Skrivet av: Sudden | 2011/07/30

Ännu mer radio och TV men även bilar och bad

I onsdags hälsade jag på min son Jan och hans familj på deras sommarställe några kilometer söder om Malmköping. Jan fyllde 43. I år fick han inget föremål i present. Han hade förra året fått en TV-antenn som han dock ännu ej anslutit; det är så otrevligt att krypa uppe under taket. Den gamla inomhusantennen duger dessutom gott. Det är ca 47 kilometer till sändaren i Krokek. Jag tycker som ”radioingenjör” om jag får kalla mig så, att detta är ganska så fantastiskt och ett stort framsteg från analog TV som krävde en stark signal för att man skulle slippa brus och så plågades man därtill av terrängreflexer. Visst finns det en del problem med digitala sändningar, exempelvis tidsfördröjningar som kan vara besvärliga (för de som sänder/producerar program). Zappning är långsam. Än så länge råder väl också ”box-principen”, d v s mottagaren är inte komplett i sig utan en extra enhet behövs. Har man flera mottagare i huset blir det bökigt. Och därtill eländet med alla fjärrkontroller som man hittar under tidningen på soffbordet, under soffkuddar m fl udda platser.

Här bakom mig kan man faktiskt se grannens antenn, lika som Jans. Man kan tro att jag fått antenner och strålning på hjärnan:

Jag upptäckte under bilresan att vänster halvljuslampa gått sönder. Jan varnade mig för att bytet kunde bli svårt. Det må verka enkelt i bruksanvisningen i den mån man begriper den men det är trångt och eländigt. Mycket riktigt var det så. Och bara att slå på Internet efter lamptyper gjorde en rådvill men jag tror på påståenden att en H7-lampa inte håller lika länge som den gamla stora H4 (med hel- och halvljus). Nu finns det plats bara för små lampor för att formgivarna skall kunna göra häftiga strålkastare men däremot finns plats för separata helljus- och halvljuslampor.  Jag lyckades efter en del besvär få tag i en H7-lampa samt en positionsljuslampa. Denna la av när jag började försöka få ur halvljuslampan eller också var den trasig sedan länge. Vidare har en trådbygel som håller ett plastlock på plats lämnat sina fästhål och dessa verkar svåra att återfinna. Jag har nu inköpt en inpektionsspegel för att bättre kunna se var grejorna sitter men frågan är om jag inte också behöver lyfta bort batteriet. Jag skall dessutom beställa tid för något slag av regelbunden service, något jag aldrig kostat på mig under de snart 50 år jag haft bil, bortsett från den tid då bilar skulle rundsmörjas var 250:e mil eller så. Kanske verkstan då får fixa lampan. Men litet stolthet har man väl om än knogarna får blöda…

Det hela påminner mig litet om en färg-TV-kurs på SIFU. Jag skulle reparera tre fel som gjorts på mottagaren. När provet var över fanns fyra fel. Ett var lagat och två nya hade tillkommit.

Men jag har i alla fall fått den nya positionslampan att lysa. Att behärska belysningsreglagen och vissa andra reglage på denna (franska) bil är en konst. Jag vet dock nu vad lamporna i de små runda gluggarna nedtill är för ena och jag har efter ett års körning lärt mig hur man öppnar motorhuven, även om det innebär åtskilligt trevande. Bagageluckeöppning som jag har mer vana vid medför ändå fortfarande en hel del fumlande efter en svårfunnen tangent.

Den stora upplevelsen i onsdags var att bada. 23 grader var en bra vattentemperatur, fötterna domnade inte. Men helst ville jag ha krupit på knäna ned i vattnet, trots att botten var en jämn sandstrand, eftersom balanssinnets muskelkontroll ofta är usel. Men det fanns ju folk närvarande.

Så nu har jag badat även 2011.

I mitt senaste inlägg ”mer kring radio” länkade jag till en sajt ”Vågbrytaren” om påstådda faror från radiostrålning. Den innehåller faktiskt en del matnyttigt även för den som inte tror på dessa faror. Det finns bl a en kunskapsbank där vi bl a kan lära oss vad ERP och EIRP är samt några studier/misstankar om strålningsskador. Bland annat märks tankar om att införandet av FM-radio skulle vara orsaken till den ökande hudcancern. Och för drygt 10 år sedan gjordes en studie av hur cancerfall i San Francisco kunde relateras till en TV-stations (”Sutro Tower”) strålning. Rapportförfattaren Neil Cherry lyckades få en häpnadsväckande god korrelation mellan cancerrisk och fältstyrka.  Jag vet inte vad jag skall tro. 123 cancerfall verkar vara ett magert underlag, mätdata kan ju arrangeras på ”rätt sätt” och fältstyrkor varierar nog inte så kontrollerat som diagrammen anger. Men rapporten ger som sidoeffekt en del intressant om UHF-antennlober. Det handlar om exponering för starka signaler nära en sändare. I Sverige står ju stora TV-sändare inte inne i samhällen.

Jag fann också en finsk myndighetsskrift om risker vid mobilstrålning.

Ja, vad är sanning. Strålningen från radio och TV är oändligt mycket mindre än strålningen från solen. Enligt Wikipedia: Solinstrålningen i Sverige kan variera mellan 1100 och ner till några 10-tal W/m².  En normal TV-signal är typiskt på mindre än 1oo nanowatt/m² alltså kring en miljard gånger svagare. Om jag nu läst/räknat rätt. Så varför skall man bekymra sig?

(En sidoobservation i Wikipedia: Den uppmätta solinstrålningen har ökat i Sverige med åren, vilket anses bero på minskad mängd av stoft i atmosfären, ett resultat av minskade utsläpp och bättre rening.)

Visserligen spelar antagligen frekvensen en roll på något sätt men om detta fann jag inte mycket, annat än att den som varnade för FM-sändningarna talade om att just FM-radions frekvenser kan orsaka resonansfenomen i kroppen när man ligger ned. Man bör därför ha sin säng rätt placerad – på något sätt. Ring Teracom om råd, föreslag rapportförfattaren!

Detta med sängens placering kommer mig att tänka på en trevlig norrman som jag hört leda stora möten om radio i Genève med humor. Han var också en europeisk frekvensadministratör (inom CEPT) samt hade därtill en ledande position hos de norska sändaramatörerna, Thormod Bøe var hans namn. När jag googlade på hans namn såg jag att han nyligen avlidit.

Nå, Thormod berättade vid ett cocktailparty att han trodde på en slags ”kraftlinjer” under jordytan som visst hade med strömmande vatten att göra och som man gjorde klokt i att respektera. Han var därför mycket noga med hur han placerat sin säng i sin ”hytte”. Och jag hörde härom dagen berättas om en gammal arbetskamrat som haft väldigt olika och starka intressen i livet. Sprungit maraton, spelat nyckelharpa och blivit riksspelman, varit sändaramatör med månstuds som specialitet. Nu hade han slängt allt som hade med radio att göra, ”hade inte ens ett motstånd liggande”, och hade börjat intressera sig för några mystiska underjordiska fält eller kraftlinjer. Men en gång hade han en månstudsparabol på tomten:

Sudden, som har tre H4-lampor liggande om någon är intresserad

Annonser

Responses

  1. Hej Lars et al,

    Modern cars! Wonderful assets! For the garage. Not every garage but those who are authorised to work on cars manufactured by certain manufacturers. With all the electronics that every modern car is loaded with these days the old garage man with an oil can, a monkey spanner, and an oily rag in his hip pocket is a dying breed.

    I have an old Ford Escort 1984 on which I can do most things myself. I am a bit of the olden day’s car mechanic myself. I enjoy working on her and I do all the regular services on her myself..

    I have a 1996 Renault Espace on which I can still change the bulbs but not very much else. For most other jobs the Espace has to go to a Renault garage where the firsts thing the mechanic does is to plug it in to a computer. He then taps away on the keyboard, and at the end tells me what has to be done. The Espace has to go to a Renault garage for her services. I can not even change the oil in the transmission because I do not have the software required for this on my computer.

    I have a friend who drives a Mercedes of a later model as a taxi and he has to book his car into the garage to get a bulb changed. He tells me that he could change the bulb himself if his arms only were designed like those of an octopus. It is absolutely wonderful how cars have developed.

    When I from time to time rent a car I always go through the nightmare of trying to find where the most important controls are so that I can, at least, drive from the airport to the hotel where I am booked in. Not to mention the jungle of useless information that comes up on the screen. In one care I hired I got a flashing message on the screen every time I switched on the radio that most certainly drew my attention from the road to the screen. The message told me not to let the radio distract me when I was driving. Absolutely wonderful! Another car showed the kilometres I could drive with the fuel I had left in the tank. Starting from the hotel in town I got a certain number of kilometres and as I headed out to the airport on a motorway the number of kilometres kept increasing for a reason everyone of us already understand. Mind you, there was no message on the screen telling me to ignore all these numbers and messages but to concentrate on my driving instead. My old Ford has the well proven fuel quantity meter and, having driven the car for so long that I know how far I can drive on ¼ tank.

    Mind you, with these on-board computers connected to the master computer somewhere the mechanics can now tune the engine, adjust the bakes, and do many more things just tapping away on the computer. I suppose the cars of the future will be on-line with the master computer at all times and, while you drive, adjustments will be done automatically to your car and the receipt for the money transfer from you account to that of the garage be printed out automatically on your on-board printer. No joking. On the modern passenger jets the mechanic prints out a defect list even noting which component that has to be changed.

    Thinks Erik who most likely will not live to see those latest cars.

    Gilla

  2. Hej Sudden, Erik, mfl

    Erik, jag är avundsjuk på dig! Även jag hade en Ford Escort med nummerplåtarna ”TILDA” på. En rekorderlig, pålitlig gammal dam alltså. Uppkallade efter Cris’ farmor. Jag älskade henne – bilen alltså, men eftersom jag körde över 100 miles dagligen fick hon ålderskrämpor som jag och hon försökte leva med, men när bromsledningen gav upp mitt på motorvägen i 130 mph och jag endast hade handbromsen att ta till och ungerfär 50 miles motorväg framför mig innan jag var hemma, tänkte jag att om vi två kommer hem levande är det dags att sätta Tilda på ålderdomshemmet och skaffa en ny bil.

    Det blev en Ford Focus på vilken jag redan har bytt tre glödlampor med åtföljande obligatoriska blödande knogar.

    Sudden, tack för fina, innehållsrika och tänkvärda bloggar som vanligt. Hade stort nöje av länkarna till RA200 folket i förra bloggen. Ja, blev förresten glatt överraskad och förvånad att få se mitt e-mail och foto i din blogg. Kul!

    När jag köpt bilglödlampor i biltillbehörsaffärerna har jag blivit varnad för att vidröra själva lampglaset. Lampan skall enligt dessa experter inte hålla så länge då. Hur sjutton skall man kunna undvika att vidröra lampglaset om man över huvud taget skall kunna krångla in lampan genom alla labyrinter innan den är på plats?

    Den Gamle Emigranten som inte badadt utomhus sedan mitten av 80-talet då jag tog ett dopp i en simbassäng i Tulsa, Oklahoma. Jag anser att utomhusbad inte är häsosamt för mig.

    Gilla

    • Hej Sven and all the rest of ye,

      My Ford has now well over 250000 kilometres on the clock and is as reliable as a Singer sewing machine and the engine hums away as a lady bird in flight. And I hope to keep her in that condition for a great many more years and kilometres. So, what is the trick? Like any other machine, be it a Singer, a flying machine, a car, or your body, it has to have to be regularly inspected and be well maintained. I have no fear flying in a very old aircraft that I know has been well maintained. Having said that I would not go in a new airliner maintained by operators who I know ‘maintain’ their aircraft by signing then appropriate documents.

      And a tip. I do not understand why you are not suppose to touch the bulbs. Perhaps someone else can enlighten me. The way I install a bulb is to hold it in the box or the paper it comes in and then fit it. Of course, there is room enough in a Ford to do that. How they do it in the more modern cars I do not know.

      Says Erik who doesn’t mind crawling through and under the cars from time to time.

      Gilla

  3. Rättelse: Hastigheten på motovägen när bromsledningen gick av var inte 130 mph, utan 130 km/tim, men det räckte till ändå.

    Hälsning från ländet i väster där barnen i sandlådan i Washington fortfarande inte kommer överens.

    Gilla

  4. Hej alla bilister!

    Jag läste om halogenlampor rent allmänt (armaturer i byggnader) om varför man inte skall ta med fingrarna på lampglaset: ”Fett från fingrarna bränner fast i glaset och skadar ljuskällorna, vilket bland annat kan leda till kortare livslängd. Om man av misstag tagit i en lampa ska den göras ren med en mjuk trasa fuktad med sprit”.

    Googling om lampbytesproblem kan göra en mörkrädd (förlåt vitsen). Här erfarenheter från en litet större Citroen-modell enligt ett forum:

    ”Det måste vara det jävligaste jag gjort någonsin!

    Det är lite lättare på vänster sida (i bilens färdriktning..), skruva bort kåpan ovanför batteriet, lyft bort batteriet.

    (OBS!!! Koppla bilen till en tillfällig strömkälla! Står bilen utan ström riskerar färddatorn att tappa kalibreringen och bli felvisande. Ännu värre är det med den seperata dator som styr ljuset och flera andra funktioner tar skada av att vara strömlös, en ny enhet går på ~4000 och arbetet kostar ännu mer..)

    Tag bort ”locket” till lyktinsatsen, lyft bort bygeln, tag ur sockeln och lampan, byt lampa.

    Nu kommer det svåra, att försöka få tillbaka sockeln och lampan och sätta tillbaka bygeln med en hand, jag använde en liten spegel, blev lite lättare, men det tog nog 3 timmar och över 100 försök att få dit bygeln.

    Höger sida är trixigast, det är riktigt trångt, men byts på samma sätt som på vänster sida.”
    Litet av en utmaning!

    Sudden

    Gilla


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: