Skrivet av: Sudden | 2011/06/11

Schooldays & museer

Igår på väg till samhällets centrum kommer Hasse emot mig, en skolkamrat från andra klass i Årsta folkskola för ca 65 år sedan. Vi har råkat stöta samman då och då på senare år men inte haft några långa samtal. Denna gång blev det litet mer snack när jag började berätta om mitt blogginlägg nyligen om Årsta folkskola, betyg m m.

Hasse hade liksom jag vår lärare i andra klass, Barbro Rosstorp, i ett ljust minne. Man ser henne här tillsammans med sina elever, fint tripp-trapp-trull-arrangerade. Skall man gissa att bilden är från maj 1947:

Vi var några fler (29 st kan jag räkna till) än i första klass. Vi ser betydligt gladare och inte så skrämda ut som barnen i Gävle men vi är ju ett år äldre. Jag kommer ihåg mycket mer om dessa barn, till stor del beroende på att vi hölls samman i tre år, i varje fall många av oss, om jag inte minns fel. Tyvärr har jag inga klassbilder från trean och fyran. (Hans och jag följdes åt genom en stor del av realskolan, här ett utsnitt från ett klassfoto från 1952 ungefär.) Hans berättade att han liksom jag var borta en stor del av skolåret i andra klass. Han hade fått astma och låg på sjukhus. Han blev botad och sjukdomen har aldrig plågat honom senare. Min egen sjukdom var scharlakasnsfeber har jag fått för mig, men problemet var nog att det tillstötte en  urinvägsinfektion och kanske man ännu inte riktigt hade kläm på antibiotikabehandling.

Första skolåret hade Hasse gått i skola i Sundsvallstrakten (Stockvik). Han minns inte så mycket från tredje och fjärde klass. Pappslöjd, nej. Spela okarina med musikdirektör Göransson, nej. Däremot mindes han en oförrätt. Killarna framför och bakom honom slängde en gång paperslappar till varandra och lärarinnan hade då gett den oskyldiga Hasse en örfil! Sån’t minns man!

Apropå musik gick jag något år utanför skoltid och spelade blockflöjt. Men det glömmer vi. (Men jag minns hur min f d fru berättade om hur hennes litet äldre bror en dag kom hem, springande och hoppande jätteglad. Han ”behövde” inte längre gå på fiolundervisningen utan kunde spela fotboll i stället. Nu sitter han där med sina knän…)  Okarinorna var enkla, av svart plast, ett  material som var ganska nytt då.  Googling visar att en okarina, som är ett mycket gammalt instrument (en utvecklad lergök kanske man kan säga) kan se ut ungefär hur som helst. De vi hade hade ungefär denna form:

Annan musik som omgav en? Jag botaniserade litet hos Youtube. Jag väljer denna schlager (feminister och PK-petiga varnas), alltså en låt man hörde plågsamt ofta ofta en kortare tid innan den barmhärtigt försvann. Jag fann nu mycket sötsliskigt à la ”Nidälven” (”Han hette Elmer” var kanske gjord för att lyckliggöra joddlare och ångloksenstusiaster eller också för att det var kul med ”effekter”) men ock så en del bra. ”Johanssons boogie-woogievals” minns jag exempelvis att jag tidigt gillade; hörde den i radion. Povel Ramels ordkonst tänkte jag inte så mycket på då, men han står visst bakom texten här.

Jag ser att på SFF Forum uppmärksammats att samlingarna från det havererade flygmuseet i Visby tagits om hand av Gotlands Försvarsmuseum i Tingstäde och i Bunge. Jag tog upp saken i november i min blogg.

Engelsmännen har sålt sina aktier i Saab och här är en entusiastisk kommentar till detta. Tja…

Vidare finns en ”Flygvapenbloggen” som jag dock inte kikat närmare på. Se http://flygvapenbloggen.se/

Tydligen har delar av Tekniska Museets flygsamlingar flyttats till ”Siljan Air Park” i Siljansnäs. Det är ”vernissage” på måndag 20 juni och Tekniska Museet och dess vänförening tänker resa upp med en DC-3 från Bromma (Åke Janssons gissar jag). Om det bara är en tillällig flytt, orsakad av ”röjningen” som gjordes i samband med den amerikanska rymdutsällningen, vet jag inte.

I inbjudan från museet hade man med en skojig video om att det inte alltid varit så bekvämt att ta sig från stationsbyggnaden till det väntande planet. Men damen lyckas behålla både hatt och blombukett på vägen till planet och därtill vinka adjö!

Jag avstår från resan. Jag orkar för närvarande på min höjd med kanske 4 km till fots under en dag. Mot slutet av den ransonen behövs en paus varje 100 meter eller så. Vandringen hem de ca 800 meterna från pendelstågssationen med sina d-a trappor efter tisdagens läkarbesök (häpp!) inne i stan krävde ca 4-5 sittpauser. Varje enstaka steg gör sig påmint, och startar en tankeprocess om man verkligen orkar att ta ett steg till. Jag minns en passage ur Thomas Manns roman ”Buddenbrocks” där den unge huvudpersonen har bråttom till skolan men är totalt uttröttad. Han låter sig då falla framåt varvid ett ben ”automatiskt” förs framåt. Tja. Så har det aldrig funkat hos mig. Jag minns mitt första försök att springa maraton 1985. Jag hade hållit på i bortåt 5 timmar, och hade väl kanske en halvmil kvar men jag såg att gruppen med ”repet”, med vilken banan stängdes, nalkades bakifrån på Västerbron. Jag insåg utan större sorg eller grubblande att det bara var att bryta för det var fysiskt helt omöjligt att springa. Att gå sakta gick dock. Det var inget snack om saken; det blev litet överraskande en ganska lätt beslutssituation. (I dag är det på sätt och vis värre då jag för varje steg har en valmöjlighet.) Satte mig sedan i den buss som stod där för sådana som jag; någon grät litet stilla. 

Här nedan gick det bättre. Att ha haft segelflygcertifikat och att ha klarat 5 maror var något jag aldrig trott skulle ha varit möjligt.

Sudden, smått sentimental och samtigt irriterad att WordPress just nu verkar litet opasslig men även sedan en tid beter sig litet annorlunda. Det är jobbigt speciellt som min nya Explorerversion inte gjort livet lättare. Eller är det Java-knas; många interaktiva processer går stappligt.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: