Skrivet av: Sudden | 2011/04/05

Ålleberg och segelflyghistoria. Pelle flyger, Mats surar och Lilian tröstar

(Reviderad vad avser startbryggan 6 april 2011.)

Med en hembygdskunnig bloggläsare har jag haft en givande mail-växling om tranor, järnvägar och även annat i Västergötland. Han nämnde bl a att nära de skadade vägskyltar i en blöt brant sluttning  vid foten av Ållebergs norra sida jag visat, finns en uråldrig vattenkälla ”Hokällan”, där hästarna förr i tiden släckte törsten. Här kan man nu se själva den törstsläckande källan (den kanske kunde anas även i min bild), se att skyltarna snyggats till och notera att det inte finns någon segelflygskola längre. Man lär sig att här växer den sällsynta tistelsnyltroten (rättframt språk!). Vidare nämns att Ålleberg har en segelflyghistoria, att det brukade ordnas en stor fest på sensommaren (jag minns den 1955 där Ceylon Utterborn avancerade med en Saab Safir under de låga regnmolnen) och det finns även några bilder uppifrån berget.

Jag tror mitt senaste besöket på Berget var 1 maj 2005. Här är några bilder från det tillfället:

Utsikt mot Falköping och Mösseberg med hörnet av serveringens veranda:

Det flygs med hängglidare och med skärm och man har tydligen ett litet fält och hangar alldeles nedanför västhanget:

Hängglidare startas uppifrån berget (man kan även starta från en plats på östra sidan eller låta sig bogseras upp från fältet nedanför Västhanget) och det finns även motorflygplan och segelflygplan på det lilla flygfältet uppe på berget, fast jag tror att det mest handlar om s  k ultralätta motorplan som är lättare, landar långsammare och lider/lyder under ett enklare och billigare regelverk än ”riktiga”småplan som Piper och Cessna och dylikt. Här nedan är några ultralätta plan som är svåra att skilja från ”riktiga” plan men det finns inom UL-klassen även betydligt enklare plan:

Dessa hundar är dock inte särskilt lätta och inte heller är de väl av rasen ”svensk varghund”:

Det var alltå en hundutställning på gång.

Det finns ett segelflygmuseum och veteransegelflygarna håller till här. Vidare finns kansli för Flygsportförbundet och några av dess dess olika del-förbund. Hur småflyg och flygsport är organiserade är inte lätt att veta. Jag kämpade med detta när jag skrev SFF kronologi, men så ändrar man sig då och då. KSAK är inte längre vad det varit men motor- och UL-flyget är knutet dit. Segelflyget är sig självt – igen. Jag minns hur jag för kanske 10 år sedan klev in i en kontorsbarack på Berget och artigt frågade om jag kommit till KSAK:s domäner men se, så var inte fallet. Ändå sägs det ofta att Ålleberg och fältet ”hör till KSAK”, och det är onekligen enklast så.  Kanske finns också några juridiska spetsfundigheter i sammanhanget.

För snart 10 år sedan återuppförde man den startbrygga som underlättade gummirepsstarterna på västhanget. Så här kunde det se ut förr; bilden är från 1951:

Den nyuppförda startbryggan invigdes mycket högtidligt 29 maj 2003 och redan dagen därpå gjordes en första gummirepsstart. Jag vet inte hur ofta det sedan gjorts. Gummirepsstart förekommer idag ”på skoj” på många ställen i Europa som här.

I den forntid då man använde ensistsiga glidplan för skolning började man litet försiktigt långt ned i sluttningen (där det finns ”hyllor”) och allteftersom eleven blev mer kunnig flyttade man sig uppåt. Det var mycket arbete med att få upp glidplanet längs den branta sluttningen efter varje flygning, och detta slit kan ses på en av bilderna här.

I Yngve Norrvis bok ”60 år i uppvinden” beskrivs Ållebergs segelflyghistoria. Vi får veta varför ett berg valdes av KSAK (efter försök i Borlänge där det fanns ett hang-givande berg) och att man efter några år insåg att ett berg inte var nödvändigt för det termiksegelflyg som blivit vanlig. Vidare kunde ganska snart fullständig utbildning ske ”var som helst”. Boken uppehåller sig också mycket vid hur flygutbildningen förändrats med skolning i dubbelkommando under 50-talet. Anläggningen på Ålleberg blev dock kvar, bl a för utbildningar av speciellt slag och det fanns även en verkstad m m. Jag har dristat mig att lägga ut artikeln om Ållebergs segelflyghistoria och hoppas jag inte bryter mot någons copyright.

Segelflyg var en stor sak förr i tiden och min uppfattning om segelflyg formades av boken ”Pelle flyger” av Herman Iseborg och Lennart Sundström. Omslaget är tecknat av Björn Karlström,  men knappast illustrationerna inne i  boken. Boken är tryckt 1945. Jag har helt fräckt lagt ut ett kapitel här som visar vilken fantastisk sak det då var (d v s ansågs vara…) att få ett stipendium till Ålleberg för att få utveckla sitt flygande från att hemmavid just bara gjort hopp och några svängar med en SG-38. Till och med staden Falköping sägs vara lockande. Inte så bred men lång…

Hur stor är då inte skillnaden mellan den framtidsanda och äventyr som segelflygning förknippades med i denna bok tryckt 1945 och det griniga reportage DN hade i juni 2006 från segelflyg -VM  i Eskilstuna med över 100 deltagare från hela världen. Redan i rubrik och ingress slår Mats Holmberg an tonen:

Här ovan en del av reportagets första sida; det var totalt ca 2½ sida, alltså ganska stort. Det var ett söndagsnummer. Han fann sporten publikovänlig, de tävlande var övervägande gamla gubbar, män dominerade nästan totalt och rika knösar måste de vara också. Hans slutkläm är närmast osmaklig tycker jag:

På vägen dit har man även fått veta att staten stödjer varje ”aktivitet” i denna rikemanssport med 160 kronor medan en fotbollsaktivitet bara får ett stöd av 1 (en) krona.  Även om det erinras om att på förbundsnivå går 2 miljoner till flygsportförbundet och 21 miljoner till fotbollsförbundet, och att segelflygaren Göran Ax fått ta omkring 50.000 ur egen ficka.

Jag kunde inte låta bli att skriva och protestera mot en så grinig beskrivning av segelflygsporten. Jag minns nu inte precis vad jag skrev men jag var ganska måttfull. På den tiden hade DN ett s k läsarombudsman som tog upp klagomål och andra synpunkter från läsarna. Lilian Öhrström skojar bort min protest och vinklar den till att handla om ”macho-attityd” fast det är nog mest för att hon därigenom får en snygg övergång från sitt föregående svar. Dessutom förekommer i rubriken påståendet att läsarna kräver att DN uppvisar en god smak och det var naturligtvis (obs! ironi) min protest hon då tänker på. Den gode Mats Holmberg var klart osmaklig tycker jag. Han är annars en god skribent, basade för Namn och Nytt-sidan och hans dagsverser var/är fina. Men här påmindes man om att Jan Guillou brukade tala om ”Sveriges malligaste tidning”. Jag kan förstå om ombudsmannen väljer att vara mycket allvarlig ibland (såsom det oerhört viktiga med svensk fotbolls ledares kompetens eller brist därpå eller att alla könsrollkombinationer inte belysts) och gärna vill kunna växla om med något lättsammare skrivningar.

Hur annorlunda var inte inställningen till segelflyg och annat flyg  för 70 år sedan. Allting går inte i rätt riktning.

Sudden

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: