Skrivet av: Sudden | 2011/08/17

Eric Nordevall, Vättern, Forsvik, Skönheten och Trollet med mera

Under mitt strövande på webben noterade jag att SFF fått SE-ANX BHT-1 ”Beauty” som gåva.

Bilden är från 3 juni år 2000, från EAA Fly In på Barkarby.

Den har därigenom hamnat ganska rätt tycker jag. Sedan kommer man ju att tänka på att vissa gåvor kan vara nog så jobbiga att förvalta, det vet nog varje föremålsansvarig på museer. Vidare har SFT nu tagit upp Siljansnäs-museet i senaste nummer. På forumet kan man studera ett foto av en uppställning J 22:or på Bråvalla och fundera över om skuggor kan bli så korta i medio september på denna breddgrad. Vidare har motorprojektet ”Trollet” från Trollhättan och Svenska Flygmotor varit föremål för en tråd. Jag kom då att tänka på att jag förde in Trollet i SFF Kronologi främst med ledning av en notis i ”Flyg” 1947:

Det blev några rader och en not. Jag letade i ”Flight” om något skrivits om den med anledning av flygutställningen i Paris 1946 där motorn visades upp men jag fann inget.  Det enda svenska jag fann i Flight var annonser från SKF.

SKF-annonsen kommer mig att tänka på en historievetenskaplig uppsats snart 20 år gammal av Bengt Nilson, Undéns tredje väg: Sverige i det kalla kriget, 1950-1952, som jag fann vid googling om Sveriges agerande under det Kalla kriget. Det verkar där som om handelsfrågor spelade en stor roll och bl a nämns de handelsbojkotter ”Väst” införde mot ”Öst” och där det tydligen var litet problem med SKF:s kullager. (De var ju en öm punkt under VK 2 också.) Vidare nämns problemen att få köpa radarstationer från USA och flygplan (Vampire) från England. Uppsatsen är svår att sammanfatta och ger mig just inget om varför Sverige ställde sig alliansfritt, men det är förstås inte lätt för en historiker att klarlägga hur besluten egentligen fattades. De medverkande har ju i allmänhet haft olika motiv men ändå kunnat enas om ett beslut – eller fått finna sig i hur det blev. Det gällde ju för regeringen att vara smart, något som inte alltid gick att enkelt förklara för folket – senare kan förstås förnumstiga efterkommande göra partipolitik av det hela.

Vättern är en sjö jag ofta befunnit mig på, för att gå med loutter (lod-utter) efter röding, gjort andra fiske- eller nöjesfärder till ”holmarna” (skärgården nordost om Olshammar) eller färder med OK-jollen. Det har handlat om allra nordligaste delen. En gång har jag för att fiska varit så långt bort som vid Röknen-öarna där man sades kunna få enorma fångster av stora abborrar. Pyttsan skulle jag säga. Här kan man se mig en tidig julimorgon 1953, troligen i sundet mellan Röknen-öarna. Jag minns fortfarande hur trött och eländig jag var efter en kort övernattning på Lilla Röknen då jag sovit dåligt. Men firren är ju fin:

Det är inte Monsieur Hulot som plåtat. Nå jag kanske blev piggare efter frukost. Man skulle ju ut så tidigt som möjligt att fånga fisken, och kanske vi stack ut före frukosten. Det finns drag av självplågeri hos nöjesfiskare. På denna bild ser jag då mer nöjd ut. Man ser min kusin Leif, hans far Anse som var mycket bra på att berätta, inte minst om hur fantastiskt fisket kunde vara, samt dennes halvbror Henry. Min far Arne var bakom kameran även här.

1856 sjönk hjulångaren Eric Nordevall under ett bärgningsförsök, hon hade gått på grund nära ön Jungfrun utanför Vadstena. Hon ligger fortfarande kvar på ca 45 meters djup, rätt djupt alltså, men väcker intresse hos sportdykare som man kan se här och här. I Vättern finns för övrigt mycket att dyka på, bl a flera flygplanvrak. Sjön är dock besvärande djup.

En replika, Eric Nordevall II har under många år varit under byggnad vid Forsviks bruk och just nu befinner sig fartyget på en ”Ericsgata” genom Göta kanal för att mot slutet av månaden nå Stockholm där Kronprinsessan högtidligt kommer att ta emot. Det har ju kostat många sköna miljoner men många företag och kommuner och andra högre krafter står bakom som man ser på projektets webbsajt som jag hoppas ni kan leta er fram på. Det finns mycket att hitta för den fartygs- och ångmaskinintresserade på den kanske något svåröverskådliga sajten och på andra ställen. (Se även Lars Epsteins blogg 26/8 i DN.)

Jag besökte ”Forsviks industriminnen” för 7 år sedan. Jag hade då ingen aning om att det fanns en sådan industrihistorisk pärla i dessa trakter. Bruket ligger invid Göta kanal, ca en mil nordväst om Karlsborg. F 6 hade  en gång ett fält som hette Forsvik eller Humsjöhult och som rimligtvis är det nuvarande Flugebyfältet (även om ”facklitteraturen” inte ger någon ledning) inte långt bort i det plattaste skogslandskap jag någonsin sett. Här en teknikoptimistisk bild från bruket:

Och här har vi, inte ”Afrikas Drottning” utan ”Vikens drottning”. Viken är en lång slingrande sjö väster om Forsvik som utgör en del av Göta kanal.

Sudden

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: