Skrivet av: Sudden | 2011/08/23

Easy Elsie, Porjus, kraftverksbyggande och fjällflygande

Kjell Bergqvist, SM0FOB, som kan konsten att webbpublicera sig, tipsade mig om film och bilder från ett besök han nyligen gjort vid den RAF Lancaster ”Easy Elsie” NF920 som sedan slutet av oktober 1944 ligger på en myr några kilometer nordväst om Porjus i Norrbotten efter att ha skadats vid ett anfall på det tyska slagskeppet Tirpitz.  Sändaramatörer verkar förresten vara ett företagsamt släkte:

Det finns mycket skrivet om detta välbesökta minnesmärke från kriget, då engelsmännen ihärdigt ansträngde sig att slå ut tyska stridsfartyg såsom Tirpitz som tog skydd i fjordar på den norska kusten. Bl a fanns i senaste numret av SFT en bra skriven artikel. En akademisk uppsats  finns här och googling ger mycket mer. Jag minns även hur en ung engelsman hade idéer om att ta vraket hem till England, engelsk lagstiftning eller uppfattning om äganderätt ger måhända viss rätt att göra så. Men vraket är ju en turistattraktion för Jokkmokks kommun.

Till saken hör att anfallet på Tirpitz var ganska onödigt. Fartyget var sedan tidigare så illa skadat av en brittisk bomb att det inte kunde bege sig ut på havet mer. Vilket engelsmännen inte visste… Anfallet var dessutom så gott som verkningslöst. Fartyget sänktes dock två veckor senare i en annan Lancaster-raid som var det nionde försöket att sänka fartyget. Trägen vinner… Även denna gång nödlandade en Lancaster, LM488, i Sverige, vid Överkalix.

”Easy” betyder här närmast ”lättfotad”. Här en bild från strax efter landningen men efter det att planet sprängts och antänts av besättningen. Två felfria Merlin lär utan problem ha sålts av en skrothandlare liksom de stora hjulen.

Landningsstället var utfällt och gick inte att ta in igen, utan det blev tvärstopp i blötmyren  men planet slog inte runt utan la sig lyckligtvis på buken.

(Så väl gick det inte för den svenska B 5 som i maj 1943 möttes av väderförsämring och försökte landa i Askersundstrakten på en sedan 15 år torrlagd sjö som antagligen såg jämn och inbjudande ut. Men planet slog runt och de två ombord drunknade, instängda i skrovet  Resten av förbandet klarade sig fram till Forsvik (nyligen nämnt i en bloggpost) en dryg halvmil norr om den avsedda destinationen Karlsborg; nå någon tog sig ned först ända bort i södra Dalarna. Sådana olyckor p g a dåliga väderprognoser (och dålig radiokommunikation) var inte ovanliga på 40-talet.)

I Porjus byggdes åren före första världskriget ett stort kraftverk för Malmbanans behov under stora strapatser, där till att börja med  utrustning bars de många milen från Gällivare. Vid senare anläggningsarbeten längre upp i älven kom flyg till användning som man kan läsa i SFF Kronologi (se citat nedan). Avro 504 samt en Fairey användes, och här i SFF forum kan man se bilder från ett missöde vid denna trafik då en uppställd Avro nattetid fångats av en stormvind (enligt Gullbergs ”Svenska Vingar”). Jag tror att den ”fotograf Borg” som nämns i tråden, kan vara den legendariske fotografen Borg Mesch. Kanske han t o m tagit bilderna man ser.

1920, 18 augusti: P O Flygkompani startar för Vattenfallsstyrelsen räkning linjetrafik på sträckan Porjus – Suorva, en sträcka på ca 100 kilometer. Då P O Flygkompani inom kort tvingades dra sig ur avtalet, tog Vattenfallsstyrelsen över och drev trafiken till 30 april 1923 då den lades ned eftersom arbetena med dammbyggena vid Suorva var färdiga. Porjus – Suorva var Sveriges första inrikesflyglinje och världens dittills nordligaste. Under verksamheten fraktades sammanlagt 16 ton gods, 1,5 ton post och över tusentalet passagerare. Den sammanlagda flygsträckan blev över 71 000 kilometer.

Även senare flögs och flygs det från Porjus och från Luspebryggan längre uppströms, bl a för fisktransport och turism av företaget Fiskflyg som nu enbart använder helikoptrar men förr flög man bl a  Seabee (den kärra jag såg 1992, se reserapport nedan!) samt andra Seabees, samt Lapplandsflyg. Det är bara att googla. Det gjorde jag och fann läsning om en känd fjällflygare, Arne Gundersen. (Det är sådana fynd man gör när man googlar och är mer road av flygarna än av deras plans märkningar. Gundersen kom inte från Norge som man kan tro utan från Södertälje, av alla platser, och var med i samma flygklubb som jag fast mycket tidigare förstås. Samt kom på sin ålders höst till Danmark…)

För snart 19 år sedan gjorde jag en bilresa genom Norrland och passerade Porjus. Jag fick en egen visning av den gamla kraftstationen (nu museum), och även den nya turbinhallen tittade vi in i också.  Liksom vissa stationer längs Malmbanan är den gamla kraftverksbyggnaden mycket pampig. Jag skrev en reserapport och här är Porjus-avsnittet. Vidare har jag kvar en broschyr från 1948 om det samhälle som byggdes upp för att härbärgera dem som byggde Harsprånget-anläggningen några kilometer söderöver kring 1950. På folkhemstiden satsade staten ordentligt; behövde man mer ström byggde man själv ett kraftverk och försökte inte deala med grannländer! Bibliotek, förskola,  Folkets hus, ”folkrestaurang”, både Konsum och privathandlare, läkarmottagning och annan service.  Tänk vad vi hade råd med då! Samhället övergavs sedan helt efter byggperioden. Industrimiljöfotografen Henrik von Klopp visar några bilder av hur där ser ut i dag. Han visar även fina bilder från Porjus gamla kraftstation.

Bilden är lånad från http://www.upptacksverigeshistoria.se/ Det är ingen kyrka utan en elkraftstation!

Sudden

Annonser

Responses

  1. Pretty good post. I just stumbled upon your blog and wanted to say that I have really enjoyed reading your blog posts. Any way I’ll be subscribing to your feed now.

    Gilla

  2. Sudden!

    Jag blev lite förvånad när jag läste om den nödlandande Lancastern på KJells blogg. Jag hade aldrig hört talas om denna tidigare. Jag antar att du är rätt man att svara på frågan om vraket av detta plan i Porjus är det enda som finns kvar i Sverige på den ursprungliga haveriplatsen. Vet du också hur många plan som totalt kraschade eller nödlandade i Sverige under VK2? Vet du möjligen också var i Sverige som denna typ av händelser var talrikast?

    Hälsningar och tack för all intressant läsning på din blogg!

    Curt Hult

    Gilla

    • Hej Curt!

      I boken ”Nödlandning” (1998) uppger Bo Widfeldt och Rolph Wegmann att under 1939-1945 nödlandade eller havererade 327 utländska flygplan i Sverige, exklusive kurirplan. Vad jag kan komma på på rak arm är ”Easy Elsie” det enda plan som i dag finns kvar på sin haveri/nödlandningsplats med någon större mängd delar. (Sedan var flera nödlandare användbara för svensk tjänst och möjligen flyger något sådant plan ännu.) Det finns minnesmärken resta på haveriplatser som kan innehålla ett propellerblad e d. Du kan i Svensk Flyghistorisk Förenings minnesmärkeslista på http://www.flyghistoria.org/Flygminnesmarken.htm söka efter vad som finns. Sök t ex på Kinnekulle, Antens kapell, Röstånga, Vissla kvarn (de två första får sägas ha varit kurirplan, alltså det handlar inte om stridsflygning). Konstigt nog verkar inte Easy Elsie finnas med på listan!

      På webben finns en hel skrivet om dessa nödlandningar med vittnesuppgifter om man vet vad man skall söka efter. Jag hittade således berättelsen om den Lancaster som nödlandade i Överkalix-trakten när jag skrivit färdigt om Easy Elsie och ville komplettera litet.

      SFF har ett forum där du också kan ställa din fråga. Fram tills för några decennier sedan fanns plundrade vrak kvar i fjälltrakterna och nog ligger delar av en eller två Handley Page Hampden kvar i Sarek och söder därom. Ett av vraken med omkomna i hittades först 1976 (http://kalevikonsult.com/tsatsa_eng.htm och http://tihlde.org/~ktsorens/flyvrak/tsatsa.html . Tydligen håller detta plan AE436 på att byggas upp igen i ett museum i Lincolnshire!). Därtill kommer att längs våra kuster finns lokaliserade men icke bärgade vrak. Se exempelvis http://www.youtube.com/watch?v=l8eqrHBg6n0, http://www.dykarna.nu/dykplatser/b17-flygplan-b17-369.html och http://lae.blogg.se/2007/october/kondoren-vid-maklappen.html. Samt förstås olokaliserade vrak kanske t o m i någon insjö. En my(s)tiskt sådant fall var uppe på forumet nyligen.

      Vrakletare/dykare är inte alltid så roade av att uppge vrakpositioner och inte sällan blir folk osams. Nära Karlskronas hamn ligger nog ännu ett mindre tyskt sjöflygplan som dock var i svensk tjänst när det sjönk i slutet på 40-talet. Se http://lae.blogg.se/2007/september/flygplanet-i-den-mystiska-stjarnan-arado-ar-196-1.html

      Många nödlandningar skedde i Skåne och södra Sverige (t o m Jönköping och Örebro) i samband med allierade bombraider 1943-1945. Under 1945 flög ”desertörer”/flyktingar från den baltiska Östersjökusten till södra Sveige. I fjällen hamnade också plan. Vid Grövelsjöns turiststation fanns länge ett litet museum med delar från en Heinkel 111, men planet låg egentligen i den norska delen av sjön. Jag tror delarna nu hamnat på ett norskt museum och ett nytt svenskt ”museum” på Västkusten, bakom vilket bl a ”mannen från Grövelsjön” står. http://forcedlandingcollection.se/LW/LW017-rest.html kan vara en intressant sida att titta på. Bl a finns exempel på vrak som legat länge i de svenska fjällen, ett ända till 2005, innan de tagits om hand definitivt. Hela sajten http://www.forcedlandingcollection.se/ är intressant vad gäller ”nödlandare”.

      Sudden

      Gilla

  3. Den första kommentaren verkar vara mer av smygreklam än något annat. Om man klickar på namnet kommer man in på en site som säljer just solid state drives, Sådant har hänt även mig på min blogg, men det verkar som bloggförvaltaren i det fallet gått in och tagit bort dem efter någondag. Även utländska religiösa organisationer har gjort samma på min blogg. Man får vara beredd på allt när man lämnar ut sig så här offentligt.

    Gilla

    • Hej Sven!

      Min skräpkommentar-automatik varnade mig i detta fall men jag valde att godkänna kommentaren. Den var ju vettigt utformad, artig i tonen och kunde ju vara allvarligt menad (= jag är svag för smicker och åtskilliga års forum-vana gör att alltid försöker se något gott i varje inlägg!).

      Annars litar jag blint på automatiken. Den har ingripit i ett par tusen fall. Ibland tvekar automatiken och ber mig kolla, och nästan alltid är det då skräp om medicin-erbjudanden som jag slänger bort.

      Sudden

      Gilla

  4. Hej Sudden och Curt,

    På web siten om Gutavsviksfältet finns några tidningsurklipp från Nerikes Allehanda om nödlandningarna där. Se llänken nedan.

    http://www.gustavsviksflygfalt.se/text/nerikes_allehanda/na_1930-1949.htm

    Sven – som växte upp i Örebro några år för sent

    Gilla

  5. Tack Sven!

    Härlig läsning, det påminner rätt mycket om Grönköpings Veckoblad. Men även i dag skulle en så stor överraskande händelse göra att man får improvisera och då gör fel och det uppstår förstås prestigekonflikter även i dag. Finns mycket ”mellan raderna”.

    Och så gengas…

    Jag kunde ha skannat ett par sidor i Widfeldts bok ”Nödlandning” men med hjälp av de flygplanindivid-uppgifter som där ges, kunde jag googla mig fram till:

    http://balloffireiii.webs.com/internedinsweden.htm

    http://www.hrhodes.com/Newsletters/Spring%201999.pdf

    Det finns fler nummer av Karen Branch Klines nyhetsbrev ”Sweden After The Flak” som berättar om hur de internerade amerikanerna hade det i Sverige, internerade på Loka brunn exempelvis. Och vad de tyckte om Sverige och svenskarna. Amerikanerna hade ett rejält dagtraktamente, mycket större än vad engelsmännen hade, vilket gjorde amerikanerna populära bland barn och flickor. Man höll dem därför åtskilda.

    Sudden

    Gilla


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: