Skrivet av: Sudden | 2011/08/02

Lampbyte – så enkelt gick det

I går måndags gick jag ut i arla morgonstund för att försöka få en inköpt halvljuslampa på plats eller i alla fall ta fotografier till vägledning. Bruksanvisningen är ju inte helt tydlig:

Men det var svårt att komma åt med kameran:

Nedtill  ligger locket, för tillfället med en tejpbit på, som ska sitta baktill på strålkastarinsatsen. Kugghjulet till höger har förresten säkert med helljusets höjdinriktning att göra (det finns myriader små elmotorer i dagens bilar tror jag.). Man kan se att det finns en lampsockel av något slag, i alla fall går sladdar dit. Nå, jag gav upp och ringde bilverkstaden främst för att beställa en schemabunden service av något slag. Jag förstod inte de skrivna rutinena för sådant underhåll, men det lyser sedan någon vecka en skiftnyckelsymbol på instrumentbrädan, så det var väl dags. Första gången, kan ju vara en upplevelse. Jag hade en del småklagomål som kopplingsjustering, trasiga stänkskydd och att bromsarna ibland tar överraskande starkt vid låg fart.  Jag fick nu höra att bilen har s k ”panikbromsar” som griper in ”om man bromsar för hastigt”. Jaha. Så här beskrivs det i en glättad tidningsrecension av bilen: ABS-bromsar med elektronisk bromskraftfördelning är standard och bilen har också ”panikbroms-assistans” som förkortar bromssträckan avsevärt vid hårda inbromsningar. Tja, fromma förhoppningar (pia desideria). Man blir mest skrämd; särskilt hårt har jag inte tryckt på pedalen men möjligen litet i all hast när en fartdämpande bula plötsligt dykt upp. Till problemet hör också att om jag med min stora högerfot träffar fel blir det ingen bromsning alls.

Några tusen skulle servicen kosta, tid nästa vecka. Men jag var välkommen när som helst så skulle de fixa halvjuset direkt. Jag åkte nu dit i morse. Jag hade ju väntat mig det skulle vara full fart i verksamheten men där var helt stilla. ”Kundmottagaren” satt vid sin dator och tog direkt an sig min bil. Det tog väl 5-10 minuter, utan några verktyg eller hjälpmedel. Han tog bort de sladdriga plastschabrak som täcker batteriet; jag hade själv tydligen inte vågat rycka till tillräckligt. Han visade också hur man öppnade säkringsdosan (men inte om den går att lyfta fram helt). Han hade vana och man lär sig hur grejorna sitter fast man inte ser dem förklarade han. Men det blev svårare för varje år (årsmodell). Det var inte farligt att koppla loss batteriet sa han men jag vet inte riktigt jag…

Kanske blinda mekaniker lättare skulle lära sig hur det ser ut?  I varje fall var mekanikern inte storvuxen men han hade säkert nytta av att få bort plastlådan kring batteriet:

Inför servicebesöket nästa vecka undersökte jag hur jag skulle ta mig hem med SL-buss och gick in på bolagets anvisningar på webben. Utan att bli särskilt klok. Jag kastades ibland över till en karta över Märsta, 7 mil på andra sidan stan. Jag uppmanades att gå till hållplats ”Söderbytorp” men riktigt var den låg syntes inte på kartan. (Namnet Söderby är mycket bekant på orten, inte minst radhusområdet ”Norra Söderby”. Jag tror f ö släkten Nordenskiöld varit markägare.) Jag prövade med att markera några olika avreseställen på kartan men jag kom aldrig närmare Söderbytorps hållplats än ca 150 meter. Ett sällsynt envist erbjudande var att först gå 1350 meter till hållplatsen vid Handens närsjukhus och därifrån ta bussen till Centrum. En bussfärd på ca 400 meter, och sedan har jag kvar ca 500 meter att gå hem såvida jag inte tar ytterligare en buss. (Detta  är förvånade. Det bara måste finnas bättre alterntiv men jag fann dem ej. Jag kan ju alltid fråga på verkstan. För övrigt skall jag faktiskt till närsjukhuset efter verkstadsbesöket…)

I min gamla bil kunde jag ta med cykeln och åka hem på den. Min erfarenhet av märkesverkstäder är liten men dålig och jag har alltid försökt anlita småverkstäder. Få se hur det går denna gång.

Nå, kundmottagaren bjöd på lampan och på jobbet och det var ju trevligt. Jag hade på webben läst att lampbyten kunde kosta hundratals kronor, ja många hundratals kronor.

Det är väl bokföringsarbetet som kostar, i varje fall kräver bokföring en massa insatser som dock ger en ”debiteringspunkt” som grund för en räkning. Men visst undrar man vad våra svenska företag tjänar pengar på när nu själva tillverkadet av föremål minskat – man så att säga gör ingenting längre – eller vilken ansträngning man kan få kunden att betala för egentligen. Tänk på all ”strukturomvandling” med ny teknik. Många gamla åtgärder behövs inte längre – man får väl hitta på nya såsom att byta elektronik i bilar. Jag minns när digitalklockorna börjat bli populära på 70-talet och frågade – möjligen lätt skadeglatt, elak som jag är – en segelflygarkamrat som var urmakare i Malmköping vad han nu skulle leva på. Men det fanns så mycket annat att sälja i affären sa han. Jag frågade nu efter honom när jag nyligen besökte Malmköping men insåg att mina minnen var 40 år gamla och de damer jag talade med var väl knappt födda då. Men det fanns någon äldre expedit i en viss affär som kanske visste sas det.

Nå, om denne min segelflygande vän minns jag hur han efter en kort bogsering med vår Ka-6E SE-TFN  kom ned hastigt, alldeles svettig och blek. Han hade inte kunnat vänja sig med att arbeta litet mer med sidrodret under bogseringen, eftersom bogserkroken inte som vanligt satt i nosen utan under buken som syns på bilden nedan från ÖSFK på Vängsö 1969. (En bild som väcker minnen av andra människor.) Kroken kunde därigenom användas även för vinschstart men en följd var dock att bogserplanet inte drog segelplanet så rätt i kölvattnet som vanligt utan man fick hjälpa till litet med sidrodret. Jag minns inga som helst besvär men det kan vara så olika. Jag kan själv inte köra bil med automatlåda, d v s utan kopplingspedal. De få försök jag gjorde för länge sedan var obehagliga kallsvettiga upplevelser.

Jag får tipsa om denna radionostalgiläsning: http://runeberg.org/popradio/1929/1/ . Det är det första numret någonsin av Populär Radio, en tidskrift som fanns i mitt barndomshem på 40-talet och senare. Jag har fått för mig att min far på tidigt 40-tal hade skrivit något där om radar (en sak han inte alls sysslade med), men jag har inte letat efter någon artikel.  Vidare ett TV4-inslag om SE-CFP Daisy:

Sudden

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: