Skrivet av: Sudden | 2011/04/12

Om Ålleberg

I några inlägg har Västergötland varit på tapeten, bl a i detta inlägg kring platåberget Ålleberg några kilometer sydost om Falköping som var svenskt segelflygs Mecca som man gärna sade på den gamla goda tiden. Verksamheten är nu annorlunda än förr, men nu handlar det inte bara om segelflyg, utan även om ultralätt motorflyg och hängflyg liksom ett segelflygmuseum. Och modellflyg förstås.

Det kommer respons på mina inlägg via mail och mycket har kommit från Arne Karlsson. Han var en gång verksam vid radioindustrin Luxor i Motala och vi hade på 70-talet kontakt kring text-TV som var en nyhet då. Arne har nu dragit sig tillbaka till fädernegården som faktiskt bara ligger några få kilometer från ”Berget”, invid vad som antagligen är vårt lands äldsta väg. Det är gamla bygder detta, med många minnen. Gamla gårdar (det finns många fall av gårdsnamn som Stommen och Skattegården; man får vara försiktig vid platsangivelser!), gånggrifter, arkeologiska fynd som en halskrage av guld och sägner om ryttarna som sover i berget men skall vakna när landet hotas. Om just Ållebergs sevärdheter och begivenheter kan läsas här.

Mycket hände här så tidigt i vår historia att historikerna inte vet om det hände här eller i Uppland dit man av hävd velat förlägga alla tidiga historiskt viktiga händelser. Det finns bl a några minnen av mindre slag i närheten mot slemma danskar eller tyskar. Mera säkert är då att en tidig radiolänkstation uppförd av SVT stod på Gisseberget, ett litet men högt platåberg i sydost 1957 för att Göteborg skulle kunna se den TV som producerades i Stockholm. Året därpå hade televerket en reguljär länk klar, av nytta vid fotbolls-VM som 1958 spelades i Sverige. (Gissebergs-bilden är klippt ur SVT-ingenjören Arne Sanfridssons ”Min svenska TV-historia”, där han även berättar om anläggandet av denna förbindelse. En sällsynt trevlig arbetsuppgift tyckte ASA. )

Arne tog för några dagar sedan kameran med sig upp på berget och jag visar här några av hans bilder. Kommer man riksväg 47 Falköping-Jönköping som går en bit norr om berget (tidigare Jönköpingsvägar har gått närmare berget) ser man denna skylt:

Ålleberg är alltså ett naturreservat. Berget reser sig ca 100 meter ovanför slätten, och toppen är plan och är betad sedan århundraden (till stor del ett hedlandskap skulle jag säga) och det finns inte så mycket skog (jämfört med andra västgötaberg).  Här är en Eniro hybridbild av Berget och dess omgivningar. Att området är ett naturreservat gör det svårt att få bygga något, men man har nu kunnat påbörja en viss förlängning av banan och inte minst kunnat få bort farliga bergklackar nära södra banänden. Mera kring detta i ett senare inlägg. Tydligen ligger EU-pengar bakom till en del och Segelflyget betalar bara en ringa del av detta kalas på långt över en miljon. Jag tror banan nu blir ca 600 meter lång. Det flygs en del ultralättflyg uppe på berget förutom segelflyg. Mycket handlar om speciell utbildning, av UL-instruktörer exempelvis eller mer avancerad segelflygning. Segelflygskolan är inte längre av det slag som fanns tidigare då även grundutbildning bedrevs för elever från hela landet.

Om hur lockande Ålleberg var för en ung flygintresserad grabb på 40-talet, framgår av vad Robert Widmark har skrivit i Svensk Flyghistorisk Tidskrift nr 2/2008 och på andra ställen i SFT, samt av det kapitel i boken ”Pelle flyger” från 40-talet av Herman Iseborg och Lennart Sundström som jag tidigare lagt ut här.

När man i dag kommit nästan ända fram presenterar sig anläggningen så här:

Hängflygarna har sin bas nedanför bergets västra sida, men flyger ofta från berget, och det finns två startramper på västra respektive östra sidan:

Så här kan det se ut när en hängflygare startar från västra rampen (bilden lånad från hängflygarnas bildarkiv):

2003 invigdes en kopia av den startbrygga från tidigt 40-tal varifrån glid-och segelplan slungades iväg med hjälp av gummirep. Som synes är det en betydligt större anläggning än hängflygarnas små ramper:

Här har Arne upptäckt ett gammalt fundament till den lilla motordrivna vinsch med vilken man drog glidplanen tillbaka uppför den ca 85 meter branta höga västsluttningen. 40-talets segelflyg var 98 % arbete och slit och 2 % flyga:

Det går att landa och starta motorflygplan uppe på berget och ett motiv för satsningen på en förbättrad bana är man därigenom kan få fler turister/flygande besökare. Här var en An-2 på besök, ett ganska stort plan som klarar sig med små fält. Man kan också läsa att någon (segelflygare?) landat på den 180 meter långa ”tvärbanan” som väl antagligen är till för något markförflyttningsändamål. Har man bra motvind och ett långsamt (motor)plan är det inte omöjligt men nog ändå ”litet ovanligt”.

Mera kommer kring ytterligare bilder från Arne.

Sudden

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: