Skrivet av: Sudden | 2011/06/08

Raketer och rymden

Jag var inne på Facebook och bläddrade litet vilset som vanligt men lyckades upptäcka att några läsare gillat postningar på min blogg som jag en gång beordrat skulle ”annonseras” på Facebook på något sätt. Det var roligt att se!

Arne Karlsson har skickat mig  en artikel från 4 juni i Falköpings tidning ”Flygambitioner krockar med naturvärdena” där man ser att segelflygarna har misslyckats i sina strävanden att vid Ållebergsfältet få ta bort en kulle och ett träd som flygsäkerhetsmässigt inte är bra. Naturintressena väger tungt och då är en term som ”ädellövskog” imposant! Man förstår att det är något förmer än vanligt folks aspar och björkar.  Och i det långa loppet är förstås en viss ekdunge mer värd än att skydda än ett enstaka okänt människoliv. Ekdungar är det ju ont om medan det vimlar av människor, alltför många för en ”uthållig värld” enligt några.

Så har jag nåtts av några dödsbud bland flyghistoriker jag känner.

Min vän Lars Henriksson köper ibland böcker antikvariskt och ett av hans fynd (i Hudiksvall of all places) var Heinz Gartmanns ”Drömmare forskare konstruktörer” från 1955.

Den kanske inte såg så märkvärdig ut av det yttre att döma, men förordet var i alla fall skrivet av flygstabschefen G A Westring. Googlar man litet finner man att Gartmann på sin tid (1917-1960) var en framgångsrik raket- och rymdskribent. Googling visar också att han i Tyskland bott i samma förort till Frankfurt som min blivande hustru samt att han (plötsligt) avled i Stockholm när han deltog i en rymdkonferens i augusti 1960! Världen är liten…

Under VK2 hade han arbetat vid BMW med raketmotorer, bl a för världens första jaktrobot, Ruhrstahl X-4. Man hade ett stort antal robotor tillverkade men utan motorer monterade, och så gick dessa motorer tillspillo vid ett flyganfall mot motorfabriken. Se  Wikipedia. Det var tänkt att jaktpiloten i sin Fw 190 e d skulle styra roboten (via tråd) med en joystick men det var visst litet väl krävande. Varianter man spekulerade över var motorlösa robotar (med en större sprängladdning) eller helt akustiskt styrda. Bilden nedan är länkad från Luft´46 där man kan läsa mycket om X-4:

Lars H har skickat mig ett utdrag ur boken som handlar om hur raketentusiaster försöker få pengar för raketutveckling från stora filmbolaget UFA:s reklamkonto för den film Fritz Lang arbetade med, om en färd till månen betitlad ”Frau im Mond”. En stumfilm med premiär 1929. Avsnitt av filmen finns på Youtube och de har onekligen sin charm. Skådespelare som teatraliskt uttrycker sina känslor med ansiktet och kroppen och med dåtidens kraftiga ansiktssminkning. Vanmäktiga kvinnor. Manöverorgan som mest påminner om de för ett kraftverk; marmortavlor med stora vred och stora instrumenttavlor. Inga blinkande lampor eller akustiska indikationer här inte. Men litet av samma sak kan man även se i den rymdfilm från 1950 som nämns nedan. Och Lang hade också kompetenta rådgivare som Hermann Oberth.

Den V 2 som står i Peenemünde har en liten ”Frau im Mond” påmålad:

Här nedan ser vi Sten Wahlström, nu från rätt håll, berätta för en skara svenska flyghistoriskt intresserade 2005 om skjutfältet. Han känner denna trakt sedan han som barn vistades där en sommar, året innan skjutfältet anlades, och har även skrivit en bok ”Peenemünde med svenska ögon” om den specialutrustade V2-raket som slog ned i Bäckebo några mil norr om Kalmar 1943.

Både V1 och V2 utprovades i Peenemünde, av det tyska flygvapnet respektive armén som hade var sin försöksanläggning.

Till historien hör även att Gustav II Adolf landsteg i Peenemünde 1630. Svenskar är ju stolta över ”Hjältekonungen från Norden” men hans rykte är i många delar av Tyskland faktiskt mycket dåligt som framgår av texten ”följderna av hans ingripande i det 30-åriga kriget var förödande både för Tyskland och Sverige (?!)” vid det lilla minnes-kapell som finns på platsen:

Vid 300-årsminnet 1930 lät det litet annorlunda… Man kan även märka att den tyska inställningen till Peenemündeverksamheten är milt sagt kluven.

Mitt googlande kring filmen ”Frau im Mond” fick mig också att minnas att Charles Birch-Iensen 1951 i ”Ett år i luften” skrev en fint illustrerad artikel kring en amerikansk film ”Destination Moon”, Månraketen på svenska, med premiär 1950. Den omgavs av mycken PR och detta med rätta för det var en ambitös satsning även om någon tyckte den var tråkig. SF-författaren Robert A Heinlein hade skrivt manus och svarade för att mycket i filmen blev tekniskt korrekt. Många ansåg den vara ”rena rama science-fictionen” men 20 år senare var det hela utfört i verkligheten!

Filmen finns i sin helhet på Youtube . Tänk att efter 60 år äntligen få ”i verkligheten” se de ”otroligt realistiska” bilderna i Birch-Iensens artikel!:

Man har mycket bra lyckats åskådliggöra sådant som tyngdlöshet, g-krafter, månens låga gravitation och inte minst vad man gör när en av rymdfararna förlorar kontakten med skeppet utan svävar iväg. Det mer ”spännande” under färden börjar 30 minuter in i filmen. Det finns även några intervjuer med männen bakom filmen och med ett besök i studion samt en musikvideo där några scener ur filmen kommit till användning. I filmen finns ett avsnitt där man låter Hacke Hackspett förklara för en skara generaler och andra höjdare hur raketer fungerar.

Sudden

Annonser

Responses

  1. Hej

    intressant soim vanligt. Hade faktiskt tänkt ta en biltrip åt Peenemündehållet men bara ett körkort i familjen och trasig bil-ac gör att det får vänta.

    Någonstans i hyllorna har jag Hermann Oberths memoarer. Imköpt när biblioteket har en av sina vaniga utensningar. Förmodligen utkommen på 50-talet

    Hans

    Gilla

  2. Hej Hans!

    Under skrivandet av mitt inlägg fick jag ju litet kläm på Oberth. Han verkar ha varit av kategorin ”drömmare” och inte forskare eller konstruktör. Kom från den stora tyska minoriteten i Rumänien, där han verkade som lärare, en minoritet som utgjorde en del av de miljoner etniska tyskar som fördrevs ut ur östra Europa efter kriget. Dessa flyktingar var en av VK2:s följder som det inte talas så mycket om i dag, men det var i Västtyskland en inrikespolitisk svår sak med mer eller mindre välkomna ibland revanschistiska ”Heimatvertriebene”. (http://en.wikipedia.org/wiki/Heimatvertriebene). Oberth själv hade visserligen lämnat Rumänien redan 1938 men visade efter kriget litet för mycket intresse för ”nationalism”, och lär ha beskyllts för nynazistiska sympatier. Jag såg på webben att man någonstans tagit ned en minnesskylt.

    Så han kanske inte platsade på ett stockholmsbibliotek som ville vara PK! Nej, då var Wernher von Braun bättre att dra sin slipsten. Som Tom Lehrer sjöng:

    Gather round while I sing you of Wernher von Braun
    A man whose allegiance is ruled by expedience
    Call him a Nazi, he won’t even frown
    ”Ha, Nazi schmazi,” says Wernher von Braun

    / G7 – C – / G7 C G7 C / G7 – C A7 / Dm C G7 C /

    Don’t say that he’s hypocritical
    Say rather that he’s apolitical
    ”Once the rockets are up, who cares where they come down
    That’s not my department,” says Wernher von Braun

    / B7 – Em – / / G7 – C A7 / Dm C G7 C /

    Some have harsh words for this man of renown
    But some think our attitude should be one of gratitude
    Like the widows and cripples in old London town
    Who owe their large pensions to Wernher von Braun

    You too may be a big hero
    Once you’ve learned to count backwards to zero
    ”In German oder English I know how to count down
    Und I’m learning Chinese,” says Wernher von Braun

    Kan avlyssnas på http://www.youtube.com/watch?v=QEJ9HrZq7Ro

    Sudden

    Gilla


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: