Skrivet av: Sudden | 2011/04/03

Aprilskämt, radio och resande

Årets aprilskämt var väl inte så stora. Läste att SvD av princip inte har aprilskämt (såvida inte detta var ett skämt) och att DN hade visst något i webb-upplagan.

Detta tror jag är ett aprilskämt:

Visst kan små barn vara störande och jag minns (?) hur en äldre ” tant” reagerade surt en gång i spårvagnen och hur illa min mor tog vid sig men behärskade sig (eller var det min hustru?). Samtidigt förstår jag att man kan bli störd. Vid en långflygning Los Angeles – Oslo blev jag en gång störd av att mannen bakom mig blev allt mer berusad; snackade livligt med kompisarna och tryckte sina knän i min stolsrygg. Jag klagade inte men snart förpassades han ändå till något utrymme någonstans för att lugna ned sig. Under en annan ganska lång flygning (ca 5 timmar) blev jag ganska hjärtligt led på den västgötska (tror jag) som talades i raden bakom mig. Absolut ingen högljutt samtal utan helt naturligt – men ändå.

Apropå Västergötland – här ett minne från detta landskap som tronar på sina smalspårsminnen och som jag lärt känna något litet först på senare år vid genomresor med bil på väg till bekanta på vår västra kust. Bilen ger ju möjlighet att besöka platser man inte kommer till om man åker kollektivt:

Nej, vi är inte i Japan utan som synes ganska nära Trollhättan och inte så långt ifrån där en amerikansk obemannad radiostyrd B-17  ”på rymmen” fullastad med sprängämne mot en ubåtsbas på Helgoland slog ned nära Vissla kvarn i oktober 1944. Jag letade förgäves efter denna plats. Men som ofta fick man se vackra landskapspartier när man irrade ikring. Jag lärde mig att Koberg låg i närheten.

Lerdala är väl då ett mer vanligt ”helyllenamn” men här gick också en gång en järnväg; jag står invid järnvägsbanken en bit från det f d stationshuset:

Jag kikade också in på Ålleberg i maj 2003: Man noterar att en vägskylt inte nödvändigtvis blir stabilare genom att man använder tre stolpar:

Jag har ett minne av att man i trakten var fenomenal  (Länsstyrelsen?) på att på vägvisare till sevärdheter få med ordledet ”miljö” i tid och otid (nja, ”ekomuseum” var namnet för olika slag av besöksvärda platser). Veteransegelflygarna på Ålleberg har på senare år kämpat hårt mot bevarar-intressen för att kunna förlänga fältet. Det skedde också för några år sedan en svår segelflygolycka med en person dödad och  en annan mycket svårt skadad, där följderna blev så elaka just genom att terrängen inte fått röras. Men jag kan förstås minnas fel eller ha fått något om bakfoten (se P P S.)

Här ett reseminne från Bohuslän, samma resa som ovan,  från en bilfirma/mack i Kareby vid Kungälv 2003. (Det fanns en tillhörande DH Ghost jetmotor stående där också, kanske det var vid en annan förbiresa.) Planet är många gånger omskrivet på SFF forum:

Svanarna i Tysslinge får väl vara liksom tranorna vid Hornborgasjön, Elsa Anderssson-minnet, Varnhems kyrka, Gustavsvik och von Heidenstams Övralid. Men så finns det flyghistoriska minnesmärket vid Antens kapell. Då det började skymma och ett lätt vårligt duggregn kom där ute mitt i skogen. När jag jag sedan vred om bilens startnyckel för att åka iväg hände ingenting! Nå, jag noterade att instrumentbrädan var helt mörk och insåg att här var det nog kanske ändå ett enkelt, ”dumt” fel. Jo, min bilverkstad hade glömt att dra åt en batteriklämma för någon dag sedan.

(Det är lätt att genom googling hitta mer om haveriet nära Antens kapell. Minnen av händelsen är väl vårdade av en person på orten, hembygdsföreningen m fl. Kapellet är f ö inte skyltat som ”kapell” och minnesmärket ligger längs en annan väg. Ganska många hundra meter bort och jag lyckades hitta minnesmärket först vid ett andra besök.)

Ibland stannade jag upp hos mina kusiner i Askersund. I maj 2003  på väg mot Göteborg tog jag mig en tidig morgonvandring genom den lilla staden , se några bilder här. Bilderna är tagna med en något sliten analog kompaktkamera (samma typ som en arbetskamrat hade med sig på en jordenrunt-resa och på Hawaii märkte att inga bilder fastnat…) och innan Extrafilm hade fått riktig fart på sin digitalisering av bilder). Denna bild jag knäppte av EU-platskontorets (!) skyltfönster är historiskt intressant; Euro-mynten hade börjat användas ett år tidigare i vissa länder, exempelvis Finland:

Bilden associerar litet väl mycket till ”De tre vise männen”…

I Askersund såg jag vid hamnen en enkel kran som hade göteborgskt ursprung. Den var från 1885 och kom från Göteborgs Mekaniska Verkstad som senare blev Götaverken :

Det var en speciell stämning med de lättande morgondimmorna. På andra sidan vattnet (Alsen, en vik av Vättern) kunde man ibland genom dimmorna ana långtradarna på Riksväg 50. I varje fall hördes de – tror jag.

En gång såg Götaverkens ritkontor ut så här. Numera finns här Radiomuseet som drivs av Radiohistoriska Föreningen i Västsverige. Jag besökte med Tekniska Museets vänner detta med radioprylar späckade museum i början september 2007. Lokalen ligger alldeles under taket och jag mindes hur varmt det var denna sena eftermiddag. En myckenhet föremål fanns det, men väl presenterade med förklaringar även om det blev litet trångt och ”överväldigande”:

Radiorör fanns i massor.  Jag minns hur jag som barn var smått fascinerad av dem för då fanns de i en mängd olika former och utföranden. Min far var radioentusiast och byggde mottagare och Populär Radio fanns som läsning. När jag härom året besökte den radarstation där jag varit krigsplacerad låg där i prydliga små kartonger i väggskåpet de kära radiorören (som då var mer enahanda) som jag minns från rep-övningarna för omkring 40 år sedan. Allt verkade  i stort sett orört sedan dess. Fernisslukten från träskåpet fanns nog kvar t o m.

Det fanns även tidiga TV-mottagare som man kunde bygga själv med hjälp av ELFA:s byggsats, se nedan. Den min far byggde skymtar här.

Det finns mycket skoj saker i en TV, i varje fall var det så förr. Inte minst samlades damm… Så här kunde det se ut:

I ett mail nyligen begrundade en bekant sin konstruktörsbana. ”En TV var ju en gång  en bra apparat att jobba med om man vill skaffa sig ett brett kunnande inom el och elektronik. Där finns HF, analog och digital signalbehandling, magnetfält, kraftförsörjning, högspänning etc. Hemelektronik är en mix av diverse teknik och framförallt med ett marknadsanpassat tänkande i volymproduktion. Det är ingen större utmaning att göra EN apparat som funkar. Men att göra en halv miljon om året, som alla ska fungera likadant och vara driftsäkra är inte så enkelt som en del tror.”

På museet presenterades även det i svensk historia nog mest kända aprilskämtet där Kjell Stensson 1962 visade hur man enkelt får färg-TV. Hela inslaget kan ses här och man kan även lyssna på Stenssons reflektioner och minnen av det. Kjell Stensson hade  den ”auktoritet” eller distans till sig själv och sitt ämne som är nödvändig för att kunna luras. (Sedan tror jag Erik Bergsten, förresten en av detta ambitiösa museums grundare, gjort några skämt också.)

Jag minns att på min tid var BBC det finaste man kunde tänka sig inom broadcasting. Även vad gäller aprilskämt. Om man nu delar min smak.

Sudden

P S. Det fanns några fler saker jag hade tänkt ta med men det hela har redan blivit långt. Dock hade min blogg-firma skojat litet. Det var uppenbarligen  något knas med besöksstatistiken men så fick jag till sist fram text-rutan ”April fools!”:

P P S. Två citat från SHK:s rapport om den svåra olyckan 2002: ”Flygplanet kolliderade med en ungefär en meter hög vertikal bergsklack belägen omkring 35 meter före bantröskeln till bana 03. Islaget skedde några centimeter under klackens överkant. På en sträcka av ca 20 meter före bergsklacken fanns avbrutna busktoppar belägna ca 2 meter högre än islagsplatsen” samt ”Olyckan inträffade i det område som man ville fylla ut. Segelflygförbundet KSAK har efter händelsen överklagat Länsstyrelsens beslut med yrkande att marken inom ett område 50 x 150 m ska få jämnas ut till utrullningsyta.”

Annonser

Responses

  1. Trevlig sida. Mycket läsvärd. Vi finns ochså.

    Gilla

  2. Tack för dessa ord Rolf!

    Här är ytterligare en bild från besöket i Radiomuseet 7 september 2007 som visar Tekniska Museets Vänners reseledare Inger Wiik samt en representant för museet som guidade. Och så ett skepp, sådana hade ju ritats många i denna lokal!

    Sudden

    Gilla


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: