Skrivet av: Sudden | 2011/09/17

Från en gamlings tillvaro

I går fredags var jag på begravning. Gunnar var den ende i min omgivning här i Handen som jag hade en stadig kontakt med. Vi (och hans hustru) stötte samman då och då på väg till eller från affären och så mailade vi förstås varandra. Han var liksom jag en f d televerkare och vi hade mötts som hastigast ”i tjänsten” när det gällde IT-standardisering. Han hade också varit fackligt verksam och kunde berätta en del om personer och förhållanden som det normalt inte talades om. Personliga tragedier som man ibland anat. Han gillade Tony Hagström, generaldirektören som kom in utifrån och sades ha ”hårda nypor” men som han fann rak och ärlig att ha att göra med. Det hade med tiden i televerket utvecklats en hel del oskick som det var svårt att stävja även för nog så ambitiösa chefer.  Själv var jag på radiosidan och vet just inget direkt om telefon-väsendet, själva ”Lurverket”. Gunnars änka tyckte nu jag skulle behålla den LM-Ericsson-historik jag för ett år sedan fick som ”långlån” av Gunnar. Ericsson och televerket – för ett par decennier sedan var de som ”ler och långhalm”. Läsning där mycket om detta nämns finns här och här för intresserade. Ericsson har mycket att tacka televerket för och vice versa, även när det gäller så sena saker som mobiltelefonin som Ericsson höll på att sumpa.

Min bildskärm har fått en skada men lyckligtvis är den ganska sällan störande; det mörka ”vertikala bandet” till vänster syns till exempel inte alls när man har vita dokument och i de flesta bildmotiv får man kika noga för att se något. Man ser det man vill se. Har man progressiva glasögon är exempelvis bildskärpa svår att bedöma:

Min PC går i övrigt litet stappligt och jag började bli orolig för saker som bankärenden och blogg-skötseln. Jag mailade min datakonsult som  svarade:

Jag vet inte riktigt vad jag ska föreslå. Att internet Explorer beter sig konstigt är rätt vanligt. Vi brukar också få problem med IE eftersom många program installerar tillägg till IE som förr eller senare orsakar problem. Jag brukar med jämna mellanrum ta bort de tillägg som är installerade i IE. Det kan hjälpa en del. Nästa steg är att installera om hela datorn – jobbigt men brukar ge bra resultat. Ett mildare botemedel är att köra Chrome – jag upplever att den är bättre och mer problemfri.

Jag gjorde nu ett nytt försök att få Chrome att ”se ut” litet som Explorer och hitta ”knapparna”. Efter 15 minuters försök började jag känna mig mer hemma. Få se om jag nu kommer att gilla Chrome i längden.

En vän och bloggläsare har berättat om sina erfarenhet av internetbanker. Liksom jag gillar han inte helt autogiro. En gång när jag använde postgiro i bruna kuvert vågade jag balansera mitt konto på kronan när men idag vet jag aldrig helt säkert vilka belopp som dras automatiskt eller som jag beordrat betalning av (kommande betalningar redovisas visserligen men där tas ej autogireringarna med) . Min vän hanterar också fortfarande mycket ”för hand” med skanning av pappersfakturor och lagring av dem i datorn och annat ”hantverk”, och all dokumenthantering fungerar inte som den ska. Som lantbrukare behövde han en gång ”hålla ordning på papperen” och takterna sitter i. Jag för också en hel del noteringar på papper för att få den kontroll som internetbanken inte ger – eller kan ge.

Min vän har en del ”kompatibilitetsproblem” mellan fakturor och andra bankrelaterade dokument och olika webbläsare och annan mjukvaras funktioner. Själv tycker jag att Nordeas råd till Explorer-användare (byt till Firefox) är litet rörande men kanske gjorde den rekommenderade tryckningen på ”F5” susen. Tidigare hade tvåstegs-inloggningen funkat men de senaste dagarna avbröts transaktionprocessen när jag skulle gå till signera-steget och jag kastades ut:

Rent tekniskt har det dock ändå fungerat rätt bra och jag gör väldigt många fler transaktioner än förr om nu detta skall ses som ett framsteg. (Liberaler och avreglerings-entusiaster brukar säga ”Friheten har ju ett egenvärde” när man måste välja så mycket mer än förr och behöva lägga ned tid på onödiga val eller pengar på fördyrande avregleringar.) Nå, tack vare internetbanken slipper jag i alla fall gå på banken utan gör det högst några få gånger om året. Alla transaktioner går ju ej att göra via Internet. Och visst får jag pappersverifikationer från banken, verifikationer som jag ibland tycker är onödiga. Samtidigt har jag saknat andra viktiga uppgifter, men de kan gå att hitta på webben om man lär sig leta hos banken på webben.

I torsdags gjorde jag en liten utflykt till de södra förorterna och passade då på att besöka en plats som en tråd på SFF forum gjort mig bekant med, och som jag sedan besökt några gånger och ”forskat” litet i. Förresten en av de allra sista trådarna jag deltog i innan jag blev utsparkad, men som alltså gav väldigt mycket. (Min insats i denna tråd eller en spin-off-tråd har f ö kritiserats av SFF, ungefär; ”Sundin svarar på sådant det inte frågas om utan avviker från ämnet”. Nu var det så att jag förstod vad den frågande var ute efter (jag hade haft mailkontakt med honom)  och jag svarade därför på det sätt jag gjorde. Vilket den ibland litet smalspårige moderatorn inte verkade förstå.)

På vägen dit såg jag en ”Street-view” fotobil från Google:

  

När jag sedan kom fram och vandrade förbi en ladugård på väg mot den gamla byggnad som var mitt mål, stötte jag på något som jag vill kalla ”elektrisk färist”, antagligen utlagd för att hindra gårdens ca 50 kor att att gå där de inte ska. Det sedvanliga elstängslet vid sidan av grusvägen var kopplat till kanske 5 st ganska tjocka vajrar tvärs över körbanan, lagda i rännor i en gummimatta. Tyvärr tog jag ingen bild. Det fanns en liten gul skylt nere vid marken med ordet ”livsfarligt”, visserligen inte så stor att man behövde bry sig, och jag insåg att det måste handla om ofarligt låga strömmar, men ändå. Jag rannsakade mina kunskaper i ellära eftersom jag inte längre kan hoppa så värst långt. Det var förresten tre stycken mattor. Att riskera att vricka en fot eller få en möjlig svag stöt om fötterna samtidigt hade kontakt med en vajer och med marken, tja vad väljer man? Mina gummisulade sandaler skulle nog räckt (en bil körde över färisten strax efter mig och jag fick senare också veta att mannen som frågade på SFF-forumet cyklade över vid sitt senaste besök) och kanske jag kunnat hoppa jämfota men jag fegade och tog mig förbi på sidan.  Men att elström är farligt påminns man om på denna bild:

Det är ju inte bara ledningen som är farlig, hela installationen bör betraktas med misstro. Tidens tand… Här ser man vilka material som döljs bakom putsen. Hus kan minsann brinna.

Jag har inte hittat något på webben om sådana färistar men lärde mig vid googling mycket om hur man ordnar vandringsstigar i natur-reservat o d för turister och andra naturnyfikna när man behöver klara diken, blötmarker, staket kring beteshagar, ordna utsiktsplattformar, ge rullstolsbundna en chans att komma ut  i naturen och mycket, mycket mer. Det finns olika sätt att ordna passage av ett staket och ibland fordras en ordentlig  intelligens för att begripa det hela medan andra gånger klarar även osjäliga djur av passagen. Bilderna klippta ur Naturvårdsverkets skrift enligt ovan. Fler färistar o d därifrån:

Här några bilder från besök vid stället i oktober 2009:

Det kunde nog vara mysigt i bersån/lusthuset. Min forum-vän skickade mig nyligen en intervju med en kvinna som kom dit i 14-årsåldern 1913 och som kom att bo kvar där till sin död 1982 och sedan hon blivit änka skötte gården till 1976.  Gick i skola i stan och hade där en s k skollägenhet så hon reste inte varje dag och mamma kom ibland och övernattade. Hon berättar mycket om livet och arbetet på den rätt stora gården med en gång många anställda.

Sjöutsikten är fortfarande fin. En del metallskrot som blev kvar när platsen röjdes ser avgjort ut att ha med flyg att göra. Det sägs att den som mot slutet ägde fastigheten var stenrik samt intresserad av svävare men lät fastigheten förfalla. Det fanns till för ett par år sedan en stor mängd skrot kvar, förutom fordon bl en halv helikopter och en motor därtill. Min forum-vän hann dokumentera en del av detta på webben liksom själva byggnaden, vars restaurering har påbörjats även om arbetet verkar stå still för närvarande.

Sudden, i en ständigt pågående kamp med olika programvaror


					
Annonser

Responses

  1. Deat var mycket på en gång. Först det här med livets gång. Vi blir alla äldre och vår vän- och bekantskapskrets minskas ständigt. Min fru och jag blev ovåntat påminda om det i dag när vi gick in på internet för att se vad några vänner vi inte hjört av på ett tag har för sig. Vi fick upp deras dödsrunor.

    Sen det här med bankers tillgänglighet. Här i USA har de större bankerna ofta filialer i matvarubutikerna. Jag gör mina bankärenden samtidigt som jag köper mitt dagliga bröd. Bekvämt!

    Automatisk internetbanking litar jag inte alls på. Hur gör man till exempel om man vill skjuta på en betalning en vecka, eftersom tillräckligt med medel inte flutit in på kontot?

    Gilla

    • Hej Sven!

      Jo visst, människor man känt försvinner en efter en. Ibland är det svårt att komma ihåg vilka som dött och vilka som ännu lever. Häromdagen råkade jag skrämma tandhygienisten med att en känd person i mottagningens kundkrets (som betalat sina behandlingar med takmålningar i mottagningen) avlidit. Va! utbrast hon. Men det visade sig lyckligtvis vara fel. Jag hade missuppfattat min tandläkare vid ett tidigare samtal. I alla fall var jag nyligen försiktig med att på min blogg berätta om Sigurd Isacsons bortgång tills jag blivit säker på att jag inte tagit fel på person.

      Bankärenden i lokal – för mig är detta förknippat med långa väntetider. Det var drygt 30 minuters väntan tills det blev min tur att få göra en extra amortering på ett lån (pengarna knappades över från mitt bankkonto, något jag tydligen inte kan göra själv hemifrån) och en utbetalning av 80 kr från bankgirot. Det senare transaktionen hade jag kunnat ordna brevledes. Nu fick jag beloppet inknappat på ett konto. Bankkontor hanterar förresten ej längre kontanter – fast vissa undantag finns. De 80 kronorna krympta till cirka 30 hade jag kunnat få ut kontant.

      Däremot har postkontorens försvinnande inte medfört några problem för mig. Livsmedelsaffärerna verkar kunna hantera pakets in- och utlämning mycket smidigt. Man har affären nära och den har bra öppet-tider. Så ser en tätortsboende som jag det.

      Jag läste något ”finstilt” om hur banken agerar när det inte finns täckning för en beordrad utbetalning; man väntade visst någon dag extra. (Jag minns inget om straffavgifter, sådana bestämmelser brukar vara svåra att hitta i det finstilta utan anges på annat håll. Ungefär som räntesatser.) Banker tjänar ju f ö pengar på att ”fördröja” beordrade utbetalningar och kontoredovisningar för internetbanken kan vara litet lustiga (=svårlästa). Jag har också varit med om att få in pengar på ett konto innan det lämnat mitt utbetalande konto på en annan bank! En autogirering går nog att stoppa med ett telefonsamtal, men jag håller med om att autogirering gör att man känner sig mindre trygg. Eller om man skall se det som att livet blivit mer spännande! Beloppet kan (numera) variera från månad till månad och man har väl från fakturautställaren ha fått en avisering om vilket belopp som kommer att dras, men alltså inte från banken som inte tar upp autogireringarna under ”kommande uppdrag”. Så det gäller att minnas – eller ha en egen bokföring för hand. Som märktes i min blogg har knappast översikten över ens bankaffärer blivit bättre med internetbank.

      Straffavgifter och ”expeditionsavgifter” ja. Jag har ett intryck att dessa blivit högre och att samtalstonen i samhället har blivit råare – ordet ”arbetslinje” får mig att tänka på nazistiska arbetsläger – och vanligt hederligt folk förväntas hänga med på alla nyheter som införs. Man läser då och då hur buss- och tågoperatörer kraftigt höjt sina straffavgifter (se bl a första länken nedan) när en resenär inte har biljett eller rätt biljett. Det är inte sällan vanligt hyggligt folk som drabbas och inte bara ”halvkriminella”. Stockholms lokaltrafik var nyligen i blåsväder och det framkom då att man ändrat på gamla kända villkor för hur en resenär skall göra vid en tillfälligt obemannad T-banespärr e d. Operatören (en Honkong-baserad firma fast med svensk personal i Stockholm) villkor var nu helt enkelt verklighetsfrämmande. Det blev en opinionsstorm i båda tidningarna och SL hade tydligen redan som ”nästan rutin” att efterskänka straffavgiften för resenärer som lade ned möda på att klaga. Men man tvingades nu även backa offentligt, i alla fall var det ett intryck man kunde få.

      Genom avregleringen har det hela blivit trassligare på många sätt (När SL/SJ släppte pendeltågdriften till något nytt bolag rymdes avtalet på en sida. Det är numera visst på 80 sidor. Siffrorna hämtat ur minnet.) Olika trafikbolag har olika villkor och det är inte lätt för en resenär att veta vad som gäller. Man kan från trafikbolagen läsa många snorkiga uttanden. Jag ser mig som resenär och blev utslängd från Postvagnen en gång när jag tyckte att det var olämpligt att en hög SJ-chef i medierna sa att en viss resenär – dock ej namngiven – var en idiot. Vilket han säkert var – men man säger inte det. Därtill kommer att tåg- och busspersonal har fått det besvärligare; tågkonduktörer kan vissa tider ej längre tjänstgöra ensamma. En konduktör höll nyligen på att slängas av tåget i full fart av en uppretad resenär, av typ ”känd av polisen”. Men även normala människor blir ibland f-bannade på eller kränkta av trafikbolagen och deras personal eller blir vilsna av att att trafikbolagen ändrar sig och besvikna när man tar bort bekväma betalsätt. Litet läsning:

      http://hd.se/skane/2011/09/12/kontantlosa-tagen-kostar-pa/ (Känsliga läsare varnas!)

      http://hd.se/skane/2011/09/12/vad-tycker-du-om-att-inte-kunna-pa/ / (här har resenärer konstruktiva förslag och trista erfarenheter som står i bjärt kontrast till trafikbolagets snorkiga besked typ ”Det går inte att komma två minuter innan tåget ska gå och hoppas på att där inte är kö.” Många nya operatörer är förresten baserade på ställen i världen där andra seder råder och en klagande resenär är ju då ofta ganska avlägsen, över 1000 mil kanske. Men mest handlar det nog om gammaldags helsvensk byråkrati och oerfarenhet om hur verksamheten ”i fält” fungerar. Och girighet, det som moderata trafikpolitiker gärna uttrycker som ”omsorg om skattebetalarnas pengar”.)

      Ibland mörkar trafikbolagen trista händelser – man vill skydda sin personal säger man. Ett uppmärksammat fall var när en ca 10-årig invandrarflicka tvingades stiga av tåget (medan den medföljande äldre systern blev kvar). Genom mörkningen blev det hela lite mystiskt – vad var sanning, ljög flickorna? Det blev faktiskt en liten radiopjäs av händelsen i SR P1 som kritiserats men mörkningen gjorde ju att författaren kunde ”spåna” genom att SJ mörkade och jag tycker nog att även medierna snabbt ”mörkade” efter ett första uppblossande intresse. De hade kanske inte resurser att ta tag i historien eller så fanns kanske trassliga fakta bakom. Men det finns nog föräldrar om inte vågar släppa iväg sina minderåriga barn på en tågresa.

      Jag tror förresten att det ännu är så att X2-tågens dörrar stängs en minut före annonserad avgångstid. Och en mycket resvan svensk vän boende i utlandet skulle besöka sin gamla mor i Göteborgstrakten men fick på bussen till stan från Landvetter inte betala med de svenska pengar han sparat för sådana behov. Ej heller hans bankkort dög! Så han gick till Avis biluthyrningskontor istället… Kontantbetalning är ej längre möjlig på många håll (rånrisk för bussförarna) och i stället har för mig kufiska betalsätt dykt upp, som s k ”SMS-betalning” (något som görs med den mobiltelefon som numera varenda god medborgare förväntas inneha och ha aktiverad). I Stockholmsområdet kämpar SL sedan många år med att införa ett nytt biljettsystem. En kamp som inneburit konkurser och skadestånd förutom mångåriga förseningar. (Stadsbussarna är idag ganska omöjliga bl a genom att all ombordstigning måste ske hos föraren. När spårvagnarna nu kommer måste man ha något annat system.)

      Man läser förresten f n i tidningarna om vilken fantastisk kapacitet spårvägen har jämfört med buss, bl a genom att i innerstadstrafik en spårvagn kan få vara två-tre gånger längre än en buss. I en pro-spårvagn-debattartikel kallades förresten spårvagnen ”fossiloberoende”. (Man syftade på bränslet och elström anses i Sverige aldrig vara fossilbränsleskapad.) Och att nya spårvagnsnät blivit populära i Frankrike var ett argument! Medan jag brukar se själva spårvagnen som en fossil företeelse i sig. Men onekligen har spårvagnsförespråkarna flera starka argument, det medger jag.

      I en spårvagnsförespråkande artikel i DN skrevs nyligen: ”Dynamiska effekter i form av fler resande med spårvagnar genereras bland annat av den goda tillgängligheten, framkomligheten genom signalprioriteringar, hög kapacitet och kontinuiteten genom fast infrastruktur. Undersökningar har visat att på sträckor där spårvagnar ersätter bussar ökar resandet mellan 10–20 procent . Man skall heller inte underskatta spårvagnens auktoritet i gaturummet, med företräde i många situationer.”

      Jag fäste mig vid det litet hymlande ”auktoritet i gaturummet”. Någon dag senare skedde en inte obetydlig spårvagnskollision i Göteborg och jag kunde inte låta bli att småle mitt i eländet över ”auktoriteternas kamp”:

      ”Utvecklingen går fram och tillbaka med stormsteg” sa min förste chef en gång. Vad han syftade på minns jag inte längre men ett användbart yttrande är det.

      Ja detta blev en riktig litania. Och regnar gör det också! Men kraftfullt!

      Sudden, som nu skall in till stan med pendeltåget. Håll tummarna!

      Gilla

  2. Hej
    Kul att läsa om den gamla gården.
    Vad tåg anbelangar känns det märkligt över lag. Prissättning. Ansvarsområde mm mm. Varje gång jag passerar centralen känns det som om några biljettluckor försvunnit. Nu har man ett ganska litet utrymme längs bort i hallen. Resten av stationen är en slags galleria drivet av något som heter ”Jernhusen”. Det var länge sedan man kunde köpa biljetter till utlandet. SJ är bara en operatör idag men ändå lever det kvar hos många att de är ”Statens järnvägar”. Man borde nog gett företaget ett helt nytt namn faktiskt. Man ansvarar idag bara för biljettförsäljning och att det finns viss personal ombord de inhyrda tågen. Precis allt annat köps in och drivs av andra. Loken hyrs visst in av ett kanadensiskt bolag. Underhållet av dessa genom Euromaint. Spår av trafikverket. Stationer av Jernhusen. Maten av någon annan. Liksom städning. Trafikutrop av andra etc. Tror inte det är så lyckat alla gånger

    Gilla

  3. Jo visst Hasse!

    Jag rördes speciellt av gamla fru Abrahamssons oro vid biljettautomaterna. ”Det värsta är att lösa biljett i automat. Får man bara lite tid på sig går det, men när man står framför en automat och det är lång kö bakom en och man inte kan se riktigt så är det svårt. Jag saknar att kunna lösa biljett av konduktören.”

    ”Hela folkets järnväg” hette det visst en gång. Nu känner inte fru Abrahamsson sig så värst välkomnad.

    Även av det kamratgäng från Lund som skulle till Köpenhamn men där en i gänget blev avslängd i Malmö eftersom han inte hunnit köpa biljett. Säkert var gänget solvent nog att köpa en biljett åt honom och kanske t o m bjuda tågvärden på en helkväll i Köpenhamn om han varit trevlig.

    En slags sadism eller är det bara tanklöshet?

    Sudden

    Gilla


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: