Skrivet av: Sudden | 2011/07/10

Hang- och modellflygning

I ett inlägg nyligen länkade jag i förbifarten  till en film om hangflygning längs en höjdsträckning, ”ridge running”,  vid Mount Palomar i Kalifornien. Jag tyckte att så fort som i filmen gick det nog inte utan det var uppsnabbat för effektens skull.

Mer naturlig verkar då denna engelska film vara. Åsen verkar var litet lägre också. Här är en annan film, från USA, där man också erinras om att segelflygplan i dag inte sällan har en utfällbar motor som gör att man kan ta sig hem utan att utelanda, ja man kan t o m starta från marken.

Och här ser vi man skärmflyger vid Kåseberga eller hängflyger vid Ålleberg (östhanget). Det gäller att ha ögonen med sig och regler för hur man svänger och möts m m!

I går lördag 9 juli besökte jag ett arrangemang som Tekniska museet m fl stod bakom, en utställning av friflygande skalamodeller och med flygning på Gärdet. Klassisk mark. Nu tror jag inte det blev något flygande, vi gick därifrån innan det mojnat. Men jag såg på modellerna och talade med den byggare som bevakade modellerna medan de andra byggarna tog en långlunch. Jag fick också  tillfälle att växla några ord med några gamla bekanta från min tid i SFF. Trevligt. Kanske det hade tagits fram fler modeller om det blivit flygning av. Nu var det bara (mycket) små gummi- eller elmotormodeller som visades, bl a en radiostyrd Bleriot XI (dock ej vingvridningen) med kanske 50 cm spännvidd. Jag var snål med kameran.

Redan utifrån ser man att nu har vi äntligen fått en Hansa vid ett museum!

Andrea Hartsteins peanut-modell (max 33 cm spännvidd) av  Lacey MD-10 var fin. Jag lyssnade när hon med en annan byggare diskuterade de mycket späda detaljerna på det annars ganska rena skrovet. Man kan på någon av bilderna se de tunna stagen i stjärtpartiet samt skevroderhornen med sin vajrar. Och tänk att få en sådan gummimotormodell att flyga i hela 75 sekunder! Lacey MD-10 är populär bland modellflygare men blev det aldrig bland hembyggarna trots att många ritningssatser såldes, och det finns visst bara två exemplar. (En gång trodde jag att jag kände till alla flygplantyper! Jag had aldrig hört om denna typ som ytligt och även konstruktionsfilosofiskt påminner om vad Jim Bede, Steve Wittman och Björn Andreasson gjort.)

Här är förresten en Andreasson-typ, en BA 4B. Byggare är Henrik Tisell som kommit hela vägen från Hallsberg:

Fin var också modellen av Asja Viking I, SE-FYR, byggd av Johan Wallin. Han hade frågat på SFF forum om hur vingarna såg ut på ovansidan om jag inte minns fel.

Och så Anders Sellmans modell av ”Speed Spitfire”, det plan man åren före kriget hade planer med att sätta hastighetsrekord med men man insåg att 408 mph skulle inte ha räckt mot vad Heinkel och Messerschmitt kunde åstadkomma och åstadkom (se denna bloggpost). Man använde en 4-bladig träsnurra med fixed-pitch och hade kortat vingen någon meter, ”strömlinjeformat” vindrutan med mera. Man hade förstås också ökat motorns ingastryck och använde speciellt bränsle så man fick ut drygt 2100 hkr, det dubbla mot vad som vad en vanlig Merlin gav på den tiden. Kylaren var förstorad. Man hade idéer om att göra något åt kylningen för att få ned luftmotståndet, något som gjorts med de två tyska rekordplanen:

Planet märkt N.17 var från början en Mk I K9834 och återställdes i militärt skick men förblev litet udda och kom att användes som en ”slängkärra” . En historik finns här. Se även denna diskussionstråd där jag gissar att bilden är från en flygutställning i Bryssel 1939.

En bra lördag på alla de sätt och vis!

För den som vill se mer av riktigt små flygande modeller av ”riktiga” plan och speciellt inomhusflyg rekommenderas Andrea Hartsteins omfångsrika sajt ”The Indoor Model Aeroplane”  till vilken jag länkat på ett par ställen i min text. Se även detta reportage från en sammankomst förra året inom modellflygarnas ”Oldtimersällskap”.

Sudden

P S. I presentationen av arrangemanget erinras om att friflygande skalamodeller är en gammal tradition. Jag kommer då ihåg en artikel i Ett år i luften 1957 som jag skannade ett par sidor av  (av totalt 7 st) för flera år sedan. Birger Gripstad hade hållit i pennan. Det handlar om tävlingar några år 1954-56 på Skarpnäck och som jag minns det var det nu små diesel/glödstiftmotorer (t ex Mills 0,75 cc ; även här) som gällde, inte gummimotorer. Men friflygande modeller var det, ingen radio här inte. Modigt! Jag såg aldrig någon tävling men ibland stötte jag samman med någon skalafriflygare, bl a en talför man som hade en Swordfish men et är inte den man som nämns i artikeln.  Här är här en sida och här en annan. Jag beklagar den mediokra skanningen men några bild-bakgrunder kan få gamla segelflygare att minnas.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: