Skrivet av: Sudden | 2011/08/31

Lantliga bilder

Det kom flera trevliga kommenterar tll mitt förra blogginlägg ”Om Haninge”. Gamla minnen av olika slag väcktes hos läsarna och gav mig anledning leta efter texter om bygdens och järnvägens historia och jag lärde mig en del nytt. Man kanske skulle intressera sig för hembygdshistoria. Trots att jag bott i Handen i 22 år har jag inte försökt lära känna området utan mina ”hembygdskänslor” är knutna till flera platser främst från barndomen: Gävle, Årsta, Västertorp, Gräsö, Hammar (södra Närke). Jag är en sådan som längtar tillbaka där jag varit. Per Gunnar Evander har i en novell använt en persons yttrande av typ”när jag är i Farsta längtar jag till Årsta, när jag är i Årsta längtar jag till Gävle” o s v fast med mer poetiskt klingande platsnamn för att tydliggöra omöjligheten att nå längtans mål.

Jag fick också ett webbtips om ett ämne som jag forskade vidare i. Det har flyg- och radiohistorisk anknytning och tillåter ”utsvävningar”. Det blir kanske ett inlägg.

Apropå det blå Pannkakshuset och kampen mot byråkrater som följer betämmelser till punkt och pricka och ibland försvarar sig med att ”lagen gäller lika för alla” eller t o m ”vi måste vara lika ogina mot alla” kommer jag att tänka på vad pannkakshusbyggaren (och före detta polisen och bondpojken) sagt: – Jag har alltid hållit mig inom lagen men utanför bestämmelserna, (eftersom samhällets representanter tänker så sakta.)

Jag tyckte den blå färgen var fin på Pannkakshuset men det är den inte här på de två husen till vänster tycker jag:

Här saknas en ansvarig kommunarkitekt och även omdöme på annat håll. Fast tycke och smak skall man ju inte diskutera. Man ser också att det som en gång var en rätt prydlig bondgård nu ser ut mer  som en skrotupplag. Visst är det bra att nedlagda jordbruk kommer till användning för sådan verksamhet som kräver utrymme men här  ser det väldigt stökigt ut:

Den allmänna vägen går därtill rakt genom ”lagret” och det finns en infart till ett stugområde alldeles bakom min bil. Ingen trevlig anblick för den stugägare som skall bege ut i stora världen eller i varje fall Askersund. Men visst, om landsbygden skall leva kan den inte alltid och överallt se ut som i ”Sörgården”  där en riktig bondgård såg ut så här:

Från Anna Maria Roos ”Sörgården”, den omarbetade upplagan 1939, illustrerad av Anna Wall.

Ett hus skall gärna ha ett stort träd i närheten:

Skotet hänger nu i min hall som dekoration. Alltid något.

Här nedan ser vi en ung man med balanssinne. Även om han ändå inte blev FV-pilot kom han att arbeta med flygfrågor med säkerhetsaspekter men här var han ung och våghalsig. Jag minns hur ranglig denna trätrappstege var och jag har själv fallit ned när den gav sig av  i sidled när jag skulle upp i körsbärsträdet i den övre bilden. Eller om det kanske var en annan stege.

Pappa lade ned stor möda på att få ordning på de gamla äppelträden och han lyckades väl som man ser på bilden med äppelplockaren ovan samt den allra sista bilden. Han planterade förstås många nya träd eller ympade in grenar. De sista åren av hans liv var träden dock angripna av någon skadeinsekt (rönnbärsmal?) som det var stört omöjligt att bli kvitt.

Sudden

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: