Skrivet av: Sudden | 2011/03/17

Flyget i litteraturen

En flyghistorisk vän har nyligen läst en gammal bok om Jean Mermoz, fransk postflygpionjär, och slogs av hur han där hyllas som en djärv hjälte när han idag närmast skulle som ett offer för prestigesträvan och nationalism – posten till Sydamerika måste fram i tid. Den ganska högtravande stilen i E Langlets bok från 1949 visar bl a resonemanget att man förstås inte kan ge upp när man redan satsat så mycket, och att monopol har fördelar när man vill få något stort gjort. Sådana påståenden ser man knappast i dag då vi vet bättre (OBS! ironi).

Mermoz och hans besättning på F-AKGF Latécoère 300 ”Croix du Sud” försvann under en flygning över Sydatlanten i december 1936. Tidigare hade han flugit sträckan med landflygplanet Couzinet 70 ”Arc-en-ciel” F-AMBV. Vackra plan. I det senare planet kunde en mekaniker ta sig genom vingen ut till motorerna:

Couzinet och Mermoz blev goda vänner. Couzinet gifte sig senare med Mermoz änka. Han var tydligen en ganska besvärligt envis person att ha att göra med och hade en ganska olycklig karriär.

Jag minns också hur ”flygarhjältar” hyllandes i böcker avsedda för uppväxande gossar. Här ett exempel, ”Pilot Tex”, utgiven 1935:

Notera den avslutande baksidestexten: ”Man kan anse boken inte endast som en klar, spännande, intressant och instruktiv redogörelse för det amerikanska trafikflygets utveckling och nuvarande ståndpunkt, utan även som en vacker och jublande lovsång till dessa luftens riddare utan fruktan och tadel, dess pionjärer och heroer.” Hagenbach var schweizare, boken är f  ö översatt från tyskan, men var verksam i USA som pilot en tid. (Skam till sägandes har jag inte läst boken, som jag fick av en flyghistorisk kontakt för några år sedan. Vi hade Skarpnäck gemensamt.)

Just om Mermoz och andra franska hjältar visste jag dock inte mycket. Men jag minns en arbetskamrat som för kanske 25 år sedan då och då kikade in i mitt rum och pratade om sitt segelflygande på Vängsö långt före min tid där med Kranich t  o m, samt därtill om Mermoz, som var hans store hjälte. Jag skruvade litet på mig. Segelflyginstruktören m m C-O Roslin hade jag visserligen läst om i vår klubbs annaler och även skickat en räkning till (jag var kassör) men vem var denne Mermoz?

Om ”flyget  i litteraturen” skrev Charles Birch-Iensen i ”Ett år i luften” 1952 och den artikeln har betytt mycket för mig. Han skrev mycket bra och det finns ganska mycket från hans penna både i dessa årsböckers tidiga årgångar, egna böcker o d såsom tidens flygtidningar. Jag tror han hade ett danskt/skånskt ursprung samt var arkitekt (eller avsåg bli). Tyvärr avled han alltför tidigt i någon tropisk sjukdom enligt vad Stig Kernell berättat mig. Artikeln finns nu här. Jag hoppas den rent tekniskt är gott läsbar men tyvärr har jag inte helt tumme med min skanner när det gäller rastrerade bilder.

Här läste jag för första gången att Salomon August Andrée egentligen inte var så mycket att hedra; dåligt omdöme hade han och han tog mer eller mindre medvetet två kolleger med sig i döden. Prestige? Birch-Iensen raljerar över Andrées relationer till inflytelserika svenskar och de som donerat pengar; man ville helt enkelt bli av med honom!:

Då är Birch-Iensens omdöme om Albin Ahrenberg helt annorlunda, både vad gäller skriv- och berättarförmåga och andlig resning.

Birch-Iensen berättar om sina kontakter med ”flyg-greven” James Douglas Hamilton. Intressant.

Charles Lindberghs skrivkonst skildras litet raljant nedlåtande men man skall veta att när Birch-Iensen skrev sin artikel då hade Lindbergh ännu inte skrivit sin lysande ”Spirit of St Louis”.

Höjdpunkten tycker jag är beskrivningen av James Thurbers historia om Jack ”Palten” Smurch. Thurbers drev med den tidens hjältedyrkan (t ex just Lindbergh). Birch-Iensen skriver:

 

Njut av orden ”immerbadd” och ”ljusalf”. Sällsynta i dag!

Birch-Iensen hade själv intervjuat en rekordflygare, förstås tyst och blygsam och som tyckte det var en småsak att flyga en Mustang från Norge till Alaska. Därför är det befriande roligt att som kontrast läsa beskrivningen av hjälten Smurch och jag gissar att Birch-Iensen tyckte mycket om att skriva om berättelsen.

Berättelsen om Smurch finns på webben för den som vill veta hur historien slutade. Det finns även mycket annat trevligt skrivet av Thurber och själv tycker jag om hans medkänsla för bortkomna dagdrömmare (Walter Mitty), förtryckta av mer handlingskraftiga kvinnor. Men det går att överlista dem…

Birch-Iensen skriver även om Antoine St Exupéry och Richard Hillary. Deras tänkande övergick mitt förstånd i de tidiga tonåren och gör det fortfarande. Jag undrar om Birch-Iensen själv förstår vad han skrivit.

Sudden

P S. Här en bokomslagsflik till en av Allhems flygböcker  från 1947, ”Snabbare än ljudet” där Charles Birch-Iensen och Gunnar Knutsson (som stod för inledningsavsnittet) presenteras:

Denna bok var en av de ganska få böcker (tillsammans med andra av Allhems flygböcker) om flyg som fanns på skolbiblioteket i Årsta i slutet på 40-talet. Den har grundlagt min syn på flyghistoria vad avser exempelvis Schneider Cup och det tidiga jetflyget.

Annonser

Responses

  1. Kul att läsa!

    Charles Birch-Iensen var min morfar som avled i lungcancer när jag bara var 4 år gammal. Vet inte så jättemycket om honom, mer än tiden i etiopien där min mor hade sina första 4 levnadsår.

    Gilla

  2. Hej Felix!

    Din morfar skrev ofta i Flygets årsbok ”Ett år i luften” åren kring 1950 men försvann så plötsligt. Googlar hittar man litet mer om vad han skrivit. Jag tyckte då, när jag nyss blivit tonåring, mycket om hans lätt raljanta sätt att skriva (och gör det ännu). Han hade tydligen ägnat sig åt segelflygning och jag fick för mig att han var arkitekt och i varje fall kunde han teckna (Signatur ”Balbo”).Hade varit bekant och lekkamrat med ”flyggreven Hamilton”, vid Hammars backar nära Ystad, som var en något väl förslagen herre.

    För många år sedan frågade jag därför en mycket person- och flyglitteraturkunnig flyghistoriker om din morfar och vart han tog vägen och min sagesman trodde att ”han för länge sen dött i någon tropisk sjukdom i Afrika”.

    Namnet Charles Birch-Iensen förekommer i ca 10 olika inlägg i min blogg, och du hittar dem genom att internsöka på ”Iensen” (eller kanske Andrée och Smurch). Du hittar då bl a några citat/klipp från ”Ett år i luften”.

    Gilla


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: