Skrivet av: Sudden | 2011/07/26

Mer kring radio

(Litet tillägg 30 juli kring ERP; strängt taget är det EIRP jag definierat där I står för isotrop, ”klotstrålande”.)

Det senaste inlägget om radio m m gav en en hel del respons, både kommentarer och mail. Trevligt!

Lars Henriksson har skickat en lång berättelse om hur han en sommar praktiserade Televerkets mellanvågsstation i Järnbrott en dryg halvmil söder om Göteborgs centrum, i Frölunda (det dristar jag mig som stockholmare att kalla området). Man ser att gatorna i omgivningen fått namn med anknytning till radio såsom Radiovägen, Kristallgatan, Radiofyrsgatan och Gnistgatan. Stationsbyggnaden syns längst ned i bilden:

Den sista masten revs 1994 men anläggningen har använts för andra ändamål av Telia senare. Det kan man läsa om hos Wikipedia, där även stationens historia beskrivs. Även på Christians Stödbergs sajt kan man läsa litet om stationen, som var mycket lik Sundsvalls-stationen. Lars H har helt rätt i sin uppskattning av sändarfrekvenen. Kanske 150 kW utsänd effekt kan anses var liten (men se tabellen nedan!). Med en verkningsgrad av typiskt omkring 50 % (beror på en momentana moduleringen) måste en effekt motsvarande en ordentlig lastbil körd på fullskaft kylas bort i ett präktigt kyltorn. Men ser här att det behövdes stora grejor för att ta hand om dessa effekter; både kylsystem samt spolarna för antennanpassningen. Låga frekvenser (980, senare 981 kHz) medför också stora dimensioner ibland.

FM- och TV-sändare kom på 50-talet, här var typiska effekter 60 kW för TV1 (och FM-radio) medan TV2:s (och TV4:s) UHF-sändare som regel var på 1000 kW. (De drog mer ström och Televerket ville därför att maratonsändningar exempelvis från Riksdag coh Vasalopp las på TV1 men SVT:s programfolk på TV2 kunde inte finna sig i denna ”orättvisa”. Har det sagts mig.) Nu är dessa effekter ERP, Effective Radiated Power (eller Equivalent Radiated Power), ett mått på den effekt sändaren skulle strålat ut om man strålat lika starkt i alla riktningar (eller i varje fall ”nästan oriktat”).  Eftersom man oftast koncentrerar strålningen i horisontalplanet, kan den totalt utstrålade effekten därför vara betydligt mindre, kanske bara en femtedel (och inmatad effekt från elnätet också mindre än ERP-värdet). Se min mer detaljerade kommentar nedan; skillnaden är större än jag trodde. (Den nya digitala sändningstekniken är oerhört mycket effektivare vad gäller sändarenergi- och frekvensåtgång. Kanske 10 ggr vad gäller frekvens; det beror på hur man räknar. Det är synd att vi ännu måste hålla FM-sändarna igång. Fast det är ju en del problem också med digital ljudsändning som framgår i artikeln på Wikipedia.)

1945 hade landet följande rundradiosändare, alla på mellan- eller långvåg och ofta med mycket låg effekt:

Stationer som kanske nådde långt nattetid om de inte stördes av andra länders sändare och även annars var störningsplågade (tändstift, el-lok, elektriska maskiner o d) på ett sätt som FM-radion inte var. Notera att många sändare fortfarande tydligen drevs av lokala intresseföreningar (men förstås sände Radiotjänsts program). Men innan tidningspressen lade sin monopolhand över radiomediet genom att skapa Radiotjänst fanns lokala program (som jag tror fortgick till andra världskrigets utbrott). Jag hittade denna verkligt fina historik över Gävlesändaren och verksamheten där.

Det fanns förstås andra sändare, t ex för sjöfartens behov eller långväga kommersiell telefoni/telegrafi. (exempelvis Onsala/Vallda/Kungsbacka, Karlsborg, Grimeton.) Vidare hade Sveriges redare 1919 valt Televerket som ansvarig för fartygens radioutrustningar. Litet av denna verksamhet, renovering  av dessa stationer, berättar Lars Henriksson om. Det var egentligen det primära i hans praktikjobb. Den fartygsstation som Lars H fick se över och putsa, byta kablage på m m såg ut så här.

Det hade sina fördelar att Televerket svarade för olika slag av radio – synergieffekter uppstod. Och personalmässigt fanns fördelar, personer som hade det litet svårt för sig kunde beredas sysselsättning. Kanske inte så effektivt men socialt humant. Sådant var möjligt inom stora organisationer innan man fick för sig att nu skall det konkurreras och varje verksamhetsgren därför måste bära sina kostnader. Och då behövs i stället AMS, omskolning, kompetensutveckling, Fas 3, sjukpensionering, avtalspension, arbetslinje och allt vad det heter. Det hade också ibland sina fördelar med bristande bokföring och central styrning (från Stockholm); mycket nyttigt kom därigenom att skapas. Just i Göteborg var man bra på denna s k ”skunkverksamhet” har jag hört sägas. Man fick fram åtminstone en mycket framgångsrik produkt, Maritex, men sedan var det visst någon utveckling som inte alls gick så bra. Kanske det var detta system, Mobitex. Det slöseri jag en gång hörde ryktas om kanske bottnade i just de problem som beskrivs i länken. Den insatta resursen svällde enormt när man insåg att så mycket mer utveckling behövdes än man tänkt på. Medan vi icke insatta i Stockholm var mottagliga för rykten. Nå, rubriken på detta foruminlägg är talande. Sic transit gloria mundi…

En text jag nyss fann när jag googlade för underlag till detta blogginlägg finns här där man kan man läsa de senaste decenniernas historik för Telia/TeliaSonera. Televerket var mycket framgångsrikt inom vissa områden. Alla gamla televerkare vet sålunda att  NMT was a pioneering exploit of such dimension that it is true to say that it paved the way for the ensuing global success of mobile telephony. Medan ett känt svensk telefonföretag hävdar att deras mobiltelefonsystem för Saudiarabien var banbrytande. Man lyckades sälja det televerksutvecklade NMT dit fast de egentligen nästan missat hela mobiltelefonin och sin framtida existens om det inte funnits klokt folk inom koncernen och Televerket tryckt på. Så finns det förstås ekonomijournalister som höjer Jan Stenbeck till skyarna 😉

Kanske Tekniska museet ger en mer balanserad historik.

Sven O Sjöstedt, ”Den gamle emigranten”, har så mailat mig om sin värnplikt som radiotelegrafist:

Du skriver bland annat om radio på din blogg. Det får mig att tänka på min lumpartid. Jag var ju radiotelegrafist på T2, Kungliga Göta Trängregemente i Skövde och hittade just det här fotot. 

Det är min arbetsplats under mina 13 månader . Huvudprylen är en RA200. Radion vi mest använde för i huvudsak kodade telegrafiska meddelande, men även en del vanlig oral kommunikation. Hitom vevtelefonen på bordskanten sitter telegrafnyckeln. Inga rökrestriktioner i de trånga utrymena, men askkoppen är strategiskt placerad under fläkten.

Vi var tre operatörer på varje radio för 7/24 operation. Vid manuell förflyttning bar en radioenheten, en bar batterierna, och den tredje bar trampgeneratorn, antenner och dylikt.

Vi hade även en mindre radioenhet som kallades RA120, men det var inte ofta vi använde den.

Mer att läsa och se om dessa militära radiostationer finns hos SM7DLF . Återigen en av dessa fina sajter som jag hittade jag när jag ville ha mer underlag. Välillustrerad.

Sudden som försöker beskriva radio- och telekomhistoria med Googles hjälp och de glimtar han minns

Annonser

Responses

  1. Jag är ju inte något så fint som civilingenjör, men jag hävdar ändå att ERP inte är vad Sudden påstår att det är. ERP är, per definition, utstrålad effekt med systemförluster subtraherade och systemvinster adderade. Det Sudden talar om låter mera som antennvinst i dbi, alltså strålningen från en isotropisk (teoretisk antenn), som verkligen strålar åt alla håll, vilket en verklig antenn inte gör, förstås.

    Gilla

  2. Hej Kurt Ohlson!

    Detta med sändareffekter och fältstyrka/effekttäthet (”strålning”) är svårt och säkert kan jag ha varit otydlig.

    Jag ville inte dra in några konstiga facktermer speciellt som begreppet ERP var rätt onödigt i mittt resonemang om ”sändares utstrålade effekter genom tiderna”. Det var länge sedan jag kom i kontakt med ämnet eller räknade i decibel. Men jag ansluter mig helt till vad som sägs i
    http://en.wikipedia.org/wiki/Effective_radiated_power som jag slog upp för att damma av begreppen. Men nu förekom begreppet ERP i alla ”officiella uppgifter” för analog radio och gårdagens analoga TV och även dagens digitala TV. ERP-värdet kan ju användas som ett sätt att ”skryta” som påpekas hos Wikipedia och jag tyckte jag måste förklara begreppet.

    Jag fann en person som oroar sig för skadlig strålning som försökt utreda hur mycket som strålas ut, men man ser av hans text på http://www.vagbrytarenstockholm.se/teknik/radio-tv-master/index.htm att han inte kunde få något besked från Teracom som är ansvarig för dessa sändare. Han fick därför använda sitt eget sunda förnuft och kom fram till att en analog TV2-sändare hade en ”förstärkareffekt” (varvid jag tror han menar vad som matas in i antennen) på kanske 30-40 kW vilket är en betydligt beskedligare siffra än den ”effektsiffra” på typiskt 1000 kW ERP som angavs ”officiellt”.

    Det litet tragiska för vår strålningsbekymrade skribent är sedan att det faktiskt är ERP-värdet som är relevant när det gäller exponering för strålning. De flesta personer befinner sig i antennens huvudlob med undantag av några flygare och astronauter samt de som bor riktigt nära sändaren (där det nog läcker ut strålning på andra sätt och från andra system). (Jag kanske skall tillägga att jag personligen aldrig känt oro för radiostrålning. Det finns en del floskler i webbsajten men en del var värdefullt och användbart för mig.)

    Hur mycket mer en TV2-sändare krävde än en TV1-sändare vet jag inte men så stor som de ca 15 ggr som ERP-värdena antydde är det knappast. (På sajten i fråga finns en hopsummering av de gamla analoga nätens ”förstärkareffekter” och det handlar om en skillnad på 6-7 gånger. Därav det kostnadsmedvetna televerkets önskan att heller köra TV1 eller TV2 (än TV2 ska det förstås vara!) när det fanns valmöjlighet.)

    TV2 (d v s UHF) krävde en större fältstyrka (eller effekttäthet i W/kvadratmeter) än TV1 (VHF) bl a genom att ”antennytan” (mottagning) normalt är mindre.

    Jag ser att dagens svenska digitala TV-sändare sägs ha en ERP på max 50 kW. Se http://sv.wikipedia.org/wiki/DVB-T

    Sudden

    Gilla

  3. Ja, egentligen har ju sändaren ingen ERP.
    ERP kommer, så att säga, från antennen, då ERP är, den från sändaren utmatade effekten multiplicerad med antennens ”förstärkning”, eller antennvinst, som man också brukar säga.
    Ett exempel: ERP från en antenn som ger 10dB förstärkning vid en, från sändaren utmatad effekt på 1 kW är 10 kW. Vid 20dB antennförstärkning är ERP 100 kW.
    Jag skulle tro att UHF-antenner (för t.ex. TV2) har högre förstärkning än så. Över 25dB kanske. Sedan får man ju dra bort förluster i matarledningen, men det lämnar jag därhän.
    Vill man ha en pedagogisk förklaring, om det behövs, kan man alltid tala med Karl-Arne Markström, (SM0AOM@telia.com) Det han inte vet om dessa saker är inte värt att veta..

    Gilla

  4. Hej
    Intressant att läsa om radio. Även om internet mer och mer tar över även radiosändningar så finns det ju stora områden utan täckning i världen. Känns trist att Sverige tagit bort en hel del utrustning.

    Lite off topic men pratade med några medlemmar i Ådalens sändarförening. Beundransvärt att de tom sover över i sin stuga för att få kontakt med andra amatörer. Men den bästa kommentaren var nog denna: just nu är sändningsförhållandena ganska dåliga men om bara 4-5 år kommer de att bli prima pga av solens ”strålning” går i vågor( samtalet skedde för ca 4 år sedan så just nu är njuter de av en bra period. Nyrekryteringen är nog inte så stor dock).

    Hans

    Gilla

  5. Vill kommentera Lars H inlägg om praktik på RR (rundradiostationen i Järnbrott i Västra Frölunda. Jag gjorde där praktik omkring 1959. Rätt kul faktiskt.
    Rost var då montör men befodrades tydligen. Stationschef var Lennart Wiman och andre man en linjeförman Sandahl. Lackeringsverkstad sköttes av Jidegren.
    Nån som minns nått mer?

    Gilla

  6. Hej Anders!

    Jag började på Televerkets Radiobyrå först 1964 (Kommersiell radio, inriktning luftfartsradio) i Årsta i Stockholm så jag har inga egna minnen från Göteborg när det begav sig. Om man undantar KTH studieresa våren 1960 (E-Osquar under ledning av professor Fredrik Dahlgren) då vi besökte Onsala och Vallda och Sven Rahmn framträdde. Av någon anledning minns jag det, kanske för att han ville visa att televerket minnsann kunde fixa käk litet improviserat. Samt för att han kunde konsten att göra intryck.

    Jag har en förteckning över Televerkets tjänsteman per 1 januari 1973 och hittar där en driftsingenjör Lennart Wiman, född 1924, på Radio-fjärrnätskontoret i Västra Radiofjärrnätområdet (som då leddes av Edgar Tobiasson). Wiman var på ”Tekniska sektionen”. En av flera driftsingenjörer där.

    På ”Fältsektion Söder” (vad och var det nu var inom Radio-fjärrnätsområdet) finns en tekniker Rune Jidegren, född 1919.

    Någon ”möjlig Sandahl” hittar jag inte, ej heller denne intressante Rost.

    Sudden

    Gilla

  7. Hej! Såg din blogg då jag sökte på mitt efternamn som är Jidegren. Rune Jidegren som du refererar till vad gäller Fältsektion Söder är min farfars bro och han lever än!

    MVH
    Annika Jidegren

    Gilla

  8. Hej Annika!

    Där ser man! Det händer då och då att någon bloggläsare hittar någon bekant eller så. Jag har mejlat Anders Dahlgren som är den som minns Rune Jidegren. Jag själv arbetade i televerket hela livet kan man säga, men verksamheten i Göteborg hade jag just ingen kontakt med.

    Gilla

    • Hej igen!
      Vad kul att du svarade mig.

      Min far hade också en sejour i Televerket, Ronald Jidegren heter han och är född 1941. Vill minnas att många delar av vår sommarstuga vår målat i illorange färg:-)

      Gilla

      • Den oranga färgen kom ursprungligen till för att televerkets arbetsbilar som ofta stod illa till vid någon vägkant, skulle synas bättre. En trafiksäkerhets- och arbetarskyddsåtgärd. Åtminstone var det vad min far lärde mig. Han arbetade centralt på Rationiseringsavdelningen med införandet av effektivare och bättre arbetsmetoder. ”Rationalisera” var en gång ett honnörsord.

        Orange Car - Televerksorange Duett

        Sic transit…

        Se även färgerna på Volvo P 210: http://pv-klubben.org/teknik/fargblandning/

        Numera görs jobbet med att anlägga och laga ledningar av diverse entreprenörer som inte har någon speciell färg på sina bilar. Vad jag fattat.

        Den orange färgen blev en tid en slags ”profilfärg” för televerket, t ex på dräkter i Televerkets Idrottsförening, TIF, vars märke man kan skönja här.

        Gilla


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: