Skrivet av: Sudden | 2011/04/14

Ålleberg – själva fältet

 

Arne Karlsson har tagit fler bilder vid sitt besök härom dagen, inte bara denne utsikt från Östhanget där man ser Gisseberget i sydost mot horisonten åt höger. Vägen man ser är gamla Jönköpingsvägen. Han har även tagit bilder om den förlängning av banan och utjämning av marken som pågår i södra änden av gräsbanan som i dag är 550 x 30 meter. Banan är nämligen alltför kort enligt dagens krav och markytan omedelbart före banan är ej landningsbar. Den dög på 40-talet men inte i dag. För att citera SHK:s haveriutredning från en tragisk olycka 2002 om vad som då gällde: Mot bakgrund av att flygplatsen inte uppfyller gällande regler har segelflyget beslutat om begränsningar rörande flygplatsens användning. PPR (krav på förhandstillstånd) råder och EK-grundskolning tillåts inte. Vidare: SHK konstaterar att det är olyckligt, att den planerade utjämningen och förlängningen av området framför bana 03 ej blivit utförd. Utgången hade sannolikt blivit en annan om så varit fallet.

Lägger man därtill ett fält uppe på ett berg, får man extra problem med turbulens och upp/nedvindsområden. Och är fältet kort gäller det att fatta rätt beslut när man märker att landningen inte utvecklar sig så som den borde. Här ett exempel på detta; eleven insåg att man borde nog gå om, men läraren trodde att det skulle gå vägen. Vilket det inte gjorde. (Jag tror SHK har råkat ta fel på ban-angivelsen.)

Här är en bild från 50-talet som jag ”lånat” (fotograf är Gustav Hansson). Jag tror planet är en Olympia. Bilden är tagen i södra änden av fältet och att man ser den elaka terrängen där:

Nu har det äntligen börjat hända något. Så här skrivs i SVS-nytt 1/2011, alltså 100 meter längre bana med möjlighet till förändring. Arne Karlsson har tagit bilder av hur det ser ut samt även talat med personer som gör jobbet. De ytterligare metrarna utöver de 100 kanske det dock inte blir något av.

Man inser ju att det inte är precis enkelt att få göra något i ett naturreservat och jag har ju långt tidigare hört detta från en stridbar ledande segelflygveteran. Arne ger också flera dråpliga exempel hur svårt det är att få göra något även på ens egen vanliga mark. Vad som var subventionerat av Lantbruksnämnden för ett par decennier sedan är i dag närmast straffbart eller i alla fall föremål för en mycket nitisk granskning. Jag håller med Arne att vi kan inte göra hela vår natur till ett museum.

(Mitt favoritexempel är händelsen på Gotland häromåret då landshövdingen tyckte ”vi kan väl vara litet smidiga mot denne markägare som ju är en stor främjare av vårt län” men där hennes tjänstemän hade haft så många fajter med denne ”olydige medborgare” att en av dem valde att fälla sin chef med ganska fula knep. Den ansvarige ministern backade direkt för mediastormen; landshövdingen var ju inte kristdemokrat gubevars. Nå, detta är min egen fundering om vad det egentligen handlade om. Själv hade jag faktiskt för några år sedan en lätt ansträngd konversation med denne markägare. På spaning efter en PJ-21 radarstation körde jag av misstag in på mark som han ansåg vara tomtmark. Nå, han kanske trodde jag var någon slags spion från Länsstyrelsen. Vägskyltning var inte hans starka sida men däremot konsten att tjäna pengar.)

Arne har bl a berättat om hur man kan få fatt  i grus och undgå den skatt som man numera får betala för naturgrus (!) (Nu är det ju ändå kommun och länsstyrelse som betalar det hela men avtalen ger säkert vissa öppningar för en driven entreprenör.) Jag avstår från ytterligare detaljer kring livet på landet. På medeltiden blev kungens fogdar ibland ihjälslagna har man läst men nu är det något mer civiliserat.

När jag såg  hur många naturreservat det fanns i Västra Götalands län (jo,  sådana finns även på andra platåberg) tyckte jag att länet verkar litet väl stort. Här fanns en mycket stor variation av natur, allt från Tivedsskogar till bohuslänska skär.

Nu äntligen Arnes bilder från banarbetena i södra änden av fältet. Här en vy nordnordostvart. Här ser man hur man jämnat markytan. Notera berghällen i förgrunden:

Elak terräng:

Transportväg till arbetsområdet.  Det ser stökigt ut men marken kommer förstås att återställas.Ytskiktsjorden, tillfälligt lagrad i högar, skall läggas tillbaka:

Transportväg. Man ser att området används för betesdjur (stättan, staketet). Transportvägen är några hundra meter lång och här står Arne alldeles intill anslutningen till vägen nedifrån Saleby upp på berget :

Man kanske för fullständighetens skull skall nämna att det finns en ”vanlig” flygplats i Falköping med en flygklubb, där även segelflyg, med vinsch förresten, förekommer:

Jag tog bilden 1 maj 2005, i samband med att jag besökte Ålleberg och där tog bilder jag tidigare visat.

Sudden

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: