Skrivet av: Sudden | 2011/03/29

Mera diverse samt barndomstrakter

(Ett P P S tillagt 2012-12-14 om hur området vid Ödledammarna ter sig på flygfoton förr i tiden och nu.)

Jag går ibland in och rättar och kompletterar mina äldre inlägg. Det är skämmande hur dålig min korrekturläsning är, men sedan finns det ju mer att åtgärda. Mina inlägg är ju tillkomna i stundens anda där ”en stund” kan vara någon dag eller två med en mer eller mindre stillsam funderande och data-samlande fas och så en mer ivrig skriv-fas om ett par timmar innan jag hivar iväg texten innan jag ångrar mig eller fått litet mer distans till ämnet.

Det är inte alltid jag påpekar dessa ändringar.

Senast gick jag in i ett inlägg och lade till att glidflygplanet ”Anfänger” faktiskt var känt i Tyskland med Alexander Schleicher och Hans Jacobs som konstruktörer. Det fanns ett arv från ett tidigt plan ”Djävl-r anamma ” (”Hol’s det Teufel”) som några svenskar varit med att bygga varvid de ibland träffade fingrarna med hammaren och då svor till. Senare sålde en av dem, Rolf Bergvik,  ritningar till typen i Sverige till svenska flygklubbar och entusiaster. I ”En gnutta Flax” kan man läsa hur en Södertälje-kille Bengt Persson hösten 1936 tog sig till Bergvik på Lidingö och köpte ritningar för 30 kronor. Så byggde man. Stig Kernell berättar i boken över hur man kom över bra trä billigt samt mycket annat såsom provflygningar (notera att Kernell skriver i en scouttidning; KSAK var ännu inte så segelflygsinnat) samt hur man (förgäves) uppvaktade Tord Ångström för att få ett flygförbud upphävt. Innan dess hade Stig K gjort 21 starter med planet; man höll då till på Stigtomta. För bygget hade man fått lov att hålla till i skolans slöjdsal även om rektorn tyckte det fanns viktigare saker för hans elever att ägna sig åt. Läxor, i tyska kanske. Man råkade bygga två högervingar eftersom man inte lagt märke till eller förstått den tyska ritningens anvisning att ena vingen skulle byggas ”spegelvänd”!

Ångström insåg ju att byggarna var rätt oerfarna och bidragande var nog att att KSAK:s provflygare varit kritisk vid provflygningen i juni 1939. Det finns ett brev bevarat hos ÖSFK, eller åtminstone brevutkast, med kritik av besiktningsmannens åtgärder och ”allmänt ovänliga” uppförande. En känd segelflygare var då mer positiv vid flygdagen i augusti 1939 (då Hugo Fredrikzon störtade med en Jungmann, vilket avbröt provflygningarna vid det tillfället.) Planet, en Anfänger II, ”Jacob Flax/Kringlan” blev registrerat  först i maj 1941 som nr 11 och kom  att användas med Stig K som instruktör tills det havererade i juni 1943.

Martin Simons nämner faktiskt ”Anfänger” i sin bok om tidigt segelflyg men det hade jag missat; jag trodde på vad Stig Kernell en gång skrev om att Anfänger bara fanns i Sverige. Nu kan man dock i senaste SVS-nytt nr 1/2011 läsa vad Knut Uller skriver, bl a att Schleicher under 1929-1936 byggde 40 st Anfänger.  Tydligen finns i Sverige i dag hela 4 st Anfänger bevarade. De två som på senare år flugits efter omfattande renoveringar (om-limning m m) verkar ändå angripna av tidens tand (skeva?) och är dåliga flygare som knappt duger att svänga med.

I ett inlägg om flyglitteratur återgav jag Charles Birch-Iensens ”sågning” av S A Andrée i en artikel om flyglitteratur för 60 år sedan. Andra har både tidigare och senare också varit kritiska, såsom Frans G Bengtsson och P O Sundman (både en bok och den film som gjordes på boken). Jag tog nu fram Günther Sollingers gedigna studie för ett par år sedan, över 700 sidor, ”S A Andrée – the Beginning of Polar Aviation”. Jag har inte ens försökt läsa boken utan kikade i slutklämmen där Sollinger vill rädda Andrée genom att framföra tanken att Andrée vid sin start 1897 hade ändrat sina planer sedan det första startförsöket 1896. Han avsåg inte längre att nå Nordpolen utan bara att komma iväg en bit och sedan återvända till fots över isen för att ändå bevisa ballongens användbarhet. Här är själva slutklämmen.  Sollinger har en mycket gedigen genomgång av Andrée-litteraturen och förutsättningarna för färden 1897 om sammanlagt 60 sidor men verkar inte ha några tydliga bevis för att Andrée ändrat sina planer, även om han nog inte känt något behov av att basunera ut detta.

Man kan inte låta bli att jämföra med hur mycket som tyckts hit och dit om u-båtar, Gåsefjärden, Estonia, regeringens agerande vid tsunami-katastrofen m m och hur stor oenigheten kan vara är om vad som egentligen hänt trots att händelserna inte legat så långt tillbaka i tiden.

I måndags besökte jag en medicinsk klinik belägen i ”Globen-området”. Där var ”på min tid” betydligt ödsligare; det fanns en rätt stor idrottsplats samt två sandplaner där vi spelade fotboll eller åkte skridsko när vi hade dubbeltimme i gympa. Ibland var vi väl på idrottsplatsen. Nu finns där fler arenor men sandplanerna, de två s k ödledammarna samt cykel-crossbanan är borta. Jag missade köpcentrumets gratisparkering men begav mig vidare, alltid hittar jag någon gatuparkering tänkte jag. Jag hade gott om tid. Men i bostadsområdena var det fullpackat med de boendes bilar och dessutom var nästan allt s k ”boendeparkering”. Jag fann till sist en parkering nära min gamla skola vid Gullmarsplan och nu var det bråttom. Det blev en ”snabb” promenad till kliniken där det skulle undersökas varför hjärtat inte orkar någonting alls numera. Jag kom fram levande och det fanns en välsignad undergång under T-banan som jag hoppats. Annars hade det blivit några hundra meter till.

Jag åkte sedan omkring litet i min barndoms stadsdel Årsta i närheten. Bebyggelsen har förtätats, en spårväg (Tvärbanan) har dragits genom området och man slås hur åbäkigt det blir med en egen banvall och trafikljus vid vägkorsningarna. Jag sökte även upp det kvarter där scoutkåren hade sin källarlokal men hade inte tid och ork att gå omkring och kolla precis var den låg. Jag blev dock angenämnt överraskad hur likt området var med vad jag mindes. Inte mycket hade här gjorts med husens yttre eller markområdena emellan medan på andra ställen i stadsdelen är ändringarna större. Det var litet svårt att hitta; gator har stängts av eller gjorts om till gångstråk så det blir att köra rätt långt och slingrigt ibland.  Här några bilder:

En Eniro gatuvy; Bolmensvägen österut. (Eniros utsiktsbilder är tillbaka men med så usel kvalitet att jag inte vill visa något. Vad håller man på med?) Husfasaderna är säkert original, de gula är synbarligen renoverade men man har inte lagt på någon extra-isolering som ju gav tråkigt ”insjunkna” fönster. Notera hur mycket av terrängkuperingen som på den tiden behölls när man byggde dessa lamellhus. ”Barnrikehusen” till höger med sina enkelt men elegant utförda tegelfasader byggdes i början av 40-talet och är varsamt renoverade och ”kulturminnesmärkta”. Nu ägda genom bostadsrättsföreningar – sådan är utvecklingen. Mer att läsa här och här.

Här är vi bakom tegelhusen i förra bilden (högra sidan i denna bild; husen till vänster ligger vid Möckelvägen och bilden är tagen mot väster. En härlig vårbild. I fonden kan man se ett långt senare uppfört ”förtätningshus”. Man sköter sina trädgårdsmöbler. Jag hade väntat mig en helt omstrukturerad innergård men här har man modifierat med varsam hand. Litet/lagom vildvuxet.

Här har jag vänt mig om, och blickar mot öster. Det är inte omöjligt att scoutlokalen låg i en källare till vänster på det lägre markpartiet. Jag borde ha promenerat runt mer men jag var totalt utmattad efter promenaden till och från kliniken (totalt ändå bara 1,5 km). (Jo det fanns parkering alldeles intill kliniken men man är ju snål och inte minst tafatt!)

Sudden, inte alltid redo men våren är en fin tid

P S. Jag nämner i texten ”Globen-området”. Kanske det heter Globen City. Det är byggt på ett tidigare ganska litet utnyttjat områda. Där fanns vad jag minns Söderstadion och några sandplaner. Söder om dessa planer  fanns en grussluttning ned mot ödledammarna och sedan begynte det stora Slakthusområdet. Nu har mycket av det ”folkliga” försvunnit när man klämt dit kontorsbyggnader, några ytterligare arenor (Globen exempelvis), hotell, ett affärscentrum m  m. Jag är nog inte ensam om att tycka det hela verkar litet stökigt. I varje fall körde jag fel och missade gratisparkeringen.

Ingemar Unge är uppvuxen på andra sidan Nynäsvägen och har skrivit en mycket trevlig berättelse om sin uppväxt där i ett ”tjockhus” och i boken berättar några personer om sina minnen av detta nu ”försvunna” område i boken, ”Paradiset under Globen”. Många minns ödledammarna och det gör jag med men mest för att jag passerade dem på väg till cykel-crossbanan som även nämns i någras minnen.

Intressant är vad Bror Albert Wahlbom skrev, en sedan länge känd profil i Stockholms hobbyvärld och jämnårig med mig. (Han har tydligen donerat en varvräknare för modellmotorer  till Tekniska museet som väl ser ut som denna ungefär). Anita Kretz skall inte förväxlas med Anita Kratz som jag först gjorde men båda kan skriva.  Jag tar mig friheten att återge någras minnen här.

Jag minns att televerket/Teracom fick sätta upp en liten TV-sändare på Globen för att ge signal till dem som kommit i Globens TV-skugga. Jag ombads fundera över om sändaren skulle stå högst upp på kulan eller en bit ned. Minns ej vad jag ansåg. Den verkar inte finnas kvar och det finns nu med vår digitala TV andra alternativa sändare än Nacka om man trots närheten dit skulle ha problem. Hur som helst hade den inte att göra med den lilla röda stuga man ser här.

Det är väl onödigt att säga att Globen rent visuellt är en upplevelse, speciellt sedd på litet längre avstånd då den kan överraska.

P P S. En artikel i DN uppmärksammade mig 14 december -12 på att Lantmäteriet nu visar jämförande flygfoton från gången tid och idag. Här har jag lånat utsnittet av Ödledammarna/Globen-området. 1958 verkar det ha varit en enda stor damm. Mina minnen av området ligger några år tidigare, både cykelcrossbanan i skogen öster om dammen (man kan ana ”cykelstigarna”) och grusplanerna vi spelade fotboll/bandy på under skoljympan.Lantmäteriet_jämförelse

Annonser

Responses

  1. Det finns bilder på Ödledammarna 50-tal via länkarna nedan:

    http://www.stockholmskallan.se/Soksida/Post/?nid=28313
    http://www.stockholmskallan.se/Soksida/Post/?nid=28314

    Gilla

  2. Tack för tipset! På den andra av bilderna kan man ana den velodromdoserade kurvan på cykelcross-banan inne bland träden, ganska mitt i bilden. Det finns en tredje bild också. Bilderna är tydligen från 1951, ganska precis ”min tid”.

    Gilla


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: