttryck som ”dot per inch” kan bli jobbiga och speciellt de parametrar man anger när man skall printa ut något på papper (och man inte vet var denna inch finns. På bildskärmen eller på något papper?)

    Nu hade jag några käpphästar jag ville vädra eller vad man nu skall säga när man vill betona något. De mänskliga sinnena är inte fullkomliga utan i vissa av seenden okänsliga och går att lura. Mycket information i en bild eller ett ljud är onödig och kan tas bort. Det är fortfarande viktigt att koda effektivt och ta bort onödigheter så att en överföring tar kort tid – blir billig. När alla satt med långsamma modem var detta viktigare än i dag när ”alla” har bredband och stora minnen i datorerna och det är inte alltid så väldigt viktigt att krympa filer. Jag minns att det var ju inte längesedan du kämpade med ett långsamt modem. (PÅ SFF underforum för bilder, ”galleriet”, finns mycket vackert men ibland blir visningen seg även när man har bredband. Det var inte länge sedan det ansågs olämpligt att lägga in många bilder i forum-inlägg; man borde hellre bara ge länkar till bilderna.)

    Jag tycker att IT-system och funktionerna blivit mer användarvänliga och en användare skall heller inte behöva veta så mycket, utan ”systemet” skall göra kloka val själv åt honom/henne, och det sker nog också i många fall när det gäller bildstorlek. Vissa gratis bildarkiv tar (eller tog) självmant ned bildstorleken vilket jag inte gillar.)

    Men mycket är fortfarande förvånansvärt svårt som exempelvis en så grundläggande sak som att lägga in en bild på en bloggsida på önskad plats och med önskad storlek. Det tycker jag i alla fall själv. Mina egna bloggsidor är rätt enahanda, med en och samma layout dag ut och dag in och med några få typografiska finesser (det finns oerhört många fler förstår jag). Jag vågar inte ändra för då kan jag göra fel och så inte hitta tillbaka… Ett exempel på de valmöjligheter man har: Jag råkade av en slump häromdagen hitta en möjlighet att ändra den tidsgräns efter vilken kommentarer inte längre är möjliga till en post. Jag visste först inte ens att det fanns en sådan gräns. Nå, nu ville jag ändra den igen, men jag fick hålla på i minst 10 minuter för att leta efter var denna inställningsmöjlighet fanns att hitta.

    Att placera bilder bredvid varandra har jag bara lyckats med en gång. Och att få in en ”Youtube-ikon” som ju ”alla andra” kan har jag inte lyckats med. Redigeringen av sidor är inte enkel – tycker jag, och ibland drevs jag till förtvivlans brant de allra första gångerna. Nu går det bättre och systemet är rätt snällt och har bara någon enstaka gång svikit mig helt (d v s alltså så att jag fått göra om allting) men det är ofta mycket fumlande hit och dit.

    Sedan är mitt sätt att skriva sådant att jag ofta går in och rättar eller ”förbättrar” texten under flera timmar efter publiceringen. Rent mentalt orkar jag inte göra en text ”perfekt” innan jag publicerar den, det innebär en alltför stor anspänning.

    Som bloggägare har jag en oerhörd fördel mot er andra – jag kan gå in och rätta i mina egna kommentarer. Det minskar anspänningen oerhört.

    Sudden

    Gilla


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: