Skrivet av: Sudden | 2011/04/30

Ännu mer om barndomens flygböcker: ”Det nya jaktplanet”, Pojkarnas flygbok och speciellt den 1946

En läsare har mailat mig en avfotografering av omslaget en bok han upptäckte  i sin bokhylla – nämligen Alvar Zackes roman ”Första divisionen”. Jag läste hos Svenska Filminstitutet att filmen och dess manus kom först, sedan romanen. Jag ser här att filmen fick mycket goda recensioner när den kom och man läser fortfarande omdömen i stil med att denna film är den enda från beredskapen som fortfarande är sevärd. Nå, smaken och intressena är olika.  Jag tror dock inte filmen ”Gula divisionen” 12 år senare fick så goda omdömen i pressen, även om det rent film- och fototekniska var så oerhört mycket bättre med imponerande bilder av stora formationer av J 29:or eller olika flygscener som visade vilket fint flygvapen vi hade. Här byggde filmen i motsats till ”Första divisionen” viss mån på en redan skriven roman. (Några scen i denna film är från ett intressant radhusområde beläget nära Zacke-bokägaren – kul grej om man som jag är intresserad av sammanträffanden.)

En annan läsare har berättat att han och hans tvillingbror minsann som 10-11-åringar fått komma in på Stadsbibliotekets vuxenavdelning med motiveringen att de hade redan läst allt som fanns på barnavdelningen! Detta apropå det citat jag återgav om den några år äldre pojke som inte fick låna de böcker han valt ut på vuxenavdelningen – några helt okontroversiella titlar. Han bemöttes som han nu vill minnas med: ”Du är inte 15 år!” röt hon och fixerade mig arme syndare.

Själv betraktade jag i barndomen och många, många år därefter biblioteksdamer med mycket stor respekt och det är först på senare år jag försiktigt har vågat be dem om hjälp.

Här en pärla i min egen bokhylla:

Björn Kurtén var 16 år när han skrev denna bok – vissa saker i tillvaron ter sig enkla då. Han blev senare i livet framgångsrik vetenskapsman i paleontologi och även populärvetenskaplig författare.

Jag begav mig i förrgår till min kommuns bibliotek för att se om Uno ”Myggan” Ericson hade skrivit något i sitt Nöjeslexikon om ett par författare och illustratörer till ett par av min ungdomsflygböcker men det hade han inte. I stället passade jag på att ta en titt i Göran Jacobssons ”Fältflygare – från dröm till verklighet”. Det är verkligen ett gediget arbete som glädjer både tabellbitare och flygintresserade – inte undra på att boken förra året utsågs till ”Årets flygbok” av FLIT!

Bonniers gav under många år ut ”Pojkarnas flygbok”. Några har jag läst, inte sällan i andra utgåvor och med egna titlar. Den jag skaffade senast på FLIT-mötet för några år sedan var den sista, från 1957, som jag gissar ursprungligen kom ut för mycket länge sedan under en annan titel och som jag inte läste innan jag gav jag den till mitt äldsta barnbarn. Dumt kanske för den verkade oläsbar. Men det kan väl inte ha varit en version av ”We” från 1927.

Pojkarnas flygbok 1946 av Bertil Lagerström minns jag däremot med glädje. Det exemplar jag nu innehar är nog det tredje (ett andra ex köpte jag för att ge bort när en kamrat fyllde 60 eller hur det var):

Om författaren Bertil Lagerström fann jag inte mycket, men det verkade som han bl a skrev hårdkokta deckare. (Det fann jag på Thorleif Hellboms blogg som förresten är lämplig läsning för alla innerstadsnostalgiker och även för de som gillar personskvaller) Som följande klipp visar: I Högalid hade vi en fanatisk gymnastikfröken som hade tagit som sin livsuppgift att jaga plattfötter. Mer än halva klassen, nästan alla grabbarna, var enligt henne plattfotade och tvingades köpa hålfotsinlägg. Det var ytterst förnedrande. Dessutom var vi svankryggiga och beordrades till hållningsgymnastik efter plugget. Hon hade kanske provision från Stilles eller också ville hon visa de andra lärarna vilken betydande och plikttrogen person hon var. Det hon utsatte oss ungar för var rena mobbningen. Vi är nog några som minns denna hetsjakt på barn med platta fötter. Fortfarande ger mig skymten av ett gammaldags hålfotsinlägg en lätt rysning; det är litet skamligt att ha sådana. Sådana specialgjorda inlägg man skaffar på Löplabbet är ju däremot helt OK; en helt annan sak.)

Nå, omslagsbilden till denna Pojkarnas flygbok är lysande. Det är något visst med runda motorer ändå. Tecknaren hette Allan Löthman (1900-1969) och var en flitig illustratör av populärlitteratur, bl a omslag till ”Levande Livet” har jag lärt mig de sista dagarna. Han var amerikansk-influerad (bl a av Norman Rockwell) efter flera års verksamhet ”over there” och hade stor framgång i Sverige rent konstnärligt men rik blev han förstås inte.  Här litet om Löthman. Återigen är det Bertil Falk som i DAST Magazine skriver och intervjuar en son till Löthman. Man får klart för sig hur hårda villkoren var för en tecknare. Och så tog därtill fotografierna över marknaden från dem.

Jag har aldrig blivit klar över vilket planet är. I boken nämns bara en flygplantyp, Bellanca, men alla Bellancor var väl kabinförsedda saker med 4 eller fler platser. Så förekommer i handlingen, där platsen är Pampas i Sydamerika,  en maskin som helt kort kallas ”Sexan”. Illustratör inne i boken är signaturen ”Bovil”, bakom vilken döljer sig Bo Vilson. Här nedan samverkar bildtexten och bilden mycket bra att ge spänning, även om planet kanske inte är så värst bra tecknat kan man tycka:

Bo Vilson var en mycket duktig och produktiv tecknare som tyvärr dog alltför ung. Hans hem i Norra Värmland kanske blir ett slags museum enligt denna sajt om Bovil-gården. På sajten ser man även fler exempel på hans teckningar. Lägg där märke till serien ”Flygkamraterna” som man kan läsa mer om här.

Teckningarna i Pojkarnas flygbok 1946 går i en helt annan stil och verkar hastigt hopkomna men de är samtliga mycket suggestiva. Jag känner genast igen dem; inga dussinteckningar inte utan de har gjort intryck för livet. Nedan ser vi den första i boken. Våra hjältar har just kommit till New York över Atlanten med en Skymaster och någon illasinnad person försöker köra på vår hjältes farbror med något som verkar vara snäppet häftigare än en Chrysler Airflow. Pojkarna är väl fortfarande omtumlade och mentalt kvar i den långa flygningen så planet platsar väl i teckningen:

Ett så mystiskt flygplan de flugit med! En Skymaster var det enligt berättelsens text men den såg ju inte alls ut som på teckningen! Först många decennier lärde jag mig att ursprungligen hade det avbildade planet fått beteckningen DC-4 men att det var en besvikelse och att det blev bara en enda prototyp som snart såldes till Japan, där man var nyfiken på modern teknik.

På min tid hette det alltid att japanerna kopierade vad vi västerlänningar gjorde. De kunde nämligen inte skapa något själva. Min fysiklärare berättade att man kopierat Sveriges då stora exportprodukt, säkerhetständstickorna, och då förstås även den kända texten på asken men missat en detalj: ”Tanda endast mot ladans plan” stod det.

Man fick lära sig mycket meningsfullt i skolan förr i tiden!

Sudden, som gått både i hållningsgymnastik och övningar i välskrivning.

Annonser

Responses

  1. Hej
    Kul att läsa om gamla böcker. Allt har väl gått i vågor. När jag var i värsta bokslukaråldern var det främst indianböcker som gällde. Tror jag läste alla. Det var Hjortfot böckerna av Edvard S Ellis. Gillade även böckerna om Winnetou. Dessa böcker filmades och såg någon på matiné. Dock mindes jag att något kändes fel. Det kändes inte riktigt äkta. Först i vuxen ålder fick jag reda på att författaren var tysk och filmerna troligen var inspelade i något tyskt ”Steinbruch”. En genre som är helt död idag. För en tio år sedan var det dinosaurierböcker som kom i olika varianter. Mycket styrs nog av film och media. Inget nytt med det. Idag läser man om vampyrer och fantasyböcker

    Hans

    Gilla

  2. Hej Hans!

    Om den tyske författaren till många indianböcker Karl May kan mycket sägas; han är ganska ”stor” på vissa håll. Som det sägs på Wikipedia: ”It is stated that Karl May is the ‘most read writer of German tongue’”. I östra Tyskland lever hans minne och det ordnas sommartid ”indianspel” på sina platser. Han var – milt sagt – en litet speciell figur som även satt i fängelse ett tag, antagligen för någon ekonomisk brottslighet.

    Om jag inte minns fel besökte han heller aldrig Nordamerika!

    Ser nu att han faktiskt besökt Nordamerika helt kort samt att han i tidiga år hamnat litet på sned i samhället men det finns även litet stök senare. http://en.wikipedia.org/wiki/Karl_May . Han hade väl en livlig fantasi och ”var omdömeslös” eller vad en kälkborgare som jag skall säga…

    Sudden

    Gilla


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: