Skrivet av: Sudden | 2011/04/16

Ålleberg – fest, film, sång och dans, modellflyg och annan kultur

Fram i augusti brukar det ju hållas höstfester, ett litet nedslående namn tyckte jag, för det finns ju ändå en del sommar kvar.

Vad jag läst hölls på Ålleberg årligen i augusti en stor festlighet med dansbana, artister och andra förlustelser samt även flyguppvisningar. Jag upplevde en sådan 1955 (13-14 augusti?) när jag var på en kurs i radiostyrning, bakom vilken stod Bertil Beckman (och KSAK). På lördag var det dans och annan synd, på söndagen var det dåligt väder vilket inte inte hindrade Ceylon Utterborn i sin Safir. Om skolchefen Olle Haglund idkade ballongjakt eller i alla fall jakt på en fallande toalettpapersrulle med en av de gamla Motharna minns jag inte, men väl hans träning dagarna innan och hans glada kommentarer efteråt. Här en bild från festen två år tidigare, 1953:

Alice Babs uppträdde vid denna fest. Hon blev känd genom filmen ”Örnungar” (1944) som kretsade kring segelflyg och dess uppfostrande verkan. Kanske inte precis någon lysande film, med civilingenjörer, generalkonsuler, grevar och majorer och slikt folk som ledande rollgestalter som var vanligt då. Det dröjde länge innan vanliga människor kreerades på film även om här finns både hembiträden, söderkisar och pokerspelare. Nå här får vi höra ”Gå upp och pröva dina vingar”. Per Oscarsson var med och spelade ”en ung man”. Filmen spelades in bl a på Ålleberg och Skarpnäck. Alice hade tidigare prövat på segelflyg, på Rommehed. Hon blev Segelflygveteranernas första hedersmedlem 2001.

Jag ser att redan 1944 hade DN en lätt negativ syn på segelflygsporten: DN (Bang): ”Segelflyg är säkerligen en förträfflig sport och väl unnad all reklam, men den är inte filmatisk. Det är kolossalt skapligt, för att använda Örnungars talesätt, när ett skimrande plan glider fram i det blå mot vita molntappar, men där seglar det och seglar det, och det blir liksom litet såsigt för den som står på marken. Vad det har för sig när det tävlar får man läsa av på en anslagstavla, för det begriper ingen utom arrangörerna och pricken som sitter där mellan himmel och jord. Och om tävlingen i fråga skall bilda klimax på en idrottsfilm, så är det bara att somna om”. 

Jag måste medge att den välskrivande Bang tyvärr har rätt, det senaste DM jag bevistade några timmar var totalt händelselöst liksom VM i Eskilstuna. Men i bästa fall träffar man gamla bekanta. (Eller får se kändisar som denne segelflygare samt kände haveriutredare; se exempelvis detta uttalande.) Vidare har DN påstått att kvinnor av vissa skäl är oförmögna att utföra längre segelflygningar som jag nämnde i ett inlägg nyligen. Men nu skall ändå VM i segelflyg för damer äga rum i Arboga nu i juni, det såg jag hos Segelflyget.  Man ska nog inte alltid tro på DN…

Arne Karlsson fotograferade David Wretlings skulptur ”Nya Vingar” vid sitt besök nyligen. Statyn ser litet bortgömd ut, men det litet trista intrycket har nog delvis med årstiden att göra. Jag tror det finns en öppen plats intill som kan användas för litet högtidligare ceremonier:

Statyn blev omtyckt och finns i dag på flera ställen i landet som Arlanda, Linköping, Sala och Hultsfred. Den föreföll mig bekant på något sätt och när jag bläddrade i Ett år i luften såg jag att den stått i den skola jag gick i! Här får man veta litet om statyn och dess skapare. Som gammal modellflygare gillar jag den förstås.

Statyn restes så sent som 1960 och jag hajade till litet när jag såg att ingeniör Torsten Kreuger nämns som främste donator och jag började fundera över hans intresse för flyg. Jag fann då i en historik över ASJ på webben bevis för mina aningar: Flygsatsningen stöddes ivrigt av en av ASJs största delägare, Torsten Kreuger. Han var bror till Ivar Kreuger och ägare av Stockholms-Tidningen. Ett tresitsigt plan konstruerades nu av ASJ. Det fick registreringsnamnet SE-FEL (!!) och köptes omgående av Kreuger som reportageplan. (Det handlar om Viking I, SE-FYR. Senare kom Viking II, med samma registrering.)

Torsten K var yngre bror till Ivar K. Det var inte bara småsparare som råkade illa ut vid Kreugerkraschen 1932 utan även personer i finans- och bankvärlden och bland dem Torsten K. Han var i grunden ingenjör (byggbranschen; Kreuger & Toll) men även publicist, ägare till bl a Aftonbladet och Stockholms-Tidningen.

Jag tror att han genom Kreugerkraschen förlorade ASJ, även om han återhämtade sig finansiellt och verkar ha varit rik som ett troll vid sin bortgång. Jag vill dock minnas att man liksom inte gärna talade om honom (var han udda eller skämdes etablissemanget?). Han arbetade ihärdigt hela livet för upprättelse, precis som radiochefen och diplomaten Olof Rydbecks far Oscar som också hamnade i fängelse och förlorade alla pengar genom kraschen. Olof R:s självbiografi ”I maktens närhet” beskriver ingående hur hårt fadern och familjen drabbades och hur denna tragedi (övergrepp?) verkar ha drivit Olof själv hela livet genom en framgångsrik karriär. Det förekom mycket fult tjafsande av och i tidningarna även på 30-talet förutom att man kunde ju misstro rättsystemet. Några vann på kraschen, många förlorade – precis som i dag. (En knorr: Bland annat DN betedde sig ”fult” enligt Olof R. När jag många, många år senare i Europeiska Radiounionens (EBU) huvudkontor i Genève såg en dam med en DN stickande fram ur väskan sa jag några artighetsord. Det visade sig att hon var dotter till Olof R! Hon arbetade som simultantolk i Genève. Olof R hade långt tidigare en tid varit ordförande för EBU.)

Jag har ett minne att Torsten K var prisutdelare vid ”Modellsportens dag” en gång och att jag var förvånad att se en sådan ”höjdare” vid ett sådant tillfälle. Kanske hans tidning stod bakom detta årliga modellsportevenemang i Stockholm. Jag tror det började som en aktivitet under februari-sportlovet i Eriksdalshallen och senare i Ostermans marmorhallar. Efter något år flyttades evenemanget till hösten till plaskdammen vid Stadsbiblioteket och till Östermalms IP. Här några filmklipp från 1951 från de två senare platserna. Jag känner igen Per-Axel Eliasson med sin amerikanska flottistmössa  och reaflygaren Sigurd Isacson.

Här ser vi Per-Axel i sjöflygmiljö (Östermalms IP?), dock ej med en modell av Aftonbladets Grumman Widgeon utan konkurrentens, och här nedan är han på Ålleberg 1955 i instruktörstagen!

Ack ja, det var tider de!

Sudden

P S. Jag hade tänkt ta med ordet ”synd” i rubriken; det ligger ju nära dans och inte minst dansbanor. Speciellt som det fanns en pikant anknytning till en institution inom Svenska kyrkan. Liksom till vild framfart med Victoria påhängsmotorer som den berördes bror ofta berättade om; ”över 60 men så nöp den”. Samt ha framgång hos det täcka könet som jag kunde observera den där kvällen. Det tog mig decennier att komma ikapp.

Något helt annat än detta stillsamma nöje. Passar också på att sväva ut ännu mer från ämnet med denna pärla om våra nitiska poliser som jag stulit på webben när jag letade efter tidigt mopedväsende: https://larsan13.files.wordpress.com/2011/04/tvist.jpg

Annonser

Responses

  1. Hej

    Spännnade att läsa om segelflyget. Jag tillbringade många somrar i Kvänum och det var inte alltför sällan man såg segelflygplan. Ett tom. landade i morfars veteåker. Minns det som stort och det var ett ”svischande”ljud som omgav planet strax innan landning. Detta är ju lite flygarbygd. Sotenäs ligger inte så långt bort. Strax utanför ägorna låg resterna av ett krigsflygfält. Ett luftbevakningstorn står ännu kvar uppe i skogen.

    Undrar om den så tragiskt bortgångne Per Oscarsson fick smak för landskapet under filminspelninen? Han slog sig sedemera ner här

    Hans

    ps Vi får väl lägga till Ingenjör Andrées landning vid Vara som gett namn åt ett prima kondis ” Konditori Nordpolen”.

    Gilla

  2. Hej Hans!

    Mer om utelandning:

    http://www.lagotto-sidus.se/flygaventyr.htm kan du läsa om hur en utelandning kan gå till och vad det kan innebära.

    Det var nog vanligare förut då man gav sig ut på rena distansflygningar eller ”flygning till angivet mål”, för det mesta i medvind eftersom den tidens plan var långsamma och inte mycket att ha i motvind. I dag vid tävlingar gäller det i stället att snabbast möjligt ta sig runt en sluten bana, oftast en triangel. I forna tider var långa hämtningar vanliga och besvärliga.

    En känd segelflygare, av småländsk härkomst och inte minst dialekt (och med stor berättarförmåga) hade startat i Eskilstuna med Ljungby i södra Småland som angivet mål. Det var midsommardag 1959 och planet var en Olympia och vår vän ville ha en målflygningsdiamant i sitt guld-C-märke. Ljungby låg 32 mil bort, 30 mil var den magiska gränsen. Efter en del kritiska situationer på sträckan flög han så in över Ljungby på hela 1000 meters höjd. Han insåg att det var dumt att ha angett stationen som mål, eftersom man måste landa inom 1000 meter från målet, och den enda landningsbara ytan i närheten var en fotbollsplan. Där pågick dock en match, Ljungby-Tutarud visade det sig senare. På stadens torg hade Frälsningsarmén torgmöte och predikanten kom av sig när vår pilot glatt tjoade där ovanoppifrån (och det var väl ändå för trångt att landa på).

    Nå, snart var matchen slut och vår vän kom ned välbehållen på plan (och efter att ha använt P-platsen) efter kontakt med hörnflaggan.

    Den äldre man som kom fram och hälsade, trodde inte på att planet kom ända från Eskilstuna. ”Det hör man ju på dig att du kommer från Växjö, där finns så mycket underligt folk!”

    Sudden

    Gilla

  3. Hej

    lustigt att du nämnde just Ljungby för om Kvänum är min mors hemort så är Ljungby min fars.

    Givetvis finns flyganknutning även här. Minns hur spännande det var att passera det ”hemliga” flygfältet i Byholma under barndomen. Strikt avspärrat plus att vägen delvis gick på en reservslandningsbana utanför själva flygfältet. Här och var fanns små parkeringsfickor och bränsletankarför flygplan. En spikrak sträcka där far ibland fick gasa på lite extra. Idag är visst den fordom så hemliga platsen degraderad till virkesförråd efter stormen Gudrun.

    Sen minns jag hur en kusins kompis varje sommar hyrde ett sjöflygplan för att på en vecka få in flygtimmar. Minns att jag tyckte det såg lite otäckt ut när han i skymningen kom in över Bolmens vatten. Måste har varit svårt att se hinder på vattnet. Men allt gick bra

    Hans

    Gilla


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: