Skrivet av: Sudden | 2011/09/13

Einar Lundborg, Jaktfalken, en morfars foto, SFF gamla forum, om tåg och kollektivtrafik och om Roland Schütt

Einar Lundborg är mycket omskriven i den flyghistoriska litteraturen. Här har jag skannat två bilder ur en av många artiklar i Svensk Flyghistorisk Tidskrift där Lundborg eller hans haveri omnämns:

Artikeln är införd i SFT 5/1991 i en artikel där flygdirektör K E Lindson berättar ”Som flottiljingenjör under beredskaps- och Capronitiden”, ett ämne som ligger efter Lundborgs haveri i slutet av januari 1931. Men Lindson var med redan då, och han nämner även Magnus Bång totalkvadd med en J 7 Bristol Bulldog någon vecka tidigare. FV gjorde vid denna tid jämförande prov mellan Svenska Aeros Jaktfalken och Bristol Bulldog. Som inte var ovanligt på den tiden hade FV (med Flygstyrelsen som styrande organ) svårt att bestämma sig i inköpsfrågor och det hela slutade med att det ”blev” några J6 Jaktfalken och några J 7 Bulldog. (Som jag minns.) Bilden av Lundborg lär vara tagen samma dag som han störtade.

Flygmotorvalet var också en svår sak för FV. Svenska Aero hade råkat välja ”fel” fabrikat (Armstrong-Siddeley) för sin Jaktfalken J 5 och fick byta till en motor från Bristol som FV efter mycken vånda gått in för som leverantör/licensgivare vilket gjorde att typbeteckningen blev J 6. (Senaren tillkom diverse suffix, bl a  när ASJA kom att bygga Jaktfalken sedan Svenska Aero köpts upp eller Bücker mobbats bort från/tröttnat på Sverige hur man nu skall uttrycka det hela) . Och det var med en sådan Bristol-motor som Lundborg dödsstörtade i Jaktfalken nr 206.

Jaktfalken (konstruktör Sven Blomberg) var säkerligen influerad av samtida Heinkel-konstruktioner liksom andra produkter från Svenska Aero. Jag skulle gissa att det finns vissa likheter med Heinkel HD-37 (Polikarpov I-7) som Nils Söderberg förresten testade 1928 och gillade (se hans bok ”Med spaken i näven”). Den var litet större än Jaktfalken. Nå, här är  en Jaktfalken-vindflöjel på Lidingö hembygdsmuseum:

Att jag väljer bilden av Jaktfalken-vraket beror bl a på att jag tror att det är denna bild Ingwar Åfeldt syftar på i sitt SFF forum-inlägg i april 2004 nedan. Fast säker är jag inte:

Så såg SFF forum ut en gång i tiden. Man kunde snabbt få en blick för ”under-trådar”, och genom att klicka på ett svar fick man direkt upp detta på skärmen. Men det var ibland svårt att se vem som skrivit vad och det blev lätt rörigt och många ansåg denna stuktur dålig och SFF gick 2008 över till en annan typ av forum, en övergång som inte var helt smärtfri och webbmaster fick mycket jobb med att få det hela att fungera. (Järnvägsälskarnas forum ”Postvagnen” medger i dag valbar olika sortering av inläggen, bl a SFF:s gamla).

Det gamla forumets inlägg kan laddas ned i din dator. Jag hade svårt att få detta att fungera men sedan jag bytte dator fungerade det hela plötsligt bättre men antagligen ändå inte så bra som en IT-kunnig kan fixa till det!

Man noterar att Einar Lundborg gjorde inlägg, alltså brorsonen, sändaramatören.  Ingwar Åfelds morfar som alltså möjligen tog den omnämnda bilden arbetade en gång hos Enoch Thulin på Ljungbyhed men kom senare till Malmslätt. Ingen av dem som skrev 2004  syns i dag på forumet av olika skäl.  Ingwar Å har en intressant webbsajt om sitt liv som lokförare och arbete inom annan kollektivtrafik främst söder om Stockholm (”Södertörns stambana” samt bussar). Han var också en av de allra första X2-förarna och var med om att visa upp denna tågtyp i USA. Ingwar blev kvar där och kom att syssla med helt andra saker än tåg, ja t om att köra långtradare ett tag. Men han har också på sin sajt samlat sina bilder av gamla amerikanska lok. Han deltar i dag som tidigare på Postvagnen, om gamla tider inte minst. Jag följer i dag inte Postvagnen men har lärt mig en hel del om tåg från denna sajt och om smalspårighet…;-)

Jag nämner i den tråd som Ingwar Å startade min korta kontakt med Roland Schütt 1996 (ett föredrag, telefon och brev) , som hastigt och överraskande 1989 blev känd för boken ”Kådisbellan”. En gång i sin ungdom sommarjobbade Roland S på Svenska Aero på Lidingö med att borra lätthål i Jaktfalkens vingbalk, kanske just sådana lätthål man ser till vänster i vrakbilden överst. Som alla andra grabbar på den tiden (han var född 1913) drömde han om att bli flygare men så blev det inte. Han blev ingenjör/”uppfinnare” på (bl a) Arenco och hans tekniska bakgrund blev jag varse först när han plötsligt nämnde ett så tekniskt ord  ”M6-mutter” när han laddade sin kådisbella inför den lilla publiken på biblioteket i Handen som lyssnade på hans berättelse om sin bok och annat.  Det var rejäl fjång i det skottet som var riktat mot en soffkudde och lyckligtvis inte rikoschetterade:

Skottet gjorde intryck. Även andra har uppskattat Roland och hans demonstration av en kådisbellas kraft som på en förlagsfest: ”De äldre herrarna fann varann omedelbart, och uppvisade snabbt ett kvardröjande pojk- och leklynne: Roland kastade upp kondomer i luften och hovpoeten sköt prick på dem med godis som han plockade upp ur skålarna. Därmed gestaltade de – säkert helt omedvetet – på ett fullkomligt kongenialt vis tonläget i Roland Schütts böcker.”

Det var i mycket sena år han debuterade som skönlitterär författare. Hans stil var ganska speciell (hans äldre bror Bertil hade sedan länge varit etablerad författare) och filmen var fin den också, den erövrade en Guldbagge. Det finns klipp på Youtube. Roland kunde konsten att så att säga ”blanda skämt och allvar” och Kådisbellan är en mycket rörande berättelse som säger mycket om sin tid men även ”de eviga problemen”. Han hördes mycket i Tyresö närradio (TUFF) som drev fredsfrågor, pacifism och internationell solidaritet. Sådant var ”inne” för några decennier sedan. I dag verkar vi (andra) ha gett upp hoppet. Man kan höra Roland i arkiverade sändningar från Tyresö närradio, det är bara att googla. Själv har jag litet svårt för närradions pratighet för jag är bortskämd med SR:s professionalism. Även om Tyresö är en grannkommun. En mer konkret presentation av Roland S än Wikipedias kan läsas här.

I dag har jag varit på Bilprovningen. Jag hade inte väntat mig några problem men minsann, det var fel färg på fyra stycken körriktningsvisande lampor. De skall vara orange men ”bärnstensfärgen” hade åldrats enligt besikningsmannen och jag måste ju hålla med. Så nu har jag fyra lampor att byta. Förhoppningsvis är detta enklare än med halvljuslampan som var omänskligt stygg som jag skrivit om tidigare. Bilen hade för någon månad sedan prickfritt gått igenom en svindyr regulär service hos bilfirman. Kansk onödig men man vill ju någon gång innan man dör vara en ordentlig bilägare. Eftersom firmans kundmottagare förra gången var hygglig och själv kunnig att fixa halvljuslampan (gratis) åkte jag nu dit men denna gång gick det inte alls bra. En annan kundmottagare var det (och några väntande kunder efter mig), och när jag sa att jag ville köpa lampor ”om jag var händig nog att fixa det själv” blev svaret inte så bra. Han slog i sin dator och talade om att man måste byta en rätt stor ”enhet”. Vilket stod i stark kontrast till instruktionbokens enkla anvisning ”Tryck kåpan framåt eller bakåt för att knäppa loss den och dra den åt dig. Vrid sockeln ett kvarts var. Lampa: WY 5 W (bärnstensfärgad).” Så det fick vara. Det är ju ingen ko på isen.

Lördag/söndag är det 50 år sedan FN:s generalsekreterare Dag Hammarskjöld och ytterligare 15 besättningsmän och passagerare omkom med en krasch med Transairs DC-6B SE- BDY ”Albertina” i N’Dola i Afrika, en krasch det har spekulerats kring . Svenska Dagbladet utlovar en artikel kring detta i söndagsnumret. Det kan kanske bli intressant läsning.

Sudden

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: