Skrivet av: Sudden | 2011/07/23

Om att lyssna på radio, om TV-master som rasar samt våra AM-stationer genom tiderna

Ett P S.  tillagt 28 februari 2014.

Min dygnsrytm m m gör att jag allt oftare lyssnar på radio via webben, det gäller då SR P1 främst. Även om jag arbetat med radio i ”hela mitt liv” har jag ännu inte kunnat ordna någon bra radiomottagning hemma. En antennsladd eller ett enkelt spröt får räcka och frekvensknappval har jag inte så det är ett eländigt fin-rattande när jag vill byta kanal och så skall man sitta på rätt plats i rummet också. Den pampiga radion nedan är inte min utan tillhör en slottsherre i Gränna-trakten:

Jag har på sistone sporadiskt lyssnat på Torgny Lindgrens radiouppläsning ur sin senaste bok ”Minnen”. En av Västerbottens många författare, landskapet är jämte Värmland vårt stora författarlandskap. Här finns underfundig humor och livs- och skrivarerfarenhet, många sarkasmer och synpunkter på livets villkor och samhället och författaren har en god kännedom om Bibelns berättelser och de religiösa lärornas betydelse i våra liv. Han har ett högst speciellt språk där ofta  gammaldags eller dialektala vändningar används. De 18 st c a  22 minuter långa avsnitten kan lyssnas på via Internet fram till den 19 augusti. De är ganska fristående och kan avnjutas enskilt. Lyssnar man exempelvis på avsnitt 7 får man i förbifarten veta vad författaren gjorde under sin värnplikt i Flygvapnet. I avsnitt 12 (i första halvan) ges ett dråpligt exempel på det franska kynnet så frankofiler varnas! I någon uppläsning nämner författaren att man i barndomshemmet ibland lyssnade på ”Luleå långvåg”.

En av mina bekanta har berättat i mail att en nederländsk radio- och TV-sändarmast har rasat på grund av brand, varvid 80 % av Hollands yta (eller befolkning?) blivit utan marksänd radio och TV. (Nu tror jag många kan få samma TV-program på annat sätt.) Det handlar om stationen i Smilde (Hoogersmilde) i nordöstra Holland:

Bilden är lånad från Wikipedia . Tornet är ca 82 meter högt, på det står sedan en ca 220 meter hög mast. Den måste rimligtvis vara stagad men jag kunde inte se stagen på någon av de många bilder jag sett (kan dock ses här, i alla fall just nu). I en förteckning över störtade radio- och TV-master sägs det dessutom så. Man kan förresten fundera mycket över vad som är en mast och vad som är ett torn. Wikipedias artikel om radio- och TV-master berör detta ”problem”. Smilde är en kombination bestående av ett torn ovanpå vilket står en mast med stag ned till marken.

Genom tiderna (ca 100 år) har torn/master rasat, av olika anledningar. Wikipedia har en förteckning över dessa missöden och jag hittar där bl a de tre svenska ”fall” jag spontant minns: Orlunda (åsknedslag 1970; den slutliga avsiktliga mastfällningen kan ses här och tack- och avskedssändningen kan också avlyssnas), Sunne (nedisning i slutet av december 1979) och Vännäs (också nedisning 1987/88).

Här finns mer att läsa och se om Smilde-stationen. Man får även se hur olika antenner ser ut. (Liksom bofinken kan en antenn se ut hur som helst.) Jag kan inte holländska men det verkar handla om en radioentusiast som fått ta hand om antennelement från den VHF-sändare för analog TV som ersattes av en UHF-sändare för digital TV. Lägg för övrigt märke till hur nollan är placerad på en holländsk telefon-petmoj.

Jag vill minnas att vid Televerket Radios f d MV-sändare norr om Sundsvall (Birsta) stod en gång ett litet ”monument” bestående av en förvriden mastsektion från Vännäs.

När jag nu webbletade efter ”monumentet” i Sundsvall återfann jag en sajt med äldre information om landets AM-stationer. som en radioentusiast i Trollhättan samlat, jag vet vem han är.  (Jag kan inte lägre återfinna sajten, se P.S.) Mycket nostalgi finns att hitta här, inte bara för oss som jobbat på televerkets Radiobyrå, televerkets ”radio- och fjärrnätsområden”, televerket Radio och kanske fler namn som radioverksamheten bedrevs under. Vissa tider fick radiofolket sköta sig själva, under andra skulle de inordnas i telefonfolkets horder. ”Striden” böljade genom åren och på olika ”fronter”. Så småningom involverades konsulter, och en sådan lyckades tillskansa sig (eller förpassades till?) ett telefon-pastorat i en gudlig del i vårt land. Det fanns ca 22 sådana. Sedan fanns som inom radiosidan en handfull biskopar varvid en legendarisk sådan i Göteborg ansåg sig vara ”sig selv nok”. Ur en SVT-historik: Annonsen var knappt över innan Sven Rahmn ringde och frågade vad det var för fel. Han ordnade en man som under kvällen lindade om transformatorn. På annandagen sände vi igen. Biskopen i Stockholmsområdet  var  f ö göteborgare. Vi är inte ogina vi i huvudstaden!

Nå, på sajten kan man exempelvis se hur Sundsvalls-stationen tog sig ut med antenner, en storslagen sändarhall m m. Är det kanske ett kyltorn man ser?

Går man på sajten till Sölvesborgsstationen (stängd 31/10 2010) hittar man bl a ett televerksdokument från 1984 som kortfattat redogör för rundradiosändarnätets utveckling i Sverige och mer utförligt för ”tankarna bakom” Sölvesborgs mellanvågssändare. Möjligen är texten skriven av en vän till mig som på sitt arbetsrums vägg de sista åren hade en kurva över vilka radiofrekvenser han arbetat med under sin karriär. En nedåtgående kurva som började med radar under värnplikten, sedan blev det i televerket radiolänk, så FM/TV, så kortvåg, därefter mellanvåg och till sist det totala stillaståendet (Rundradiomuseet i Motala). I botten är han elkraftutbildad ingenjör, 50 Hz alltså. Så kan det gå!

Nedan en litet suddig bild från familjealbumet, tagen i Motala (Bondebacka; numera ovan nämnda museum) 1933. Farfar Hilding med hatten i hand och farbror Bengt i skolmössa, han var 12 år då. Farfar hade då ett år kvar att leva, Bengt 18 år:

Sudden

P. S. Den sajt  om gamla svenska AM-stationer jag refererat till kan jag 28/2-14 inte återfinna men det finns annan läsning om AM-tiden, exempelvis:

http://radiohistoria.nu/wp-content/uploads/2013/02/Lulea_Rundradiostation.pdf

http://radiohistoria.jvnf.org/radiotjanst.htm

http://www.radioheritage.net/europe/profile_motala227.htm

http://www.radioheritage.net/europe/countries-sweden.htm

Annonser

Responses

  1. Gilla

  2. Hej ”Svårslaget!”

    Jo jag håller med. Avsiktliga eller oavsiktliga fällningar av radiomaster eller fabriksskorstenar är starka saker. Reaktionen är inte sällan ”skräckblandad förtjusning”.

    I verkligheten är det så lagom kul. Du har ju själv råkat ut för en rasad radiomast vet jag.

    Mitt inlägg väckte också en annan läsares radiominnen och jag fick ett långt fint mail som jag får använda. Efter bearbetning, något som inte alltid är så lätt.

    Det är lättare att skriva mail, då kan man man vara mer personlig och säga saker som man drar sig för att delge en större krets på ett forum. Man kan ju råka såra individer förutom att man kan råka ”göra bort sig”. Ja, att överhuvudtaget ”visa sig” kan kännas obehagligt. Även om stolliga och kränkande kommentarer (enligt min uppfattning) numera släpps fram även på ”fina” sajter som DN, SvD eller Newsmill. Och var går gränsen mellan ren hånfullhet och en skämtsamt framförd uppmaning till en flummig forumskribent att försöka skärpa sig?

    Det dröjde många år innan jag publicerade min berättelse om Tunnans 50-årsfirande på FV-museum för det fanns talare där som var plågsamt dåliga eller om nu inte arrangören givit riktlinjer tillräckligt. Själv ålade jag mig en ordentlig självcensur när jag skrev på SFF forum vilket blev mycket jobbigt i längden men det hjälpte ändå inte. Nå, jag undviker fortfarande ”känsliga ämnen”. Vilka de nu är.

    Mitt inlägg har putsats litet och bl a kompletterats med några länkar. Kanske ovidkommande.

    Sudden

    Gilla

  3. På Radio Libertys anläggning vid Platja de Pals fanns bl.a. en kortvågsantenn som gav 23 dB antennvinst. När man matade ut 1.000 kilowatt (en miljon watt alltså!) i den, erhöll man en rätt bra fältstyrka i ”målområdet” efter ett ”jonosfärhopp.” Man hamnade rätt centralt i Sovjetunionen, vilket ju var meningen. Det var den enda av Radio Libertys sändare som inte gick att störa ut. Det är de antennmaster som sprängs omkull på filmen. Jublet kommer från dem som nu kan bygga hotell och golfbanor på området. Som om det inte fanns nog med sådant i Spanien! Men sändaren var ju en del i det kalla kriget och behövs nu inte längre.

    Gilla


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: