Skrivet av: Sudden | 2011/04/19

Ålleberg – litet till samt diverse

 (Reviderat 20 april avseende bl a SFF forum tidsreferens samt 28 april för SFF Kronologi-ansvariga.)

Arne Karlsson har nämnt att bondeförbundets ungdomsorganisation brukade vara medarrangör för den årliga Ållebergs-fest som nämndes i det senaste inlägget. Förbundet fick många medlemmar genom att man ordnade många fester, på bygden och i Falköping, som var öppna bara för medlemmar.  Naturligtvis var bondeförbundet inte ensamt om sådant i vårt land.

Arne har också tipsat om Jan Erikssons sajt med segelflyghistoria kring Ålleberg och på Falbygden, segelflygkonst i sig, Jans egen segelflygning samt om faderns anställning som flygmekaniker under beredskapen på F 6 i Karlsborg. Det finns även en del annat, exempelvis om Falköping som järnvägsstad. Denna sajt var en av de första jag fann när jag började surfa om flyg för många år sedan. Ja, det var så länge sedan att jag nu inte tänkte på den. Den är litet kompletterad ”sedan sist” och är en mycket trevlig text, bl a om hur det var att växa upp på landet och den vana vid teknik man därigenom fick.

Här ser man Ålleberg från Mösseberg samt litet av Falköping. Klicka för större bild. Den finns även här hos Wikimedia.

Jan E lärde sig segelflyga på det gamla Redberga-fältet alldeles söder om stan på Bergfalke IV, som han påpekade var litet mer raffinerad än gamla Bergfalke II/55 och -III. Jag minns att jag också fick lära mig det. Det mest påtagliga var de mycket mer effektiva luftbromsarna medan att den skulle vara litet mindre förlåtande märkte jag inte så mycket av (även om det noga påpekades). Jag flög flög IV:an bara 13 starter i mitten av min segelflygbana som jag börjat med Bergfalke II/55 och III (65 starter totalt). Jag kommer inte ihåg alla detaljer längre, det var nog skillnad mellan de äldre individerna/varianterna också vad gäller flygegenskaper. Höjdtrimmen var alltid otillräcklig i de äldre vill jag minnas, och jag satt därför alltid och drog eller tryckte i spaken. Det förra minns jag att jag gjorde när jag tog bilden nedan eftersom jag ville flyga med fart för minsta sjunkhastighet:

Ibland svär jag litet över IT-tekniken. En del problem orsakas nog av att min Explorer inte går helt bra. Facebook är också ett elände. Då och då klickar jag på något ”gillar” när jag tror jag förstår vad det innebär (och jag gillar inlägget). I och för sig trevliga personer vill bli ”vänner” (eller föreslås av ”systemet”) och ibland säger jag ja, ibland svarar jag inte. Litet hipp som happ. Jag hoppas ingen tar illa upp.

Min Internet-operatör Ownit har ändrat procedurerna för att redigera ens webbsajt och f n kommer jag inte åt något. Bloggen som ligger hos WordPress tillåter en mycket stor mängd bilder och det verkar gå bra att i alla sammanhang länka till bilder på den servern. Dessutom är det så väldigt mycket enklare än hos Ownit. I övrigt utnyttjar jag flera album-tjänster.

Andra har värre problem. Jag upptäckte till min förskräckelse att Hans Jakobssons fina blogg ”Viking Tails” hade upphört. Han berättade att det trasslat till sig när han skulle göra en ”ganska ovidkommande” sak och plötsligt var två och ett halvt års arbete helt borta!  Av hans korta sakliga beskrivning känner jag ändå igen vilken chock rent fysiskt en sådan plötslig insikt ger. Webbhotellet kunde inte heller göra något åt saken. Bidragande var tydligen att ”man” inte alltid skiljer på ”kopiera” och ”flytta”.  Ja detta sliriga IT-språk se … Jag hoppas att Hans kommer tillbaka på webben, men det kanske inte blir just om flyg. (Man kan fortfarande finna en del han producerat om bl a Torslanda och Scanair.)

För egen del har jag märkt att min nya (nå 2 år gamla) dator inte ”bränner” skivor, den ”kopierar” informationen i datorn till skivan fast det beskrivs närmast som en flyttning. Nå, ”bränna” lät litet väl dramatiskt. Man förväntade sig nästan man skulle behöva tömma aska från datorn ibland. Och att en viss programvara för att bränna ROM hette Nero var ”mkt roligt”.

Jag kikar ibland på SFF forum och störs av att tidsangivelsen f n inte är den tid svenskar har på sina armbandsur:

 Jag tror inte det är mitt fel och jag kan få rätt tidmarkering när jag loggar in men jag brukade just aldrig logga in. (En läsare skrev ett trevligt mail och påpekade bl a att detta var inget problem för honom, han använde MAC. Nja, nog är MAC bra men det finns gränser för vad det klarar…)

När jag jämförde med några andra svenska forum märkte jag att man där oftast inte angav ”aktuell tid”. (Senare kontroll har visat att i varje fall Postvagnen följer svensk tid vid datering av inlägg.) Jag var också förbryllad och irriterad över vissa tidsangivelser på min blogg. En tid som ¨kl 12.27 a m” gör mig litet konfys men jag tror jag fått till det bättre nu, i varje fall när jag är inloggad. Jag besöker ytterst sällan min blogg som ”inte inloggad” så jag vet strängt taget inte säkert vad mina läsare ser egentligen. Jag vet förstås att det finns en massa finesser och funktioner jag tyvärr inte har lärt mig använda.

När jag ville se hur G-Kraft och Flygfyren angav tid på sina forum fann jag att den fina sajten G-kraft helt upphört samt att Flygfyren var nere på grund av ”intrångsproblem”! Illa.

Något som tillkommit är dock SFF Kronologis krönika för år 2010. Jag har ögnat den; ser bra ut. Det civila flyget dominerar nu, det händer väl inte så mycket inom Försvarsmakten eller om det är för svårt att skriva något om det.  FV-museets nyöppnande i juni 2010 nämns konstigt nog inte. Jag vet inte vem författaren är. (Senare har jag sett att Robin Lindholm och Michael Sanz sägs stå bakom, vilket är de personer jag trott vara ansvariga.) Jag skrev tillsammans med Egon Sidelöv ett antal årskrönikor f o m ca år 2000, med en väldig massa noter, fram t  o m den för år 2008. De senare författarna har inte riktigt fått snits på detta med röd och blå text men stil och språk är ungefär samma som min. Jag i min tur var inspirerad av hur Yngve Norrvi skrev för 60 år sedan. Jag stal en del från krönikan i ”Sanz ”Flygets årsbok”. Jag lärde mig mycket flyghistoria av att sköta SFF kronologi.

Tillbaka till Ålleberg. Det finns faktiskt mycket om Ålleberg och segelflyg i Svensk Flyghistorisk Tidskrift, betydligt mer än vad man kan tro när man ser vad som intresserar på forumet. Lästips kan man få om man söker i dokumentdatabasen, med lämpliga sökord. Jag sökte på ”Startbrygga” och fick 8 träff. Jag tror att Robert Widmark har skrivit flera av texterna. Han kom till Ålleberg första gången 1944 när han var 15 år och 1997 när han var ca 68 år (!) fick han äntligen sin första diamant i sitt Guld-C. Han konstaterar därför i sin längsta segelflygartikel i nr 2/2008 ”Visst är segelflyg kul”. Det första intrycket han fick av hur det flögs på Ålleberg var dock ganska skrämmande:

(Baby-föraren, som hade trasslat till det för sig, klarade sig med livet i behåll men valde visst att inte flyga mer. I övrigt erinras man om den s k pollettering av resgods som fanns på den gamla goda tiden, alltså resgodset följde med det tåg man reste med, utan någon nämnvärd kostnad vill jag minnas. I en annan artikel läste jag om en Linköpingsgrabb som tog rälsbussen till Vadstena, sedan ångare över Vättern (Hästholmen-Hjo) och sedan tåg/rälsbuss. Så cykeln sista biten.)

Här en tidig prestation, d v s Robban råkade vara till hands men hade också visat framfötterna:

Jag har lärt känna Robban ”baklänges” genom hans berättelser i SFT. Först läst om tiden som trafikpilot för mer eller mindre exotiska bolag, sedan FV-pilot och till sist som flygintresserad tonåring Nedan ett tidigt steg i flygarkarriären:

 

Är någon intresserad av Robert Widmarks (”även kallad Baskerville ibland) segelflygartiklar i SFT så har jag många av dem skannade. Jag vill inte lägga ut dem av copyright-skäl. Däremot har jag dristat mig att lägga ut en trevlig 40-talsberättelse om Ållebergsflygande (ett kapitel ur ungdomsboken ”Pelle flyger”) samt en historik skriven av Yngve Norrvi.

Den som vill se mer av Västergötland kan ta en titt på Bosse Gårdstads sammanställning av landskapets modellflygplatser.

Sudden

Annonser

Responses

  1. Man ska inte gråta över spilld mjölk, sägs det, men nog är det surt att bli av med allt man presterat i flera års tid. Men, som Lasse hoppas, så kommer jag mycket riktigt tillbaka i lite annan form så småningom. Det var under förarbetet med ”den andra formen” som missödet med Viking Tails inträffade…

    Gilla

  2. Hej Lars et al,

    I have thoroughly enjoyed your very well written articles on Ålleberg for one very simple reason. When I was a boy my dream was to be able to go to Ålleberg to learn how to fly. That remained a dream as our economy did not allow for such luxurious activities.

    My very limited experience of gliding and the hard work connected to gliding was given to me by Stockholms Segelflygklubb. I am not sure what made me give up. Perhaps it was the cycle ride from Bromma to Skarpnäck and back for one, or if you were lucky, two goes in the SG38, and between those two hops hard work topped up with more work during the winter months on the maintenance of the gliders and sail planes.

    It was not though gliding I met Robban. We met when he was a captain in ‘one of the more or less exotic airlines’. We became great friends there and I still have regular contact with him.

    Erik.

    Gilla

  3. Hej Erik!

    Jo jag har mailat Robban om mina bloggartiklar kring Ålleberg och han blev glad även om han inte tittat på dem ännu.

    Sudden

    Gilla


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: