Skrivet av: Sudden | 2011/03/22

Mer litteratur: Pelle på ny planetfärd

För några inlägg sedan nämnde jag en bok och en radioserie som gjorde intryck på mig strax efter mitten på 1940-talet. Det handlar om boken ”Pelle på ny planetfärd”. Jag lånade i lördags tillbaka den från mitt 11-årige barnbarn Jesper som påsod att han funnit den ”för svår”. Jag kan bl  a nu se att jag fick den av min goda moder 24 maj 1948 av någon anledning jag inte vet. Kanske hon noterat mitt stora intresse för radioserien 1946. Nu i maj 1948 var jag 9½ år:

(Jan Lööf har lånat titeln till sin bilderbok ”Pelle på planetfärd, som ju också är mycket bra. Vi är väl mer visuella nu, det är svårt det där med bokstäver. En bok jag fann lämpad för Jespers lillebror Erik.)

Bakom signaturen ”Gubbe Noak” gömmer sig Georg ”Tuppen” Eliasson, vars bror Tor grundade Svensk Flygtjänst (långt senare Swedair) och f ö gifte sig flyg-fint som syns i ”Vem är vem?” som jag lånat ur. Bokens innehåll framgår här. Charlie Bood har illustrerat.

Jag minns att radioserien innehöll mycket suggestiva ljudillustrationer, men jag har inte forskat närmare om man kan få tag i den. Kan serien gått i två vändor, där den andra baseras på boken. Minnet är bräckligt.

Jag har nu läst igenom boken. Det går undan i handlingen som utspelas på planeten Epaminondas (och dess ”måne” Drabanten), och man har de mest fantastiska transportredskap för att författaren skall kunna förlägga handlingen på lämpliga ställen. Osynlighetsdräkter och genomskinliga plastikplan gör också nytta. Skorstenar kan man tydligen alltid ta sig in genom. Visst kan man tycka att fantasin är enkel och ”helylle” men boken har charm. Man erinras om ord som ”plastik” (förekom innan stavningen ”plast” etablerades), ”kruska”, ”grunka”, ”skapligt” och ”olydig”. Damer hade strumpor vars ”maskor gick” titt som tätt, de pudrade sig och slätade ut blusen då och då, och när husfadern satte sig på en litet väl hög häst hade de alltid en dämpande replik. Samtidigt ibland så hjälplösa som framgår av bildtexten här i kapitlet ”Mamma är olydig”:

I bilden ser man även roboten ”Redopoiden” och skall man vara djupsinnig handlar boken om vår teknik som kan användas till både gott och ont. Ibland tappar vi kontrollen över tekniken, eller vår motståndare (i boken de s k ”mörkmännen”) tar kontrollen över den. Redopoiden i sig är dock neutral och hans default-läge är förresten blomvattning i trädgården då han läser ramsan ”gullviva, mandelblom, kattfot och blå viol”. Nu hade mamma vid redopoidmonteringen tydligen förväxlat komponent 6 och 9. (”Det var inte så dåligt av ett ensamt fruntimmer att få ihop 23 bitar fast hon hade ju fått hamra med en stor askkopp för att få nian att passa”). Nu började redopoiden rabbla skånska städer, stack iväg, kom tillbaka och läste då upp Hallands städer. (Som bekant kan redopoider bara substantiv.)

Nå, man försöker stoppa mörkmännens seriebyggande av redopoider genom en djärv kupp. Ritningar var viktiga saker på den tiden. Här ser vi vår unge hjälte, notera de tidstypiska golfbyxorna:

Pelle har ögonen med sig och upptäcker små blå märken på baksidan av ritningarna. Aj aj, de har karbonkopierats. Efter spännande förvecklingar klarar Pelle biffen.

Familjen är medelklass. Det bos i villor. Viktigt är Pelles skolarbete där det skall läsas läxor, varas flitig, sovas när man skall sova m m. Man skall inte ”vara olydig”. Pappan bannar ibland lätt Pelle och Mamma tar då ned Pappa på jorden genom att få honom att avslöja sin egen okunskap om hur stor Frankrikes yta är o d. Exempel på skolans vikt:

Vår skolminister verkar önskar denna ”idylliska” tid åter då föräldrar oroade sig och skolbarn fick lägga ned mycket tid på sommar-studier; ”läsa upp sig”. (man minns… Nå, jag tror företeelsen var på utgående kring 1950.) Pelle följer också med i tidningarna:

Det fanns alltså flera fantasifulla teknikhjälpmedel som sparkcyklar (där motorn i hjulnavet drevs av friktionsvärmen!), flygplan, ev osynliga genom att var gjorda av transparent plastik, raketbilar med automatstyrning, ubåtar/valfiskar m m. Rymdfarkoster som ses av bokomslaget. Minst fantasifullt (för oss) och mest konkret är nog ”röstbrev” där brevet skickas rent fysiskt och avlyssnas med en spelare i fickuret:

Jag har lagt ut hela kapitlet ”Mamma är olydig” här för de intresserade. Ingen dålig bok får jag nog säga. Man förstår författarens glädje att få brodera litet:

Ja, det fanns åren efter VK2 en stor teknikoptimism. Som den med mig jämnårige astronomen och författaren Peter Nilson (1937-1998) säger i en intervju med Clas Svahn i UFO-Sverige några få månader innan han alltför tidigt plötsligt gick bort: Tiden efter andra världskriget var en ganska fantastisk tid, säger Peter Nilson. Dels känslan av att det var slut på kriget, det var fred, men också en medvetenhet om att stora förändringar var på gång. Kriget slutade ju med de tyska raketvapnen och atombomben. Uppfinningar som förändrade vårt sätt att se på världen och oss själva. Atombomben var ju något som skapade myter väldigt kvickt. Det att människan hade trängt in i materiens allra innersta hemligheter och ingenting längre var omöjligt. Man spekulerade om att vi skulle få energi gratis och allt skulle drivas av atomkraft i framtiden. Även bilar och flygplan.

Sudden

Annonser

Responses

  1. Hej Lars et al,

    Your latest story about Pelle reminded me so much about a book I had when I was a nipper. It was similar toy the one you write about but the book I had, and I have forgotten the name of it, was about three boys who built a space ship in secret and flew to some planet. They made contact with the individual who lived there and, after a lot of adventure, returned to earth successfully. Wasn’t it wonderful how easy life was in those days?

    What also hit me was your mentioning of Tor Eliason. Now, correct me if I am wrong and at my age am allowed to have a foggy memory. Anyhow, I worked for a short while for Svensk Flygtjänst at Bromma in 1954 and I think I remember Tor from that time. I remember that he walked with a distinct limp. I also seem to remember that he had hid private Bűcker Jungmann in the hangar and that he took it up for a flight ever so often.

    The other aircraft I remember was the Fokker W33, the SAAB B17s and that Fairy Firefly’s. I got a few flights in the back seats of these designated for the target operator but as the organisation had little to offer me I bid them farewell rather rapidly and explored more fruitful routes.

    Erik.

    Gilla

  2. Hej Erik!

    Jag kommer inte på rak arm på vilken bok du kan ha läst. Kanske man kan forska fram något. Det fanns ju ett stort intresse för fantasifulla rymdfärder när vi var små. Intresse även för atomkraft. Först långsamt har vi lärt oss hur svårt det är att göra något av dessa två företeelser.

    Jag tror att den person som du minns haltade var Hugo Fredrikzon, teknisk direktör i företaget. Han hade skadats illa vid ett haveri på en flygdag i augusti 1939 på Vängsö med en Jungmann:



    (Båda bilderna är från ”En gnutta flax”.)

    I ”Ett år i luften 1957” presenterar Bo Nilsson Sveriges privata flygföretag och jag har tidigare skannat delar av hans långa artikel. Nu var det Svensk Flygtjänsts tur:

    Peter Billing publicerade 1994 en liten bok (77 sidor) om Svensk Flygtjänst 1935-1994 och kanske jag skannar något ur boken. Egor Norberg, är det ett bekant namn?

    Sudden

    Gilla

  3. Hej Lars,

    I stand corrected. It was, of course, Hugo Fredrikzon I remember. After 57 years I suppose that I am excused for mixing up names.

    I never got the story about Mr Fredrikzon and the reason he walked with a limp while I worked for Svensk Flygtjänst. I suppose that in those days we at grass root level kept quietly in the background when the ‘big boys’ appeared.

    The picture you showed of the nose diving Büker was horrific. It is not very often you see photos like that with flying machines seconds from destruction. It reminded me of another photo of an English Electric Lightning milliseconds before disintegration.

    http://www.google.pt/search?hl=pt-PT&client=firefox-a&rls=org.mozilla%3Aen-US%3Aofficial&q=English+electric+lightning+chrash+photograps&aq=f&aqi=&aql=&oq=

    Erik.

    Gilla


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: